9789113021195

R ich a R d Yat e s easter Parade översät tning: Kerstin Gustafsson

EASTER-KORRAT-cs4.indd 3

2010-02-22 15.19

isbn 978-91-1-302119-5 Copyright © Richard Yates 1976 All rights reserved Förord © Mats Kempe Norstedts, Stockholm 2010 Originalets titel: Easter Parade Översättning: Kerstin Gustafsson Omslag: Sara R Acedo Tryckt hos Scandbook AB, Falun 2010 www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

EASTER-KORRAT-cs4.indd 4

2010-02-22 15.19

K a pi t e l 1

Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem. Deras mor, som envisades med att flickorna skulle kalla henne ”Pookie”, flyttade ut med dem från New York till ett hyrt hus i Tenafly, New Jersey, där hon trodde att skolorna var bättre och hoppades göra karriär som fastighetsmäklare i förorterna. Det slog inte väl ut – det gjorde ytterst få av hennes planer på oberoende – och efter två år lämnade de Tenafly, men det var en minnesvärd tid för flickorna. ”Kommer er pappa aldrig hem?” brukade andra barn fråga, och det var alltid Sarah som tog initiativet och förklarade vad en skilsmässa var för något. ”Träffar ni honom nån gång?” ”Det är klart vi gör.” ”Var bor han?” ”I New York.” ”Vad gör han?” ”Han skriver rubriker. Han skriver rubrikerna i New York 19

EASTER-KORRAT-cs4.indd 19

2010-02-22 15.19

Sun.” Och hennes sätt att säga det gjorde klart att de borde bli imponerade. Vem som helst kunde vara en ytlig, ansvars­ lös reporter eller en flitig arbetsträl till textredigerare, men mannen som skrev rubrikerna! Mannen som läste igenom dagsnyheternas alla invecklade detaljer och lyfte fram väsentligheterna och sedan sammanfattade alltihop i några få välvalda ord, konstfullt komponerade så att de passade in på ett begränsat utrymme – där hade de en förstklassig journalist och en far värd namnet.

En gång när flickorna hälsade på honom i stan visade han dem runt på Sun och de fick se precis allting. ”Förstaupplagan ligger klar för tryckning”, sa han, ”så nu går vi ner i tryckeriet och tittar, och sen ska ni få se er omkring där uppe.” Han eskorterade dem nedför en järntrappa som luktade tryckfärg och tidningspapper, och ut i en stor källarlokal där de höga rotationspressarna stod i rader. Överallt skyndade arbetare omkring, alla med styva små mössor av intrikat hopvikta tidningssidor. ”Pappa, varför har de såna där pappersmössor?” frågade Emily. ”Ja, själva skulle de nog säga att det är för att inte få tryckfärg i håret, men det är nog bara för att det ska se käckt ut.” ”Vad betyder ’käckt’?” ”Ja, det betyder nåt i stil med den där björnen du har”, sa han och pekade på en granatbesatt brosch i form av en nallebjörn som hon hade fäst på klänningen dagen till ära och hoppats att han skulle lägga märke till. ”Det där är en väldigt käck björn.”

20

EASTER-KORRAT-cs4.indd 20

2010-02-22 15.19

De tittade på medan de böjda, nygjutna metallplåtarna gled in på transportband och spändes fast vid cylindrarna, och efter en ringsignal såg de hur pressarna började snurra.

Stålgolvet skakade så att det kittlade i fötterna på dem, och oljudet var så överväldigande att de inte kunde prata: de kunde bara titta på varandra och le, och Emily slog händerna för öronen. Vita papper löpte i alla riktningar genom maskinerna och färdiga tidningar kom utfarande och lade sig omlott i prydliga travar. ”Vad sägs om det där?” sa Walter Grimes till sina döttrar när de gick uppför trappan. ”Nu ska vi ta oss en titt på redak­ tionen.”

Där stod en hel massa bord med män som satt och hamrade på skrivmaskiner. ”Platsen där framme där borden står hopskjutna, det är redaktionsbordet”, sa han. ”Lokalredaktören är den flintskallige farbrorn som talar i telefon. Och han där borta är ännu märkvärdigare. Det är redaktionschefen.” ”Var är ditt skrivbord, pappa?” frågade Sarah. ”Jag jobbar vid redaktionsbordet. På sidan. Ser ni där borta?” Han pekade på ett stort halvcirkelformat bord i gult trä. I mitten satt en man och vid sidorna satt sex andra och läste eller klottrade med blyertspennor. ”Är det där du skriver rubrikerna?” ”Nja, rubrikerna ingår, det gör de. Vad som händer är att när reportrarna och redigerarna är klara med sina texter så lämnar de över dem till en springpojke – den där unge grabben där är springpojke – och så kommer han hit med dem till oss. Och så går vi igenom dem och kontrollerar gram21

EASTER-KORRAT-cs4.indd 21

2010-02-22 15.19

matik och stavning och interpunktion, och sen skriver vi rubrikerna och sen är de klara att tryckas. Tjena, Charlie”, sa han till en man som gick förbi på väg till vattenkylaren. ”Får jag presentera mina döttrar? Det här är Sarah och det här är Emily.” ”Jaså minsann”, sa mannen och böjde sig fram från midjan. ”Det var mig ett par riktiga sötnosar. Goddag, goddag.”

Därefter tog han med dem till teleprinterrummet där de fick se hur nyheter telegraferades in från hela världen, och sedan till sätteriet där allt sattes med trycktyper och passades in i sidformar. ”Är ni klara att äta lunch?” frågade han. ”Eller vill ni gå på damrummet först?”

Medan de gick genom stadshusparken i vårsolen höll han dem båda i hand. De hade båda tunna kappor över sina finaste klänningar, och vita sockor och svarta lackskor, och de såg verkligen söta och rara ut. Sarah var den mörka, med en troskyldigt tillitsfull min som aldrig skulle överge henne; Emily, huvudet kortare, var blond och mager och mycket allvarlig. ”Stadshuset ser inte mycket ut för världen, va?” sa Walter Grimes. ”Men ser ni det stora huset där borta mellan träden? Det mörkröda? Det är World – eller var, borde jag väl säga. De slog igen i fjol. USA:s största dagstidning.” ”Jamen nu är väl Sun den bästa, eller hur?” sa Sarah. ”Nej, nej, hjärtat, Sun är inte mycket till tidning.” ”Är den inte? Varför då?” Sarah såg orolig ut. ”Tja, den är ganska reaktionär.” ”Vad betyder det?”

22

EASTER-KORRAT-cs4.indd 22

2010-02-22 15.19

”Det betyder väldigt, väldigt konservativ, väldigt republikansk.” ”Är inte vi republikaner?” ”Er mamma är väl det, gumman. Inte jag.” ”Jaså.”

Han drack två drinkar före lunchen och beställde ginger ale åt flickorna; senare, medan de högg in på sin kyckling à la king med potatismos, yttrade sig Emily för första gången sedan de hade lämnat tidningen. ”Pappa? Om du inte gillar Sun, varför arbetar du där då?”

Hans långa ansikte, som båda flickorna tyckte var stiligt, såg trött ut. ”För att jag måste ha ett jobb, lilla kanin”, sa han. ”Det börjar bli ont om jobb. Fast det förstås, om jag vore väldigt begåvad så kanske jag skulle kunna få nåt bättre, men jag är ju bara – ja ni vet – jag är ju bara en enkel textredigerare.”

Det var inte mycket att ta med sig hem till Tenafly, men de kunde åtminstone fortfarande säga att han skrev rubriker. ”… Och om du tror att det är enkelt att skriva rubriker så tar du fel!” sa Sarah en dag efter skolan till en ohyfsad pojke på lekplatsen.

Emily var emellertid noga med att allt skulle vara korrekt, och så snart pojken var utom hörhåll påminde hon sin syster om hur det låg till. ”Han är ju bara textredigerare”, sa hon.

Esther Grimes, eller Pookie, var en kortvuxen energisk kvinna vars liv tycktes inriktat på att uppnå och upprätthålla en 23

EASTER-KORRAT-cs4.indd 23

2010-02-22 15.19

undanglidande egenskap som hon kallade ”stil”. Hon hängde ständigt med näsan över de senaste modemagasinen, klädde sig smakfullt och prövade en mängd olika frisyrer, men hennes blick förblev förbryllad och hon lärde sig aldrig riktigt att hålla läppstiftet innanför munnens konturer, vilket förlänade henne ett uttryck av förvirrad och sårbar osäkerhet. Hon konstaterade att de rika hade mer stil än medelklassen och uppfostrade sålunda sina döttrar med de välsituerades skick och uppförande som ledstjärna. Hon ville alltid bosätta sig i något ”fint” område, antingen hon hade råd eller ej, och hon försökte hålla strikt på etiketten. ”Lilla vän, om du ändå kunde låta bli att göra så där”, sa hon till Sarah en morgon vid frukosten. ”Göra vadå?” ”Doppa brödkanterna i mjölken så där.” ”Jaså.” Sarah lyfte en lång, uppblött rostad brödkant ur mjölkglaset och förde den droppande till sina framsträckta läppar. ”Varför då?” frågade hon när hon hade tuggat färdigt och svalt. ”Därför. Det ser inte trevligt ut. Emily är hela fyra år yngre än du, och hon har inte såna där barnsligheter för sig.”

Och det här var ytterligare en egenhet: hon antydde alltid, på hundra olika sätt, att Emily hade mer stil än Sarah.

När det stod klart att hon inte skulle lyckas som mäklare i Tenafly började hon företa frekventa heldagsutflykter till andra småstäder, eller in till storstan, och lämna flickorna hos andra familjer. Sarah verkade inte ha något emot hennes frånvaro, men det hade Emily: hon tyckte inte om hur 24

EASTER-KORRAT-cs4.indd 24

2010-02-22 15.19

det luktade hemma hos andra människor, hon kunde inte äta, hon oroade sig hela dagen och föreställde sig hemska trafikolyckor, och om Pookie inte hämtade dem i tid utan var en eller två timmar försenad grät hon som en barnunge.

En höstdag åkte de iväg till en familj som hette Clark. De hade med sig sina pappersdockor i den händelse de skulle bli lämnade ensamma, vilket verkade troligt – alla tre barnen Clark var pojkar – men mrs Clark hade uppmanat sin äldste son Myron att vara en artig värd och han tog allvarligt på sina plikter. Han var elva år och ägnade merparten av dagen åt att visa sig på styva linan. ”Hörni, titta”, sa han om och om igen. ”Titta på mig.”

Längst ner i familjen Clarks trädgård fanns en ställning med en horisontell metallstång som vilade på två metallstolpar, och Myron var mycket skicklig på att slå volter. Han sprang fram till stången med skjortskörtet flaxande under tröjan, fattade med båda händerna om stången, svängde upp fötterna under och över den och hängde i knävecken, och så sträckte han sig upp och grep tag om stången igen, vände ut och in på sig och hoppade ner på marken i ett moln av damm.

Senare anförde han sina bröder och flickorna Grimes i en komplicerad krigslek, varefter de gick in och tittade på hans frimärkssamling, och när de kom ut igen fanns inte mycket mer att ta sig för. ”Förresten”, sa han. ”Sarah har precis rätt längd för att springa under stången utan att nudda vid den.” Mycket rik25

EASTER-KORRAT-cs4.indd 25

2010-02-22 15.19

tigt: det fattades ett par centimeter mellan hennes hjässa och stången. ”Jag vet vad vi gör”, sa Myron. ”Vi låter Sarah springa så fort hon kan mot stången och så stryker hon precis under den, det blir jättekul.”

En startsträcka på ett trettiotal meter mättes upp; de andra stod på åskådarplats och tittade, och Sarah började springa med håret flygande. Vad ingen insåg var att en springande Sarah var längre än en stående Sarah – Emily insåg det en bråkdels sekund för sent, då det inte ens fanns tid att ge till ett varningsrop. Stången träffade Sarah strax ovanför ena ögat med ett ljud som Emily aldrig skulle glömma – ding!

– och sedan låg hon på marken och vred sig och skrek med blod över hela ansiktet.

Emily kissade på sig medan hon och pojkarna sprang upp till huset. Även mrs Clark skrek lite när hon fick se Sarah, och sedan virade hon en filt om henne – hon hade hört att olycksoffer kunde hamna i chock – och körde henne till sjukhuset med Emily och Myron i baksätet. Vid det laget hade Sarah slutat gråta – hon grät aldrig särskilt mycket – men Emily hade bara börjat. Hon grät hela vägen till sjukhuset och i korridoren utanför akutmottagningen varifrån mrs Clark kom ut tre gånger och sa ”Inga frakturer” och ”Ingen hjärnskakning” och ”Sju stygn”.

Sedan var de tillbaka i huset allihop – ”Jag har aldrig sett någon som uthärdar smärta så väl”, sa mrs Clark om och om igen – och Sarah låg på soffan i det mörklagda vardagsrummet med större delen av ansiktet uppsvullet och blålila, med ett tjockt bandage över ena ögat och ovanpå bandaget 26

EASTER-KORRAT-cs4.indd 26

2010-02-22 15.19

ett isomslag. Pojkarna var ute i trädgården igen, men Emily ville inte lämna vardagsrummet. ”Du måste låta din syster vila”, sa mrs Clark. ”Spring ut nu, lilla vän.” ”Det är ingen fara”, sa Sarah med konstig, avlägsen röst. ”Hon kan stanna.”

Och så fick Emily stanna kvar, vilket förmodligen var lika bra eftersom hon skulle ha slagits och sparkats om någon hade försökt dra iväg med henne från familjen Clarks fula matta där hon stod och bet i sin våta näve. Hon grät inte längre, stod bara och såg på sin syster där inne bland skuggorna medan hon kände en fruktansvärd tomhetskänsla skölja genom sig i våg efter våg. ”Det är ingen fara, Emmy”, sa Sarah med den där frånvarande rösten. ”Det är ingen fara. Var inte ledsen. Pookie kommer snart.”

Sarahs öga var oskadat – hennes stora djupbruna ögon förblev det dominerande draget i ett ansikte som skulle komma att bli vackert – men så länge hon levde snirklade sig ett tunt litet blåvitt ärr, som ett tveksamt penndrag, från ögonbrynet ner över ögonlocket, och Emily kunde aldrig titta på det utan att minnas hur väl hennes syster hade uthärdat smärta. Dessutom påminde det henne, gång efter annan, om hennes egen benägenhet att gripas av panik och hennes bottenlösa skräck för att vara ensam.

27

EASTER-KORRAT-cs4.indd 27

2010-02-22 15.19