9789176292822

Page 1


Copyright © 2003, Working Partners Limited Originalets titel: Fire and Ice Ursprungligen utgiven av HarperCollins Children’s Books, en del av HarperCollins Publishers, New York Eld och is Utgiven av bokfabriken, Malmö 2016 Översättning: Lena Olsson Omslagsdesign: HarperCollins Children’s Books & Hansson Produktion Grafisk form & sättning: Göran Andersson Kartor: Dave Stevenson Kapitelvinjetter: Owen Richardson Tryck: ScandBook AB, Falun 2016 isbn 978-91-76292-82-2 www.bokfabriken.se

4


Översättning av Lena Olsson

BOKFABRIKEN 3


Till min son Joshua, vars leenden höll mig glad medan jag skrev, och till min redaktör Vicky. Om det inte vore för henne hade Eldhjärta aldrig blivit en krigare. Ett särskilt tack till Kate Cary.

5


KLANER ÅSKKLANEN Ledare

Blåstjärna – blågrå honkatt med ett stråk av vitt runt nosen.

Förstekrigare

Tigerklo – stor, brun och strimmig hankatt med ovanligt långa klor på framtassarna.

Medicinkatt

Krigare

Gultand – gammal, mörkgrå honkatt med ett brett och platt ansikte, före detta medlem av Skuggklanen. (hankatter samt honor utan ungar) Vitstorm – stor, vit hankatt. Lärling: Sandtass Svartrand – strimmig, gråsvart hankatt. Lärling: Dammtass Långsvans – ljus hankatt med kolsvarta ränder. Lärling: Snabbtass Vindsnabb – snabbfotad, strimmig hankatt. Videpäls – ljusgrå honkatt med ovanligt blå ögon. Muspäls – liten gråbrun honkatt.

6


Eldhjärta – stilig orange katt. Lärling: Asktass Grårand – långhårig, helt grå hankatt. Lärling: Bräkentass

Lärlingar

(mer än sex månar gamla katter som utbildas och tränas till krigare) Sandtass – rödgul honkatt.
 Dammtass – mörkbrun, strimmig hankatt. Snabbtass – svart-vit hankatt. Asktass – mörkgrå honkatt. Bräkentass – gyllenbrun hankatt.

Drottningar

(honkatter som väntar eller diar kattungar) Frostpäls – underbar vit päls och blå ögon. Fläcknos – vackert sköldpaddstecknad. Gyllenblomma – ljust orange päls. Pricksvans – ljus och strimmig päls, den äldsta av drottningarna.

De äldre

(före detta krigare och drottningar som pensionerats) Halvsvans – stor brun strimmig hankatt som saknar en del av sin svans. Småöra – grå hankatt med ovanligt små öron. Den äldsta hankatten i Åskklanen. Lappfläcke – liten svartvit hankatt. Enöga – ljusgrå honkatt, den äldsta av alla katter i Åskklanen. Så gott som helt blind och döv. Spräckelsvans – en gång i tiden en osedvanligt vacker sköldpaddsfärgad honkatt med en härligt spräcklig päls.

7


SKUGGKLANEN Ledare Förstekrigare Medicinkatt Krigare

Nattfäll – gammal, svart hankatt. Askpäls – smal, grå hankatt. Snornos – liten gråvit hankatt. Stubbsvans, brun och strimmig hankatt. Lärling: Bruntass Blötfot – gråstrimmig hankatt. Lärling: Ektass

Drottningar

Gryningsmoln – nätt strimmig honkatt.

VINDKLANEN Ledare Förstekrigare Medicinkatt Krigare Drottningar

Långstjärna – svartvit hankatt med en ovanligt lång svans. Dödfot – svart hankatt som har en snedvriden tass. Barknos – brun hankatt med kort svans. Morrhåret – ung, brun hankatt. Askfot – grå drottning. Morgonblomma – sköldpaddstecknad drottning.

FLODKLANEN Ledare

Snedstjärna – en enorm, ljushårig strimmig hankatt med förvriden käke.

8


Förstekrigare Medicinkatt Krigare

Leopardfäll – ovanligt tecknad, fläckig gyllene honkatt. Lerpäls – långhårig, ljusbrun hankatt. Stenpäls – grå hankatt med sönderrivna öron. Lärling: Skuggtass Silverstråle – vacker ljusgrå honkatt. Vitklo – mörk krigare.

Katter som inte tillhör en klan: Sudden – rultig och snäll svartvit katt som bor i ett hus nära skogen. Klöver – svartvit hankatt som bor på en bondgård nära skogen. Uddstjärna – brun, långhårig och strimmig hankatt, före detta ledare för Skuggklanen. Kolfot – stor vit hankatt med enorma kolsvarta tassar. Klohuvud – brun hankatt med tydliga ärr. Bumling – silverfärgad strimmig hankatt. Korptass – liten och nätt svart hankatt med en pytte­ liten vit fläck på bröstet och svanstippen. Sessan – ljusbrun honkatt med vitt bröst och vita tassar – en tamkisse. Molnunge – Sessans förstfödda unge, en långhårig vit hankatt.

9


10


Prolog

E

ldröda lågor slickade den kalla luften och gnistor steg upp mot natthimlen. Skenet fladdrade över gräset ute i ödemarken, och man kunde urskilja Tvåbeningarnas siluetter där de hukade framför elden. Ett vitt ljus dök upp långt borta – ett tecken på att ett av monstren var på väg mot dem. Det vrålade snabbt förbi på Åskstigen och kvar fanns bara ett moln av stickande lukter. I ödemarkens utkanter rörde sig en katt, det gick att se ögonen glittra inne i skuggorna. Det ryckte i de spetsiga öronen. Snart dök det upp fler och fler katter som steg ut på det oljiga gräset. De gick med sänkta svansar och sniffade i luften. ”Tänk om Tvåbeningarna får syn på oss?” väste en av dem. En stor hankatt svarade, och hans ögon lyste som bärnstensfärgade skivor i eldskenet. ”De kommer inte få syn på oss. De har väldigt dålig nattsyn.” Medan han tassade framåt dansade eldens sken på hans svartvita päls. Han höll 11


svansen högt för att visa hur ofarligt det var och ingjuta mod i sin klan. De andra katterna kände sig inte modiga. De höll sig nära marken och darrade. Det här var ett mycket underligt ställe. Det hemska ljudet från monstren som vrålade förbi fick det att värka i deras öron, och den bittra stanken som låg i luften fick det att svida i deras nosar. ”Långstjärna?” En grå drottning viftade oroligt på svansen. ”Varför är vi här?” Den svartvita katten vände sig mot honkatten. ”Vi har blivit ivägkörda från vartenda ställe vi har försökt bosätta oss på, Askfot. Kanske kan vi finna det lugn vi söker efter här”, jamade han. ”Lugn? Här?” upprepade Askfot misstroget. Hon drog sin unge närmare sig och skyddade den under sin mage. ”Bland eld och monster? Mina ungar kommer inte att vara trygga här.” ”Men vi var inte trygga hemma heller”, jamade en annan röst. En svart hankatt haltade fram. Han såg stadigt in i Långstjärnas ögon. ”Vi kunde inte skydda dem från Skuggklanen”, fräste han. ”Inte ens i vårt eget läger!” Nervösa ylande hördes från några av de andra katterna när de påmindes om den fruktansvärda striden som tvingat bort dem från deras hem i utkanten av skogen, uppe på höglandet. En ung lärling jämrade högt: ”Uddstjärna och hans krigare följer kanske fortfarande efter oss!” Ljudet fick en av Tvåbeningarna borta vid elden att reagera. Den ställde sig ostadigt upp och tittade in bland skuggorna. 12


Ögonblickligen sjönk alla katterna ner, till och med Lång­ stjärna sänkte svansen. Tvåbeningen skrek in i mörkret och kastade något mot dem. Projektilen flög över deras huvuden och förvandlades till tusentals genomskinliga och vassa bitar när den landade på Åskstigen. Askfot ryckte till när en av skärvorna hamnade på hennes axel, men hon sa inte ett ord, hon höll bara sin livrädda unge ännu hårdare. ”Ner med er”, väste Långstjärna. Tvåbeningen borta vid elden spottade på marken och satte sig ner. Katterna väntade några ögonblick till innan Långstjärna återigen ställde sig upp. Askfot reste sig också och ryckte till när smärtan från det nya såret överraskade henne. ”Långstjärna, jag tror att det är farligt för oss här. Och vad ska vi äta? Jag kan inte känna lukten av några smådjur.” Långstjärna sträckte på halsen och la sin nos på drottningens huvud. ”Jag vet att du är hungrig”, mjauade han. ”Men vi är säkrare här än vad vi skulle vara inne på vårt gamla territorium eller närmare Tvåbeningarnas fält och skogar. Kolla in det här stället! Inte ens Skuggklanen vågar sig in här. Det finns inga doftspår från hundar, och de där Tvåbeningarna kan knappt stå upp.” Han vände sig mot den svarta hankatten som hade en snedvriden tass. ”Dödfot”, beordrade han, ”ta med dig Morrhåret och se om ni kan hitta något att äta. Finns det Tvåbeningar finns det råttor.” ”Råttor?” fräste Askfot medan Dödfot och en liten brun13


spräcklig katt sprang iväg. ”Det är lika illa som att äta kråkmat!” ”Sssch!” väste en sköldpaddstecknad katt bredvid henne. ”Jag äter hellre en råtta än svälter ihjäl!” Askfot blängde på henne och lutade sig ner för att slicka på sin unges matta päls. ”Vi måste hitta ett nytt ställe att bosätta oss på, Askfot.” Den sköldpaddstecknade katten fortsatte att prata med drottningen. ”Morgonblomma behöver äta och vila. Hon ska snart föda, och behöver någonstans där hon kan återhämta sig.” Dödfot och Morrhåret dök fram ur skuggorna. ”Du hade rätt, Långstjärna”, ropade Dödfot. ”Det här stället kryllar av råttor och jag tror jag har hittat ett ställe där vi kan ta skydd.” ”Visa oss”, sa Långstjärna och samlade ihop sin klan. Försiktigt tassade de genom ödemarken. Han ledde dem mot den upphöjda delen av Åskstigen, eldskenet fick deras skuggor att fladdra mot de enorma benen av sten som gjorde att Åskstigen kunde ligga stadigt där uppe i luften. Ett monster dundrade förbi ovanför deras huvuden och marken skakade. Alla katterna förstod hur viktigt det var att vara tysta, och inte ens den minsta av kattungarna släppte ut ett pip av rädsla. ”Här”, jamade Dödfot och stannade vid ett runt hål, lika högt som två katter. En svart tunnel ledde ner i marken. En ständig ström av vatten rann ner i tunneln. ”Det är färskvatten”, la Dödfot till. ”Vi kan dricka det.” ”Våra tassar kommer aldrig bli torra igen!” klagade Askfot. 14


”Jag har redan varit där inne”, sa den svarta hankatten. ”Det finns nog med plats ovanför vattnet. I vilket fall kommer vi att vara i säkerhet – inga Tvåbeningar eller monster kan ta sig in hit.” Långstjärna tog ett steg framåt och lyfte på hakan. ”Vindklanen har färdats länge nog nu”, sa han. ”Det är nästan en hel måne sen Skuggklanen drev bort oss från vårt hem. Det blir bara kallare ute och snart faller löven. Vi har inget val. Vi stannar här.” Askfots ögon smalnade, men hon sa ingenting. I stället följde hon efter sin klan när de, en efter en, steg in i den mörka tunneln.

15


352