Issuu on Google+

Johan och Anna har sommarlov och familjen har hyrt ett hus. Det regnar hela tiden och för att ha något att göra börjar de utforska några grottor i närheten. En dag vill de gå tillbaka till

Den försvunna grottan Olov Svedelid med bilder av Johan Hesselstrand

en av grottorna, men hur de än letar så kan de inte hitta den. Den verkar vara försvunnen. Men hur kan en hel grotta bara försvinna? I serien om Johan och Anna finns följande titlar: De vilda hundarna Clownmysteriet Den försvunna grottan Anns Färger

Det spökar! Det spökar! Anns Färger

Emma Hamberg

Skrivbok-turkose 75,0,50,0

Skrivbok-rosa 10,70,0,0

Coll-block-grön 50,0,85,0 (mörk) 40,0,75,0 (ljus)

Vit

(8934-8)

www.bonnierutbildning.se

Svart


Bonnier Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon: 08-696 86 00 Telefax: 08-696 86 10 Redaktion: Mia Söderberg, Kerstin Jörgensen Grafisk formgivning och layout: Paladinodesign /Anna Paladino Illustrationer: Johan Hesselstrand

BokDax – Den försvunna grottan isbn 978-91-622-8934-8 © 2008 Olov Svedelid och Bonnier Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Tryck: AlfaPrint, Sundbyberg 2008


Den fรถrsvunna grottan

Olov Svedelid med bilder av Johan Hesselstrand BONNIER UTBILDNING


Det roligaste med det hyrda sommarstället på västkusten var de spännande grottorna, tyckte tvillingarna Anna och Johan. Annars hade hela juli varit regnig och ruggig och det fanns inte särskilt mycket att hitta på. – Vi åker hem, sa mamma en ovanligt gråkall morgon. – Låt oss vänta lite och hoppas på bättre väder, tyckte pappa. – Men barnen kan ju varken bada eller sola. – Vad säger ni, ungar? Ska vi åka hem igen? frågade pappa. – Nej, vi gillar att utforska grottor och då ska det inte vara för varmt, svarade Anna – Vi stannar väl då, suckade mamma. 


Efter frukosten sa Johan: – Vi ska titta på en grotta här i närheten men vi kommer hem till lunch. – Var försiktiga, mumlade pappa, det är halt på klipporna. Mamma och jag stannar nog hemma, så kom hem direkt om det börjar regna igen. Huset låg på en slätt men i närheten reste sig ett berglandskap med höga toppar och flera av klipporna störtade rätt ner i havet. En smal, slingrande väg ledde upp mellan topparna och här och där fanns grönområden med höga träd, buskar och gräsplättar.





När gubben märkte att han inte kunde skrämma dem tog han till en annan ton. – Det är för er egen skull, sa han lite mjukare. Här händer spöklika saker. Ibland finns här en grotta och ibland är den borta. Och jag har sett hemska saker ... Rösten sjönk så att den blev gravlik. Flera gånger ... har jag sett människor gå in i klipporna. Som en sorts spöken. Ibland tror jag att jag håller på att förlora förståndet. Därför vaktar jag här med min bössa. Om jag skjuter en sådan där varelse kanske förbannelsen bryts. Jag tror att det här stället är fördömt. – Vad är fördömt och vad är en förbannelse? undrade Anna. Gubben torkade svett från pannan. – Världen är full av ondska. Den har gjort klipporna fördömda. Har ni hört talas om zombies?




Gubben hade satt sig på en sten och hällde upp kaffe ur en termos. Då och då tittade han på klockan och tycktes lyssna efter ljud. – Han väntar på någon, viskade Anna. – Kanske på en som ska sälja snus. – Skoja inte, Johan. Nu är det allvar. Ingenting hände på en lång stund. Så lystrade Anna till. – Vad är det som hörs? En bilmotor? En täckt skåpbil kom sakta upp mot platån och stannade till. Gubben började genast treva med handen i kanten mellan klippan och marken. 


Plötsligt öppnade sig bergssidan, som en bred port på gångjärn. De stirrade häpna på skåpbilen som körde rätt in i grottan. Gubben följde snabbt efter. Därpå stängdes bergporten lika snabbt som den öppnats. – Så det finns en grotta i alla fall! Vi hade rätt, utbrast Anna. – Ja, men vad gör vi nu? – Vi väntar tills de har lämnat grottan igen. Och sedan tar vi oss in. Vilket äventyr vi har hamnat i!




Hon började oroligt klättra nerför stegen och slickade sina torra läppar. – Vad står på, Johan? Därnere hördes ett dovt surrande ljud från någonstans men det var inte det som fick Johan att bli rädd. – Titta in i det här rummet, uppmanade han med darrande röst. Han lät strålen glida runt ett ganska stort rum. Där fanns ett antal stolar. På dem satt män i kostym, vit skjorta och slips, men många stod lutade mot väggarna också. Alla stirrade på dem. – Vilken läskig blick dom har! viskade Anna. – Gubben talade nog sanning, stötte Johan fram. Zombies. Människor som har förlorat sin själ. Dom är levande döda.







Gubben harklade sig. – Dom kanske inte har sett allt, sa han försiktigt. – Dom har varit här och det räcker för mig, grymtade Chefen. Håll i dom ordentligt. Chefen sökte genom deras fickor och grymtade belåtet. – Inga mobiler. Utmärkt. Johan tänkte att det varit dumt att låta bådas ligga för laddning samtidigt. Chefen gick och hämtade tunna nylonrep från bilen. Han började med att binda Anna, varv på varv av repet, från halsen och neråt till midjan. Det andra repet räckte till ungefär fotknölarna och han avslutade med några rejäla knutar. Anna kunde inte röra sig alls och sedan blev Johan bunden på samma vis. Vad skulle hända nu? 


– Nu ska vi tysta dom två små nyfikna fröna också. Chefen skrattade morrande och hämtade en bred silvertejp som han skar till med en kniv. Tejpen smetade han först över Annas mun och sedan Johans. Så tog han fram två stora, täta säckar. – Ner med dom! Han trädde en säck i taget över deras huvuden. Männen skuffade omkull dem och vek sedan in benen i säcken och till sist knöt Chefen ihop säckarna med ytterligare rep. 


– Jag har en idé, sa Anna. Den där konstgjorda porten till grottan svänger ju utåt. Om du rullar sakta och parkerar bilen med långsidan tätt intill porten kommer dom inte ut. Vi kunde inte se någon annan utgång så då blir dom fångna i grottan. Ella Larssons allvarliga ansikte lystes upp av ett leende. – Lysande, Anna! Så gör vi. Göran, kontakta insatsledningen och gå tillbaka med barnen till




föräldrarna medan jag kör upp bilen framför porten. Göran nickade och tog upp sin telefon medan han började gå med Anna och Johan. Över axeln såg Johan hur Ella försiktigt körde fram till grottan och parkerade mitt framför porten.




Johan och Anna har sommarlov och familjen har hyrt ett hus. Det regnar hela tiden och för att ha något att göra börjar de utforska några grottor i närheten. En dag vill de gå tillbaka till

Den försvunna grottan Olov Svedelid med bilder av Johan Hesselstrand

en av grottorna, men hur de än letar så kan de inte hitta den. Den verkar vara försvunnen. Men hur kan en hel grotta bara försvinna? I serien om Johan och Anna finns följande titlar: De vilda hundarna Clownmysteriet Den försvunna grottan Anns Färger

Det spökar! Det spökar! Anns Färger

Emma Hamberg

Skrivbok-turkose 75,0,50,0

Skrivbok-rosa 10,70,0,0

Coll-block-grön 50,0,85,0 (mörk) 40,0,75,0 (ljus)

Vit

(8934-8)

www.bonnierutbildning.se

Svart


9789162289348