Fakta — tre pjäser
Av Alejandro Leiva Wenger har tidigare utgivits Till vår ära (2001)
www.albertbonniersforlag.se ISBN 978-91-0-014162-2
@ Alejandro Leiva Wenger 2015 Grafisk form: Eva Wilsson Tryck: CPI – Clausen & Bosse, Leck, Tyskland 2015
FÖRFATTARNA
PERSONER
Alvaro, 31 år. Ali, 30 år. Alex, 25 år. PLATS
Ett vardagsrum. TANKSTRECK –
Anger att någons tal stannar upp eller avbryts av nästföljande replik. TRE PUNKTER …
Anger en paus eller tvekan i någons tal.
FÖRSTA AKTEN SCEN 1
[Kväll. I mitten av rummet står Alvaro och övar inför ett föredrag. Han håller i ett par pappersark. Då och då drar han handen genom håret. En bit bort sitter Ali och lyssnar. Emellanåt bryter han in med korta råd som Alvaro snabbt godtar.] ALVARO Ja, jag heter Alvaro och idag ska vi prata lite om mång – ALI Högre. ALVARO Jag heter Alvaro – ALI Och spänn av lite – axlarna … ALVARO [Sänker axlarna onaturligt mycket.] Jag heter Alvaro och
idag ska vi prata lite om mångfald. Som ni vet så har ju mångfald en rad fördelar för organisationer. Själv brukar jag sammanfatta det här i termer av de tre K-na: kvalitet, kundnytta, kreativitet. Genom en rik blandning av kulturer, kön och sexualiteter kan vi skapa en dynamisk arbetsplats med kraftiga synergieffekter som i sin tur leder till ökad effektivitet, lönsamhet och flexibilitet. Men nu undrar ni förstås – vad betyder mångfald? Vad är mångfald? Mm? Viktig fråga. Det är just det vi ska klura ut idag, så vi kan upprätta en strategisk mångfaldsplan som passar just er. Och här finns jag, ert stöd i processen, en barnmorska som hjälper er att föda fram nya spännande idéer. För precis som jag har min definition av mångfald så har också ni en definition av mångfald. Och vet ni vad? Det är just det som är mångfald – att vi är så olika. Mångfald handlar om att se och utnyttja varandras olikheter. Till exempel då: etnicitet, 9
kön, sexualitet, funktionalitet … musiksmak … vad man gillar för mat … frisyr kan också vara en viktig faktor. [Paus. Ali nickar.] Kort sagt, mångfald är en mångfald av olikheter. Men frågan är: hur ska vi plocka russinen ur den här kakan? Mm? Hur får vi ut maximal lönsamhet ur dagens mångfald? Och framförallt: hur kan mångfald bli till nytta för just er? [Paus.] Nu ska vi diskutera det här i mindre grupper, och om det är nånting jag vill att ni tar med er in i era samtal så är det tre enkla ord: Mångfald. Är. [Paus. Söker i pappren. Ali ställer sig upp och börjar leta efter något. Alvaro ser det men försöker gå vidare.] Business. Nej. Kärlek, mångfald är kärlek – nej, lönsamhet. Fan! Mångfald är – är … [Han tystnar och tittar irriterat på Ali, som fortsätter leta.]
10
SCEN 2
ALVARO Vad gör du? ALI Nej jag bara letar lite. ALVARO Jag håller ju på här. ALI Men jag hittar inte min mobil, den måste vara här nånstans. ALVARO Vi kan leta sen. ALI Är du inte klar? ALVARO Neej? Jag behöver ett ord här. ALI Men jag behöver min mobil, jag väntar på samtal – du vet,
förra veckan på den här kursen, det var en snubbe där som – ALVARO Vänta lite. Var jag bra eller? ALI Eh, ja, du var typ – ja. ALVARO Vaddå typ? ALI Ja ja, skitbra. ALVARO Men jag behöver ett ord här, ser du? Mångfald är, vaddå?
Vad ska jag säga? ALI [Fortsätter leta.] Lönsamhet, tillväxt? ALVARO Alla kör med det där, jag vill ha ett eget ord, typ mångfald är – ALI Framtiden, kärlek, demokrati? ALVARO Nåt mer oväntat kanske. ALI Stalinism, massmord, rasism? ALVARO Jättekul. Nej, det ska vara nåt som – nånting performativt,
fattar du, typ en subversiv diskursiv intervention i de hegemoniska affektstrukturerna. ALI [Kort paus.] Jaha, du tänker typ – som i – i … ALVARO Jamen nåt som dekonstruerar repressiva interpellations-
processer. Och deterritorialiserar statiska subjektspositioner. Och självklart öppnar för nomadiska flyktlinjer och rhizomatiska rörelser bort från doxa och binaritet och arborealt tänkande. 11
ALI [Paus.] Du menar nåt som – som inspirerar? ALVARO Inspiration är nonsens. ALI Just det, förlåt – ALVARO Men visst, okej, som inspirerar och gör en varm inombords.
Så, mångfald är … ALI Fredagsmys? Tacos, Jesus, Gandhi, men är det här en ny
firma? Vad hände med den andra, den där som – ALVARO Det är det här som gäller nu Ali, jag har ringt runt – företag,
teve, teatrar, alla tycker mångfald är skitviktigt, de har en mångfaldsplan och allting. ALI Okej, men du, den här snubben, jag frågade om han kunde
skriva en mono – ALVARO Det här är helt rätt nu känner jag, uppdragen kommer bara
– shwusch! – välla in såhär. ALI Men vad är det du ska göra? ALVARO Har du inte fattat det? Jag ska prata mångfald. Så det blir en
mix. Så det inte bara är män och vita medelklassmänniskor som syns överallt. ALI Men ditt jobb då? ALVARO Jo men – ALI Och skrivandet? ALVARO Jo jo, men det här är ju bara en bisyssla fattar du väl, och
det är mitt lärarjobb också. Jag är författare, det är det jag är, men vi måste betala räkningarna, eller hur? När förlaget svarar och min bok kommer ut, då kan vi börja snacka. ALI Ja. Men i alla fall – den här snubben på min kurs, vi snacka-
de hela kvällen, han berättade värsta grejerna och han ska skriva en mono – ALVARO Det är så det funkar Ali. Det här är bara ett kneg. Du borde
också, du vet, du kunde också ha nånting, så att du – ja … ALI Vaddå? ALVARO Men du vet. ALI Jag har nånting. 12
ALVARO Men ingen inkomst. ALI Vad snackar du om, jag har nånting, jag är skådespelare,
och den här snubben på min kurs, han har lovat att han ska skriva en mono – ALVARO Just det! Jag glömde, jag har ju en present till dig, vänta.
[Hämtar sin väska, tar fram en bok och ger den till Ali.] Kolla. ALI [Läser.] »Management by Love.« ALVARO Om hur man leder företag genom liksom kärlek och mång-
fald. Intressant, eller? Den skulle jag själv vilja ha. ALI Ja … ALVARO Men du får den, det är lugnt. Jag kan låna den sen kanske. ALI Till mig? Jag förstår inte – ALVARO Tack, säg bara tack. Man ska inte skåda given häst i
munnen. ALI Häst? ALVARO Häst. ALI Häst? ALVARO Jamen säg att du skulle få en häst. Då ska du bara säga
tack, du ska inte öppna käften på den och titta i den såhär. [Paus.] Det är ett uttryck. ALI Så jag får inte öppna boken och titta i den. ALVARO Jo alltså – äh, glöm det. ALI Aha, boken är snabb som en häst. ALVARO Hur kan en bok – ALI Man läser ut den snabbt som en häst. ALVARO Hästar läser inte. ALI Det är väl det som är poängen, man läser den så snabbt att
ingen tror man har läst den, precis som hästar, ingen tror att hästar kan läsa … ALVARO Men – hur – ALI … men om de läste skulle ingen se det, för de skulle läsa
lika snabbt som de springer – lite som Stålmannen? ALVARO Jag fattar inte hur du – 13
ALI Jamen såhär: Stålmannen läser ju skitsnabbt, han bara tar
en bok och bläddrar såhär – brrrr – klart! Han är snabb som en häst om inte snabbare, så, ja – du har rätt, det är en väldigt bra metafor. ALVARO Vilken jävla metafor? ALI Den du sa. ALVARO Jag sa »skåda inte given häst i munnen«. ALI Precis, fast Stålmannen skulle göra det. ALVARO Göra vad? ALI Skåda! Skåda hästen i munnen. För han behöver inte
öppna käften, han bara liksom, såhär – bzzzzz – med sin röntgenblick. ALVARO Rönt – alltså vad fan snackar du om? Nej! Nej, glöm det,
okej? [Paus. De tittar på varandra.] När gick du upp idag? ALI Jag? Tidigt. Jag har sökt en massa jobb idag. [Alvaro tittar
skeptiskt på honom.] Ja vaddå, jag var på en audition för en teveserie de gör i höst. ALVARO Ah, skådisjobb … ALI Inte bara det. Restaurang, kontor, tidningsbud – ALVARO Hur har du sökt jobben då? ALI Jag? ALVARO Ja – du. Har du ringt eller mejlat eller …? ALI Både och. Mejlat mest. ALVARO Från vilken dator? ALI Den gamla. ALVARO Den gamla. ALI Ja? Du sa ju att jag fick använda den. ALVARO Mm. Vet du varför jag sa det? För att den är sönder.
[Paus.] ALI Aha. ALVARO Den dog igår, den är helt död. 14
ALI Men den funkade skitbra i morse, jag lovar, den funkade
när jag skulle mejla. ALVARO Vad bra, jamen hämta den då. [Ali står kvar.] Ta hit datorn.
[Ali tvekar, står kvar.] Men vad gör du – gå. [Ali börjar gå ut.] Hämta en öl också! Och posten, var är posten, har vi fått nån post idag? [När Ali gått ut tar Alvaro upp Alis mobil ur sin ficka. Han tittar i den snabbt och lägger den på en synlig plats. En duns hörs från köket. Alvaro suckar. Ali kommer tillbaka med en ölflaska, den bärbara datorn och posten.] ALI [Snabbt.] Fan jag tappade hade en öl och välte på datorn här
hoppas den inte gick sönder. [Han börjar torka av datorn.] ALVARO [Tar sin öl och sin post.] Där är din mobil. ALI Ja där var den! ALVARO Skitbra Ali. Nu har du säkert pajat den helt. Det där gjorde
du med flit. ALI Den var redan paj sa du ju. Varför skulle jag vilja paja nåt
som redan var paj? ALVARO För att den inte var paj, jag ljög för dig. Jag ville kolla om du
ljög för mig, men det förstod du, eller hur? ALI Nej. ALVARO Du visste att jag ljög. Så nu försöker du paja den på riktigt så
du kan fortsätta säga att den inte var paj när du mejlade – ALI Men vänta lite nu. Du sa att den var paj fast den inte var paj
så jag skulle tro att den var paj, eller hur? Så varför skulle jag vilja paja nåt som redan var paj när jag själv sa att den inte var paj innan jag pajade den? [Alvaro försöker säga något, ger upp, sätter sig. Ali sätter sig bredvid. Alvaro tittar på Ali. Båda tittar på datorn. Ali slår på datorn.] ALI Yes! Den funkar ju. 15
[Alvaro skakar på huvudet. Han börjar bläddra i sin post och får syn på ett särskilt brev.] ALVARO Men – ? Från förlaget? [Öppnar kuvertet.] Varför har du inte
sagt nåt? ALI Jag såg inte, vad säger de? [Alvaro läser inte.] Läs då, läs! ALVARO Shh! ALI Men läs! Här, låt mig läsa, får jag – ALVARO Lägg av! Det här är ingen lek. Det är tre års arbete. Det här
är inte ett ja eller nej till en bok, det är ja eller nej till mitt liv. [Paus. Tittar på Ali, på brevet, på Ali. Sträcker fram brevet.] Okej, läs – men säg inget till mig. [Alvaro tar några steg bort. Ali börjar läsa. Alvaro vet inte vart han ska titta; han är rädd för att läsa av Alis ansiktsuttryck men kan samtidigt inte låta bli att snegla på honom. Så börjar Ali le, han skrattar till.] ALVARO [Springer fram till Ali.] De säger ja? ALI Kolla här hur de har stavat, kolla: Alvaru, med u, kolla … ALVARO [Tar brevet, läser snabbt, sjunker ihop.] De spottar på mig. ALI Ett stavfel kan hända vem som helst, det finns en massa
författare som är dys – ALVARO Jag är refuserad. ALI – lektiker, jaha … ALVARO De säger nej … ALI [Tittar i brevet.] De säger tack också, det står här, »tack för
att vi fick läsa ditt intressanta« – ALVARO [Tar brevet från Ali.] Hit med det där. Jag måste, det kan
inte … [Läser.] Jo. De säger … Jaha … Ja … Det är slut. [Alvaro vänder sig bort från Ali och försöker hålla tillbaka gråten. Ali klappar honom på axeln.]
16
ALI Men du … det är inte slut. Det är bara – jag menar – vad vet
de? Du är före din tid, de fattar inte det. ALVARO [Torkar en tår.] Tre år. Tre år av mitt liv. Och all väntan
på att – som jag … Men de har väl rätt. Jag har inget att komma med, eller hur, det tycker du också? [Ali skakar på huvudet.] Jag menar – se på mig. Jag jobbar, kommer hem, tjafsar lite med dig, vi käkar, tar en öl på Pelikan … Det är vårt liv. ALI Så är det inte. ALVARO Andra människor, de har riktiga liv. ALI Vem fan går till Pelikan nuförtiden? ALVARO Ali, folk idag har det jävligt tufft, vet du det? Nej, du läser
ju inte tidningen. Det är rasister i riksdagen och hemlöshet och diskriminering, global uppvärmning, barnfattigdom, trafficking, ökande klyftor … Alltså hela förorten kokar Ali. Och här är vi. ALI Här är vi. ALVARO Och märker ingenting. Historiens vindar blåser utanför vårt
fönster … [Paus.] Fan, vi borde flytta. ALI Flytta? ALVARO Till förorten. Ut i verkligheten. ALI Telefonplan är schysst. ALVARO Jag snackar Tensta. Husby. Skärholmen. ALI Äh, vi bor nästan i förorten. ALVARO Lägg av. ALI Men vi bor nästan utanför tullarna, och dessutom i ett miljon
programshus. ALVARO Du bor på Söder mitt i Stockholm, det är inget miljonprogram. ALI Men det här är inte SoFo precis. ALVARO SoFo! Kom igen nu, vi bor mitt i stan, var inte löjlig. ALI Men det är inte SoFo. South of Folkungagatan och på andra
sidan Götgatan, där ligger SoFo. Det här är inte SoFo, det här är fucking NoFo. 17
ALVARO [Tänker efter.] Det här är inte NoFo. NoFo ligger norr om
Folkungagatan. Det här är Södra Station, okej? South Station. SoStat. ALI SoStat? ALVARO Har du inte hört talas om SoStat? Du har ju noll koll. SoFo
är gammalt nu Ali, det är inte hett längre. Nu är det SoStat som gäller och det är där vi är. [Paus. Han suckar.] Vad fan, lyssna på oss. Därute finns det riktiga människor med riktiga problem. Det mest dramatiska som händer i våra liv är väl att bankomaten härnere slutat funka, är det sånt jag ska skriva en roman om? ALI En novell kanske. Eller vänta – du ska skriva den där mono-
logen till mig som du lovade. ALVARO Åh! För tre år sen. ALI Du lovade. ALVARO För tre år sen ja, det var för fan innan du – [Hejdar sig. Kort
tystnad.] ALI Men du lovade. ALVARO Ali, med all respekt. Teater är inte, hur ska jag uttrycka
det … Teater är en lägre konstform, det är inte ens litteratur. Och jag arbetar med text, okej? Riktig konst. ALI Men om du skriver en monolog till mig kan jag gå till teat-
rarna och säga: här, titta, jag har – ALVARO Jag vill inte höra mer om teater, skaffa ett riktigt jobb.
[Paus.] Förlåt. Förlåt Ali, jag bara – ALI Just det, jag glömde, du är den enda konstnären här. ALVARO Lägg av. ALI Det är bara din talang som räknas. ALVARO Börja inte nu. ALI Du vill ge ut en roman och jag säger bara: bra, kör! Men
jag, jag är ingenting, jag får inte ens drömma. Om du fick bestämma skulle jag jobba på en pizzeria. ALVARO Ja? Varför inte? Tror du jag älskar att vara på mitt jobb varje 18
dag? Ibland håller jag på att drunkna i alla »bedömningsmatriser« och »kunskapskrav« och hysteriska föräldrar som tror jag är betygsförsäljare – men det är jag som försörjer dig, har du glömt det? ALI Men jag kan ju inte hjälpa att jag inte får jobb – och de jobb
jag kan få, dem vill du inte att jag ska ta. ALVARO Skitsnack, när har jag hindrat dig? Du får göra precis vad
du vill, jag är inte din pappa. Men du kanske borde ringa honom och be om pengar? ALI Dra inte in mina föräldrar, du vet hur det är. ALVARO Jag vet, jag vet. Förlåt … Men du … var lite realistisk. Du har
faktiskt inte fått några roller på tre år. ALI Du, jag gillar inte att säga det här till dig, men jag är faktiskt
utbildad skådespelare. ALVARO Börja inte nu. ALI Från scenskolan. ALVARO Jag vet. ALI Och jag har fan jobbat professionellt i två år. ALVARO Jag vet det. ALI Så det är mitt yrke, det är ingen fantasi – men du? Är du
utbildad författare kanske? ALVARO Det är inte samma sak. ALI Men kan du visa upp nåt intyg där det står att du är förfat-
tare? ALVARO Det är inte samma sak! ALI Det är precis samma sak. För du är svensklärare men du
kallar dig författare som du inte ens har nån utbildning till. Och så kallar du mig drömmare. ALVARO Ja ja, gör vad du vill. [Tar en klunk öl.] ALI Och om du inte drack så mycket så kanske du skulle – ALVARO Nu slutar du, hör du det? En öl efter jobbet, vad är det med
det? Det här är min första öl på två veckor. ALI För igår var det vin. 19
ALVARO Skitsnack, vad håller du på med? Det enda jag säger är att
det finns andra jobb också. Säg att du hittar jobb som, vad vet jag – servitör. Du kan ju ha nytta av det på teatern sen, man vet aldrig? ALI Ja jag kan servera lite vin i pausen … ALVARO Snälla, det var inte så jag menade. ALI Du tycker inte att jag är en bra skådis, eller hur? ALVARO Det var inte det jag sa. ALI Vet du vad? Du har aldrig sagt att jag är bra. Du är precis
som alla andra, du tror inte jag kan få en riktig roll. Jag kan bara vara statist eller springpojke eller charmig pajas eller stereotyp hedersmördare – ALVARO Ali, du hade en huvudroll sist.
[Paus. De undviker varandras blickar.] ALI Men där, det var liksom – det funkade inte. ALVARO Nej. Jag vet, det var otur. ALI Otur, det var inte otur. Jag blev trött på dem. Hela tiden: »Var
kommer du ifrån?« Och sen när jag sa att jag var från Stockholm, »Jamen, från början? Ursprungligen? Dina föräldrar? Hur är det i Rinkeby egentligen?« Och de kom fram och ba: »Ey, Ali, guss, keff, baxa, beckna!« Jävla idioter. ALVARO Ja. Jo. ALI Och när de fattade att jag inte var från Rinkeby blev de näs-
tan besvikna. »Jaha, du bor på Söder?« Hela tiden. ALVARO Mm. ALI Och regissören! [Han pekar omkring sig som om han såg allt
framför sig.] Repetitionerna var helt detaljstyrda! Man fick liksom inte gå på impuls, inte leka, inte lira, inte testa grejer. Och varje dag tog de in helt ny scenografi som inte hade nånting med pjäsen att göra – gula plastpåsar och skärmar och kameror överallt såhär. Och de där krabborna – 20
ALVARO Jag vet. ALI Du läste ju manus, det fanns inga krabbor i manus? Men
regissören hade nåt jävla »koncept«. Så där skulle jag stå och jobba med en massa krabbor på scen, jag fick fan gå på tå såhär. Jag sa till regissören: du, det här går inte, jag kommer snubbla och slå ihjäl mig – men nej, det var noll respekt för skådespelarkonsten. Så, ja, klart jag hoppade av. ALVARO Jo. ALI Vaddå, skulle jag fortsatt jobba menar du? Och bara böjt
mig för regissören? Nej nej, mig kan man inte behandla hur som helst. Jag har min värdighet. ALVARO Men det är så det är. [Högtidligt.] Världen spottar på riktiga
konstnärer. Det är så man tackar oss. Och den som inte är genomblöt när den dör har aldrig varit konstnär. Men om jag får citera min egen – ALI [Svarar på sin mobiltelefon.] Hallå? Tja Alex! Du är framme?
Ja, precis, vi bor här på SoStat. [Alvaro skrattar till.] Södra station. Höghuset där, ser du? Nej det är bara att komma upp, har du portkoden? Just det, jag kommer ner och hjälper dig då, okej. Okej, tja. [Skyndar sig ut.] ALVARO Vem var det, vart ska du? ALI [Redan ute.] En kompis. Det är ju det jag försökt säga hela
tiden, det är lugnt att han kommer in va? ALVARO [Tittar på klockan.] Men – nu? Vem är det då? Hallå!
[Ali har hunnit ut. Alvaro sätter sig, tar förlagsbrevet, skrynklar ihop det, släpper ner det på golvet, stirrar på det.]
21