9789129669268

Hugo är kär i mig, det vet jag. Och jag kollar efter honom i smyg. Inte ens Diana eller Maja vet hur jag känner. Jag är inte kär eller så.

Verkligen inte. Ändå blir jag knäsvag när han ler … Shit vad skumt.

Anisa

E va S u ss o v e m b ry r s i g !

Hemligheter och pinsamheter

Hemligheter och pinsamheter

! g i s r y r b em

V

E va S u ss o

Rabén & Sjögren Bokförlag Box 2052, 103 12 Stockholm www.raben.se © Text: Eva Susso Omslag: Sara R.Acedo Tryckt hos ScandBook AB, 2008 ISBN: 978-91-29-66926-8 Rabén & Sjögren Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

vem bryr sig.indd 6

08-10-28 15.05.32

HUR DET BÖRJADE Alla var där. Ingen ville missa årets höjdpunkt i skolan.

Jag hade sytt skitfräcka kläder till mig och mina bästa kompisar Maja och Diana. Svart klänning till Maja som är blondin, röd klänning till Diana som är brunett och till mig själv guldbyxor med glitterbälte och urringad guldtopp med kanter av svandun eftersom jag är en diva.

Vi hade matchande frisyrer, sminket satt där det skulle.

Vi var coolaste tjejerna.Vi ägde scenen.

I smyg kollade jag efter Hugo. Inte ens Diana eller Maja vet hur jag känner för honom. Inte så att jag är kär. Jag kan bara inte låta bli att intressera mig. Det är helt skumt. Jag vet inte varför, men när han ler blir jag knäsvag. Det är som att jag hela tiden vill se det där leendet, att det är därför som jag söker efter honom med blicken.

Hugo är kär i mig, det vet jag. Men jag vill inte att han ska få för sig att jag är kär i honom. För det är jag inte. Jag ler aldrig tillbaka.Varför skulle jag låta honom tro att jag bryr mig?

På håll såg jag att Hugo tittade på mig. Då satte jag upp den där överlägsna minen som jag alltid gör. Blicken som säger ”du är bara en tönt som dyrkar mig, en groda med bred mun som stirrar, ler och kvackar så fort jag visar mig, inbilla dig inte att du betyder nåt”.

Diana och Maja tjatar om att han och jag passar ihop.

7

vem bryr sig.indd 7

08-10-28 15.05.32

Var har de fått det ifrån? Det är väl inte deras sak att bestämma vem jag ska vara ihop med!

Jag, Maja och Diana gick omkring och visade upp oss. Jag har aldrig varit så nöjd med mig själv, fick beröm från lärarna till och med. Kände mig som Filippa K, eller vem bryr sig om henne förresten? Mer som en världskänd kläddesigner, typ Stella McCartney.

Vi sippade på varsitt glas, inte champagne direkt utan budgetcola, men ändå.

I taket snurrade en glittrande diskokula.

Jag kollade på dem som dansade.

Ingen av tjejerna som var där kunde mäta sig med mig. Inte bara för kläderna.

Jag vet att jag är speciell.

Hugo dansade som en galning. Jag kände inte igen tjejen som han dansade med. Jag studerade henne i smyg. Hon var liksom ingenting med råttfärgat hår och jeans. Ändå fick jag galna tankar i huvudet: Det borde vara jag som dansar med Hugo. Om Hugo är seriöst intresserad av mig, varför är han då med en annan tjej?

Varför reagerade jag så konstigt? Som om Hugo var min egendom och den fula tjejen höll på att stjäla honom från mig.

Kunde inte få stopp på svartsjukan.

Jag sa till Diana och Maja att jag måste gå till toaletten, sen stod jag lutad mot kakelväggen och brottades med vilddjuret inom mig i flera minuter.

8

vem bryr sig.indd 8

08-10-28 15.05.32

När jag samlat mig och kom ut igen visste jag att mina kära bästisar hade kokat ihop nåt. Jag känner Maja och Diana sen dagis, de kan inte dölja nåt för mig.

Senare på kvällen erkände de. När jag var på toan hade de tutat i Hugo att jag ville bli ihop med honom.Vilken lögn!

Resten är jobbigt. Minnena är som svartvita bilder i min hjärna.

1. Jag står framför Hugo. Vad ser jag? Att han dör för mig och är skraj för mig. Att han inte är en groda.

2. Hugo håller i två glas och räcker mig det ena. Han är fin när han ler, det är första gången jag ser in i hans ögon.

3. Jag blir hysterisk och skriker: ”Var är den fula tjejen som du var med förut?” Hugo fattar inte vem jag snackar om. ”Men du var ju med henne nyss!” Jag hatar min röst, den avslöjar mig. Tyst lägger han armen runt min hals som om han ägde mig. När jag känner hans lukt i näsborrarna vräker jag bort honom och skriker att han är den dummaste och äckligaste människan i hela jäkla världen.

4. Hugo tömmer sin dricka över mig.

5. Hugo är på väg mot den råttfärgade tjejen. Den råttfärgade tjejen flinar.

6. Maja och Diana kommer störtande. De ser skyldiga

9

vem bryr sig.indd 9

08-10-28 15.05.32

ut. ”Såg ni vad idioten gjorde?” skriker jag.Vi går till toan tillsammans, hjälps åt att gno bort de bruna läskfläckarna.

Maja och Diana erkänner, säger att det var deras fel. De har ingen aning om vad jag tänker och känner.

Diskot fortsatte. Hugo dansade hela kvällen. Men inte med mig. Jag hade chansen, tänkte jag, och jag tog den inte.

10

vem bryr sig.indd 10

08-10-28 15.05.32

FÖRSTA LÖGNEN Jag vaknar. Ligger kvar i himmelssängen med duntäcket och sidenlakanet upp till hakan. Det är skönt att vara där, innanför det aprikosfärgade genomskinliga tyget.

Mitt rum är stort och pastellfärgat. Himmelssängen står mot en ljuslila vägg längst in. På väggen mitt emot sängen har jag min samling åttiotalsaffischer. Miami Vice, Madonna, Tina Turner, Lili & Sussie, Sabrina och Michael Jackson (innan han blev ett freak). Det finns ett stort fönster med gröna växter. Där har jag satt upp en ljusslinga med blålila stjärnor som är snygg att ha tänd på kvällen. Bredvid är hyllan med porslinsfigurer, jag samlar inte på sådana längre, jag ska nog ta bort dem snart.

Det bästa i hela rummet är sminkbordet. Där står alla parfymflaskor som jag skrapat ihop sen jag gick i fyran.

De flesta är tomma, men de är så läckra och känns så mycket Milano och modeller och mode och allt sådant som jag verkligen dör för.

Runt sminkspegeln finns lampor, när de är tända ser man sitt ansikte jättetydligt. Varenda liten pormask. Inte för att jag har några just nu. Jag kan sitta och stirra på mig själv hur länge som helst.

Penslar och borstar ligger huller om buller med tops och använda bomullstussar. Små burkar med ögonskugga.

Kajalpennor. Mascara i olika färger. På golvet runt papperskorgen ligger fler bomullstussar och hopknycklade

11

vem bryr sig.indd 11

08-10-28 15.05.32

servetter. Jag tycker att det ser proffsigt ut på nåt sätt när det är rörigt.

Det finns ett skrivbord med en dator förstås, och en hylla med modetidningar, cd-spelare och cd-skivor med åttiotalsmusik.

En vit byrå som jag har målat Musse Pigg på.

Garderoben har en helfigurspegel som jag flitigt använder.

Inne i garderoben är det proppfullt av kläder och skor.

Jag samlar på skor. Köper en del i secondhandbutiken inne i stan. Skor och smycken är helt okej att ha begagnade. Kläder däremot måste vara nya. Jag syr en del själv.

Att designa och sy kläder är min bästa hobby.

En del av innehållet i min garderob ligger utspritt i rummet. Mamma säger att jag är slarvig. Men jag byter ju kläder hela tiden. Ska jag typ stå och vika ihop allt varenda gång?

En annan sak som är superviktig. Mitt rum måste alltid lukta gott. Jag tänder doftljus så fort jag kommer hem från skolan.Vanilj och jordgubbe är mina favoriter just nu.

Det enda jag saknar är min hund, Rio. Min söta valp, som är hälften golden retriever och hälften nåt annat som jag inte vet vad det är. Jag har inte brytt mig om att fråga.

Först om sju åtta veckor får jag hem honom. Till dess är han kvar hos sin mamma, Goldie. Goldie är Tanjas hund.

När han kommer ska jag ligga och gosa med honom varenda kväll. Jag ska berätta alla mina hemligheter i hans öra.

Jag tänker att jag har det bra. Att jag bor i ett av

12

vem bryr sig.indd 12

08-10-28 15.05.32

världens rikaste länder med föräldrar som ger mig allt jag behöver.

Någon tyckte att jag var värd det.

Någon tyckte att jag skulle slippa växa upp på barnhem i Brasilien och vara fattig resten av mitt liv. Någon tyckte att jag var värd att bo i en lyxvilla med swimmingpool.

Sen tänker jag på Hugo.

Vad ska jag tänka? Att jag hade fel om honom. Han är ingen tönt.

Mobilen går igång med ”Like a virgin” och jag vet att det är Diana innan jag ser hennes namn på displayen.

Jag dröjer med att svara. Det roar mig.

Jag vet att mesiga Maja inte vågar ringa men att Diana vågar. Hon och Maja borde logiskt sett ha dåligt samvete för sitt beteende igår. ”Hallå”, svarar jag så lojt jag kan efter fem signaler. ”Väckte jag dig?” ”Jag låg vaken och tänkte på hur taskiga du och Maja var i går. Hur många gånger ska jag tala om för er att jag skiter i Hugo. Han är antagligen den kille i Bjällby som jag är minst intresserad av. Inte ens om han var den sista killen i universum. Tycker inte ni att jag är värd en fin kille? Tycker ni att jag är värd en tönt?”

Diana mumlar i luren. ”Jag vet att det var fel av oss att göra så, förlåt Nisse.” ”Tacken för att man sytt kläder åt er.” ”Förlåt, förlåt, förlåt.” ”Ni får bjuda på fika.”

13

vem bryr sig.indd 13

08-10-28 15.05.32

”Självklart, jag ringer Maja.” ”Ring mig sen.” ”Självklart, om tio minuter max.”

Mina bästa kompisar, vad jag älskar dem. De bryr sig verkligen. Nu känner de sig skyldiga för att Hugo hällde lite budgetcola på mig. Låt dem vara det. Jag ska inte berätta sanningen. Och sanningen är? Att jag förtjänade att få budgetcola över mig. Eller, det kan man väl inte heller säga. Men jag fattar varför han gjorde så. Men det skulle jag inte erkänna för en enda människa. Inte för Hugo heller. Inte ens om jag låg för döden.

Jag är galet pirrig i magen. Det är både roligt och oroligt på en och samma gång. Jag vet inte hur jag ska förklara.

Mamma och pappa sitter vid köksbordet och äter frukost. ”God morgon, Anisa”, säger de samtidigt. ”Ska inte ni jobba i dag?” ”Vi tog sovmorgon, så får vi höra hur du hade det på diskot igår”, säger pappa.

Mina föräldrar är långa, nyfikna, gråa och lite skrynkliga. De är lika. Mamma har förklarat för mig att man ofta gifter sig med någon som är lik en själv och med tiden börjar man likna varandra ännu mer. Det kallas äktenskapstycke. Är jag och Hugo lika?

Knappast. Han är mörkblond och har blåa ögon.

Finns väl ingen i hela Bjällby som ser ut som jag. Jo,

14

vem bryr sig.indd 14

08-10-28 15.05.32

Kajal. Hon är också mörkhårig och brunögd. Men jag är snyggare. Kajal kopierar killarnas stil. Inte håret kanske, men hon är alltid osminkad och har trista ghettokläder.

Stackaren vet absolut ingenting om tjejmode. ”Diskot var väl helt okej”, säger jag med en gäspning. ”Finns det mangojuice?” ”Jag köpte nyligen, titta i kylen”, säger mamma.

Jag öppnar det röda kylskåpet och hittar förpackningen, häller upp ett glas och dricker juicen i ett svep.

Mamma och pappa skrattar. De har iakttagit mig. Det gör de alltid när jag är i närheten. Jag är deras intressantaste ägodel, typ. ”Dansade ni?” säger mamma. ”Men hur dum får man vara?” säger jag. ”Det var ju disko.”

Pappa skrattar åt mamma. ”Ja, det är klart”, säger mamma och skrattar åt sig själv.

Jag fixar en macka. ”Jag äter i soffan”, säger jag.

De ser besvikna ut men protesterar inte. Det gör de aldrig.

Jag slår på vår monsterstora platt-tv. Det är repris på ett program om överintelligenta människor.Vem bryr sig om dem? Jag zappar vidare men hittar inget om kändisar eller mode. Efter tio minuter ringer mobilen i mitt rum och jag störtar dit. Det är Diana igen. Hon har pratat med Maja och vi bestämmer att ses på fiket.

15

vem bryr sig.indd 15

08-10-28 15.05.32