Mats Söderlund
ÅRORNA I FLOCKTJÄRN
albert bonniers förlag
Jag är en av de mest framstående poeterna i det här landet. Jag är en av de som tolkar tiden och människan till alla er andras fromma. Jag är en av de som förlöser smärtan, glädjen och insikten. Lyssna till mig. Detta är mitt väsen. Ta ifrån mig mina ord, och jag skall för alltid hemsöka din bostad, din trädgård, dina barn, din hjärnbark. Överös mig med gåvor och du skall inte få vila ens i mörkret under jord. Ta ifrån mig min röst och ditt liv skall hädanefter vara skärseld. Jag är den mest framstående poeten någonsin och för all kommande framtid. Det finns inget pris på det. Inget pris på det mörker jag sänker mig ned i varje gång jag sluter mina ögon och hämtar upp aerodynamik ur becket och kådan. Jag är ett ljungande särintresse för mig själv och nåden. Jag är den främste. Och ingen skall jämte mig sätta punkt såsom jag gör. Jag är er jury, domare och bödel. Jag är pöbeln. Jag är grandet i din nästas öga. Svik mig, och jag skall aldrig resa mig igen. Håna mig. Och jag kommer aldrig mer att återvända. Jag är skriet. Jag är loskan. Jag är den som tar emot och suger ut. Skänk mig guld. Skänk mig mat för dagen och jag skall för evigt vara din. Säg mig vad jag skall göra. Jag gör det. I din tjänst. Ödmjukad. Förödmjukad. I dag skall vi vara ett. I dag skall jag lyssna på bara dig. I dag ser jag massorna köa över hela Europa. I dag lyssnar jag på tiggarna från byn Malu Vinat utanför Pitesti. I dag är din berättelse den enda som ryms i mina fingrar. Jag har frånvaron av själsligt tvång och det godas förtryck i mitt blod. Jag sjunger de dödas sånger, reser dem upp ur havet, med min röst tvingar de sig in i beslutsfattarnas mardrömmar. Parlamenten är aldrig riktigt stängda och med en poets krossade bilder under fötterna, blödande röstar de, blödande kravlar de till sina läger. Jag är den som spår. Jag är alla de vars rädsla är din skräck. Och när domarna delats ut och stormarna bedarrat, när vattnet sjunkit undan, reser jag mig upp ur askan
och sjunger elden åter.
5
Jag är ringarna på vattenytan årorna som doppas och ringarna är skuggorna som färdas mellan vågtopparna regnet är ringarna sländan som landar på ytan är ringarna flötet masken jag är ringarna och det som simmar där under ljuset som vänder mot näckrosbladen tystnaden som rotar i dyn laken som trycker mot bottnen könlös som en förväntan
ankaret svävar över vattenytan
jag är ringarna som ännu inte ekot av den ryska presidentens röst i duman och tystnaden jag är ringarna 6
och jag låter mig bäras ut över vattnet
är vattnet
röken
ett foster som spritter under ytan en sjögud i min livmoder ett löfte jag inte vågat tro på förrän nu
sörjer barnet
mitt eget blod
läpparna
ringarna som sprider sig runt ön
hänger på hotell över hela världen
ljuset är detsamma överallt
och jag är ringarna i fönsterglaset
dimman
en utsikt över hamnområdet
jag är fartygen som lastar och lossar i Istanbul
de intellektuella som säger att vi missförstått allt
när containerkranarna sveper genom mörkret
några år senare sitter de i fängelse
som skådespelare
poeterna i Peking Vilnius och Alexandria
har huvudrollen
i sina egna långfilmer
jag är ringarna på borden och jag är rädslan jag är sparkarna mot bagageluckan och ringarna jag är den tickande erosionen i strandkanten jag är ringarna rötterna som spretar ur brinken törsten vinschen som drar båtarna ur tjärnen klinkan som klinkar
en decimeter per varv
skybar på Istiklal
ett nytt minne för varje klick
rösterna i skogsbrynet vi var tillsammans ispölarna på stigen bussen till stan efyran söderut jag är ringarna munnen full av fjädrar
stumma kramsfåglar
i fickorna 7
båten
struken med beck och tjära
orden äro eldar och jag ror
medan min själ gräver i gruvorna
mitt hjärtas förmak
utandningen
för varje årtag
blodet som rinner längs armarna
kammaren
är minnen som sprider sig
som ringar över den uppochnervända himlen
hjärtslagen
och droppar från årbladen
och för varje nytt slag baktakt susningar vi kommer tillbaka till en plats
en värmevåg i bröstet
bålen benen armarna
huvudet
fötterna
fingrarna
bröstet
och stannar där eller är det platsen en sommars väldiga inandning som kommer tillbaka till oss idisslad
8
när jag reser mig ur bäcken är jag en sjöjungfru som smyger in mellan ormbunkarna
9
Sunnanå
ett barn dör varje gång jag avslutar en dikt
som om det var i går
Skellefteå
en familjevästern från åttiotalet
gömde mig i tvättstugan på Bogårdsvägen 12
i raderna
i skrivfelen
knäna uppdragna
jag ser en blek kopia som går på ettan efter midnatt
fötterna mot centrifugen
som om jag kunde upprepa något
gulnande prärie
det torra gräset på lägdan bakom skolan
the good
the bad the kid zebulon
jag vände ryggen till och red ut ur ringen av barndom
Gustavsberg kulturprogram på kunskapskanalen gnolar på dan andersson och leonard cohen basfiolernas skalövningar lutade i sälgsnåren
försoning fyrbenta farkoster som tränger sig fram
skepp i ett hav av grönska
jag följer stigen längs myrkanten i Bjurån
ungdom gungar som bärplockare
där nyss blåbären mellan läpparna
det var
plockaren bakom slalomskidorna i Ösby Grind
smultronen sedan hallon hjortron lingon kråkbär odon olvon ormbär och de bortglömda
trär upp dem här
som om vi inte var fiender sedan länge
och förlorade och nästan döda
är noga med att inte sätta punkt än
10
soldamm mellan vagnshjulen i Colorado
skalperade
åkerbären
de binder honom i spjälsängen
lorem ipsum
natten kommer inifrån
också tungan binder de i ytterligheterna
av gott och ont
tillhör han de a l l t f ö r rädda säger de elden
nu först vakna alla springande brunnar
och även min själ är en springande brunn
hjärtslag
ormen
få lade märke till mellanrummen myggspiralerna spred
skymning
och askan som föll ner på fatet
stillatigande
avsiktliga missförstånd
som tyngden
men under de förlängda timmarna i båten
staden var en hägring som speglade sig i ögonens inåtvända ytor
och jag är natthymnen med sina
glödande toppar
i aska som faller
gäddor simmade i molnens undersidor som rovgiriga påståenden
det du över huvud taget kunde minnas måste förbigås glömskan är ett gravröse
och jag är ljuset
med blåklockor
där jag kryper
lågorna mot kvällshimlen
med kameran
liljekonvaljerna gullvivorna i hagen ekorrbären giftiga tibast giftiga timmermännens känselspröt som pejlar kosmos och käkarna maler täckvingarna skaver en strid kamp ljus fors gryning
solsvärdet som klyver skuggorna runt tjärnen dagsländorna dansar över guldmyrvattnet
men inga ord
11
av mats söderlund har tidigare utgivits: Det står en pöbel på min trapp 1992 Lyfter din kropp till sist 1995 inte en fågels öga 1998 ljus av och på; 1999 Stillhetens sträckta halsar 2002 Hyperparasiterna 2006 Komage 2008 Observatoriet 2013
på annat förlag: Systemet 2008 Göra kärlek 2012 Göra män 2015
Citatet på s. 67, »Nu minns jag Anaktoria«, är hämtat ur »Sapfo, dikter och fragment«, s. 32, i tolkning av Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou, FIB:s Lyrikklubb, 1999.
www.albertbonniersforlag.se
978-91-0-015312-0 © Mats Söderlund 2016 Grafisk form Lotta Kühlhorn Printer Trento, Italien 2016