Page 26

d agar ut a n h u ng e r

sig ur det, hon har inget val. Han omsluter henne med ord, fångar in ångesten som väller över henne, håller stånd mot den, stärkt av sitt förtroende för henne, av hennes framtid som han är ensam om att skönja. När argumenten tryter och inget kan få henne att sluta snyfta, avslutar han med ett övertygat ”för helvete!” En svordom som sammanfattar resten, allt som har sagts, det akuta och det uppenbara. Rädslan skingras. Hon är inte längre helt ensam i kampen mot sig själv. Det har blivit mörkt. Hon väntar tvivlande på att sömnen ska komma. Ikväll tänker hon på Louise. Hennes makalösa syster, makalöst mycket syster, för alltid. Louise ensam med dem, ensam mot dem. Louise ensam och klarsynt. Ikväll tänker hon på Louise och hon önskar att det inte hade gått så långt, att hon inte hade misslyckats, att hon kunde känna hennes lilla hand i sin, som förr, på perrongen på Gare du Nord, de två tillsammans, sammansvetsade för alltid. Anorektisk. Det börjar som anorak, men slutar med risk. Tio procent dör av det, enligt uppgift. Kanske av misstag. Utan att de märker det. Av ensamhet, säkerligen. Hon tänker på det ibland. Hon kunde inte fortsätta på det där viset, framför allt på grund av att hon frös så, och 2

9789186480318  
9789186480318