9789174633313

"Curse, bless me now with your fierce tears, I pray.

Do not go gentle into that good night.

Rage, rage against the dying of the light."

Dylan Thomas 27/10 1914-9/11 1953

Klara Norling tjugonio dikter.

www.bod.se

Jag vill inte bli som människorna här Som sade att de inte trodde på kärlek längre innan de dog.

Och du säger att du inte tror på kärlek längre och du dör.

Sophie Erlandsson

Förlag: Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige Tryck: Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7463-331-3

viskning. det är så få rörelser som träffar under huden numer jag ser på banden från bevakningskamerorna;

där är de där människorna som kommer med sina hackor för att undersöka urbergets kärna

inget jag; tyst för att jag är stum.

eller uppdraget nakenlår.

eller trotset

som slickar det framåtvända långfingret.

slår reflexartat ned den blick som vill säga: här.

för tingen visar inte längre sina rätta själv

i motljuset där ryggtavlor trängs

på lit de parade

där livspausmusiken aldrig slutar vara oändlig.

sanatoriet, under ögonfransars trängande mörker;

vintern i mitt bleka öga.

våndar.

glascaféet. syrénerna. vissna. kastar smågrus. se mig nu, pojke. jag är de yttre klippornas härskarinna. jag är sirensången, fyrlampan och du, gav mig det första av mitt livs mjuka slag. det enda.

* den gamla världens ruiner. klot av stjärnor. jag använder paradigmer för att stava mitt namn och alla mina mellannamn. * pojke. det är en mur mellan oss. ett kikhål blir ett kryphål. men jag ser inte ens ditt ena öga. pojke, har dina ögon olika färg. min kärlek är epileptisk och mina händer blir svagare. snart kan jag bara slå. inte smeka. *

tungan torkar. våra tungor torkar. aldrig kysste du mig. sirensången. torkar. syrénerna. vissnar. grus studsar mot glas. innanför anar jag dig blond. blåögd och grön. alger från havet men du doftar hud. blå lampa rapp genom persienner. orörlig förblir du. inte du. tanken om dig. och det var alltid tanken om dig. men. sveper jag det vita våta tyget om mig. anemoner i håret. anemi i kroppen. bli min blodgivare. koppla ihop din arm med min.

och jag åderlåter dig.

* om vi. gått längs stranden för att finna oss gemensamma åror. att ro över det som är vatten, som inte tar slut: precis som universum.

hade havet stannat då * vi var i stormens öga. men vad finns utanför stormen. * vi talade om författarens afasi. vi talade aldrig om författarens jävla afasi som blir språklig:

kylan ligger i betraktarens meningar, William.

vaudeville för Tom Waits. på bangårdarna lägger jag lövskeletten och trombonen, när det skymmer i dina ögon och din röst vaknar med rök mellan läpparna, kompletterad av bågfilen i strupens svartraspade tunnel.

du kan skymta mig vid alla rivna hus som saknas och de bröstkorgar som natten tagit. helt nära landens alla sovande svartjärnståg,

drunknad i din avlagda hatt fylld av bourbon stående på bilfabrikens grund; byggd på nytt av klämskadad metall. där bär jag min enda röda klänning och har purpurfärgade gardenior i håret.

leder en Lipizzannare i tömmar av min livstids spunna hår.

kliver frivilligt ned

i den murknade trätunnan du bär under vänsterarm, för dig väter flickan fållens fransar till ära för de liv som finns kvar, för månader som flytt från människor som inte lagt märke till det.

säger: Aldrig mer skall jag till Jersey.

Och aldrig har jag varit där.

så ser jag dig försvinna, staden har byggt en skog. så ser jag dig försvinna, tivolit är tystat i sin grav. så ser jag dig försvinna.

"Curse, bless me now with your fierce tears, I pray.

Do not go gentle into that good night.

Rage, rage against the dying of the light."

Dylan Thomas 27/10 1914-9/11 1953

Klara Norling tjugonio dikter.

www.bod.se