Page 1

3

Åke Nordenram  Carl Carlsson Staffan Larsson

Jägarkungar

Gustav V och hans föregångare


4

Jägarkungar

Till H. M. Konung Carl XVI Gustaf, Svenska Jägareförbundets höge beskyddare, utan vilkens tillmötesgående denna bok inte skulle kunnat komma till.

Kung Carl XVI Gustaf i samspråk med en av författarna (Åke Nordenram) om bokens manuskript.

© Åke Nordenram, Carl Carlsson, Staffan Larsson, text och foto 2007 Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-800 50 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Kristianstads Boktryckeri AB i Kristianstad, 2007 ISBN: 978-91-7586-605-5


5

Innehåll

Förord

7

Kapitel 1

Jakten i äldre tider och tidiga svenska jägarkungar

9

Kapitel 2

Jägarkungar av ätten Bernadotte före Gustaf V

21

Kapitel 3

Något om Gustaf V:s liv

27

Kapitel 4

Gustaf V som jägare Egenskaper som jägare Egenskaper som jaktkamrat, jaktvärd och ledare Jaktutrustning Jaktresor

37 38 39 42 44

Kapitel 5

Gustaf V:s jakter Älgjakter på Halle-/Hunneberg Älgjakter i Bergslagen Rådjursjakter i Skåne Dovvilts- och kronviltsjakter Vildrensjakt i Norge Småviltsjakter Annorlunda fågeljakt Jakter i Egypten Några kritiska jakter

49 50 63 69 72 73 75 77 80 84


6

Jägarkungar

Kapitel 6

Epilog – Gustaf V som jägare och hans jakter

85

Kapitel 7

Gustaf V:s jakttroféer på Stockholms slott Rådjurstroféer Älgtroféer Dovhjortstroféer Kronhjortstroféer Vildsvinstroféer Vildrenstroféer Krokodilskinnet Tjädertuppen Slutsatser om trofématerialet

89 93 96 98 99 100 100 101 101 102

Kapitel 8

H. M. Konungens Jagtklubb under Gustaf V:s tid

103

Kapitel 9

Några kungliga jakthistorier

107

Kapitel 10

Gustaf V som fiskare

111

Appendix Referenser

113 118


7

Förord

D

en här boken skall närmast betraktas som ett bidrag till jaktens historia i vårt land. Jakten har sedan långt tillbaka varit knuten till makthavarna. När Sverige blev kungarike var det alltså kungen och de av honom privilegierade, som hade rätt till jakten – särskilt när det gällde attraktiva och värdefulla villebråd. De flesta av Sveriges kungar har varit intresserade av jakt både som ett nöje och som ett tillskott till försörjningen, värdefulla skinn, hornmaterial etc. En av de största jägarkungarna i vårt land under modern tid är Gustaf  V. Det finns flera skäl till att författarna har valt att särskilt dokumentera Gustaf  V bland våra stora jägarkungar. Det är ett drygt halvsekel sedan han gick bort, men hans liv fascinerar fortfarande. Kända författare har ägnat honom och hans tid sin uppmärksamhet. Mer i förbigående omnämns han som jägare. Någon bok som koncentrerar sig på hans omfattande fritidsverksamhet – jakten – finns inte. Hans jägarliv är dock väl dokumenterat i omfattande skrifter, handlingar, dokument, dagböcker, brev etc. som noggrant studerats av författarna liksom Gustaf  V:s unika samling av jakttroféer på Stockholms slott. I denna bok presenteras i ett inledande kapitel summariskt hur jakten i vårt land utvecklats efter det att senaste istiden släppt sitt grepp och gjort det möjligt för ett jägarfolk att invandra. Dessutom omtalas tidiga svenska jägarkungar från Olof Skötkonung på medeltiden till Gustaf III i modern tid. I följande kapitel möter vi de kungar av ätten Bernadotte vilka hade jakten som väsentligt fritidsintresse. I nästkommande kapitel beskrivs summariskt Gustaf  V som människa och monark. Han fick ett långt liv under en historiskt omvälvande tid med stora förändringar i samhället. De privilegierades stat blev ett folkhem. Unionen med Norge upplöstes. Sverige lyckades att hålla

sig neutralt med två blodiga världskrig in på knutarna. I följande fyra kapitel följer vi Gustaf  V som jägare, på hans jakter samt redovisar hans unika trofésamling på Stockholms slott. I de avslutande kapitlen omtalas H. M. Konungens Jagtklubb under Gustaf  V:s tid, Gustaf  V:s intresse för fiske, ett jakten närstående område, samt ges några exempel på kungliga jakthistorier. Sist följer Referenser och Appendix. I detta sammanhang ber vi att först få framföra ett vördsamt tack till Hans Majestät Carl XVI Gustaf för att vi har fått möjlighet att studera handlingar i det Bernadotteska Arkivet rörande Gustaf  V och hans samling av jakttroféer på Stockholms slott. Dessutom vill vi till följande framföra ett varmt tack för all god hjälp vid insamling och sammanställning av bokens material: Chefen för Bernadottebiblioteket PhD Göran Alm, överintendent Bengt E.Telland, Kungliga Hovstaterna, slottsarkivarie docent Ingemar Carlsson, hovjägmästare Gregor Aminoff, hovjägmästare Johan Adelswärd, fd skogsdirektören och chefen för Domänverkets västra region civiljägmästare Göran Söderström, intendenten vid Kungl. Husgerådskammaren PhD Ursula Sjöberg, första intendenten vid Livrustkammaren PhD Lena Rangtröm, greve Peder Thott, docent Gunilla Nordenram och övertandläkare Måns Hultin. Vi ber också att få framföra ett varmt tack till Kungl. Patriotiska Sällskapet och Prins Carl Gustafs Stiftelse för de medel som ställts till vårt förfogande. Stockholm i maj 2007 Åke Nordenram Carl Carlsson

Staffan Larsson


8

Jägarkungar

Två män med långa spjut utkämpar en kamp med den stora vildsvinsgalten (Inmålad hällristning på Himmelstalund, Norrköping).


9

Kapitel 1

Jakten i äldre tider och tidiga svenska jägarkungar

S

enaste istiden, Weichselistiden, började för mer än 115 000 år sedan och försvann successivt i vårt land under perioden ca 14 000–10 000 år sedan. Landet invaderades härefter av olika växt- och djurarter inkluderande vår egen art Homo sapiens. Människan, som enligt nya rön existerat i ca 160 000 år, föddes inte till jägare, eftersom hon hade dåliga förutsättningar att leva av jaktbyten. Hon var inte tillräckligt snabb för att som predator hinna i kapp snabblöpande bytesdjur. Hon var heller inte tillräckligt stark och uthållig. Hon saknade rovdjurens huggtänder och klor att gripa och döda med. Dessutom var hennes sinnen, framför allt hörsel och luktsinne, vida underlägsna bytesdjuren. Under den ojämförligt största delen av den tid människan existerat, har hon därför i första hand livnärt sig på växtdelar som frukter, bär, nötter, blad, rötter etc. Sådan var människans ursprungliga situation, men plötsligt under evolutionen hände något avgörande. Stora delar av hjärnans främre del överdimensionerades och hjärncellerna gavs allt längre tid att växa till och fick alltmera sofistikerad struktur och funktion. Detta gjorde henne till en intelligent varelse kapabel att trots sina nämnda handikapp på olika sätt skaffa och tillfredsställa sitt behov även av animalisk föda. Under äldsta stenåldern (paleolitikum, före 8 300 år f. Kr.) och mellersta stenåldern (mesolitikum, 8 300–4 000 f. Kr.) uppträdde det i vårt land invandrande samlar- och jägarfolket i mindre familjegrupper – säkert med någon lämplig ledare för jakten. Jakten kan därmed anses som en av vårt lands äldsta kulturyttringar. Vad den har kommit att betyda och hur

den utförts har sedan varierat från forntid till nutid. (1) De invandrande människorna hade god tillgång till vad som behövdes för sin försörjning, eftersom de inte hade någon konkurrens. Om viltet av någon anledning minskade eller flyttade, följde människorna efter eller skaffade sig andra jaktmarker. De förde alltså ett nomadiserande liv. Flera viltarter, framför allt av den megafauna som fanns i ett tidigt skede, försvann successivt. Anledningarna var klimatiska och ekologiska förändringar, konkurrens, för stort jakttryck etc. Detta gällde djur som mammut, stäppvisent, jättehjort, ullhårig noshörning, uroxe och vildhäst. Medan andra djur som vildren, älg, kronvilt och rådjur då tog över som basföda åt jägarfolket. Dessa senare djur har sedan dess funnits kvar in i våra dagar. Vid boplats- och gravplatsutgrävningar från ett fångstsamhälle för 7 000 år sedan i Skateholm i Skåne har man funnit benrester från sammanlagt 74 djurarter inklusive människa och hund (2). Bland dessa kan nämnas älg, kronhjort, rådjur, vildsvin, björn, varg, räv, bäver, utter, hare, gråsäl, knubbsäl, tumlare, havsörn, duvhök, sparvhök, kråka, skata, pelikan, knölsvan, storskarv, gås, ejder, gräsand, torsk, sill, ål, gädda, abborre, groda, huggorm. En utmärkt bild av stenåldersjägarnas jakt ger flera av landets hällmålningar och hällristningar, den så kallade bergkonsten. Den visar jaktscener med vapenförsedda jägare och olika villebråd. Även jakthundar finns dokumenterade. Säkert hade redan det invandrande jägarfolket med sig jakthundar till vårt land. Hunden lär ha domesticerats ur olika vargstammar redan för ca 15 000 år sedan. En del av vår bergkonst sattes för några år sedan på FN-organet Unesco:s världsarvslista som en omistlig del


56

Jägarkungar

särskilt på ålderns höst. Men längre än till ogrundade antydningar kom det aldrig. Tvärtom kunde kungens skjutskicklighet långt upp i åldern dokumenteras och beundras i olika sammanhang. Prins Wilhelm fortsätter om sin farfars älgjakt: ”Låt oss i övrigt dra en slöja över jaktens förlopp. Skådespelet hörde inte till de uppbyggliga. Emellertid måste deltagarnas lekamliga välbefinnande även tillgodoses, och för detta ändamål hade bord dukats i det fria kring vilka man under pausen mellan dreven slog sig ner. Mitt på ena långsidan presiderade farfar myndig, huld och på strålande humör. Han hade knäppt upp den gröna rocken och skjutit jägarhatten ett hårsmån på nacken medan han tog för sig av rätternas mångfald utan att ett ögonblick låta detta inverka på konversationen. Naturligtvis rörde den sig om händelserna utefter jägarkedjan, och han förhörde sig ingående om vars och ens bravader. Som ingen förstod han konsten att hålla samtalet vid makt, att bolla med replikerna, att behärska situationen lika mycket genom sin höga ställning som genom sin bestickande spiritualitet. Det var en charmör av stora mått som satt där, en Minnesstenar vid Fagerhult med prominenta jägares namnteckningar.

Gustaf V:s namnteckning på en minnessten vid Fagerhult.

lysande sällskapsmänniska, medveten om sin intellektuella överlägsenhet – en av de sista grand seigneurerna från l´ancien régime, glad att se mätta och belåtna ansikten omkring sig. En suverän, en patriark, en rundhänt värd i kretsen av beundrare. Jag minns hur han vid ett tillfälle vände sig till någon av diplomaterna och frågade hur turen varit. Sedan denne på cirklad franska beskrivit hur han lyckats fälla ´un élan´, en älg, föll farfars dubbelbottnade svar blixtsnabbt: ´Quel élan avait donc votre balle!´ (Vilken flykt över en kula.) Det är mycket möjligt att det inte var första gången han använde sig av ordleken, den gjorde sig förträffligt och effekten uteblev inte. Man skrattade och komplimenterade från alla håll. Farfar var känslig för dylikt. Van att befinna sig i centrum för intresset förstod han att utnyttja situationen, han poserade visserligen men tjusade samtidigt genom sina talanger. Aldrig var lynnet bättre än när han blev föremål för bifallsyttringar. Orsaken härtill får inte i första hand sökas i egenkärlek, även om sådan kanske inte var honom helt främmande, utan snarare i önskan att på bästa och värdigaste sätt fylla sitt landsfaderliga kall i enlighet med den tidens uppfattning. Av en monark krävdes en vördnadsbjudande hållning, ståtligt framträdande, klangfulla ord och nådiga ögonkast. Ytan, symbolens fasad, var huvudsaken på ett helt annat sätt än i våra dar. Att den i föreliggande fall blev mer än vanligt glansfull berodde på att en andligen rikt utrustad personlighet stod bakom. Det var inte mer än rätt att epoken benämndes oscariansk.” Göran Söderström (44) berättar också initierat i ett par böcker om vad som skett i skogarna på Halle-/Hunneberg bland annat följande av skogsmästare Eric Björkman. ”Pappa Carl Johan var med 51 gånger på kunglig jakt och det måste sätta spår i sinnevärlden också hos hans ättlingar, som var högst intresserade åskådare. Första gången var han med som 11-årig drevkarl. Kung Gustaf och han hade en hel del minnen ihop, eftersom pappa alltid stod bakom kungen. Men inga älgar inom bra skotthåll undgick kungen. En gång där uppe sköt han till och med en räv med kula. Kungen hade nerverna under fullständig kontroll. Han vilade på skottet till bråkdelen av en sekund,


Gustaf V:s jakter

57

Gustaf V:s lunchplats under 채lgjakterna, torpet Fagerhult, p책 Hunneberg.


90

Jägarkungar

Panoramabild 360º av ”biljardrummet” på Stockholms slott.

Här finns också en bronsskulptur av Gustaf  V utförd av L. Maubert. Det är en gåva till kungen från staden Nice 1936. Skulpturen är märkt N. Baraboli CF (gjutarens namn). Dessutom finns en staty av Karl XII utförd av Johan Niklas Byström 1830. Statyn (ca 130 cm hög) är en kopia av en större. Trofégemaket ingår i Carl XVI Gustafs privata del av slottet. Allmänheten har fått besöka rummet vid vissa tillfällen av ”öppet hus” på slottet.

Bronsskulptur av Gustaf V utförd av L. Maubert; gåva av staden Nice 1936.

Författarna har under åren 2003–2006 tack vare tillmötesgående av Hans Majestät Konungen fått möjlighet att registrera, undersöka och värdera samtliga troféer. Resultaten redovisas nedan för varje viltart. Trofésamlingen består av horn från rådjur, älg, dovhjort, kronhjort och vildren. Dessutom finns tre uppstoppade älghuvuden, två uppstoppade vildsvinshuvuden samt fem monterade bettroféer av vildsvin, ett krokodilskinn samt en uppstoppad tjädertupp. I Gustaf  V:s trofésamling skulle enligt uppgifter också finnas ”flodhästtänder, noshörningshorn, uppstoppade hyenahuvuden” (54). Sådana har vi dock inte påträffat eller kunnat spåra. Detsamma gäller de hyenaskinn som Gustaf skrev att han tog med från Egypten. Säkert finns flera skäl


Gustaf V:s jakttroféer på Stockholms slott

91

till att dessa gamla troféer inte längre finns tillgängliga. Att döma av det material som ställts till vårt förfogande från olika håll, har Gustaf  V fällt betydligt flera villebråd än de vilkas troféer finns på slottet i Stockholm. Det gäller givetvis i första hand småvilt, men säkert också en hel del hjortdjur med och utan horntroféer. Hur många villebråd det rör sig om är svårt att bilda sig någon uppfattning om. Däremot vet vi med säkerhet att i trofégemaket på Stockholms slott finns sammanlagt 1 107 troféer, fördelade enligt Tabell S 1 nedan.

Tabell S 1 Troféer

Antal

Rådjur

878

Älg*

90

Dovhjort

92

Kronhjort

33

Vildren

2

Vildsvin

7

Krokodil

1

Tjädertupp

1

Summa *

tillkommer

1104 3

stycken ej årsbestämda

Staty av Karl XII av Johan Niklas Byström 1830.


92

Jägarkungar

Registrering av Gustaf V:s jakttroféer i ”biljardrummet”.


Gustaf V:s jakttroféer på Stockholms slott En uppfattning om när dessa troféer kom till under Gustaf  V:s liv får man av följande Tabell S 2.

Tabell S 2 Antal nedlagt vilt under Gustaf V:s liv (uppdelat i kvartal) Viltarter

0-23 år

23-46 år

46-69 år

69-92 år

Rådjur

0

461

375

42

Dovvilt

2

43

27

20

Älg*

0

10

35

45

Kronvilt

0

19

14

0

Vildren

0

2

0

0

Vildsvin**

0

5

0

0

Krokodil

0

1

0

0

2

541

451

107

Tjädertupp*** Summa:

0

Följande, som inte kunnat årsbestämmas, tillkommer: * 3 älgtroféer, ** 2 vildsvinstroféer, *** 1 tjädertupp.

Av tabellen framgår att det endast finns 2 dovhjortar som nedlagts under första kvartalet av Gustaf  V:s liv (0-23 år). Förmodligen var intresset då större att jaga småvilt än att börja med troféjakt. Han hade också mycket annat att tänka på, inte minst sin viktiga utbildning. Under andra kvartalet (23-46 år) har antalet troféer snabbt ökat till ett maximum. Samtliga viltarter är här representerade. Resultaten under tredje kvartalet (48-69 år) följer i stort sett andra kvartalet. Antalet rådjur och dovvilt har dock minskat något. Däremot har antalet älgar ökat. Under sista kvartalet (69-92 år) sjunker antalet troféer väsentlig. Detta är högst naturligt med hänsyn till Gustaf  V:s höga ålder. Antalet älgar är dock förvånansvärt nog högre än under tredje kvartalet.

93

R ådjurstroféer (antal 878) Hornen är fast monterade på träsköldar. På dessa finns angivet skottplats och tid (datum och år) när djuret fälldes. På grund av troféernas fasta montage, i flera fall skörhet av ålder och vad som tagits med av skallben etc. har konventionell värdering (International Formula for the Measurement and Evaluation of Trophies, the International Council for Game ans Wildlife, CIC) inte kunnat göras. Vidare kan ifrågasättas om en klassifikation och värdering i dag skulle ge rättvisa åt de mycket gamla troféerna, om det överhuvudtaget under den aktuella tiden fanns eller användes de internationella regler som används nu. En del troféer torde emellertid säkert vara värda gulmedalj. Hur som helst har författarna valt att försöka registrera och värdera Gustaf  V:s troféer enligt nedanstående: Den registrering och värdering, som gjorts av de 878 troféerna, omfattar följande: mätning av stånglängd, utlägg och rosenkransens omkrets, taggantal och uppskattning av hornets skönhetsvärde (inkluderande färg, pärling, taggar och utformning) efter en fyrgradig skala. De 878 troféerna har registrerats på ovan nämnda sätt. Den äldsta trofén är från 1884 (Skabersjö) och den yngsta från 1946 (Tullgarn).

Några rådjurstroféer i ”biljardrummet”.


120

Jägarkungar

Jägarkungar – Gustav V och hans föregångarae I några inledande kapitel presenteras summariskt hur jakten i vårt land utvecklats efter det att den senaste istiden släppt sitt grepp och gjort det möjligt för jägarfolk att invandra. Därefter följer några skildringar om tidiga svenska jägarkungar – från Olof Skötkonung på medeltiden till Gustaf III i modern tid. Vidare får läsaren möta de kungar av ätten Bernadotte, vilka hade jakten som väsentligt fritidsintresse. En av de största jägarkungarna i vårt land i modern tid är Gustaf V (1858-1950). Hans jägarliv är väl dokumenterat i omfattande skrifter, handlingar, dokument, dagböcker, brev etc. Dessa har noggrant studerats av författarna. Dessutom har Gustaf V:s unika samling av ca 1 000 jakttroféer på Stockholms slott systematiskt inventerats och värderats. Gustaf V började jaga redan som fjortonåring och han slutade sin jägarbana i 90-årsåldern med att skjuta en av sina finaste älgtjurar. Vi får här följa kungen på hans jakter på svenska villebråd (företrädesvis älg och rådjur men även björn), liksom på jaktresor till Tyskland (vildsvin och kronhjort), Egypten (krokodil, varg, hyena, räv m.fl.) och Norge (vildren). Åke Nordenram, Carl Carlsson och Staffan Larsson har tillsammans utarbetat denna bok, som koncentrerar sig på kung Gustaf V:s stora jaktintresse och många gånger spännande jakter – och boken Jägarkungar är den första i sitt slag. JÄGARKUNGAR Gustaf V och hans föregångare är utgiven med bistånd från Kungliga Patriotiska Sällskapet och Prins Carl Gustafs Stiftelse.

BOKFÖRLAGET SETTERN

ISBN 978-91-7586-605-5

9789175866055  

Gustav V och hans föregångare Åke NordeNram Carl CarlssoN staffaN larssoN 3 Jägarkungar Kung Carl XVI Gustaf i samspråk med en av författarn...