Page 33

d eL PhIn e d e VIg a n

Hennes knotiga händer söker efter något att stödja sig på. Fatia är återfallsanorektiker. Hennes kinder är svullna av flera veckors sondmatning. Under nattlinnet är hennes onda mage rund som en fotboll. Längst bort i korridoren sitter hon och väntar på ett mottagligt öra. Fem flaskor om dagen, kvider hon för den som vill höra. Hon klagar över att magen är så uppblåst att hon inte kan svälja något över huvud taget. Hon vill att man ska följa med henne in på rummet. Hon lägger sig på sängen och kopplar in sonden. Det bubblar i hennes mage. Det är bara det hon vill. Att någon ska vara närvarande vid denna barbariska ritual, att någon ska vara vittne till hennes lidande. Hon säger du kan gå nu, det går bra. Vagnen har redan kommit och står framför dörren. Undersköterskorna pratar medan de serverar maten. Klockan är knappt sex på kvällen. Uppriktigt sagt, hur kan någon, ur en rent fysiologisk synvinkel, vara hungrig så dags? Hon skulle gärna slänga brickan över hela rummet och gråta ögonen ur sig, men snyftningar förstör aptiten. Hon sätter sig i skräddarställning på sängen och drar bordet till sig. Hon drar ett djupt andetag och lyfter på locket.

9789186480318  
9789186480318