Issuu on Google+

TJUGOFYRA RÖSTER LLVÄ I T G I V OM E

XT

PÅ EN ÄNDLIG PLA NET


Innehåll Förord

9

Inledning

13

Kort introduktion till vardagssvenska

22

Tillväxt inifrån

36

Vad är av värde?

46

Tillväxtens innersta väsen

54

Den vite konsumentens börda

66

Vi behöver uthållig försörjning, inte pseudotillväxt

80

Alla har rätt till ett häftigt kök – kommunen betalar

98

Per Grankvist KG Hammar

Sara Karlsson

Stellan Tengroth Alf Hornborg

Anna Borgeryd

Boo Östberg / Fredrik Sjöberg

Framtiden är överlovad – och överbelånad

114

Kulturens roll för en hållbar utveckling

136

Tillväxtrealism

154

Anders Wijkman Stina Oscarson

Lars Wilderäng


Tillit till tummen

164

Hållbarhetens vetenskap och politik

178

Vi låter det ske framför våra egna ögon

194

Den gröna byggbranschens paradox

206

En hyllning till den gröna förorten

218

Strandskatan är missnöjd med sina ägg

232

Global etik istället för ekonomisk tillväxt

248

Klimatproblemet – politiken och moralen

264

Behov av utvecklingssamtal

280

Vad vill människor egentligen ha – och kan det bli hållbart?

296

Hur skall Moder Jord orka?

308

Med livet i fokus

324

Bygg nätverk och odla förnöjsamhet

340

Katarina Bjärvall Anne Jerneck

Pär Holmgren

Pernilla Hagbert Susanna Elfors

Fredrik Lindström Billy Larsson Bengt Brülde

Birger Schlaug

Christer Sanne Stefan Edman Amelia Bryne Ylva Lundin


Inledning Det går knappt att öppna en dagstidning utan att hitta åtminstone någon artikel som nämner ordet tillväxt och med ytterst få undantag används det i betydelsen ”positiv utveckling”. Och sett i backspegeln har den – i många avseenden – goda utveckling som vi i västvärlden upplevt under det senaste århundradet gått hand i hand med en stadigt växande BNP. Ekonomisk tillväxt har blivit allt mer förankrad, inte bara som ett medel för samhällsutveckling, utan också som det kanske viktigaste målet att styra mot. Inom både kommuner och regioner tar man fram ambitiösa dokument som ska ge den långsiktiga färdriktningen och där är det mer regel än undantag att ”hållbar tillväxt” är det överordnade målet. Det som ska vara rätte­snöret för de viktiga dagliga besluten. Men parallellt med detta har allt fler börjat uttrycka tvivel och vågat ifrågasätta tillväxten. Grovt sett har de kritiska rösterna två infallsvinklar. Den första skjuter in sig på om ekonomisk tillväxt är eftersträvansvärd. Om de samhälleliga och personliga vinsterna överväger tillväxtens baksida med en – både lokalt och globalt – ojämlik fördelning, ett uppskruvat tempo, konsumtionshets och mindre tid att ägna sig åt sådant som verkligen ger livet mening. Det andra synsättet har sitt fokus på om tillväxt, oberoende av om den är positiv eller inte, över huvud taget

13


är möjlig. I detta perspektiv är tillgång till energi och naturresurser nyckelfrågor, men självklart också hot mot ekosystem och ett klimat som riskerar löpa amok. Även om det är lätt att hitta invändningar mot BNPtillväxt är det inte konstruktivt att blunda för att vårt moderna samhälle i alla dess delar är utvecklat under en tid av expansion. Tekniska framsteg och ökad produk­ tivitet har lett till minskat behov av arbetskraft, men så länge ekonomin växte var det möjligt att ”skapa” nya jobb. Utan tillväxt riskerar nu arbetslösheten skjuta i höjden. Dessutom är viktiga byggstenar i den välfärd som vi värnar – sjukvård, skola och pensioner – i grunden hotade när tillväxten uteblir och vi går in i den ständiga lågkonjunkturen. Och inte bara sysselsättning och välfärd är i riskzonen. Det finansiella systemet kan rasa samman den dag som expansionen inte längre är möjlig. I en verklighet med en växande real ekonomi var det inte bara möjligt att öka skuldsättningen, det var faktiskt för de flesta både klokt och rationellt att göra så. Som en följd av detta har, under de senaste årtiondena, den finansiella sektorn och de samlade skulderna växt till en gigantisk storlek. Det som fram till nu har varit en förutsättning och ett smörjmedel för samhällsutvecklingen riskerar bli den kvarnsten som sänker tillväxten. Detta är i ett nötskal tillväxtens dilemma. Å ena sidan uppenbara gränser för fortsatt tillväxt. Ekologiska och resursmässiga gränser som inte är förhandlingsbara. Å andra sidan ett samhälle som förutsätter ständig expansion. I en krympande ekonomi kommer inte bara välfärden, utan också den sociala stabiliteten, demokratin och i förlängningen freden att sväva i fara.

14


De tjugofyra rösterna

Problem, utmaningar eller kriser. Oavsett vilka ord man använder är det svåra ämnen. Samtidigt finns det mycket som är trivialt. Frågor som är enkla och närmast självklara att ställa. Att våga lyfta på locket och ställa dem, även om man inte har svaren, är en tanke med denna bok. Antologin innehåller 23 kapitel och ger röst åt 24 olika personer. Var och en står för sina tankar och sina argument. Det är en stor bredd, skilda utgångspunkter och olika tilltal. Här finns de som över huvud taget inte nämner ordet tillväxt och här finns andra där t-ordet är med i var och varannan mening. Alla har de bäring på ett kritiskt ifrågasättande av den samhällsutveckling vi ser omkring oss. Bland författarna finns politiker av skilda kulörer, professorer, författare, miljö­debattörer och andra som man kanske inte alls förknippar med frågorna kring en hållbar utveckling. Alla ger de sin problembeskrivning och ställer frågor som de ser som viktiga. Och här finns inte bara frågor utan också en del konstruktiva förslag och idéer. Däremot får du leta förgäves efter det kapitel som serverar universallösningen. Per Grankvist inleder med att skärskåda vårt ordbruk. Den första kända användningen av ordet tillväxt går tillbaka till år 1633, och idag är det en del i vardagsspråket som vi tar för given. Vad vi lägger i ordens betydelse, vad som sägs i klartext och vad som står mellan raderna är mycket viktigare än vad man kan förledas tro.

15


KG Hammar tar upp något som är minst lika viktigt som språkbruket – den inre och andliga tillväxten. En tillväxt som inte tär på några ändliga naturresurser och som kanske är en förutsättning om vi ska kunna säga nej till den ekonomiska tillväxten. Sara Karlsson är tydlig med att identifiera två aspekter av tillväxtdiskussionen. Å ena sidan frågan om tillväxten är möjlig och å andra sidan frågan om den är något att sträva efter. Med detta sagt lägger hon sedan kraften på att vrida och vända på tankarna om tillväxt är önskvärd, men också vad som skiljer välfärd och välstånd. I sin roll som politiker och riksdagsledamot ser hon tillväxtens dilemma tydligare än många andra. Stellan Tengroth har fokus på den infallsvinkel som Sara inte tog upp. Med avstamp i de villkor för växande som gäller inom biologin analyserar han möjligheterna för fortsatt BNP-tillväxt. Kapitlet avslutas med en appell för förnöjsamhet. Alf Hornborg erbjuder ett globalt samhällsvetenskapligt perspektiv på tillväxt, konsumtion och teknik. Allt handlar ytterst om fördelning mellan fattiga och rika i världen. Våra sätt att prata om pengar, levnadsstandard och teknisk ”utveckling” är ideologiska dimridåer som gör de globala orättvisorna mindre upprörande. Våra illu­sioner ger oss ett sammanhang som vi kan leva med. Anna Borgeryd ställer utvärderande frågor: Vad är det som är bra med hur industrisamhället försörjer oss? Och vad är det som är kortsiktigt och ohållbart? Slutsatsen är att västvärlden haft årtionden av kostsam pseudotillväxt och att vi nu måste förändra de ekonomiska spelreglerna för att skydda försörjningen.

16


Boo Östberg och Fredrik Sjöberg sätter upp sambandet: Energi = Ekonomi = Välfärd = Demokrati. Denna mycket förenklade ”formel” är grunden då de frågar sig om demo­k ratin kommer stå pall. Deres bild är att bakom den ekonomiska krisen ligger minskade tillgångar på energi och att detta i sin tur kommer sätta gränser för den ständiga tillväxten – den som våra välfärds­system är så beroende av. Anders Wijkman tar fasta på finanssektorns roll och dess oförmåga att väga in naturvetenskapliga aspekter i räkenskaperna. Och det är inte bara denna oförmåga som är problematisk, storleken i sig är ett hot. Med en ökad skuldsättning inom alla sektorer av samhället är framtiden överbelånad – både ekonomiskt och ekologiskt. Han ger också några konkreta idéer som skulle ge incitament för en hållbar utveckling och en finanssektor med ett tidsperspektiv längre än ett kvartal. Stina Oscarson skriver om hur kulturen kidnappats för att bli en del av en ohållbar utveckling. Lars Wilderäng identifierar de två fundamenten som tillväxten vilar på: befolkningsökningen och den ökade användningen av fossil energi. När inget av detta längre är möjligt måste samhället ställas om och för att inte riskera människo­värde, jämlikhet, frihet och demokrati krävs öppna ögon – en tillväxtrealism. Katarina Bjärvall ger sig ut med tummen över vägen och skissar fram liftandet som ett sätt att sabotera konsum­ tionskulturen. Att lifta är att spara pengar och miljö men också att osäkra tillvaron, öppna sig för slumpen och hitta tillit till mänskligheten. I framtiden, tror hon, kan det bli så pass ovanligt att ha en egen bil och så pass

17


självklart att be att få åka med att de flesta bilar som rul�lar har en eller ett par liftare som passagerare. Anne Jerneck visar i en kort exposé hur forskningsämnet hållbarhetsvetenskap vuxit fram som ett tvär­ vetenskapligt initiativ för att överbrygga klyftan mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap. I fokus för det nya ämnet står politik, ekonomi och vetenskap kring de globala utmaningarna såsom klimatförändring, bio­ diversitetsförlust, fattigdom och växande ojämlikhet. Pär Holmgren pekar på nödvändigheten att i alla beslut ta hänsyn till att energi, ekonomi och ekologi hänger ihop. Vi ser idag framför allt i Arktis hur den desperata jakten på energi leder till att miljöfrågorna kommer i andra hand. Pernilla Hagbert diskuterar den paradoxala innebörden av tron på grön tillväxt, med byggindustrin och bostadsbranschen som illustrativt exempel. Hon pekar på den ensidiga tolkningen av hållbara boendemiljöer inom branschen, men även hur vi kan röra oss bortom effektivitet för att ta ett helhetsperspektiv på bostadsutvecklingen. Susanna Elfors reflekterar över städernas tillväxt och över hur dessa ständigt förväntas bli större på bekostnad av grönområden för ekosystemtjänster, matförsörjning och rekreation. I en personlig betraktelse, som startar i ett barndomsminne, visar Susanna hur den gröna förorten och det lokala gemensamma livet kan fungera som en modell för den omställning som vi måste göra. Fredrik Lindströms utgångspunkt är att vårt tillväxt­ begrepp faktiskt innebär att vi aldrig får bli nöjda. Så fort vi blir för belåtna med våra liv så blir vi sämre på att konsumera, och äventyrar därmed vår välfärd. I vår

18


nutida livsstil så räcker det ”naturliga” missnöjet inte riktigt till, och därför har vi lärt oss att tillverka missnöje på ett slags konstgjord väg. Vi gör det mycket med hjälp av reklam, som hela tiden påminner oss om bristerna i våra liv – så att vi aldrig blir nöjda. Vi lever i ett ekonomistiskt tidevarv, där vi likt en narkoman är slav under vårt eget beroende. Och var och en är strängt upptagen med sitt självförverkligande, som man är övertygad om är något man enbart gör för sin egen skull. Men är även vår individualism i själva verket mest ett sätt att hålla tillväxten uppe? Billy Larsson granskar klimatfrågan med hjälp av en analogi med missbruksproblematik. Det vi missbrukar är jordens resurser och för att komma ur vårt missbruk krävs både att vi släpper fokuseringen på ekonomisk tillväxt och att vi tillämpar en förnyad etik där vi inte har rätt att leva på kommande generationers bekostnad. Och som när det gäller allt missbruk: att komma ur missbruket är både svårt och befriande. Bengt Brülde slår fast att det inte räcker med teknolo­ giska framsteg utan att det också krävs livsstilsförändringar för att lösa klimatproblemet. Finns det då någon etik som kan stötta oss i denna process? Ett intressant moralfilosofiskt resonemang leder fram till slutsatser som inte är desamma som i det föregående kapitlet. Birger Schlaug menar att vi i varje tidevarv måste ställa oss frågan: vad är bättre liv? Alltmer talar för att bättre liv idag är mer fri tid, mer social närvaro och mer delaktig kultur. Något som snarast motverkar ekonomisk tillväxt. Vad är det då som gör att vi ändå håller fast vid tillväxttron? Vilka normer och föreställningar är det som håller oss fast?

19


Christer Sanne tar till bilden av en lök med tre lager för att beskriva social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Med denna liknelse betonar han att de tre hänger intimt samman, är beroende av varandra, men inte på något sätt är likvärdiga. Stefan Edman sätter fokus på de globala överlevnads­ frågorna, och även om han lyfter fram det som faktiskt har gått åt rätt håll, med exempelvis tillgång till rent vatten och minskad spädbarnsdödlighet andas hans text en stor portion av otålighet. Han saknar inte idéer om vad som borde göras, men för det krävs både politisk handlingskraft och förändringar på det individuella planet. Amelia Bryne bor i Brooklyn och hon berättar om de osynliga ekonomierna som växer fram där. Ekonomier där människor tar egna inititiv och där livet och inte pengarna är i fokus. Förutom de sociala och miljö­ mässiga värdena ger det i en turbulent tid styrka att inte fullt ut vara beroende av den ”vanliga” ekonomin. Ylva Lundin hör hemma i Alingsås och i kilometer är avståndet till New York stort, ändå är likheterna mellan SolidarityNYC och Omställning Alingsås slå­ende. Ylva föreslår i bokens sista kapitel att vi tar hjälp av begreppet ”resiliens” när vi försöker förändra oss själva och vårt samhälle. Vi kan inte vänta på beslut uppifrån utan behöver engagera oss och bygga nätverk lokalt för att bättre klara föränd­ringar. Hon berättar konkret och personligt om några av de saker som omställningsrörelsen arbetar med.

20


21


Jag är oerhört nyfiken på vår värld. Som journalist och författare är jag särskilt intresserad av företagens roll i samhället, hur de betraktas, vilket ansvar de tar och vil­ ken betydelse de kan få genom att agera på olika sätt. I återgången till en hållbar värld spelar de en stor roll – ett ämne jag utforskat i boken CSR i praktiken – hur företag jobbar med hållbarhet för att tjäna pengar. Vårt eget enga­gemang för förändring har naturligtvis också bety­ delse, något jag undersöker i boken Putnam, Batman och jag. Ett sätt att förstå något om samtiden är att leta ef­ter paralleller i dåtiden eller nutiden, eller att våga vara ir­ relevant för att kunna hitta ett relevant perspektiv och detta löper som en röd tråd genom de texter jag skrivit ge­nom åren, under min tid på Veckans Affärer men också i artiklar jag skrivit för andra publikationer. Ett sådant perspektiv kan vara hur vi talar om ett ämne och det är detta jag valt som utgångspunkt för mina tan­ kar om tillväxt.

Per Grankvist

22


Jag är teolog och har större delen av mitt vuxna liv arbetat i och för Svenska kyrkan. Efter en doktorsavhandling på 1970-talet var jag tre år i Sydostasien, främst Singapore och Malaysia som lärare och utbildare i olika teologiska och kyrkliga ämnen. Jag var ledare för den praktiska prästutbildningen i Lund under åren fram till 1987, då jag först blev domprost och sedan biskop i Lund. Under åren 1997–2006 var jag Svenska kyrkans ärkebiskop i Uppsala och sedan återvände jag till Lund. Under fem år d��refter var jag gästprofessor vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet. Mitt huvudintresse är hermeneutik (tolkningsfrågor) och jag har skrivit en del böcker om att tolka Gud idag. Jag är också engagerad i ett globalt nätverk som arbetar mot vapenexport (Göteborgsprocessen).

KG Hammar

36


Jag är sedan valet 2010 riksdagsledamot i miljö- och jordbruksutskottet för Socialdemokraterna. Innan det ut­ bildade jag mig till socionom, och mitt hjärta klappar hårt för samhällets så kallade svaga grupper. De frågor jag framför allt arbetar med i riksdagen är kemikalier, klimat och djurskydd. Men med en stark övertygelse om att det sociala och miljömässiga går hand i hand, anser jag att miljöpolitiken måste föras parallellt med jämlikhets­ strävanden. Jag verkar för att lyfta miljöfrågor högre på den poli­ tiska agendan, både externt men också internt inom social­demokratin. Det har också lett till att jag blev en av initiativtagarna till den nya tankesmedjan Forum Egalia, som utifrån socialdemokratiska värderingar ska ta sig an miljödebatten.

Sara Karlsson

46


Jag är civilingenjör och har sett arbetsplatser som Volvo, SKF och Trafikverket. Antingen det gällde hållfasthet hos växellådor eller störningar i järnvägstrafik har den röda tråden varit analyser och beräkningar. Med den bakgrun­ den låg det nära till hands att reflektera över det orimliga med ständig tillväxt. Och jämfört med utmaningen att för­ utse när ett kullager riskerar haveri, visade sig många av sambanden inom energi, ekologi och ekonomi närmast triviala. Att det var så många som ägnade kraft åt att främja en dödfödd idé och så få som vågade ställa de ”rätta frå­ gorna” drev mig år 2010 att skriva boken Tillväxt till döds. Skrivandet och det som har följt i dess kölvatten är utan tvekan det mest inspirerande jag gjort. Sedan dess har jag bytt min trygga heltid mot en deltid i statens tjänst. Allt för att kunna lägga mer tid och kraft på något som är vik­ tigt på riktigt: att skriva och tala om tillväxtens dilemman.

Stellan Tengroth

54


Jag är sedan 1993 professor i humanekologi vid Lunds universitet. Jag föddes 1954 i Helsingfors men bodde under min barndom i olika brukssamhällen i Sverige och Kanada. I början av sjuttiotalet studerade jag social­ antropologi, sociologi, etnologi och miljövård i Lund. Efter studentåren flyttade min fru och jag 1978 till en gård söder om Västervik, där vi under fjorton års tid bedrev fårskötsel (som mest nästan 190 tackor) och där våra två barn växte upp. Från gården pendlade jag till Uppsala, där jag 1986 doktorerade i kultura­ntropologi och hade forskartjänst fram till 1990. Sedan hade jag i tre år tjänst i Göteborg, men under ett av de åren gjorde min fru och jag fältarbete bland mi’kmaqindianer i Kanada. Vi har också gjort längre resor i Peru, Brasilien och ögruppen Tonga i Polynesien. Vi blev tvungna att sälja fåren när vi flyttade till Kanada 1992, men från 1999 till 2012 har vi i stället haft Herefordkor på gården, som hela tiden har fortsatt att vara vår fasta punkt. I min forskning har jag särskilt intresserat mig för hur moderna västerlänningar tänker kring ekonomi och tek­ nik. Jag är övertygad att våra föreställningar kring till­ växt och framsteg är lika kulturspecifika och särpräglade som de föreställningar som antropologer påträffar bland ursprungs­befolkningar i Amerika och Söder­havet. Det är med den utgångspunkten jag har skrivit böcker som The Power of the Machine (2001), Myten om maskinen (2010) och Global Ecology and Unequal Exchange (2011).

Alf Hornborg

66


Som femte generationens brödproducent faller det sig naturligt att matförsörjningen ligger nära hjärtat. I kopp­ lingen hjärta-hjärna ligger även ett intresse för god pro­ blemlösning, bra strukturer och smarta lösningar. Jag och min syster är uppvuxna med Polarbröd, med föräldrar som diskuterade dagens företagsproblem vid matbordet och i princip aldrig tyckte lika. Det var vad man skulle kunna kalla en kreativ oenighet. Redan som barn drevs jag av lusten att försöka förstå och vara med och skapa lösningar: På vilket sätt har han rätt? På vilket sätt har hon rätt? Det är inte ologiskt att jag efter den upp­växten gick vidare till tio år på universitetet och en doktors­avhandling i konflikthantering.1 Att jag skrivit romanen Tunna väggar om kärlek och världsekonomi är kanske inte ens det konstigt? Alltihop handlar väl om människor och relationer; vad vi vill, be­ höver, är rädda för och att vi kanske inte alltid beter oss helt… vad ska jag säga… ändamålsenligt?

Anna Borgeryd

80


Jag är hälsovetare, generalist och entreprenör. Insikten om Peak Oil kom till mig runt millennieskiftet via aktie­ marknaden. Mest förskräckande var upptäckten av samhällets totala okunskap på alla nivåer och bristande beredskap att hantera de genomgripande effekterna av minskande energitillgångar. Jag engagerade mig därför år 2008 politiskt i Center­ partiet. Tog också initiativet till Knivsta kommuns energi­ strategi med utgångspunkt från Peak Oil och driver nu ”Solar LEAF Plant” – min egen omställningsplan mot fossil­fri odling.

Boo Östberg

Jag är civilingenjör och reservofficer. Blev varse Peak Oil och tillhörande problematik kring transporter och tillväxt efter att ha läst boken Twilight in the desert (Matthew R Simmons) våren 2006. Jag engagerade mig i kommunpolitiken år 2006 i Mode­raterna för att påverka i energifrågorna. Är en av hjärnorna bakom Knivsta kommuns energistrategi och påbörjade 2008 en migration från det ”vanliga livet” till ett mer självförsörjande liv på en gård på landet.

Fredrik Sjöberg

98


Min livsresa innehåller erfarenheter från många olika om­ råden. Jag kom tidigt in i politiken, blev riksdagsman för Moderaterna bara 26 år gammal. Med facit i hand, all­ deles för tidigt. Jag fick ansvar för energifrågorna. Redan då grund­ lades min skepsis till det konventionella tillväxtbegreppet. Jag såg tydligt att det finns gränser för människans uttag av naturresurser. Jag reste frågan inom partiet men utan framgång. Efter en tid lämnade jag politiken. Tio års arbete i Röda Korset lärde mig att de allra flesta naturkatastrofer kan undvikas. Skogsskövling och jordför­ störing ökar sårbarheten för både torka och översväm­ ningar. Sedan följde spännande och meningsfullt arbete i Natur­skyddsföreningen, Styrelsen för U-landsforskning och FN. Jag återvände till politiken 1999, som ledamot av Europa­parlamentet för Kristdemokraterna. En rik tid i en dynamisk organisation. Jag satte hyggliga avtryck inom energi- och klimatpolitiken. Mina försök att påverka KD:s politik för större hållbarhet rönte dock begränsad fram­ gång. Idag har jag lämnat partipolitiken, men jobbar oförtrutet på med frågor kring ekonomi och ekologi. Tillsammans med Johan Rockström har jag gett ut två böcker, Den stora förnekelsen och Bankrupting Nature. Jag är nybliven ordförande i Romklubben, leda­mot av bl a Vetenskaps­ akademien och Skogs- och Lantbruksakademien. Jag är också ordförande i Återvinningsindustrierna.

Anders Wijkman

114


Jag är född och uppvuxen i Skellefteå och bestämde när jag var femton år att jag skulle bli regissör. Arbetade därefter i nio år som regiassistent och fick förmånen att arbeta med flera av våra främsta regissörer. 1998 bildade jag en fri grupp, teater ML02, som kom att göra många uppmärksammande föreställningar. 2003 blev jag sedan anställd som konstnärlig ledare på Orion­ teatern tillsammans med Lars Rudolfsson. En post på vilken jag kom att stanna i åtta år. Under dessa år sökte jag förutom att verka som regissör, skapa en plats för den samtida kultur- och samhällsdebatten på teatern. Och i samband med att regeringen 2006 tillsatte en kulturutredning, mot vilken kritiken från kulturlivet var massiv, tog jag initiativ till en alternativ utredning, ”Skugg­ utredningen”, som fick stort genomslag. Den 1 maj 2011 tog jag sedan steget och lämnade den fria kulturvärlden för att börja arbeta som chef för Radio­ teatern på Sveriges Radio.

Stina Oscarson

136


Jag är författare, bloggare och föreläsare och driver blog­ gen Cornucopia? – Evig tillväxt i en ändlig värld?, Sve­ riges största oberoende blogg inom finans, ekonomi och miljö. Med en bakgrund som IT-konsult lever jag idag på skrivandet och mitt lilla småbruk några mil utanför Göteborg.

Lars Wilderäng

154


Författare och frilansjournalist. Jag fördjupar mig gärna i ämnen med många bottnar, som det svenska språkets roll i mångkulturen eller skolans betydelse som fordon för klassresor. Hittills har jag skrivit fyra böcker – romanen Under tiden, reportageboken En gravad hund om språk och två debatt-/analysböcker om överkonsumtion: Vill ha mer – om barn, tid och konsumtion och Var är du? Människan och mobilen. Nu arbetar jag på en bok som ska ytterligare utforska konsumismens drivkrafter. Min bas finns i en förort till Stockholm där konsum­ tionskraven kan klibba som klister men där rådjuren betar under balkongen och där Mälaren erbjuder luft, vatten och is. Till den strandkanten söker jag mig ofta, och till det öländska Alvaret och till skogarna i Kilsbergen.

Katarina Bjärvall

164


Född i Stockholm, uppvuxen i Köpenhamn och tvär­ vetenskapligt utbildad i Lund där jag forskar, handleder och undervisar i hållbarhetsvetenskap på en härligt stimu­ lerande arbetsplats. Ena dagen fascineras jag av två eko­ loger som ingående diskuterar fruktätande primater som sväljer, spottar eller på annat vis sprider frön i Nigerias regnskogar och därmed främjar växternas fortbestånd. Nästa dag debatterar vi global rättvisa i förhållande till klimat, miljö och identitet med filosofer, samhällsvetare och hållbarhetsforskare. På helgerna smälter vi veckans alla intryck under natur­ sköna promenader runt en vackert belägen sjö i södra Halland. Gården har inga djur men vi håller oss i gång med vandringar, vedhuggning och renovering. Om somrarna byter vi jordbruksbygden mot fiskeläget, havet och horisonten utanför västkusten. Dit kommer även barnen som bor utomlands för det mesta. Här får facklitteraturen ge vika för både skönlitterära upplevelser och samtal med familj, släkt, grannar och vänner. I forskningen medverkar jag i ett långsiktigt tvärveten­ skapligt projekt om hållbarhet, och tillsammans med två goda kollegor har jag skrivit boken Politik och utveckling i en globaliserad värld.

Anne Jerneck

178


Efter 20 år som meteorolog på SVT har jag sedan 2009 arbetat heltid med hållbarhetsfrågor, och då främst klimat­förändringarna. Före TV-karriären var jag kortvarigt anställd som meteorolog i försvaret, för att sedan forska och undervisa vid Uppsala universitet, där jag 1993 tog en licentiatexamen. TV-karriären började som inhoppare i SVT:s regionala nyheter ABC 1988 och utökades sedan till heltid 1993, i samband med att morgonnyheterna bör­ jade sändas. Från mitten av 1990-talet till 2007 var jag chef över SVT:s väderredaktion. 2011 utsågs jag till hedersdoktor av Uppsala univer­ sitet, där jag nu under de senaste åren återigen under­ visat. Jag är författare till ett tiotal böcker, bland annat Mat & klimat och Meteorologernas nya väderbok samt läro­böcker om väder och klimat. 2010 startade jag det egna bokförlaget Pärspektiv, där mina barnböcker om ”Torsten” har getts ut.

Pär Holmgren

194


Som utbildad arkitekt jobbar jag för närvarande som dok­ torand vid institutionen för Arkitektur på Chalmers. Pro­ jektet jag är del av utvecklar framtidens hem i en globali­ serad era, där fokus ligger på ny teknologi, material och strukturella/rumsliga lösningar som på ett radi­kalt sätt minskar resurs- och energianvändandet. Min forskning undersöker begreppet hem i förhållande till ett allt mer påtagligt globalt resursperspektiv, med syf­ tet att utveckla och förmedla kunskap som bidrar till ska­ pandet av (mer) holistiskt hållbara levnadsmiljöer. Mycket av mitt arbete och intresse rör miljö- och rättviseaspekter på hur vi bygger, samt design som aktivism. Alternativa byggprocesser och bostadsfrågor har präg­ lat mina tidigare erfarenheter. Detta har allt mer övergått i ett ifrågasättande av det paradigm inom byggindustrin och just bostadssektorn som fortsätter att förespråka marknadsmässiga lösningar på de stora samhälls­problem indus­trin själv haft stor del i att skapa och eskalera.

Pernilla Hagbert

206


Jag när en hemlig dröm om att bli en snällare och grö­ nare variant av Steve Jobs. En som får världens befolk­ ning att – med samma entusiasm som de idag rattar sina iPhones – ställa om till en hållbar utveckling. Fast sam­ tidigt vill jag inte vara som Jobs. Därmed är det kanske bättre att jag förblir mig själv – en miljöaktivist, tvåbarns­ mamma och förortsbo. Jag har bland annat jobbat som miljökonsult, doktorerat i samhällsplanering och miljö på KTH och startat ekoguiden Asfaltblomman. Numera dri­ ver jag det egna företaget Sustopia och försöker hjälpa företag och organisationer att ställa om till att bli mer håll­ bara. Jag tycker om att gå vilse i skogen. Sedan drömmer jag om att skriva mer. Den här antolo­ gin kan kanske vara en början.

Susanna Elfors

218


Jag började min bana som språkhistoriker och dialektolog i Uppsala i slutet av 1980-talet, men har sedan sysslat med lite olika saker, framför allt inom humor, populär­ vetenskap, underhållning och skönlitteratur. Mitt intresse för språk är egentligen bara en delkomponent i mitt stora intresse för människans dubbla världar – såsom biologisk varelse och som kulturell dito. Jag har en väldigt stark övertygelse om att människan som sådan i huvudsak fortfarande är en relativt outforskad kontinent, och att mycket av det som präglar vår nutida föreställning om oss själva egentligen är mer önsketänkande är realism. Ryk­ tet om vår rationalitet är till exempel mycket överdrivet: våra känslor bestämmer över oss mycket mer än vad vi någonsin förmår bestämma över våra känslor. Jag har på senare år sysslat mycket med den svenska mentalitet, och jag arbetar för närvarande med en bok i ämnet som ska komma ut hösten 2013 – Extremt svensk. Namnet på boken syftar på att den svenska kulturen och de svenska värderingarna vid en internationell jämförelse är de extremaste i världen. Man kan uppfatta Sverige som ett slags civilisationens testfabrik, där vi går i frontlinjen för en ny och relativt oprövad människotyp, helt byggd på de två honnörsbegreppen rationalitet och individualism.

Fredrik Lindström

232


Jag är leg. psykolog, leg. psykoterapeut, fil.dr. i psykologi och har läst miljöpsykologi. Är initiativtagare till nät­upp­ ropet radikaliseraklimatpolitiken.nu. Jag är inläst på litteratur om klimatfrågans psykologi. Har kommit fram till att det nästan är omöjligt att få männi­ skor att vidta tillräckliga åtgärder för att före­bygga klimat­ förändringarna. Människan är till stora delar en egoistisk varelse styrd av kortsiktigt tänkande. Det naturliga för oss är därför att åtgärda problem när de uppkommit, inte att förebygga dem. Hur ska en sådan varelse förmås ta hän­ syn till långsiktiga konsekvenser av sitt handlande – det är den frågan jag brottas med. Min slutsats har blivit att det enda som kan ta över­ hand över vår egoism är vår moraliska sida – vår förmåga att styras av åsikter om vad som är rätt och fel. Därför arbetar jag för att vi ska anse oss ha en plikt gentemot kommande generationer att inte försämra deras livsvillkor. Detta måste vi fokusera på, inte på ekonomisk tillväxt.

Billy Larsson

248


Jag är professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universi­ tet och vid Högskolan Väst i Trollhättan. Min forskning om klimatfrågor handlar inte bara om den individuella klimat­ etiken, utan även om klimaträttvisa och om vilka effekter en klimatomställning kan tänkas få på vår livskvalitet. Mina senaste böcker handlar om livets mening och etisk handel, men jag har även skrivit om lycka och lycko­ forskning, livskvalitet, hälsa och sjukdom, affärsetik samt folkhälsoarbetets etik. Jag har varit verksam som filosof i P3 sedan 1998 och har medverkat i Moraltestet sedan 2002.

Bengt Brülde

264


Jag är f.d. språkrör för MP (1985-88, 1992-2000) samt riksdagsledamot (1985-86, 1994-2001). Författare, kröni­ kör och föreläsare. Programledare i Kunskapskanalens kultur- och vetenskapsprogram En bok, en författare. Född i Stockholm 1949, uppväxt i en småföretagar­ familj, studerade, greps i början av 70-talet av gröna vågen och flyttade till landet med får, höns, bin och själv­ försörjning. Gillar att snickra och bygga. Var med och bil­ dade MP 1981. Är idag inte medlem i något parti. Skriver krönikor i bland annat Borås Tidning, Helsing­ borgs Dagblad och Fria Tidningen. Har skrivit bland annat Miljön, makten och friheten, Svarta oliver och gröna drömmar, Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac, Berättelsen om Emily från Xinjiang samt medverkat i olika antologier om miljö, kultur och ekonomi. Har bloggat varje dag sedan våren 2007 om poli­ tik, ekonomi, miljö, vetenskap och kultur – samt förstås tillväxt­problematiken. www.schlaug.blogspot.com

Birger Schlaug

280


Jag är samhällsforskare, pensionerad docent från KTH och författare. Under åren har jag bland annat arbetat med stads- och trafikplanering och framtidsstudier om vård och omsorg. Från den tiden är Tid för omsorg (1982, medförfattare), Ett Göteborg mindre (1986) om bostads­ politik och hållbarhet och Hur mycket arbete behövs? (1989). Min avhandling, Arbetets tid (1995), handlar om arbetstidsfrågan och välfärdssamhället. Miljö och hållbar utveckling har alltid varit en viktig del av mitt arbete och jag är övertygad om att kortare arbets­ tid är en viktig del i en hållbar framtid vilket framgår av min rapport Rekyleffekten och effektivitetsfällan – att jaga sin egen svans i miljöpolitiken (2006) och än mer i Keynes barnbarn (2007) om ekonomi och konsumtion från ett hållbarhetsperspektiv. I november 2012 publicerades en uppföljande rapport av Natur­vårdsverket, Hur vi kan leva hållbart 2030 (rapport 6524, nedladdningsbar). Jag har även som styrelsemedlem varit med och byggt upp den gröna idéverkstaden Cogito.

Christer Sanne

296


Jag är född i Bohuslän och uppvuxen med föräldrar och en bror i ett hem präglat av böcker, musik, naturkärlek – och livfulla samtal om vetenskap, poesi, politik och and­ lighet! Efter fil.mag. i biologi och kemi i Göteborg har jag i fyrtio år nästan dagligen arbetat med miljö och hållbar utveckling. Folkhögskolelärare i Växjö till 1990, därefter frilansande föreläsare i bland annat företag och kommu­ ner, krönikör och författare till drygt 40 natur- och miljö­ böcker, till exempel Jord att älska, Sverige är fantastiskt – men hur länge?, Världens chans – om ekologi, teknik och solidaritet, Jorden har feber, Planeten Havet, Bondens landskap, Matsmart. Jag var med om att starta Kaprifolnaturbeteskött, Miljöresurs Linné och Svenska kyrkans Miljövärn. 1996-98 var jag politisk sakkunnig hos Göran Persson (gröna folkhemmet). Skrev SOU:n Bilen, Biffen, Bostaden – om hållbar konsumtion, och var general­ sekreterare i Oljekommis­sionen. Jag är possibilist: Världen kan bli hållbar – med radi­kal global politik för rättvisa, grön teknik och dramatiska livs­ stilförändringar i medelklassen. Mitt mantra är fem F: Förundran–Förståelse–Förnöj­ samhet–Förändring–Förtröstan (mer om dem i boken Förundran och på www.stefanedman.se).

Stefan Edman

308


Jag är en amerikansk ”visual anthropologist” (forskare och filmare) och driver DeepTech.org, en forsknings­ organisation som studerar förhållandet mellan människor, planeten och tekniken. Jag är också en av grundarna till Post Growth Institute och SolidarityNYC, och delar min tid mellan New York City och en gård strax utanför Stockholm.

Amelia Bryne

324


När jag var 21 år gammal var jag färdigutbildad lärare och fick mitt första lärarjobb hos en svensk familj i Kenya. Ett år bodde jag i en liten stad i norra Kenyas halvöken och såg en helt annan verklighet än den trygga tillrätta­ lagda som jag var van vid. Hela min världsbild slogs i kras och hela min förståelse av samhällssystem, utveckling och rela­tioner mellan länder visade sig inte hålla ens en vecka. Året i Kenya lärde mig mycket om människor och framför allt om mig själv. Jag tror också att det hjälpt mig utveckla en sida av förnöjsamhet och en tacksamhet över vad vi har. Det har också gett mig en beredskap inför att man ibland måste ompröva det man tror sig veta. Sedan 2003 har jag ett företag och tar uppdrag som föreläsare, fortbildare och materialutvecklare inom en rad olika områden. Under senare år har allt mer av mina upp­ drag rört sig om hållbar utveckling. 2009 var jag med och startade Omställning Alingsås som idag är en av Sveriges största omställningsgrupper. Omställningsrörelsen är ett nätverk av människor som vill ta lokala initiativ för att möta de kriser som kommer. Nät­ verket samarbetar med företag, kommunen, organisa­ tioner och studieförbund och tillsammans arrangerade vi 2013 en Framtidsvecka med över 100 programpunkter.

Ylva Lundin

340



9789198146707