Page 27

d eL PhIn e d e VIg a n

var så trött. Hon är utsjasad. Hon vet nu att den vikten kan man inte leva med. Hon har kapitulerat för några få kilo, för att avvärja faran, för att hålla ut, för att överleva, det är allt. Men hon har inte gett upp. Hon vill inte förlora kontrollen. Livet före är som ett domnat minne och livet efter viskar som ett omöjligt löfte. Hon vill inte bli frisk, för hon vet inte hur hon ska kunna existera annat än genom den här sjukdomen som har valt henne, den här sjukdomen som det pratas om i tidningar och på seminarier, ett blint och dunkelt sökande som hon delar med andra anonyma, vacklande medbrottslingar i en tyst gärning riktad mot det egna jaget. Det kommer att ta tid att förstå varför hon lät det gå så här långt. För tillfället kurar hon ihop sig runt det svarta hålet i magen som hon inifrån sugs ner i. Kroppen har tagit över, en utsvulten kropp, hopkrympt, borttynande, som till och med förnekas sin existens, nu har den hamnat i rampljuset – paradoxen undgår henne inte – utmattad gör den uppror mot flera veckors misshandel, den slår tillbaka. Helt upptagen av det tomma gapet känner hon ingenting annat, hon tänker inte längre, det värker inte längre i själen. Senare ska hon begripa att det bland annat var det hon ville, att förgöra kroppen för att inte uppfatta någonting utifrån, inte förnimma något annat än hunger, 26

9789186480318  
9789186480318