Page 1

Hjälp, jag har gått vilse! Sofie och hennes klass är på skolresa i Stockholm. Deras fröken hade sagt åt dem att hålla ihop, men plötsligt är klassen försvunnen. Sofie kan inte hitta dem någonstans. Och till råga på allt tappar hon sin mobiltelefon så att den går sönder och Sofie blir förtvivlad. Men som tur är finns det många människor på Drottninggatan som gärna vill hjälpa henne. I serien om Sofie finns följande titlar: Hitta Jeppe! Ensam på vägen

Anns Färger

Du lovade Anns Färger

Hjälp, jag har gått vilse!

Hjälp! Jag har gått vilse

Emma Hamberg

Skrivbok-turkose 75,0,50,0

Skrivbok-rosa 10,70,0,0

Coll-block-grön 50,0,85,0 (mörk) 40,0,75,0 (ljus)

Inger Frimansson

med bilder av Suzane Crépault Vit

(9228-7)

www.bonnierutbildning.se

Svart


Bonnier Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon: 08-696 86 00 Telefax: 08-696 86 10 Redaktion: Mia Söderberg, Kerstin Jörgensen Grafisk formgivning och layout: Paladinodesign /Anna Paladino Illustrationer: Suzane Crépault

BokDax – Hjälp, jag har gått vilse! isbn 978-91-622-9228-7 © 2009 Inger Frimansson och Bonnier Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Tryck: AlfaPrint, Sundbyberg 2009


Hjälp, jag har gått vilse!

Inger Frimansson med bilder av Suzane Crépault

BONNIER UTBILDNING


Alltihop var hundens fel. Det var en svart hund med

Jag vände mig om för att säga det till Samira.

tovig päls och blanka ögon. Den låg på gatan i dammet.

”Kolla! Stackars de. Kolla den där gulliga hunden.”

Den tittade på mig. Den såg trött och hungrig ut. Bredvid

Jag sa det också men Samira svarade inte. När jag

hunden satt en man. Han såg också trött och hungrig ut.

vände mig om var hon inte där. Ingen av de andra heller.

Han hade skrivit något på en bit kartong som stod intill

En massa främmande ansikten var det enda jag såg. Jag

honom.

blev alldeles yr, så rädd blev jag.

Vi är hungriga. Vi har ingenstans att bo. Kan ni hjälpa oss? Jag blev stående. Ingenstans att bo! Men var sov de då? De måste väl ha en säng att sova i!


Alltihop var hundens fel. Det var en svart hund med

Jag vände mig om för att säga det till Samira.

tovig päls och blanka ögon. Den låg på gatan i dammet.

”Kolla! Stackars de. Kolla den där gulliga hunden.”

Den tittade på mig. Den såg trött och hungrig ut. Bredvid

Jag sa det också men Samira svarade inte. När jag

hunden satt en man. Han såg också trött och hungrig ut.

vände mig om var hon inte där. Ingen av de andra heller.

Han hade skrivit något på en bit kartong som stod intill

En massa främmande ansikten var det enda jag såg. Jag

honom.

blev alldeles yr, så rädd blev jag.

Vi är hungriga. Vi har ingenstans att bo. Kan ni hjälpa oss? Jag blev stående. Ingenstans att bo! Men var sov de då? De måste väl ha en säng att sova i!


När jag stod så där kände jag plötsligt en slick på benet. En varm och blöt tunga. Det var hunden. Jag ryckte till. ”Är du skraj för hundar?” frågade mannen och tände en ny cigarrett. ”Nej”, viskade jag. ”Hon är snäll”, sa mannen. ”Gammal men snäll.” ”Vad heter hon?” ”Hon heter Tösen.” ”Tösen”, sa jag. Hunden tittade på mig och viftade stilla på svansen.

”Hon är fjorton år. Det är mycket för en hund.” ”Jaha.” ”Om man tar det gånger sju så får man veta hur mycket det egentligen är. Har ni lärt er gångertabellen i skolan ännu? Du vet, ett gånger sju är sju. Två gånger sju är fjorton. Kan du sjuans tabell?” ”Jag tror det”, mumlade jag. ”Sjuan är knepig”, sa mannen. Det tycker jag också. ”Vet du vad sju gånger fjorton är?” 




När jag stod så där kände jag plötsligt en slick på benet. En varm och blöt tunga. Det var hunden. Jag ryckte till. ”Är du skraj för hundar?” frågade mannen och tände en ny cigarrett. ”Nej”, viskade jag. ”Hon är snäll”, sa mannen. ”Gammal men snäll.” ”Vad heter hon?” ”Hon heter Tösen.” ”Tösen”, sa jag. Hunden tittade på mig och viftade stilla på svansen.

”Hon är fjorton år. Det är mycket för en hund.” ”Jaha.” ”Om man tar det gånger sju så får man veta hur mycket det egentligen är. Har ni lärt er gångertabellen i skolan ännu? Du vet, ett gånger sju är sju. Två gånger sju är fjorton. Kan du sjuans tabell?” ”Jag tror det”, mumlade jag. ”Sjuan är knepig”, sa mannen. Det tycker jag också. ”Vet du vad sju gånger fjorton är?” 




”Okej”, sa Tippo. ”Är hon blond?” ”Hur menar du?” ”Vad har hon för färg på den där hästsvansen?” Jag visste inte riktigt. ”Lite brunaktigt”, sa jag. ”Hm!” sa Tippo. ”Om du ser någon med hästsvans och ett rosa linne så kan du väl säga att jag har gått och letat efter dem?” ”Gå inte så långt då. Gå den här gatan rakt fram. Det är Drottninggatan.” 

Jag krängde på mig ryggsäcken. Jag var väldigt kissnödig nu. ”Finns det någon toa här?” frågade jag. ”På Centralen. Och i Kulturhuset. Men det kostar pengar.” Nu höll jag på att börja gråta igen. Det är svårt nog att ha tappat bort sin klass. Men att dessutom vara kissnödig, det gjorde allting ännu värre. Tippo pekade bortåt gatan. ”Det finns ju varuhusen också förstås. Åhléns. Fast dit in hittar du väl inte. Men vet du vad du kan göra?” ”Nej.” ”Det ligger ett fik där borta. Ett café. De brukar inte vara omöjliga.” 


”Okej”, sa Tippo. ”Är hon blond?” ”Hur menar du?” ”Vad har hon för färg på den där hästsvansen?” Jag visste inte riktigt. ”Lite brunaktigt”, sa jag. ”Hm!” sa Tippo. ”Om du ser någon med hästsvans och ett rosa linne så kan du väl säga att jag har gått och letat efter dem?” ”Gå inte så långt då. Gå den här gatan rakt fram. Det är Drottninggatan.” 

Jag krängde på mig ryggsäcken. Jag var väldigt kissnödig nu. ”Finns det någon toa här?” frågade jag. ”På Centralen. Och i Kulturhuset. Men det kostar pengar.” Nu höll jag på att börja gråta igen. Det är svårt nog att ha tappat bort sin klass. Men att dessutom vara kissnödig, det gjorde allting ännu värre. Tippo pekade bortåt gatan. ”Det finns ju varuhusen också förstås. Åhléns. Fast dit in hittar du väl inte. Men vet du vad du kan göra?” ”Nej.” ”Det ligger ett fik där borta. Ett café. De brukar inte vara omöjliga.” 


Skulle jag fortsätta framåt eller gå tillbaka till Tippo? Jag beslöt mig för att fortsätta en liten bit till. Jag gick långsamt och såg mig hela tiden omkring. Det började bli tjockt i halsen igen, som om jag skulle börja gråta. Jag ville inte gråta. Jag försökte bli arg i stället. Arg för att de inte hittade mig, Johanna och de två föräldrarna. De var ju vuxna. De skulle se till att inget barn kom bort.

Plötsligt kom jag på en sak. Jag skulle förstås kunna låna en telefon av någon. Visserligen kom jag inte ihåg Johannas nummer. Men jag kunde ju ringa hem. Sedan mindes jag att både pappa och mamma jobbade. Pappa är lots. Han jobbar ute på de stora båtarna, så honom skulle jag inte ha någon hjälp av. Men mamma. Hon är lärare. Om hon inte svarade så kunde jag i alla fall prata in något på hennes mobil.






Skulle jag fortsätta framåt eller gå tillbaka till Tippo? Jag beslöt mig för att fortsätta en liten bit till. Jag gick långsamt och såg mig hela tiden omkring. Det började bli tjockt i halsen igen, som om jag skulle börja gråta. Jag ville inte gråta. Jag försökte bli arg i stället. Arg för att de inte hittade mig, Johanna och de två föräldrarna. De var ju vuxna. De skulle se till att inget barn kom bort.

Plötsligt kom jag på en sak. Jag skulle förstås kunna låna en telefon av någon. Visserligen kom jag inte ihåg Johannas nummer. Men jag kunde ju ringa hem. Sedan mindes jag att både pappa och mamma jobbade. Pappa är lots. Han jobbar ute på de stora båtarna, så honom skulle jag inte ha någon hjälp av. Men mamma. Hon är lärare. Om hon inte svarade så kunde jag i alla fall prata in något på hennes mobil.






Jag böjde mig ner och strök Tösen över hennes varma

”Vem var det där?” frågade Samira.

tunga huvud. Hon öppnade ena ögat och kikade på mig.

”Åh, det var bara några som jag känner”, svarade jag.

”Hej då”, sa jag tyst.

Bakom mig hörde jag Tippo ropa: ”Och du! Sofie! Tack igen för kakan.”






Jag böjde mig ner och strök Tösen över hennes varma

”Vem var det där?” frågade Samira.

tunga huvud. Hon öppnade ena ögat och kikade på mig.

”Åh, det var bara några som jag känner”, svarade jag.

”Hej då”, sa jag tyst.

Bakom mig hörde jag Tippo ropa: ”Och du! Sofie! Tack igen för kakan.”






Hjälp, jag har gått vilse! Sofie och hennes klass är på skolresa i Stockholm. Deras fröken hade sagt åt dem att hålla ihop, men plötsligt är klassen försvunnen. Sofie kan inte hitta dem någonstans. Och till råga på allt tappar hon sin mobiltelefon så att den går sönder och Sofie blir förtvivlad. Men som tur är finns det många människor på Drottninggatan som gärna vill hjälpa henne. I serien om Sofie finns följande titlar: Hitta Jeppe! Ensam på vägen

Anns Färger

Du lovade Anns Färger

Hjälp, jag har gått vilse!

Hjälp! Jag har gått vilse

Emma Hamberg

Skrivbok-turkose 75,0,50,0

Skrivbok-rosa 10,70,0,0

Coll-block-grön 50,0,85,0 (mörk) 40,0,75,0 (ljus)

Inger Frimansson

med bilder av Suzane Crépault Vit

(9228-7)

www.bonnierutbildning.se

Svart

9789162292287  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you