Issuu on Google+

Lilla

Grodor, prinsar och prinsessor

i urval av Annika Lundeberg


Innehåll Askungen

8

Snövit

16

Lilla sjöjungfrun

26

Prinsessan på ärten

38

Törnrosa

42

Grodkungen

48

Rapunsel 54 All texter är traditionella.

= Finns med på cd-skivan.


Det var en gång …


Askungen skyndade sig att ta på de nya kläderna och sprang till slottet. Ingen kände igen henne, utan de trodde att hon var en främmande prinsessa. Prinsen dansade med henne hela kvällen och då klockan slog tolv, ville han följa henne hem. Men hon sprang ifrån honom, la tillbaka de fina kläderna vid moderns grav och då de andra kom hem, låg hon redan i askan och sov. Festen skulle vara i tre dagar. Nästa kväll när styvmodern och hennes döttrar åter gått till slottet, sprang Askungen ut till graven. Hon viskade: – Lilla buske jag beder dig, kasta guld och silver ner till mig! Och fågeln gav henne en klänning och ett par skor, som var ännu vackrare än de förra. Alla såg förvånade upp när Askungen trädde in i balsalen. Prinsen dansade bara med henne, men då klockan slog tolv och han ville följa henne hem, sprang hon ifrån honom igen. Då de andra kom hem låg hon och sov i askan.

Den tredje kvällen gav fågeln Askungen en klänning och ett par skor, som var ännu mycket vackrare än de hon hade fått föregående kvällar. Gästerna blev alldeles förstummade då hon kom in i salen. Prinsen dansade bara med henne, men då klockan slog tolv, försvann hon igen. Men hon tappade en guldsko i trappan. Nästa dag meddelade prinsen att han ville gifta sig med den flicka, som ägde skon. Han red själv från hus till hus för att finna sin brud. När han kom till det hus, där Askungen bodde, sprang den äldsta styvsystern upp på sitt rum för att prova skon. Den var för liten, men hon skar av den stora tån, och tog på skon.

13


– Vem har smakat på min mat? sa den andra. – Vem har brutit av mitt bröd? sa den tredje. – Vem har ätit av min potatis? sa den fjärde. – Vem har använt min gaffel? sa den femte. – Vem har skurit med min kniv? sa den sjätte. – Vem har druckit ur mitt glas? sa den sjunde. Sen lyste den sjunde dvärgen på sin säng och upptäckte Snövit. Snövit vaknade och berättade allt för dem. – Du är välkommen att stanna hos oss, sa den sjunde dvärgen, om du lagar mat, städar, diskar och syr åt oss. Snövit ville gärna stanna hos dvärgarna, och så kom det sig att hon skötte deras hushåll. Nu trodde drottningen att hon åter var vackrast i landet, men när hon frågade spegeln så svarade den: Drottning, ni är vackrast på slottet här, men Snövit bortom bergen hos dvärgar sju ändå tusenfalt skönare är. Det gjorde drottningen rasande. Hon funderade dag och natt hur hon skulle ta livet av Snövit. Till sist klädde hon ut sig till en gumma och tog med sig en korg och gick till dvärgarnas hus. När hon knackade på släppte Snövit in henne

och köpte ett av de vackra banden till sitt blusliv. – Jag ska hjälpa dig att snöra på det, sa gumman. Men hon drog åt bandet så hårt att Snövit svimmade och drottningen trodde att hon var död. De sju dvärgarna blev mycket förskräckta när de fick se Snövit. De skar snabbt av banden så hon fick luft och efteråt förmanade de Snövit att inte släppa in någon. På slottet frågade drottningen åter sin spegel vem som var vackrast i landet och spegeln svarade: Drottning, ni är vackrast på slottet här, men Snövit bortom bergen hos dvärgar sju ändå tusenfalt skönare är.

Nu blev drottningen så arg att hon i sitt tornrum förgiftade en kam med hjälp av häxkrafter. Sen klädde hon ut sig till en gammal gumma och begav sig till dvärgarnas hus. 21


Lilla sjöjungfrun Med bilder av Tord Nygren

Det var en gång ett underbart slott som låg djupt nere på havets botten. Ingen människa hade någonsin sett eller hört talas om det. Slottets väggar var gjorda av skimrande korall, och i slottsträdgården växte de vackrast havs­ växter. Ovanför slottet simmade färggranna fiskar, precis som fåglar i skyn. I slottet bodde havets kung med sin drottning. De hade fem förtjusande döttrar som alla var sjöjungfrur. De hade alla vackra sångröster, men ingen kunde sjunga så rent och klart som den yngsta. De lekte och busade med varandra hela dagarna. När det var dags att gå och lägga sig bad de sin mamma och pappa att berätta en saga. Kungen och drottningen berättade de mest fantastiska historier om världen ovan vattnet. – Där uppe lever människorna på torra land. De har inga blanka fiskstjärtar som vi, fortsatte drottningen, utan går omkring på två ben. Den yngsta sjöjungfrun längtade så efter att få se det med egna ögon.

26


Sjöjungfrurna var så nyfikna att de varje dag bad och bönade om att få simma upp. Men kungen svarade alltid samma sak: – Det är för farligt! Ni måste vänta tills ni är femton år. Då får ni simma upp och se himlen. När den äldsta sjöjungfrun äntligen fyllde femton år simmade hon upp till ytan, dök upp ur vågorna och såg sig förundrat omkring. Hon såg månens underbara skära lysa över himlen. – Mamma har ju berättat om det, men aldrig hade jag väl kunnat tro att månen skulle vara så vacker i verkligheten! För varje år som gick därefter fyllde ännu en sjöjungfru femton, simmade mot ytan och vände åter med de härligaste berättelser om gryningsljus, stjärnor och solnedgångar. Till slut var det bara den yngsta sjöjungfrun kvar. Hennes femtonde födelsedag närmade sig. Hon tyckte själv att tiden verkade stå helt stilla, ingenting var längre roligt när hon hade en så stor längtan i sitt bröst, men så kom äntligen dagen då hon skulle få besöka världen ovan vattenytan. – Låt ingen få syn på dig, varnade hennes systrar. – Och håll dig undan från stranden, sa hennes mor strängt. – Ja, ja, svarade den lilla sjöjungfrun otåligt.


Grodkungen Med bilder av Christina Alvner

Det var en gång en prinsessa som var så vacker att till och med själva solen förvånades över hennes skönhet. En dag när det var varmt ute gick prinsessan till brunnen i trädgården för att svalka sig. Hon roade sig med sin käraste leksak, en gyllene kula. Men så bar det sig inte bättre än att den gyllene kulan föll ner i brunnen. Då började prinsessan gråta, men så hörde hon en röst: – Varför gråter du?


En stor, grön groda stack upp huvudet ur brunnen. Det var han som hade talat. När prinsessan berättat vad som hänt, kväkte grodan: – Om du kan tycka om mig så mycket att jag får äta från din tallrik och sova i din säng, då ska jag hämta upp den gyllene kulan åt dig. – Ja, det lovar jag, sa prinsessan. Hämta kulan bara.


9789163869747