1
”J
obbar du på en mordkommission?” frågade Sarah och lyfte sina mörka ögonbryn som om blotta tanken var besynnerlig. ”Hur är det? Jag menar … allt du blir tvungen att handskas med, allt du får se … Herregud, det måste vara fruktansvärt.” Hon gjorde en vag gest med händerna medan orden hastigt trillade över hennes läppar. Mark Tartaglia lutade sig tungt tillbaka på stolen och valde sina ord med omsorg. ”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är fruktansvärt, men någon måste ju göra det.” De satt bredvid varandra vid ena änden av matbordet i hans syster Nicolettas kök i Islington. Han tog en klunk vin och lät blicken svepa över rummet tills den fastnade vid skåpet i mörkt trä som stod längs ena väggen. Det gick ända upp till taket och fick allt annat i rummet att se smått ut i jämförelse. En gång tillhörde det hans farmor och hade för många år sedan räddats från familjens första speceriaffär i Edinburgh. Precis som resten av huset var hyllorna belamrade med porslin, småsaker och barnens keramik och konstverk. Fotografier på familjen stod placerade överallt, bland annat ett av honom själv taget i jultider, rödögd med ett vinglas i ena handen, en smällkaramell i den andra och en fånig rosa pappershatt på huvudet. 11
I_forbes_smärtans jungfru.indd 11
2012-06-28 09:15:08