Claire hade börjat tappa upp ett bad i hotellrummet när det knackade på dörren. Det var en liten kinesisk tjänstekvinna – en amah – som började packa upp deras resväskor innan Martin hann sjasa iväg henne. Så gick det alltså till när de kom till Hongkong, som inte alls var likt något hon hade föreställt sig. Bortsett från britternas tillhåll – lugna och stillsamma med eleganta palmer i krukor och blankpolerade trädetaljer i vitmenade hus – var det bullersamt och trångt, smutsigt och stökigt. Husen stod tätt tillsammans och ofta hängde det kläder på tork på bambustänger. Det fanns färggranna lodräta skyltar på vartenda hus med reklam för massageinstitut, pubar och frisörsalonger. Någon hade sagt till henne att det fortfarande fanns opiumhålor i de sjaskigare kvarteren. Det låg ofta avfall på gatorna, ibland till och med mänskligt avfall, och över hela staden hängde en frän, skarp lukt som liksom satte sig i huden tills man kom hem och kunde tvätta av sig ordentligt. Det fanns alla sorters människor. De kinesiska kvinnorna bar sina spädbarn i ett slags sele på ryggen. Sikher tjänstgjorde som uniformerade säkerhetsvakter – man såg dem sitta och slumra på träpallar utanför bankerna med de turbanklädda huvudena vilande tungt mot bröstet och gevären löst hängande mellan knäna. Indierna hade naturligtvis tagits hit av britterna. Pakistanier hade mattaffärer, portugiser var läkare och judar drev mejerier och andra stora företag. Där fanns engelska affärsmän och amerikanskt bankfolk, aristokrater från Vitryssland och entreprenörer från Peru – alla var synnerligen beresta och sofistikerade – och så naturligtvis kineserna, som var väldigt annorlunda i Hongkong jämfört med i Kina, fick hon höra. Till sin förvåning avskydde hon inte Hongkong, som hennes mor hade sagt att hon skulle – hon tyckte att gatulivet var livfullt och roande, något helt annat än i Croydon, fullt av folk, affärer och varor som hon aldrig tidigare hade sett. Hon tyckte om att prova på de inhemska bakverken, ananasbullarna och de gula äggpajerna och ibland förirrade hon sig utanför stadsdelen Central och befann sig snart i en obekant miljö där hon kunde vara den enda som inte var kines. Frukt13
Lee_Skuggor bakom oss.indd
13
09-07-09
11.42.23