9789129676051

M ATS S T R A N DB E R G SARA BERGMARK ELFGREN

CIRKELN

CIRKELN

MATS STRANDBERG SARA BERGMARK ELFGREN

Cirkeln.indd 3

2011-02-28 16.23

Läs mer om Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren på www.rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren 2011 Utgiven enligt avtal med Grand Agency Omslag och inlageillustrationer: Pär Åhlander Omslagsillustration: Kim W. Andersson Tryckt hos Bookwell AB, Finland 2011 ISBN 978-91-29-67605-1 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Cirkeln.indd 2

2011-02-28 16.23

3 Anna-Karin längtar till hösten.

Hon står vid grindarna och ser ut över skolgården där sommarklädda elever myllrar omkring. Brunbrända ben, armar och urringningar överallt. Själv vill hon bara få krypa in i sin slitna duffel, dra en mössa över huvudet och gömma händerna i morfars hemstickade vantar.

I dag har hon på sig en bylsig träningsjacka, stor T-shirt och jeans.

Det är redan över tjugo grader varmt. Men hellre varm än visa hud.

Det är förstås en svår avvägning eftersom hon inte vill bli för varm.

Nu står hon med armarna lite ut från sidorna för att inte få svettringar. I sjuan knuffade någon till henne i matsalen så att hon spillde vatten över tröjan. Erik Forslund, som stod bredvid, skrek genast att hon hade svettiga pattar. ”Svetthoran” blev ett så populärt öknamn att det hängde kvar hela högstadiet. Hon tänker inte ge någon en chans att använda det på gymnasiet också.

Skolgården börjar tömmas på elever. Anna-Karin följer strömmen med nerböjt huvud och armarna i kors över brösten. Hon har börjat använda en behå som ska få dem att se mindre ut, men i spegeln märks ingen skillnad.

När Anna-Karin kommer in i skolan får hon syn på Rebecka Mohlin, som går i hennes klass, och Rebeckas pojkvän, Gustaf Åhlander. De står vid sidan av trappan och håller om varandra. Anna-Karin vänder bort blicken och fylls av nattsvart, dunkande självömkan. Aldrig att någon kille kommer att titta på henne som Gustaf tittar på Rebecka. ”Hej”, hälsar Rebecka när hon går förbi.

26

Cirkeln.indd 26

2011-02-28 16.23

”Hej”, ekar Gustaf.

Anna-Karin svarar inte.

Först när hon kommer in i klassrummet och sätter sig på sin plats längst fram närmast väggen kan hon slappna av lite. Hon sticker ner handen i jackfickan och känner Peppars varma kropp och de vassa små klorna. Pälsen är mjuk som silke. När hon klappar hans ofattbart lilla huvud börjar han spinna så att hela fickan vibrerar. Den nattsvarta känslan börjar smälta bort och ersättas av kärlek.

Anna-Karin vet att hon inte borde ha med sig kattungen, men hon känner sig inte stark nog att gå ensam. Inte än. Kanske efter helgen.

Hittills har det faktiskt gått bra. Två skolveckor är avklarade och den tredje har nyss börjat. Än så länge har ingen skrattat åt henne.

Ingen har kastat ut hennes skolväska genom fönstret. Ingen har försökt knuffa henne nerför trappan. Ingen har klämt henne på brösten tills hon gråtit av smärta. Erik Forslund och Ida Holmström har passerat henne flera gånger i korridorerna utan att ens se åt henne.

Hon har drömt om det i nio år och nu har det hänt. Äntligen har hon blivit osynlig. *** Minoo hatar att vara tonåring. Mest för att det innebär att ständigt buntas ihop med andra tonåringar. Att komma till skolan är som att tvångsdeporteras till en främmande planet – varje dag. Hon har inget att säga till invånarna. Hon kan inte ens låtsas att hon är en av dem, för hon vet inte hur man gör.

I gymnasiet skulle allt bli annorlunda. Det var hennes tröst under högstadiet. De andra skulle ha kommit i kapp henne, åtminstone de som också valt natur.

Nu, i början av tredje skolveckan, börjar hon förstå att det var en önskedröm.

27

Cirkeln.indd 27

2011-02-28 16.23

Till och med själva skolbyggnaden påminner om högstadieskolan: en röd tegelbyggnad i fyra våningsplan och med platt tak. Ett ensamt fotbollsmål utan nät utgör den enda underhållningen på den asfalterade skolgården. Någon gång försökte man piffa upp den livlösa ytan med träd. De flesta är döda nu. Stammar och grenar har grånat.

Dörrarna till skolan står uppställda för att släppa in frisk luft. Ändå luktar det välbekant av damm och gammalt linoleumgolv när hon kommer in. Skollukten är också densamma. Det första Minoo ser är Vanessa Dahl som står och hänger vid Jari Mäkinen som går i trean.

Han pratar ivrigt med henne, men hon verkar mest irriterad.

Vanessa. Minoos raka motsats: snygg, högljudd, blonderad, högst upp på skolans sexigaste-lista i nian. Hon har på sig vita minishorts och skor i samma färg. Spetsen på hennes push up-behå sticker upp ur linnets urringning.

Evelina, en av Vanessas kompisar, kommer springande och hoppar upp på Jaris rygg och slår armarna om hans hals. Hon sträcker fram sin mobil och tar en bild av dem tillsammans. När Jari försöker ruska av henne klamrar hon sig fast hårdare, så att hennes bröst trycks mot hans nacke, och hon skrattskriker så att alla i korridoren måste vända sig om för att se vad som händer.

Har dom inte fått nog av att stå i centrum efter nio år? tänker Minoo och skyndar förbi. *** Första lektionen är i svenska. Vanessa går in i klassrummet tillsammans med Evelina. Michelle har paxat platser längst bak och sitter nu och pudrar sig. ”Åh, fy fan vad trött jag är”, säger Evelina och sjunker ner på stolen bredvid Michelle. ”Jag med”, gäspar Michelle och granskar sitt ansikte i den glittriga

28

Cirkeln.indd 28

2011-02-28 16.23

puderdosans spegel. ”Jag ser fan ut som en trettioåring i dag.”

Vanessa suckar. Michelle ser ut precis som vanligt. Hon måste bara höra femtioelva gånger om dagen att hon ser fantastisk ut. Michelle rättar till en lock av sitt glänsande mörka hår och plutar med läpparna mot sin spegelbild. ”Du har typ ett fem centimeter tjockt lager puder i ansiktet nu. Jag tror det räcker”, snäser Vanessa.

Michelle sänker långsamt fickspegeln och stirrar på henne. ”Vad är det med dig?” frågar Evelina. ”Jag skämtade ju bara.” ”Det lät inte som du skämtade”, säger Michelle på sitt sävliga sätt. ”Har du pms eller vad är det med dig?” frågar Evelina. ”Har du bråkat med Wille?” ”Mm”, svarar Vanessa. ”Jag har bråkat med Wille.”

Hon säger det för att det är enklast. Hur skulle hon kunna förklara det som hände imorse? ”Jag råkade visst bli osynlig, om det inte är så att jag är galen förstås.” Killproblem är däremot ett språk som Michelle och Evelina förstår. De ser lättade ut. Allt är som vanligt igen. ”Men tussan”, säger Evelina och lägger armen om henne.

Michelle nickar instämmande. Vanessa ler tacksamt och frågar om hon får låna hennes smink. *** Längst bak i klassrummet sitter en grupp killar och lyssnar på hiphop på en mobil. Kevin Månsson rappar med i låten på sin haltande engelska. Minoo hånler inombords.

Hon hälsar på Anna-Karin Nieminen som sitter längst fram men får ingen respons. Som vanligt sitter Anna-Karin djupt böjd över bänken med sitt trassliga mörka hår som en slöja för ansiktet.

Det finns något hjärtskärande hopplöst över henne. Minoo försökte

29

Cirkeln.indd 29

2011-02-28 16.23

prata med henne några gånger på högstadiet, men hon tryckte sig bara tigande mot väggen, så hårt att hon verkade vilja bli en del av den.

Hennes passivitet är nästan provocerande. Minoo känner en skamlig lättnad över att hon åtminstone inte är så långt ner i den sociala hierarkin.

Minoo fiskar upp matteboken ur väskan. Hittills har hon greppat allt på lektionerna men hon är fortfarande nervös. Hon har alltid varit bäst i klassen utan större ansträngning, men trots det – eller kanske just därför – är hennes stora skräck att en dag bli avslöjad som en bluff.

Det ringer in och hon tittar automatiskt upp.

Max står i dörröppningen med en kaffekopp i handen. Han är tjugofyra år. I början av sommaren flyttade han till Engelsfors. Hur någon kan komma hit frivilligt överskrider Minoos fattningsförmåga.

Max låser dörren. Bara en sekund senare börjar någon att bulta på den. ”Är man sen så är man”, säger Max och ställer ner koppen på katedern. ”Men vadå! Om man har en ursäkt då?” skriker Kevin med sin nya djupa röst, som han fått under sommaren.

Minoo fattar inte att hon ska vara tvungen att stå ut med Kevin i tre år till. Varför har han valt natur? I åttan trodde han att zebran var en korsning mellan en häst och en tiger.

Max ser på Minoo ett ögonblick. Blicken säger allt om vad han tycker om Kevin. Det är som om han förstår att hon är den enda som kan tolka den blicken. Hon blir genast tvungen att stirra ner i bänken.

Folk brukar säga att de får fjärilar i magen när de är förälskade. Så är det inte för henne. Först börjar det pirra i handlederna. Sedan försvinner all kraft i armarna och hon blir som en trasdocka.

Första gången hon såg Max kändes det som om en elstöt gick genom händerna. Så otroligt patetiskt det är att bli kär i en lärare.

Särskilt en som ser ut som Max, snygg på det där banala sättet som

30

Cirkeln.indd 30

2011-02-28 16.23

tjejer som Vanessa Dahl gillar: brungröna ögon, lockigt mörkt hår och seniga armar.

De har dubbellektion i matte och Minoo dyker huvudstupa ner i uppgifterna hon har framför sig. Hon älskar matematik. Tydliga regler. Kristallklara svar. Rätt eller fel, inga gråzoner.

Då och då höjer hon blicken för att få en skymt av Max. Hon tänker på det som mamma sa. Att det inte är bra att hålla inne med sina känslor. Men aldrig i livet kommer hon att berätta för någon om vad hon känner för Max. Allra minst för honom.

När den första lektionen nästan är slut tömmer Max sin kaffekopp, stänger sin portfölj och försvinner ut ur klassrummet. Minoo ser efter honom.

Tio minuters rast. Tio minuter utan något att göra. Vara ensam och sorglig till allmän beskådan. Minoo reser sig och går ut i korridoren.

De befinner sig på tredje våningen. En trappa upp finns en korridor som leder till den låsta dörren till vindstrappan. Det är en återvändsgränd och Minoo har märkt att ingen verkar använda toaletterna som ligger där. Det är ett perfekt ställe att vara i fred på. Hon skyndar uppför trappan och svänger runt hörnet.

När hon öppnar dörren till toaletterna slår lukten av cigarettrök emot henne. En av speglarna är sönderslagen. Skärvor ligger utspridda i handfatet. Fönstret står på vid gavel och uppkrupen i fönstersmygen sitter en tjej och röker.

Hon har ett svart blankt linne, knälång utstående kjol med rosa dödskallar på svart botten och vita knästrumpor. Mot knäna vilar en svart anteckningsbok. Hon skriver koncentrerat med en tuschpenna.

Först när dörren går igen bakom Minoo tittar tjejen upp. Hennes långa lugg hänger nästan helt ner över ögonen, som är hårt markerade med kajal. Resten av det svarta håret är samlat i två vågiga tofsar.

Det är Linnéa Wallin.

De gick i samma klass i sjuan. Alla visste att Linnéas pappa var

31

Cirkeln.indd 31

2011-02-28 16.23

alkis och att hennes mamma var död. Linnéa skolkade nästan jämt och en dag i början av åttan sa läraren att hon inte skulle komma tillbaka. Det gick rykten om att hon hade flyttat till avlägsna släktingar eller att hon var död. Senare visade det sig att hon varit på ett hem. Fler rykten började cirkulera: hon hade försökt ta livet av sig, hennes pappa var pedofil, hon sålde knark, hon horade på nätet, hon var flata. Sedan dess har Minoo bara sett henne på stan tillsammans med andra alternativa.

Och nu sitter hon här och ser på Minoo med besvikelse i blicken. ”Hej…”, säger Minoo. ”Jag trodde du var nån annan”, säger Linnéa.

Minoo sneglar mot den krossade spegeln. ”Det var inte jag som gjorde det”, säger Linnéa. ”Det trodde jag inte heller”, ljuger Minoo.

Hennes öron blir röda, som alltid när hon blir generad. Hon rycker i handtaget till ett av båsen så nonchalant hon kan.

Dörren är låst. ”Den verkar vara trasig”, säger Linnéa.

Minoo svarar inte utan öppnar dörren till ett annat bås.

Hon låser om sig och vilar pannan mot det svala kaklet. Genom den tunna dörren hör hon Linnéa tända ytterligare en cigarett.

Minoo låter det gå en lagom lång stund innan hon spolar i den oanvända toaletten och kommer ut igen. Hon ser sig i spegeln medan hon tvättar händerna. Hon sneglar på Linnéa, och det hugger till i henne av avundsjuka. Visst, Linnéa är snygg och smal, men det är den finnfria hyn som är värst. Själv har Minoo haft regelbundna akneattacker sedan hon var tretton. I åttan frågade Erik Forslund om hon hade blivit skjuten i ansiktet med en hagelbössa. Vuxna har alltid sagt att det blir bättre när man blir äldre. Som med så mycket annat de säger verkar det inte stämma. ”Du behöver inte låtsas”, avbryter Linnéa hennes tankar.

32

Cirkeln.indd 32

2011-02-28 16.23

Minoos öron blir knallröda igen. ”Va?” Linnéa har lagt boken åt sidan. ”Du går bara hit för att gömma dig, eller hur?” säger hon. ”Jag gillar att vara ensam”, mumlar Minoo.

Linnéas leende är svårtolkat. De ser på varandra en stund. ”Du skvallrar inte, va?” säger hon och viftar med cigaretten. ”Du får väl göra vad du vill.” ”Precis vad jag också tycker”, svarar Linnéa. Hon slänger cigaretten i handfatet. Det fräser till när glöden slocknar mot den våta emaljen.

Hon hoppar ner från sin plats i fönstret. Pennan rullar ner från anteckningsboken, förbi Minoo och in under dörren till det låsta båset.

Minoo böjer sig fram och kikar efter pennan under toalettdörren.

Pennan ligger i något mörkt och kladdigt. Och längre in syns en svart tygkasse och ett par svarta kängor. Det sitter någon på toalettstolen.

Minoo rätar på sig så häftigt att hon blir yr. ”Vad är det?” frågar Linnéa. ”Jag tror det sitter nån där inne …”

Det slår henne att det kan vara något slags skämt. Kanske sitter det en kamera någonstans och filmar henne så att hennes idiotiska beteende snart kommer att läggas ut på nätet. ”Fast jag vet inte …”

Linnéa går in i båset bredvid och ställer sig på toalettstolen. Hon kikar över skiljeväggen. Minoo väntar på en reaktion men den kommer inte. Sekunderna går, en i taget. ”Vad är det?”

Linnéa kliver ner från toalettstolen och försvinner ur Minoos blickfång. ”Linnéa?”

33

Cirkeln.indd 33

2011-02-28 16.23

Inget svar. Det öppna fönstret gungar till i en vindpust. Minoo går fram till båset där Linnéa står lutad med ryggen mot väggen och stirrar framför sig. ”Det är Elias”, säger hon till slut.

Elias Malmgren? Minoo har sett honom på stan tillsammans med Linnéa flera gånger. Det måste vara han. ”Vad är det som har hänt? Är han okej eller …”, frågar Minoo fast hon vet svaret.

Linnéa faller ner på knä och kräks i toalettstolen, hulkar tills det bara kommer klar, seg saliv. Minoo står som lamslagen tills Linnéa vänder sig om. Sminket har runnit kring de glansiga ögonen. Deras blickar möts och Minoo inser att Linnéa håller på att gå sönder. ”Kom”, säger hon och sträcker ut handen.

Linnéa tar den och kommer upp på fötter. Hon ser sig omkring med uppspärrade ögon. ”Vi måste hämta nån”, säger Minoo.

Linnéa stirrar på henne. Hon skakar på huvudet. ”Vi kan inte lämna honom.” ”Jag stannar”, säger Minoo och ångrar sig genast. ”Vi måste få ut honom.” ”Det ska vi”, säger Minoo och undrar hur hon lyckas låta så lugn.

Linnéa springer ut. Fönstret slår igen i korsdraget från dörren, och för ett kort ögonblick blir Minoo medveten om lukten innan fönstret blåser upp igen. Det är en lukt hon aldrig känt förut, men hon förstår genast vad det är. Det är lukten av död. Men hon får inte tänka på det.

Inte nu.

Hon ser mot toalettbåset. Så mycket blod.

Paniken kommer krypande när hon ser de vassa skärvorna i handfatet.

Minoo rycker till när dörren slås upp. Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen. Han är i fyrtioårsåldern och har

34

Cirkeln.indd 34

2011-02-28 16.23

vildvuxet hår som börjat gråna. Hans isblå ögon är uppspärrade och stirrar rakt på henne. Så mumlar han något ohörbart, ställer ner verktygslådan och börjar rota i den.

Linnéa kommer in och går fram till Minoo. Hon tar hennes hand igen och håller den krampaktigt. Ögonblicket därpå kommer rektorn.

Minoo har bara sett Adriana Lopez en gång tidigare, när de nya eleverna hälsades välkomna till skolan. Hon ser ut att vara mellan trettio och fyrtio år gammal och har kortklippt svart page med lugg.

Hon har på sig en knälång svart kjol och en vit blus med alla knappar knäppta.

Det här är ingen rektor som man kommer till med sina problem, det känner Minoo direkt. ”Flickor, ni kan inte stanna här”, säger hon. ”Jag stannar”, säger Linnéa.

Rektorn möter hennes blick. ”Gå ut härifrån”, säger hon. ”Vi stannar”, säger Minoo.

Vaktmästaren tar fram en skruvmejsel. Det är lätt att öppna de här dörrarna utifrån. Antagligen är de medvetet konstruerade så. Linnéa flyttar sig närmare Minoo och trycker hennes hand ännu hårdare. ”Titta inte”, viskar hon.

Och Minoo vill blunda. Hon vill gå. I stället står hon kvar med vidöppna ögon när dörren glider upp.

Vaktmästaren vänder sig bort och rektorn drar efter andan. Minoo kan inte röra sig. Chocken är som ett isregn genom hennes kropp.

Elias huvud är bakåtlutat och hans vidöppna ögon stirrar upp mot taket. Hans armar hänger slappa utmed sidorna. Den högra handen håller fortfarande i en stor spegelskärva. I vänster arm gapar ett djupt snitt.

Minoo och Linnéa kramar om varandra. Det bara händer. Minoo

35

Cirkeln.indd 35

2011-02-28 16.23

är inte typen som kramas och hon anar att Linnéa inte heller är det.

Just nu behöver de bara känna närheten av någon annan, någon levande.

Långt borta, ute i verkligheten, hörs sirener.

36

Cirkeln.indd 36

2011-02-28 16.23