9789147093489

Författarna arbetar aktivt med hållbar utveckling på Chalmers, KTH och ute i samhället och har mångårig erfarenhet av att undervisa i ämnet.

Magdalena Svanström är docent vid Institutionen för kemisk miljövetenskap på Chalmers och föreståndare för Chalmers Lärandecentrum. Drivkraften bakom hennes forskning är behovet av styrning mot en mer hållbar samhällsutveckling. Forskningen har två fokusområden: material- och produktutveckling respektive utbildning av ingenjörer.

GRÖNDAHL SVANSTRÖM

nödvändiga grundkunskaperna inom ekologi och miljöeffekter. Den är rik på exempel och grundtonen är positiv. Mänskligheten kommer att kunna lösa de stora problem vi står inför, om viljan finns.

Ett paradigmskifte står för dörren. Allt fler ledande politiker och ekonomer tror att framtidens tillväxt och arbetstillfällen kommer att drivas och skapas av omställningen till ett mer hållbart samhälle. Vi behöver gå från dagens industrisamhälle som drivs av icke förnybara energikällor till ett energieffektivt och resurssnålt samhälle där man tar hänsyn till vad naturen tål. Ett helhetstänkande som integrerar ekologi, rättvisa, sociala och ekonomiska dimensioner är en förutsättning för att klara det.

Hållbar utveckling

HÅLLBAR UTVECKLING – en introduktion för ingenjörer och andra problemlösare Denna lärobok är skriven för grundkurser i ämnet hållbar utveckling på universitet och högskolor. Författarna fokuserar på innebörden av hållbar utveckling och vilka strategier som kan användas för att uppnå målen. Boken är komplett med den historiska bakgrunden och de

Hållbar utveckling – en introduktion för ingenjörer och andra problemlösare FREDRIK GRÖNDAHL MAGDALENA SVANSTRÖM

Fredrik Gröndahl är docent vid avdelning för Industriell Ekologi, KTH. Han undervisar i ekologi, miljöeffekter och hållbar utveckling för blivande ingenjörer och för industri, statliga förvaltningar och kommuner, både nationellt och internationellt. Forskningen är för närvarande koncentrerad på hållbart användande av marina substrat i Östersjön, t.ex. för produktion av biogas.

Best.nr 47-09348-9 Tryck.nr 47-09348-9

4709348b1f.indd 1

2010-12-21 17.01

ISBN 9-7891-47-09348-9 © 2010 Fredrik Gröndahl, Magdalena Svanström och Liber AB Redaktör Sophia Lundquist Bildredaktör Mikael Myrnerts Grafisk formgivning och ombrytning Nette Lövgren Illustrationer Fredrik Saarkoppel

Första upplagan 1

Repro Resultat Grafisk Form & Produktion, Stockholm Tryck Zrinski, Kroatien 2011

kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt bonus-avtal, är förbjuden. bonus-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildnings­anordnare, t.ex. kommuner/universitet.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 92 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

4709348 Inlaga.indd 4

2010-12-09 15.44

Innehåll

Varför en bok om teknik och hållbar utveckling?

8

1. Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

11

1.1 Aralsjöns uttorkning – ett tragiskt exempel på en icke-hållbar utveckling

11

1.2 Påskön – ett varnande exempel

17

1.3 Människan har alltid påverkat miljön

20

1.4 Klimatforskning under 1800-talet

22

1.5 Miljöarbetet i Sverige har genomgått stora förändringar

23

1.6 Kvicksilverproblemet väcker miljöopinionen

25

1.7 Försurning av våra sjöar upptäcks

28

1.8 Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl

30

1.9 ”Hållbar utveckling” – en helhetssyn efterfrågas

32

1.10 Begreppet hållbar utveckling

34

1.11 Teknikens och samhällets utveckling

40

1.12 Avslutande reflektioner

48

1.13 Litteraturtips

49

2. Ekologi och termodynamik – natursystemens funktion

51

2.1 Varför behövs ekologiska kunskaper?

51

2.2 Ett ekosystem

52

2.3 Fotosyntesen

53

2.4 Respirationen – fotosyntesens motsats

54

2.5 Människan delar in naturen

54

2.6 Ekosystemets organismtyper

56

2.7 Näringskedjan

56

2.8 Energins väg genom ekosystemet

57

2.9 Materian i ekosystemet – ett kretslopp

58

2.10 Biogeokemiska kretslopp

60

2.11 Miljöns bärförmåga

62

2.12 Energi- och materiallagar

64

2.13 Stabila och instabila ekosystem

67

4709348 Inlaga.indd 5

2010-12-09 15.44

2.14 Biologisk mångfald och ekologisk resiliens

69

2.15 Kan naturen anpassa sig till mänsklig påverkan och miljögifter?

70

2.16 Gaia-hypotesen

72

2.17 Avslutande reflektioner

75

2.18 Litteraturtips

75

3. Miljöeffekter och deras orsaker

77

3.1 Toxikologiska och ekotoxikologiska grunder

78

3.2 Växthusgaser och klimatförändringar

82

3.3 Uttunning av stratosfärens ozonskikt

94

3.4 Bildning av marknära ozon

100

3.5 Försurning av skog, mark och vatten

101

3.6 Övergödning av mark och vatten

104

3.7 Metaller

104

3.8 Organiska miljögifter

108

3.9 Förluster av biologisk mångfald

112

3.10 Andra miljöeffekter

116

3.11 Avslutande reflektioner

116

3.12 Litteraturtips

117

4. Hur mår egentligen världen och vilka är de största utmaningarna? 119

4709348 Inlaga.indd 6

4.1 Trender att uppmärksamma

119

4.2 Men hur mår världen egentligen?

137

4.3 Utmaningarna världen står inför

143

4.4 Några kritiska problem

151

4.5 Vilka problem är svårast att lösa?

154

4.6 Avslutande reflektioner

157

4.7 Litteraturtips

159

5. Systemtänkande och systemanalys

161

5.1 Varför systemtänkande är viktigt

162

5.2 Systemteori

165

5.3 Systemanalys

169

5.4 Systemtänkande tillämpat på systemet jorden – hållbarhetsprinciper

182

5.5 Avslutande reflektioner

192

5.6 Litteraturtips

193

6. Internationella och nationella strategier för hållbar utveckling

195

6.1 Hållbar utveckling som drivkraft i ekonomin

195

2010-12-09 15.44

6.2 Internationella överenskommelser

197

6.3 Nationella strategier

205

6.4 Avslutande reflektioner

214

6.5 Litteraturtips

215

7. Verksamheters strategiska planering för hållbar utveckling

217

7.1 Varför planera med en hållbar utveckling i sikte?

217

7.2 Strategiskt miljöarbete under förändring

219

7.3 Standarder för kvalitets- och miljöledning

220

7.4 Märkning av varor och tjänster

223

7.5 Miljöanpassad upphandling

225

7.6 Miljöindikatorer – gröna nyckeltal för kommuner

226

7.7 Egna riktlinjer för etiskt, socialt och miljömässigt ansvar i företag

227

7.8 Hållbarhetsarbete på universiteten

228

7.9 Organisationer och konsulter som hjälper företag och verksamheter

230

7.10 Avslutande reflektioner

233

7.11 Litteraturtips

233

8. Tekniska lösningar visar stora möjligheter

235

8.1 Energisystemet

235

8.2 Transportsystemet

256

8.3 Mat och vatten

261

8.4 Material och kemikalier

264

8.5 Ut ur systemet kommer avlopp och avfall

272

8.6 Integrerade lösningar kan ge samordningsfördelar

275

8.7 Informationsteknik

282

8.8 Hållbar stadsutveckling

282

8.9 Avslutande reflektioner

285

8.10 Litteraturtips

285

9. Att uppnå förändring – hur och vem?

287

9.1 Övergångslösningar som undviker inlåsningar och återvändsgränder

288

9.2 Teknikutveckling – vad avgör vad som lyckas och inte?

289

9.3 Vem har ansvaret och vad ska man satsa på?

292

9.4 Vad har ingenjören för möjligheter och ansvar?

293

Register

295

Bildförteckning

299

4709348 Inlaga.indd 7

2010-12-09 15.44

Varför en bok om teknik och hållbar utveckling?

Hållbar utveckling innehåller många dimensioner såsom ekologiska, miljömässiga, sociala, ekonomiska och politiska. Inget samhälle eller land har ännu uppnått en långsiktigt hållbar utveckling. Begreppet måste betraktas som ett ideal, något för mänskligheten att arbeta för. Vi befinner oss i en omställningstid mot en förhoppningsvis mer hållbar framtid. Men det finns vissa övergripande mål som vi måste sträva mot för att ha möjligheten att utveckla detta hållbara samhälle: • Vi måste vända befolkningsutvecklingen från en utveckling där vi ständigt blir fler till en utveckling som är stabil.

• Vi måste förändra ekonomin från en som till varje pris ska växa till en som skyddar ekosystemkapitalet mot överutnyttjande.

• Vi måste förändra den tekniska utvecklingen från en föroreningsintensiv produktion till mer miljövänliga tekniska processer.

• Det måste ske sociala och politiska reformer som leder till att människors behov bättre tillfredsställs och att storskalig fattigdom utrotas.

• Vi måste se våra samhällen förändras från dagens bildominerade megastäder till mer levande och ekologiskt anpassade städer.

Hur vi utformar och hanterar teknik i samhället är kritiskt för vår livskvalitet och för vår inverkan på natursystemen. Med den här boken avser vi att med avstamp i den pågående diskussionen om en hållbar samhällsutveckling, diskutera teknikens konsekvenser och möjligheter. Om vi ska lyckas bygga ett hållbart samhälle är det vår absoluta övertygelse att tekniken är nödvändig, men den måste utformas och användas ansvarsfullt. Ingenjörer har därmed en nyckelroll i att lösa de stora problemen och bygga det hållbara samhället.

I denna bok fokuserar vi framför allt på den blivande ingenjörens utveckling till att bli en ansvarstagande yrkesmänniska som effektivt kan bidra till den snabba och omfattande omställning av samhället som krävs. I boken beskri-

4709348 Inlaga.indd 8

2010-12-09 15.44

ver vi därför framför allt trender, modeller och hållbarhetsprinciper som är särskilt relevanta för ingenjörer. Vi vill att boken ska förmedla vikten av att en ingenjör kan gå utanför de traditionella tankebanorna kring tekniska lösningar och optimering ur direkt energi- och materialhänseende, och förespråkar i stället ett mer holistiskt perspektiv. Helhetssynen och det livslånga lärandet ses i dag som viktiga inslag hos en ingenjör som ska kunna verka för en hållbar samhällsutveckling. Denna bok förklarar varför detta ses som viktigt och ger konceptuella redskap för att identifiera handlingsvägar.

Boken har tagits fram för att ge de breda baskunskaper kring hållbar utveckling som varje ingenjör behöver ha och är inriktad mot kandidatnivå på tekniska högskolor. I boken strävar vi efter att ge en bas som sedan måste följas upp och återkopplas till i andra kurser för att sammanhanget med övrigt programinnehåll samt kopplingen till yrkesutövningen ska stärkas.

I dag är det inskrivet i högskolelagen att universiteten i sin verksamhet ska främja en hållbar utveckling. Dessutom står det i examensordningen, som beskriver vilka lärandemål som måste uppnås för studenter i högre utbildning för att lärosätet ska få behålla sin examinationsrätt, att civilingenjörer ska kunna ”visa förmåga att utveckla och utforma produkter, processer och system med hänsyn till människors förutsättningar och behov samt samhällets mål för ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling”. En liknande skrivning finns för högskoleingenjörer.

Den här boken syftar till att ge en bra grund för det önskade lärandet i en ingenjörsutbildning. Vi vill att ingenjörer blir rustade med en förmåga att förstå konsekvenserna av sina handlingar ur ett brett perspektiv, att de ska ha handlingskompetens, och att de därigenom kan bli effektiva förändringsagenter för att på allvar kunna driva det förändringsarbete som behövs.

Tack till våra familjer som har stått ut med mycket kvälls- och helgarbete under framtagandet av denna bok. Dessutom vill vi tacka kollegor som har haft stort inflytande på bokens utformning och innehåll genom diskussioner och genom vetenskapligt eller pedagogiskt material som gett oss stor inspiration, framför allt i forskargrupperna Kemisk miljövetenskap, Skogsindustriell kemiteknik, Fysisk resursteori och Miljösystemanalys vid Chalmers och Industriell ekologi vid KTH. Ett särskilt tack till Nils Brandt vid Industriell ekologi vid KTH som gett sitt medgivande till att några textavsnitt i kapitel 1 och 2 har baserats på tidigare, gemensamt författade texter.

Fredrik Gröndahl och Magdalena Svanström

Varför en bok om teknik och hållbar utveckling?

4709348 Inlaga.indd 9

9

2010-12-09 15.44

1 Aral

Utbredning 1990 Utbredning 2003

Utbredning 1960

Muynak

bild 1.1. Satellitbild รถver Aralsjรถn 2003.

Tidigare utbredningar, 1960 och 1990, visas med linjer.

10

4709348 Inlaga.indd 10

2010-12-09 15.44

Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

1.1 Aralsjöns uttorkning – ett tragiskt exempel på en icke-hållbar utveckling Världens tristaste stad. Så beskrivs Nukus i en guidebok. Staden ligger i Karakalpakstan som är en autonom republik i Uzbekistan, tidigare en av delrepublikerna i det sovjetiska Centralasien.

Så mycket mer information om staden ges inte i guideboken, förutom att Nukus hyser ett konstmuseum med konst som sovjetstaten ansåg farlig. Här finns en fantastisk samling av det forna Sovjetunionens motsvarigheter till Picasso, Dalí, Kandinsky och Chagall. En framsynt museichef inhandlade dessa ”samhällsomstörtande” moderna konstverk av sovjetiska konstnärer runt om i landet. I denna utkant av sovjetimperiet kunde konsten bevaras och gömmas för framtiden. Konstnärerna föll i glömska och dog i Gulagläger, men deras verk finns i dag att beskåda på detta fantastiska konstmuseum.

Centralasien är en region där man inte bara har gömt undan konst. Här har också en miljöförstöring av enorma mått kunnat ske utan insyn eller engagemang från omvärlden. Ett tragiskt exempel är Sovjetunionens kärnvapenprogram som utfördes i norra Kazakstan och som drabbade flera miljoner människor i denna, enligt Sovjetunionen, folktomma landsdel. Aralsjöns uttorkning – och effekterna på ekosystem och befolkning i Karakalpakstan – är ett annat miljöproblem, som kanske är mer uppmärksammat, om än inte tillräckligt för att väcka behövlig opinion. Den tragiska utvecklingen för naturen och människorna runt Aralsjön är också ett mycket bra exempel på en icke-hållbar utveckling och får således här illustrera varför det är viktigt med hållbar utveckling.

teknik, miljöproblem och hållbar utVeckling

4709348 Inlaga.indd 11

11

2010-12-09 15.44

1.1.1 Att finna Aralsjön är inte lätt Att finna Aralsjön och med egna ögon se och försöka förstå omfattningen av denna näst intill obegripliga miljötragedi är mycket svårt. Man får färdas från Nukus längs med den stora floden Amu-Darja mot Muynak, som under 1950och 1960-talen var en blomstrande fiskestad. Nära staden ser man att floden försvinner ut i ett stort torrdelta med litet grönare vegetation än den omgivande stäppen, se bild 1.1. På vägen in mot Muynak kan man se stadsvapen, där fiskar är ett högst påtagligt inslag.

Ett besök på Muynaks stadsmuseum vittnar om det blomstrande fisket och fiskeindustrin som försörjde befolkningen i Muynak. Museet ger också en inblick i det rika ekosystem som en gång fanns i Aralsjön.

Aral är det kazakiska ordet för ö. Det fanns över 1 100 öar i Aralsjön och ett stort antal laguner och smala sund. Sjön var den fjärde största i världen (65 000 kvadratkilometer stor, tolv gånger större än Vänern) och ett av de fiskrikaste områdena på jorden. Det stora deltat bevattnades av Amu-Darja och spelade en viktig roll för fiskreproduktionen. I fisket ingick mer än tjugo kommersiellt viktiga fiskarter, som stör, aralsjölax, gädda och gös. Flera av fiskarterna var endemiska för Aralsjön, det vill säga de fanns bara där. Tusentals människor i regionen levde på fiske eller av fiskeindustrin.

Bild 1.2. Övergivna fiskefartyg ligger på den torrlagda sjöbottnen utanför Muynak.

12

4709348 Inlaga.indd 12

2010-12-09 15.44

I dag har Aralsjön förlorat 80 procent av sin ursprungliga volym. Dess yta har minskat med hälften och vattendjupet har minskat med 19 meter. Muynak, den forna fiskestaden med sin stora hamn, ligger nu mer än 15 mil från Aralsjöns vatten. Dess forna fiskeflotta ligger och rostar på den uttorkade sjöbottnen (bild 1.2). Tusentals jobb har gått förlorade och den lokala ekonomin har kollapsat. Karakalpakstan är i dag den fattigaste delen av Centralasien.

För att förstå omfattningen av denna miljökatastrof räcker det inte att bara se en uttorkad sjöbotten med rostiga gamla fartyg, man måste se själva Aralsjön. För att kunna gör det måste man färdas med jeep över 15 mil genom ett av jordens ödsligaste landskap, den centralasiatiska stäppen. Färden från Muynak är lång, dammig och strapatsrik längs med den gamla sjöstranden genom det platta och obefolkade landskapet av öken och stäpp. Stäppen är fascinerande och har ett rikt liv, med flockar av kameler och dromedarer, stäppörn, stäppvarg, sköldpaddor och murmeldjur som finns överallt.

Efter en lång resa närmar man sig resterna av Aralsjön. Landskapet är dramatiskt med branta uttorkade strandbrinkar. Vattnet är fantastiskt – azurblått och klart. Under 1950- och 1960-talen var Aralsjön ett populärt semestermål med härliga bad i kristallklart och varmt vatten. I dag är det få människor som har möjlighet att komma i närheten av sjön och se den.

1.1.2 Uttorkningen ger många problem Aralsjöns uttorkning är ett tragiskt exempel på de omfattande och svårförutsägbara problem som uppstår när människan slår ut ett fungerande ekosystem.

Genom sjöns uttorkning har salthalten förändrats dramatiskt, från en ursprunglig salthalt på 10 promille till hela 60 promille i den södra avsnörda delen av sjön. Detta har medfört att det ursprungliga ekosystemet med alla fiskarter har utrotats.

Mer än 3,6 miljoner hektar gammal sjöbotten har torrlagts och utsatts för väder och vind. Följden har blivit omfattande sandstormar som sprider salt och föroreningar från det gamla bottensedimentet över jordbruksområden inom en radie av 30 mil. Viktiga betesmarker och odlingsbar jord förstörs, och dricksvatten för människor och djur har försaltats. Detta leder i sin tur till stora hälsoproblem för lokalbefolkningen.

Det förändrade lokalklimatet är ett annat exempel. Genom att sjöns volym har minskat så mycket, har dess förmåga att utjämna temperaturskillnaderna mellan vinter och sommar delvis förlorats. Sedan mitten av 1980-talet har kal�-

Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

4709348 Inlaga.indd 13

13

2010-12-09 15.44

lare och längre vintrar blivit allt vanligare, liksom också varmare och torrare somrar. Detta medför stora problem för jordbruket som också drabbas av försaltning av jordar och betesmarker. Resultatet blir mindre matproduktion och näringsbrist hos befolkningen.

Lokalbefolkningens lidande är ofattbart stort. Barnadödligheten i regionen har ökat från 25 per 1 000 födda under 1950-talet till närmare 100 per 1 000 födda under slutet av 1990-talet. Låg födelsevikt, försenad pubertet och påverkan på den mentala utvecklingen är mycket vanligare än normalt. Akuta problem i andningsvägarna på grund av sandstormarna från den torrlagda sjöbottnen svarar för nästan hälften av barnadödligheten. En annan stor dödsorsak hos barnen är diarrésjukdomar orsakade av förorenat vatten. Bristen på dricksvatten är ett mycket allvarligt problem; sandstormarna från den uttorkade sjöbottnen gör dricksvattnet salt och förorenat. Att dricka för salt vatten kan skada njurarna och levern. Hos den vuxna befolkningen orsakar det dåliga dricksvattnet svåra utbrott av tyfoid, hepatit A och diarrésjukdomar. Problem med andningsvägarna och tuberkulos är också mycket vanliga. Befolkningen lider också svårt av näringsbrist, blodbrist, lever- och njurproblem samt cancer, bland annat i levern.

1.1.3 Konstbevattning och bekämpningsmedel för bomullsodlingar Att miljögifter sprids hör samman med de omfattande bomullsodlingarna längs Amu-Darja i Uzbekistan och i norr längs floden Syr-Darja i Kazakstan.

Dessa två floder är de enda som tidigare rann ut i den avloppslösa Aralsjön.

I dag når inte floderna dit eftersom deras vatten används för att bevattna bomullsodlingarna. Detta är den direkta orsaken till Aralsjöns uttorkning. Problemet med bomullsodlingar är inte bara att de kräver storskalig konstbevattning, utan de är också i hög grad beroende av att kemiska bekämpningsmedel används mot skadeinsekter.

Miljögifter som under många år har lagrats i Aralsjöns bottensediment sprids nu med sandstormar från den uttorkade sjöbottnen. Människorna får i sig gifterna via maten och förorenat dricksvatten. Bröstmjölken hos kvinnorna i Karakalpakstan innehåller höga halter av miljögifter som överförs från modern till de nyfödda barnen.

Bekämpningsmedel mot insekter, som DDT och lindan (HCH), har uppmätts i höga halter hos både barn och vuxna. Lindan kan spridas över bomullsfälten upp till fem gånger under en växtsäsong. Det lindan som används i

14

4709348 Inlaga.indd 14

2010-12-09 15.44

regionen består av en β-isomer som är mycket mer svårnedbrytbar för kroppen än den α-isomer som dominerar lindan i de flesta industrialiserade länder.

Ett annat otrevligt bekämpningsmedel är fenoxisyror mot ogräs, av den typ som orsakade stort lidande i Vietnam under och efter Vietnamkriget, där under namnet agent orange. Man vet att flera olika problem, som olika typer av cancer, nedsättning av immunförsvaret, missfall, låg födelsevikt och fortplantningsproblem, kan kopplas till dessa bekämpningsmedel.

1.1.4 Biologiska vapen och kalla kriget Som om detta inte var nog finns det ytterligare problem kopplade till Aralsjön. I mitten av Aralsjön finns ön Vozrozhdeniye (som på ryska betyder återfödelse). Under åren 1954–92 fanns här en hemlig militärbas som arbetade med Sovjetunionens program för biologisk krigsföring. Här gjordes tester med smittkoppor, pest och mjältbrand (anthrax) som skulle användas som dödliga biologiska vapen. Tester med mjältbrand utfördes i luften och sporerna spreds över ön. Under slutet av den sovjetiska eran transporterades även tonvis med mjältbrandssporer från andra delar av Sovjetunionen för att slutförvaras på Vozrozhdeniye. Där begravdes de i tunnor eller direkt i jorden och täcktes med kalk. Amerikanska undersökningar från början av 2000-talet visar att det fortfarande finns levande mjältbrandssporer på ön. Genom Aralsjöns uttorkning finns det nu en högst påtaglig risk att ön får kontakt (möjligen har den det redan) med fastlandet och att mjältbrand via t.ex. gnagare kan spridas till boskap och människor i området. Den redan hårt drabbade befolkningen kring Aralsjön riskerar nu att utsättas för ytterligare dödliga hälsoproblem.

Varför blev det så här? Aralsjön och de två floderna innebar ju ett bra lokalklimat; jordbruket var bördigt, fisket fantastiskt och det fanns goda möjligheter till turism med sol och bad. Varför förstöra detta inkomstbringande ekosystem? Varför införa bomullsodling som är förödande för miljön och som inte ens producerar bomull av den höga kvalitet som världsmarknaden efterfrågar?

Det finns olika förklaringar. En är sovjetisk planekonomi och det kalla kriget, där målet var att gå om USA som världens största bomullsproducent. Men detta är inte hela förklaringen till den förödelse för miljön som konstbevattningen medförde och som Sovjetunionens experter och politiker visste skulle bli resultatet. Vad var så viktigt att man medvetet skapade en av världens svåraste miljökatastrofer? Varför behövde man all denna bomull? Det kan inte bara ha varit till textilindustrin? En förklaring som lyfts fram är att bomullen användes

Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

4709348 Inlaga.indd 15

15

2010-12-09 15.44

som råvara för att framställa krut. Mer än hälften, troligen ännu mer, av produktionen gick till vapenindustrin. Detta förklarar – men ursäktar aldrig – att Sovjetunionen förorsakade denna miljökatastrof. I kapprustningens namn var inget offer för stort.

1.1.5 Aralsjöns framtid Hur ser framtiden ut för Aralsjön? Det verkar som att den södra, avsnörda delen av sjön, som får sitt vatten från Amu-Darja, kommer att vara helt försvunnen omkring 2025–30. För den norra delen, som får sitt vatten från Syr-Darja, finns det hopp om att den ska stabiliseras och överleva. Kazakstan har ett program för att restaurera sjön så att ett lokalt fiske och en fiskeindustri kan återuppstå.

Under sovjettiden fanns storskaliga projektidéer som gick ut på att vända Sibiriens floder för att tillföra området mer sötvatten. I dag förs ingen diskussion om att starta den typen av planekonomiska jätteprojekt.

Aralsjöns framtid hänger samman med den politiska utvecklingen i området. I dag är det fem länder som använder vattnet från de två stora floderna. Det är av stor vikt att dessa länder kan enas om hur vattenresurserna ska användas. Storskaliga projekt, som planerade byggen av olika vattenreservoarer och kraftverksdammar uppströms Amu-Darja i Turkmenistan och Tadzjikistan, utgör ytterligare hot mot Aralsjöns framtid. Det handlar alltså om ett gräns­ överskridande problem som kräver internationell samverkan för att eventuella insatser ska kunna genomföras och bli effektiva.

En ny ekologisk katastrof liknande den i Aralsjön hotar Centralasiens näst största sjö, Balchasjsjön. Kina vill bygga ut sin vattenkraft och dämma upp floden som i huvudsak föder sjön. Kommer vi att få se uttorkning och ekologiska sammanbrott också där? Mycket tyder på det. Det verkar inte som att man har dragit lärdom av det som hänt i Aralsjön.

1.1.6 Utbildning är nyckeln Utbildning är nyckeln till förbättring för lokalbefolkningen runt Aralsjön.

Okunskapen om problemets omfattning är stor i dag, även bland forskare och lärare vid universiteten. Ett problemområde, som inte alls diskuteras, är de organiska miljögifternas inverkan på ekosystemet. Denna fråga tas inte upp i den lokala utbildningen, vare sig i grundskola, gymnasium eller på universitet, och kunskaperna inom detta viktiga område, som diskuteras så mycket i Sverige och EU, är nästan obefintliga. Man vet inte vad miljögifter är och än mindre vilka problem de kan orsaka.

16

4709348 Inlaga.indd 16

2010-12-09 15.44

1.2 Påskön – ett varnande exempel Without trees, and so without canoes, the islanders were trapped in their remote home, unable to escape the consequences of their self-inflicted, environmental collapse. There were increasing conflicts over diminishing resources resulting in a state of almost permanent warfare. Slavery became common and as the amount of protein available fell, the population turned into cannibalism.

Så beskrivs kollapsen av Påsköns civilisation av Clive Ponting i A green history of the world, the environment and the collapse of great civilizations (1991).

Påsköns öde används ofta som en illustration av den framtid som väntar de samhällen som har överutnyttjat sina resurser, samhällen där produktion och konsumtion inte har anpassats till den naturliga livsmiljön. Öns isolerade läge gör att den ofta får tjäna som en metafor till jorden med sitt isolerade läge i rymden, där man är utlämnad åt sitt eget öde och de begränsade naturtillgångar man har.

1.2.1 Isolerat läge och speciell kultur Påskön, eller Rapa Nui som är dess polynesiska namn, är en liten vulkaniskt formad ö öster om Sydamerika, 3 600 km utanför Chiles kust. Den har ett mycket isolerat läge. Närmaste bebodda ö är Pitcairn som ligger 1 760 km österut.

Så vitt man vet kom de första människorna till ön i kanoter för ca 1 200 år sedan och troligen skedde ingen interaktion med omvärlden innan européernas upptäcktsresor trafikerade Stilla havet under 1700-talet.

Eftersom den ursprungliga kulturen i stort sett gått förlorad under européernas inflytande har ett utrymme skapats för en omfattande mytbildning som har utnyttjats för att använda Påsköns förmodade historia till en sedelärande historia för mänskligheten: den som lever över sina tillgångar och som låter kulturella yttringar och konflikter grumla omdömet vad gäller långsiktig försörjning kommer förr eller senare att slå i taket och tvingas till underkastelse inför naturens makt. Den förhärskande berättelsen om Påsköns historia grundar sig på en del av de berättelser som hemkommande sjöfarare förmedlat. Det finns mycket som i dag tyder på att dessa berättelser är mycket starkt färgade av dåtidens rådande normer och specifika intressen hos de upptäcktsresande.

Man tror också att en hopblandning gjorts med skeenden som inträffat efter

Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

4709348 Inlaga.indd 17

17

2010-12-09 15.44

Bild 1.3. Påskön är i dag skoglös, och används ofta som ett exempel på en icke-hållbar utveckling.

När skogen var borta, gick den kultur som skapat de kända stenstatyerna under.

det att européerna anlände till ön och fick en mycket stark inverkan på öns natur, kultur och befolkning.

De karakteristiska stenstatyerna på Påskön (bild 1.3) konstruerades troligen mellan 1100 och 1700 e.Kr. Invånarantalet uppskattas då ha legat mellan 7 000 och 20 000. Ön var på den tiden bevuxen av stora frodiga palmskogar. Med gamla polynesiska odlingsmetoder, där skogen utnyttjades som skydd mot vind, värme och kyla, kunde invånarna leva gott på det som naturen gav.

Myten kring Påskön menar att en maktkamp mellan öns olika klaner tog sig uttryck i en kamp om att resa den största stenskulpturen. I detta arbete, speciellt för transporten av de tunga skulpturerna, höggs alla träd på ön ner.

Kalhuggningen orsakade jorderosion som utarmade marken, och tillgången på mat blev allt sämre. Konkurrensen om öns begränsade resurser blev allt hårdare och de olika klanerna slog sig samman i två grupperingar som startade ett inbördeskrig mot varandra, vilket resulterade i våld och hungersnöd, och med tiden anarki och kannibalism. Någon gång under 1600- eller 1700-talet gick öns speciella och storslagna kultur under i detta krig och när européerna anlände till ön ska ett utmärglat grottfolk ha varit allt som återstod, till synes utan koppling till bl.a. de stora stenstatyerna på Påskön som vittnar om den en gång i tiden blomstrande och högtstående civilisationen.

18

4709348 Inlaga.indd 18

2010-12-09 15.44

1.2.2 Européerna anländer På påskdagen den 5 april 1722 siktade holländaren Jacob Roggeveen ön och den holländska stillahavsexpeditionen kastade ankar vid ön som därmed på spanska fick namnet Påskön. Då fanns troligen ca 3 000 människor här. Européerna återkom sedan i olika syften många gånger under 1700- och 1800-talen. Man hämtade slavar, rekryterade arbetare, tillfredsställde sina sexuella behov och inventerade och utnyttjade de tillgångar som fanns. Från att ha varit ett fredligt och välmående folk utan vapen och med stenåldersteknologi reducerades befolkningen till som minst 111 invånare (1877), historielösa och utarmade. Virusepidemier, sexuella sjukdomar, slavhandel och ett kristnande av befolkningen och därmed ett förbud mot några av de traditionella kulturella yttringarna var några av orsakerna till förfallet och till den utsuddade historiebilden som bidragit till mytbildningen kring Påskön.

I verkligheten har Påsköns historia varit betydligt mer nyanserad än den brukar beskrivas. Det finns många orsaker till civilisationens sönderfall. Visserligen återstod troligen inte många större träd när européerna kom, men urinvånarna hade anpassat sin odlingsteknik efter förutsättningarna. I stället för träd användes vulkaniska stenar som skydd och värmelagring under de kalla nätterna, både i odling och i byggteknik. Troligt är att det inte bara var invånarnas hantering av skogen, utan även naturliga klimatförändringar som påverkade ekosystemets förutsättningar och bidrog till civilisationens kollaps. Avskogningen bidrog till erosion, men det var ytterligare ett hårt slag mot jordbruket när européerna med tiden introducerade stora mängder får som minskade växtligheten betydligt, vilket ledde till en kraftigt ökad erosion av tidigare bördig mark. En hel del av den gamla kulturen med bl.a. religiösa riter kring de stora stenskulpturerna fanns troligen kvar när européerna kom, men utplånades i princip fullständigt under européernas inflytande. Mycket av den fientlighet som det talas om i vissa berättelser om Påskön har troligen uppstått med tiden som ett resultat av européernas sätt att bemöta och utnyttja påsköborna.

Men visst finns det mycket att lära av Påsköns historia. Även om vissa av de berättelser man fått höra om ett folk som överutnyttjar sina begränsade resurser och sedan får stå sitt kast är överdrivna och färgade, så finns det lärdomar för oss. Oavsett anledningen till avskogningen måste man anpassa sig till de förutsättningar som gäller. Och det finns faktiskt tydliga tecken på hur man försökt anpassa sig efter de nya förutsättningarna och förändrat bl.a. sin odlingsteknik. Kanske är lärdomarna kring vad den europeiska civilisationens

Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

4709348 Inlaga.indd 19

19

2010-12-09 15.44

koloniserande av världen haft för inverkan på andra kulturer och på männi­ skors levnadsförhållanden minst lika viktiga som effekterna av de förmodade makt- och prestigekamperna mellan olika klaner på Påskön. I dag livnär sig de ca 3 000 invånarna på Påskön huvudsakligen på turism.

1.3 Människan har alltid påverkat miljön Människan har i alla tider påverkat sin omgivning. Redan under tiden som jägare och samlare överutnyttjade hon naturen. När bytesdjuren var slut fick hon vandra till ett annat område för att finna nya jaktmarker. I många av jordens regioner som Afrika och Eurasien fungerade det bra så länge det rörde sig om få människor på en stor yta. Områden som lämnades återhämtade sig snart och människans påverkan på naturen var inte större än många andra arters.

Det finns dock exempel från regioner som Australien, Nordamerika, Madagaskar och Nya Zeeland där människans ankomst medförde förändringar av ekosystemen och utrotning av många däggdjurs- och fågelarter.

Människans mer betydande påverkan på naturen påbörjades i samband med att hon blev bofast jordbrukare, med början under perioden 7000 till 4000 f.Kr. I och med detta kunde antalet människor per ytenhet öka. Det första historiskt dokumenterade exemplet på hur människans tekniska utveckling kan drivas för långt i ett bräckligt ekosystem är utvecklingen och kollapsen av den sumeriska civilisationen i Mesopotamien.

1.3.1 Mesopotamiens jordbrukskollaps I Mesopotamien, landet mellan floderna Eufrat och Tigris, i nuvarande Irak, utvecklades de första städerna på jorden. När dessa städer upptäcktes och grävdes fram av arkeologer, var de bara kullar i ett ofruktbart ökenlandskap.

Under den sumeriska civilisationen med sin blomstrande höjdpunkt för 5 000 år sedan måste landskapet ha sett helt annorlunda ut. Hur hade den dramatiska förändringen av landskapet gått till och vad var det som orsakade den?

Marken i Mesopotamien var bördig, men nederbörden var låg. För att öka avkastningen från jordbruket och utöka den odlingsbara ytan fördes vatten från floderna till jordbruksmarken med hjälp av kanaler. De första kanalerna för konstbevattning började byggas redan så tidigt som 6000 f.Kr. Bevattningssystemet byggdes sedan ut under ett par tusen år och blev alltmer komplicerat.

20

4709348 Inlaga.indd 20

2010-12-09 15.44

Stora slättområden odlades upp, befolkningstätheten ökade, och med tiden växte ett stadssamhälle fram.

De framväxande städerna behövde material som sten, timmer och metall från omgivande områden. En omfattande handel utvecklades. Man fick specialiserade yrken som hantverkare och handelsmän. För att bokföra handeln utvecklade man skrivkonsten. Resterna av den kan vi se på lertavlor med kilskrift som hittats under utgrävningar.

Vartefter det skyddande skogstäcket i de omgivande bergsområdena minskade, ökade jorderosionen. Floderna Eufrat och Tigris förde med sig allt större mängder partiklar av jord och lera till slättlandets bevattningskanaler där de sjönk till botten. Kanalerna slammade snabbt igen om de inte rensades. Detta medförde allt fler översvämningar över det platta låglandet. Värmen under somrarna fick vattnet att avdunsta och efterlämna sina salter i jorden (försaltning). Salthalten i jorden ökade gradvis. Långsamt försämrades bördigheten så att allt färre grödor kunde växa. Vetet var känsligast för salt och ersattes av korn, men med tiden sjönk också produktionen av korn. Slutligen var jorden i den förut så bördiga jordbruksmarken helt ofruktbar. Befolkningen svalt och tvingades att söka sig mot andra områden i norr. I dag ligger de forna sumeriska städerna i en steril, av människan skapad, saltöken.

Från den sumeriska civilisationens tidiga miljökollaps fram till i dag har miljöproblemen återkommande och i allt större skala drabbat människan och hennes omgivning.

1.3.2 Avfall, förgiftning och luftföroreningar i städerna I städerna var avfall ett problem som beskrevs redan under antiken. Hushållsrester var i det gamla Rom en allmän källa till obehag och spridning av sjukdomar. I romerska riket fanns också en omfattande produktion av metal�ler som bly, tenn, zink, kvicksilver, koppar, guld och silver. Denna tidiga ”industrialism” bestående av gruvbrytning, bearbetning av malmen, smältning och smide krävde stora mängder energi. Som energikälla användes massor av trä och träkol. Avskogning och jorderosion blev följden i romerska riket, som utgjordes av det nuvarande Medelhavsområdet.

I romerska riket använde man också mycket bly i vattenledningar och matkärl. Det har spekulerats i att blyförgiftning, som man vet påverkar hjärnan och fortplantningen, kan ha varit en bidragande orsak till romerska rikets fall.

Utsläppen av metallföreningar kan också färdas långt. Forskare har hittat förhöjda halter av bly i svenska insjöars sedimentlager som åldersmässigt sam-

Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

4709348 Inlaga.indd 21

21

2010-12-09 15.44

manfaller med blomstringstiden för romerska riket. Således drabbades även Nordeuropa av denna tidiga luftförorening.

Vartefter städerna växte och fossilt kol blev allt vanligare som bränsle för uppvärmning och matlagning sjönk luftens kvalitet dramatiskt. London hade problem med luftföroreningar redan under 1200-talet. Avföring och urin från hästar och människor spolades dagligen ned i Europas städers floder som Seine, Themsen och Neva, med sjukdomar och epidemier som följd.

1.4 Klimatforskning under 1800-talet Under 1800-talet fortsatte miljöproblemen att växa i takt med att industrialiseringen påbörjades och fossila bränslen blev en allt viktigare energikälla.

Växthuseffekten beskrevs redan 1824 av fransmannen Jean Baptiste Joseph Fourier. Men det var en svensk forskare, Svante Arrhenius, som blev den förste att koppla ihop de ökande utsläppen av koldioxid från industrialiseringen med problem med en förstärkning av växthuseffekten. Redan den 15 oktober 1895 publicerade Svenska Dagbladet en artikel om växthuseffekten: Fysiska sällskapet sammanträdde i lördags, hvarvid professor Arrhenius redogjorde för de af honom anställda beräkningarna angående det inflytande, som en ökning eller minskning i luftens kolsyrehalt sannolikt skulle utöva på jordytans temperatur. /…/ En minskning i kolsyrehalt skulle framkalla en större skillnad mellan eqvatorn och de tempererade breddgradernas temperatur än den nuvarande, deremot skulle en ökning i kolsyrehalten minska skillnaden mellan temperaturen i de kalla och i de varma trakterna. Likaså skulle en ökning i kolsyrehalten utjemna temperaturolikheterna mellan sommar och vinter och mellan dag och natt.

Klimatförändringarna är i dag det mest omdebatterade miljöproblemet. Svante Arrhenius teorier har 100 år senare visat sig stämma mycket bra. En beräkning som han gjorde var en uppskattning av den temperaturhöjning som en 50-procentig höjning av koldioxidhalten i atmosfären skulle leda till. Arrhenius kom fram till 3,4 °C, vilket stämmer överens med vad klimatforskare i dag har räknat ut med avancerade utsläppsscenarier och superdatorer. När det gällde framtidsprognosen hade han dock fel. Han trodde att det skulle ta 3 000 år för industrialiseringen att fördubbla koldioxidhalten. I dag har koldioxidhalten

22

4709348 Inlaga.indd 22

2010-12-09 15.44

stigit med 30 procent, och inom ett par årtionden har vi lyckats med vad han trodde skulle ta 3 000 år. Svante Arrhenius var dock inte rädd för den förstärkta växthuseffekten. Han såg det som en långsam process som naturen skulle kunna anpassa sig till.

De exempel som beskrivits ovan om jordbruk och städer visar att männi­ skan tidigt utsatt sig själv och naturen för miljöpåverkan som lett till problem.

Frågan är dock om människorna som då levde uppfattade det som vi i dag kallar för miljöproblem som problem. Man hade inte kunskap om skadeverkningarna och såg kanske inte alla de effekter som vi i dag känner till. Och om de såg effekter hade de kanske inte förmågan att koppla samman dessa med sina egna handlingar, vilket krävs för att man ska kunna identifiera effektiva lösningar. Kunskapen om att mänskliga utsläpp kan skada miljön – och hur – började växa fram först under 1900-talet, och för oss således in på miljöarbetet under 1900-talet och den moderna miljöhistorien.

1.5 Miljöarbetet i Sverige har genomgått stora förändringar 1.5.1 Vattenklosetten – framsteg eller stickspår?

Vattenklosetten (WC) introducerades i början av 1900-talet, i begynnelsen för att öka bekvämligheten hos en liten överklass. Så småningom blev införandet av vattenklosetten ett medicinskt argument mot ett växande sanitärt problem i storstäderna. Före vattenklosettens tid var städerna förfärliga att leva i. Avfall slängdes på gatan direkt utanför husen och gårdarnas latriner, medan gödselhögar resulterade i smuts och stank med stora risker för sjukdomsepidemier.

Under 1860-talet var dödligheten i smittsamma sjukdomar i Stockholm 40 personer per tusen invånare mot 20 på landsbygden. Det var alltså mycket större risk att dö i smittsamma sjukdomar i staden än på landet. Samtidigt togs en stor del av latrinavfallet om hand av bönderna runt staden, för att användas som gödsel på åkrarna.

Förutsättningar för införandet av vattenklosetten var riklig tillgång till vatten och långa avloppsrör som ledde avloppsvattnet bort från staden. Avloppsledningarna drogs i regel kortaste vägen till vattendragen. De som ivrigast argumenterade för utbyggnaden var läkarna. Det sanitära problemet i städerna såg ut att få en lösning. Med vattenklosetten blev ”utspädningsfilosofin” dominerande inom svensk miljövård. Avfallet flyttades från bostäder och indus­

Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

4709348 Inlaga.indd 23

23

2010-12-09 15.44

trier ut i vattendragen, i sjöar och kustområden, åtgärder som motiverades med tal om utspädning och naturens självläkande krafter. Naturen skulle tåla föroreningarna, eftersom utspädningen i vattendraget, sjön eller havet gjorde att påverkan blev så liten att naturen själv skulle klara av den. Vattenklosetten blev ”den av naturen anvisade vägen”, dvs. vattendragen skulle användas för fri transport av avfallet ut i naturen utom synhåll för stadsborna.

Men samtidigt som de sanitära olägenheterna minskade i städerna, blev vattenklosetten början till ett nytt problem. Inte bara avloppsvatten utan även den växande industrins avlopp forslades i rörledningar direkt ut i sjöar och vattendrag. Industriproduktionen i Sverige ökade lavinartat under slutet av 1800-talet. Massaindustrin tiofaldigade sin produktion under en 20-årsperiod, men även t.ex. sockerbruken ökade snabbt i både antal och produktion.

Resultaten av avloppsvatten och industriutsläpp i vattendragen lät inte vänta på sig. Redan mot slutet av 1800-talet blev klagomålen över skadade vattentäkter, fiskdöd och stinkande vattendrag allt vanligare. Så här beskriver Nils Westerberg, vatteningenjör från vattenbyggnadsbyrån i Stockholm, läget när han 1907 besöker Växjösjön: Nu är vattnet över hela sjön ärggrönt och dess yta delvis betäckt med fettämnen och flytande växter, vilka därur hämtar sin näring och allt efter vindriktningen drivfa från strand till annan, spridande en vidrig stank. Utmed stränderna kan man äfven iakttaga, huru stenarna i vattnet äro öfverdragna med blågrönt slem och närmare vattenytan belagda med en svart hinna, företeelser, hvilka härröra från i vattnet i stor mängd förekommande mikroorganismer och vanligen uppträda, då vattnet är stadt i förruttnelse.

Kring 1915 pågick i Sverige en häftig debatt om vattenföroreningarnas effekter och orsaker. Samtidigt växte snabbt kunskaperna om avloppsvattnets negativa påverkan på naturen. Men trots dessa kunskaper avslog regeringen i början av 1920-talet ett lagförslag från en statlig utredningskommitté om att införa restriktioner för förorenande utsläpp och införandet av ett första vattenmiljöskydd. Regeringens motiv var att miljöskydd inte fick kosta pengar. Ny teknik skulle i framtiden lösa problemen med utsläppen. Liksom rykande skorstenar betraktades som en symbol för arbete och välstånd, ansågs under 1900-talets början förorening av vatten och luft vara ett pris för välfärden.

Med vattenklosetten skapades en teknik som innebär att människan använder rent dricksvatten för att flytta sina föroreningar till ett annat ställe. I

24

4709348 Inlaga.indd 24

2010-12-09 15.44

Indien ledde den engelska kolonialismen till att engelsmännen byggde ut vattenklosetter i ett land där rent dricksvatten redan då var en bristvara och avgörande för befolkningens överlevnad. I dagens Sverige är avloppsvattnet från hushållen en av de största källorna till att miljöfarliga ämnen kommer ut i naturen. Det är ett resultat av att vi människor häller den ena kemikalien värre än den andra i toaletten, utan att tänka på vart de tar vägen. Hade man i början av seklet kunnat skåda in i framtiden, kanske torrdassen funnits kvar än i dag, men i en mer modern och luktfri utformning.

Inte förrän i början av 1940-talet togs bestämmelser om behandling av avloppsvatten in i lagstiftningen i Sverige. Denna lagstiftning var dock svag, och i praktiken fortsatte utspädningsfilosofin att råda ända fram till mitten av 1950-talet. Det blev den s.k. Alvestakatastrofen 1953 som till slut satte fart både på lagstiftning och på byggande av reningsverk. I Alvesta insjuknade detta år tusentals människor i en salmonellaepidemi, som antogs ha orsakats av förorenat dricksvatten.

Regeringen fattade 1956 ett principiellt förbud mot utsläpp av orenat avloppsvatten. Detta blev startpunkten för ”filterfilosofin”, dvs. att med hjälp av effektiv reningsteknik minimera utsläppen till luft och vatten. Från mitten av 1950-talet skedde under 20 år en snabb utbyggnad av avloppsreningstekniken.

Under 1960- och 1970-talen fortsatte man dessutom med att bygga ut reningen av rökgaser från industrin och värmekraftanläggningar.

1.6 Kvicksilverproblemet väcker miljöopinionen En underlig stillhet ruvade över området. Fåglarna till exempel – vart hade de tagit vägen? Många talade om dem och funderade över dem, förvånade och oroliga. Fågelborden på gårdarna låg övergivna. De få fåglar man såg föreföll dödssjuka, darrade våldsamt och kunde inte flyga mer. Det var en vår utan röster. De vårmorgnar som en gång vibrerat av sången från rödhakesångaren, kattfåglar, duvor, skrikor, gärdsmygar och många andra fåglar var nu dödstysta, och tystnaden ruvade tungt över åkrar och skogar och sumpmarker.

Ur Tyst vår från 1962 av Rachel Carson, amerikansk författare och marinbiolog (1907–64)

Teknik, miljöproblem och hållbar utveckling

4709348 Inlaga.indd 25

25

2010-12-09 15.44

Författarna arbetar aktivt med hållbar utveckling på Chalmers, KTH och ute i samhället och har mångårig erfarenhet av att undervisa i ämnet.

Magdalena Svanström är docent vid Institutionen för kemisk miljövetenskap på Chalmers och föreståndare för Chalmers Lärandecentrum. Drivkraften bakom hennes forskning är behovet av styrning mot en mer hållbar samhällsutveckling. Forskningen har två fokusområden: material- och produktutveckling respektive utbildning av ingenjörer.

GRÖNDAHL SVANSTRÖM

nödvändiga grundkunskaperna inom ekologi och miljöeffekter. Den är rik på exempel och grundtonen är positiv. Mänskligheten kommer att kunna lösa de stora problem vi står inför, om viljan finns.

Ett paradigmskifte står för dörren. Allt fler ledande politiker och ekonomer tror att framtidens tillväxt och arbetstillfällen kommer att drivas och skapas av omställningen till ett mer hållbart samhälle. Vi behöver gå från dagens industrisamhälle som drivs av icke förnybara energikällor till ett energieffektivt och resurssnålt samhälle där man tar hänsyn till vad naturen tål. Ett helhetstänkande som integrerar ekologi, rättvisa, sociala och ekonomiska dimensioner är en förutsättning för att klara det.

Hållbar utveckling

HÅLLBAR UTVECKLING – en introduktion för ingenjörer och andra problemlösare Denna lärobok är skriven för grundkurser i ämnet hållbar utveckling på universitet och högskolor. Författarna fokuserar på innebörden av hållbar utveckling och vilka strategier som kan användas för att uppnå målen. Boken är komplett med den historiska bakgrunden och de

Hållbar utveckling – en introduktion för ingenjörer och andra problemlösare FREDRIK GRÖNDAHL MAGDALENA SVANSTRÖM

Fredrik Gröndahl är docent vid avdelning för Industriell Ekologi, KTH. Han undervisar i ekologi, miljöeffekter och hållbar utveckling för blivande ingenjörer och för industri, statliga förvaltningar och kommuner, både nationellt och internationellt. Forskningen är för närvarande koncentrerad på hållbart användande av marina substrat i Östersjön, t.ex. för produktion av biogas.

Best.nr 47-09348-9 Tryck.nr 47-09348-9

4709348b1f.indd 1

2010-12-21 17.01