9789113040813

att klä av Barbie. Sexåringen hade dessutom fått syn på en GB-logga och satte uppfordrande näsan i vädret och krävde en glass. ”Inte nu, gumman, okej? De har säkert något gott på planet. Vi ska ha så kul på flygplanet, eller hur? Du får ett eget litet bord som man kan fälla ner, och vi kan titta på Alfonsfilmen.”

Teo uppfattade ordet glass och satte fart mot glasskiosken och plötsligt stod båda barnen och väntade vid en frysdisk en bit bort. Det var just så här det inte skulle bli, tänkte Janne, men kände sig tvingad att följa efter. Vilket var värst, att ta striden nu och säga nej till glass, eller ha två sockerhöga barn på planet?

Han såg i ögonvrån hur passerande affärsmän noterade alla kiselstenar på golvet, och fick vända tillbaka och rafsa upp dem. Så! Ingen skada skedd, eller hur? Han manövrerade vagnen vidare mot glass­ kiosken, drog fram en femtiolapp och tröstade sig med att det var den sista svenska glass barnen skulle få smaka på ett år.

De hade diskuterat utflyttningen fram och tillbaka, under den knappa vecka som de hade på sig att tacka ja eller nej till SwedeAids erbjudande. Janne hade pressat Sofia med sin oro och sina farhågor, blivit djävulens advokat som letade luckor i argumenteringen och hade spelat ut ”den gode föräldern”-kortet flera gånger. Sofia hade lugnt besvarat alla frågor och pekat på att tidpunkten var den rätta, både avseende barnens ålder och Jannes karriär. Han behövde en paus från Lindebergska, det hade han ju själv sagt flera gånger. Kanske skulle han pröva nya vägar rent yrkesmässigt? Och förresten var det väl hans tur att ta huvudansvaret för familjen?

Argumenten hade bollats fram och tillbaka mellan dem, hela tiden inom ramen för vad en normal, svensk småbarnsfamilj måste överväga inför en utlandsflytt. Skolornas kvalitet. Ekonomiska villkor. Tjänstledighet. Hälsosituationen. Janne tänkte att Sofia hade vänt blad. Att hon bestämt sig för att glömma och låta det som hänt vara och gå vidare.

Janne hade pratat lägenhetsbyte och åldrande föräldrar och avbräck i pensionssparande, och inte sett hur schackpjäserna långsamt flyttats runt och hur det glimmat till av stål bakom Sofias rygg. När han till sist trodde att hon gett upp och skulle välja att göra karriär på hem13