9789127120198

Allting borde vara bra i Johannas liv. Hon borde ha kompisar, trivas i skolan, göra det som andra 14-åringar gör.

Men Johannas liv är inte som andras. I skolan blir hon misshandlad av två pojkar. Hemma blir hon det av sin mamma.

Jag finns bygger på författarens egen uppväxt.

Det är en berättelse om överlevnad mot alla odds, om mod och kraft att bryta sig loss.

Jag finns är Maja-Maria Henrikssons debut som författare.

Maja-Maria Henriksson

Blundar jag finns jag inte, tänker Johanna när smärtan från Vedins känga borrar in i huvudet.

Hon försöker ställa sej upp men Vedin trycker sin sula mot hennes öra som om han fimpade något.

Johanna vet att hon inte kommer att lyckas resa sej i dag heller.

Maja-Maria Henriksson

Jag finns, ny 30/11.indd

5

09-11-30

16.00.00

Hjärtat är en muskel som aldrig vilar.

Det arbetar varje dag, natt, timme, minut, sekund.

Tänk om det slutar?

Tänk om det bara väljer att stanna?

Då finns man inte längre.

Jag finns, ny 30/11.indd

5

09-11-30

16.00.00

johanna tar stigen längs motionsslingan hem. Hon vill inte möta några människor.

Träden är tysta. Det är som om de vet vad som återigen har hänt.

Stenarna, groparna i marken och skuggorna, det är som om de alla iakttar henne och säger att de önskar att det vore annorlunda.

I diket bredvid Johanna hoppar en groda. Ett löv har fastnat på ryggen.

Johanna tar upp grodan och trycker den kalla lilla magen mot sin svidande kind. Hon känner grodhanden om sin näsa och hur ena bakbenet tar stöd i hennes mungipa, strax intill där läppen spruckit. Johanna öppnar sin ryggsäck och lägger försiktigt ner grodan.

Hon lämnar alltid tillbaka grodorna på samma plats.

Hon bara lånar hem dem när hon inte vill vara i någon verklighet.

Blundar jag finns jag inte, tänker Johanna när smärtan från Vedins känga borrar in i huvudet. Hon försöker ställa sej upp men Vedin trycker sin sula mot hennes öra som om han fimpade något. Johanna vet att hon inte kommer att lyckas resa sej i dag heller.

Det luktar vaniljbullar och mamma nynnar. Johanna 6

Jag finns, ny 30/11.indd

6

09-11-30

16.00.00

tar tyst av sej jackan men hinner bara halvvägs till toaletten. ”Gumman, har du haft en härlig dag?”

Det brinner till på kinden där Vedins hand landar.

Hans skratt studsar mellan korridorens väggar. Martins skratt kommer som vanligt lite efter. Johanna vågar inte titta upp. ”Sluta nu”, viskar hon. Då kommer första slaget i magen.

Mammas leende profil kikar snabbt ut genom köksdörren innan den försvinner igen. ”Snart blir det mat och i kväll ser vi en film!”

Johanna låser toalettdörren och drar av sej koftan och linnet.

Spegelbilden granskar henne utan att säga något.

Hon har svart i ögonen när hon spottar på Johanna.

Johanna tvättar hastigt av ansiktet med varmt vatten och borstar tänderna tills tandköttet blöder. Så fort tandkrämen blivit till skum i munnen spottar hon och tar ny. Det svider, snart är tuben tom.

Från köket hörs äggklockan och ännu en plåt med vaniljbullar är klara.

Det värker i hårbottnen när flätan dras bakåt. ”Du är min. Och det som är mitt gör jag vad jag vill med.”

Hon tvättar skrapsåren på öronen rena från smuts och låter asolspriten bränna. Ännu en flaska tom. Hon stoppar ner den i ryggsäcken, kanske mamma inte håller räkningen.

7

Jag finns, ny 30/11.indd

7

09-11-30

16.00.00

Johanna tappar upp kallt vatten i handfatet. Ur stora facket på ryggsäcken plockar hon upp grodan. Hon släpper ner honom i det kalla vattnet och stoppar själv huvudet under ytan.

Hon låter alla ljud försvinna och det kalla vattnet tränga in i varje por.

Det enda som får röra henne är grodans små ben när den simmar i cirklar runt hennes tankar.

Hon håller andan länge och snart hör hon hjärtats ansträngningar som susningar i huvudet. ”Jävla hjärta, fina hjärta, varför jobbar du så hårt? Allt är i onödan. Sluta jobba nu. Du behöver inte göra det för mej. Du ska inte behöva bo i mej.”

Martin håller upp toalettdörren och tänder lampan medan Vedin snabbt drar in Johanna och låser dörren.

Rädslan är redan där och väntar på henne. Hennes lungor krymper till två små valnötter som febrilt kämpar för luft. Hennes kropp blir surrande och trög. Det är som tandläkarbedövning i ådrorna.

Toaletterna på skolan är trånga. Martin tejpar fast hennes händer bakom ryggen.

Utanför, där på tryggt avstånd, hörs en röst. ”Varför ska ni på henne hela tiden?” Sedan fotsteg därifrån.

Den röda tegelväggen ristar hennes huvud när Vedin pressar ner det mellan toalettstolen och väggen, som en fotboll i en liten låda.

Han sätter sej gränsle över henne i sina smutsiga jeans och börjar slita i hennes kofta tills garnet ger efter. Han säger att hon får skylla sej själv. Det är hennes eget fel.

8

Jag finns, ny 30/11.indd

8

09-11-30

16.00.00

Johanna märker inte när vattnet rinner över kanten och ut över golvet, eller när Linus knackar på.

Det är först när mammas röst når henne som Johanna rycker till, halkar och landar sittandes. Hennes lungor sliter ner luft och susningarna är borta.

Linus hoppar in och plaskar runt på den genomblöta badrumsmattan.

Johanna har sänkt huvudet men blicken går uppåt längs mammas förkläde där hon vrider sina händer i det mjöliga tyget. Hon stänger av kranen och säger i nästan viskande ton att ”lillebror behöver kissa och jag vill att du torkar upp efter dej.” Sedan kommer mammas tårar. ”Varför Johanna?” Hon tar upp den blöta koftan. ”Du är fjorton år. Vattensöl och … vad är detta? Varför har du klätt av dej?”

Nu ser Johanna att det gör ont i mamma igen. Mamma ser liten och rädd ut, men bara för en kort stund.

Johanna vill studsa upp, knäppa med fingrarna och ta bort allt. Rädda mamma från det hon inte vill ha.

Rädda mamma från Johanna.

Mamma snyter sej i förklädet. ”Vad har jag gjort för fel? Här har jag en mysig dag och bakar för eran skull och allt och pang så är det som borta! Borta!”

Mammas röst är spänd och gäll. ”Titta på den! Min fina stickade tröja dyblöt. Min fjortonåriga dotter beter sej som en småunge och så var den helgen förstörd. Varför?”

Vedin drar upp hennes linne och nyper henne hårt i ena 9

Jag finns, ny 30/11.indd

9

09-11-30

16.00.00

bröstet. Johanna biter sej i tungan men ett pipande läte hörs ändå. ”Käften sa jag”, grymtar Vedin och vrider om bröstvårtan om och om igen.

”Jag …” Resten blir bara stammande konsonanter. ”Tala ordentligt!”

Johanna får en hård vass knöl i halsen som hon inte kan svälja ner, orden fastnar under den. ”Res dej upp. Sitt inte bara där!”

Linus petar på grodan som satt sej i tvålkoppen. ”Nä, just det”, säger han och torkar näsan från snor mot sin krage, ”du kan ju bli kall om rumpan.” ”Svara då!” Mamma tar tag om Johannas axlar och skakar henne.

Johanna fäster blicken på grodan. Hon tänker att den inte kan frysa för den är kall rakt igenom. Ett litet hjärta, stort som grodans knutna hand, pumpar svalt blod runt, runt i den lilla kroppen.

Mamma tittar på Johanna och blicken stannar vid sugmärkena över halsen. Hon slickar sej på tummen och försöker gnugga bort dem. ”Vad är det här för kladd!” ”Det var Vedin.” ”Äh, skyll inte ifrån dej.”

Vedin är tung och hela han rycker och sliter i hennes jeansskärp. Johanna vågar inte skrika. ”Jävla mej”, studsar det bakom hennes panna. ”Jävla dumma mej. Varför blev jag Johanna? Äckliga Johanna.”

Vedin lutar sej över henne och hans blick är fäst på hennes hals. Allt går i slowmotion men ändå så snabbt.

10

Jag finns, ny 30/11.indd

10

09-11-30

16.00.00

Han ska märka henne.

Han biter och suger ett stort mörklila märke. Johanna vill gå sönder i massa små oidentifierbara bitar och sedan borstas upp av städerskorna utan namn.

Mamma tar upp koftan och börjar vrida ur den. ”De är bara pojkar. Och du är söt. Du får väl säga ifrån har jag ju sagt. Och inte hålla på att fnissa och göra dej löjlig. Det är flickors problem, allt fniss.”

Ett sugmärke, två sugmärken, mer skratt.

Mamma vrider ur koftan med allt häftigare rörelser.

Grodan hoppar ner på wc-locket och Linus backar med ett förtjust litet tjut.

Johanna tappar andan när Vedin pressar isär hennes läppar och hans blöta, vassa tunga borrar sej in i hennes mun. Hon hulkar till och råkar bita honom i tungan av misstag. Vedin skriker till och ger henne ett knytslag över munnen.

Johanna väntar, bara väntar. Hon vet inte på vad för hon är så trött att allt blir dimmigt och otydligt.

Hon känner inte så mycket när mamma greppar tag om hennes överarm och för in henne på hennes rum.

Hon hör något om att Johanna inte får lämna sitt rum på hela kvällen och att det är otacksamt att vara hennes mamma. Varför kan Johanna inte vara som andra!

Dörren stängs men öppnas snart igen.

Mamma har upptäckt att koftan är trasig. Hennes röst börjar gå upp i falsett.

11

Jag finns, ny 30/11.indd

11

09-11-30

16.00.00

”Jag anstränger mej så mycket. Hur tror du att det känns? Va! Vill du att jag ska vara ledsen, vill du det!?”

Nu skriker mamma. Som en stor fågel med en hård vass näbb står hon över Johanna och meningarna haglar ut i rummet.

Den mjuka vaniljdoften från köket har gått över till stickig bränd lukt. Mamma kastar ut ett finger mot Johanna. ”Du sitter kvar där tills jag säger åt dej att göra annat!

Våga inte resa dej utan tillåtelse. Se nu vad du har gjort.

Det är ditt fel att vi inte har någon mysig TV-fredag!”

Johanna känner inte när läppen går sönder, utan bara värmen som rinner ner i halsen med smak av järn. Med uppskattande min drar Vedin med långfingret över den spruckna läppen och ritar röda krigsstreck i ansiktet på sej själv.

Mamma springer ut i köket men kommer snart tillbaka med en rykande plåt med svarta klumpar på. Hon slänger dem på golvet framför Johanna och smäller igen dörren.

Skolklockan spränger ljudvallen och det bultar på dörren.

Vedin hoppar upp och sparkar Johanna i skrevet. Han sliter upp henne till sittandes på toalettstolen, drar bort tejpen och ger henne en puss på kinden. Sedan öppnar Vedin dörren och han och Martin springer fort till andra änden av korridoren innan fysikläraren Berglund hinner ta tag i dem.

Berglund stiger in och stänger dörren om dem.

12

Jag finns, ny 30/11.indd

12

09-11-30

16.00.00

Johanna känner sej som något illaluktande som just blivit dissekerad. En äcklig bläckfisk med simmiga ögon.

Johanna hör att Berglund talar till henne, frågar hur det är och vad han kan göra. Johanna kan inte svara. Hon vill att Berglund ska försvinna, hon vill vara ensam nu.

Berglund väntar lite innan han sätter hennes kofta tillrätta över axlarna. Hela hon bultar och nu gör det ont.

Berglund frågar försiktigt igen. Hon tittar inte upp. Hon bara sitter. Ser ner på sina händer som inte förmår röra på sej. De ser ut som två duvor med brutna nackar. Johanna följer blodådrornas mörklila streck under huden. Varför lever jag fortfarande?

Johanna säger åt Berglund att gå. Att det är lugnt. Att hon klarar sej. Att hon vill gå till bildlektionen nu.

Nu fryser Johanna. Linus kommer in med en hopvikt handduk. Han vecklar ut den och grodan kväker till.

Han pekar på Johannas blåmärke i ansiktet och mot den spruckna läppen. ”Gör det ont?”

Johanna ser på lilla snoriga Linus och ler. ”Det är som på film. Du vet, bara på låtsas.”

13

Jag finns, ny 30/11.indd

13

09-11-30

16.00.00

Till skrivboken

Jag är 14 år enligt alla papper och enligt vykortet jag fick från mormor i går. Där står det GRATTIS med röda bokstäver i sammet, på en bakgrund av gula tulpaner.

Jag tror inte på år. Jag är tidlös, för gammal, för liten, för mycket, för trött.

Ibland kan jag stå framför spegeln och se spegelbilden långt in i ögonen, in i pupillen och allt det svarta där, men jag hittar aldrig mej, det som är jag.

Det är helt tomt.

Ofta undrar jag var jag finns, om jag finns.

14

Jag finns, ny 30/11.indd

14

09-11-30

16.00.00

äntligen lördag.

Johanna stiger upp och drar på sej de ljusgula mysbyxorna med grå rand på sidorna och den likadana tröjan med luvan.

Allt är mjukt och snällt mot kroppen. Hon vill vara mjuk i dag, bara säga snälla, lena ord utan stora bokstäver.

I dag ska de ut för att skaffa en bokhylla till Johannas rum. Hon har redan gjort plats för den och städat rent där den ska stå. Hennes grodsamling har hon varsamt torkat rent. Mamma har sagt att hon inte behöver använda sina födelsedagspengar utan att det löser sej ändå. Linus har gjort en liten skylt i kartong där det står ”hej” i klistrade makaroner, det är mer klister än makaroner. Den vill han att grodorna ska få som present i sitt nya hem.

Det är en sådan där mjuk lördag som slutar med mjuka godisar framför TV:n under mystäcket tillsammans.

Mammas fläta ser ut att brinna i morgonljuset men Johanna vet med en gång att det enda som glöder vid diskbänken denna morgon är mammas tunga mitt i munnen. Äggskalen krossas hårt i mammas hand.

Johanna kramar om mamma innanför ögonlocken 15

Jag finns, ny 30/11.indd

15

09-11-30

16.00.00

innan hon sätter sej på stolen och låter solen klättra på hennes skuldror. ”God morgon”, säger hon så mjukt hon kan.

Mamma suckar och lägger upp det sista stekta gyllenögat framför Johanna. ”Sitt ordentligt.”

Johanna tar ner benen från stolen. ”Sträck på dej.”

Ett öga på Johannas tallrik med en bit skal i pupillen.

Mamma viftar med stekspaden att Johanna ska flytta sej till sin stol, stolen i skuggan. När hon gör det tittar mamma åt henne men bara nästan.

Johanna vill förklara om solen, om värmen och om ryggen som gör mindre ont, men mamma är redan borta.

Mamma ropar in Linus och sätter sej ner. Hennes blick är bottenfrusen. Hon rör i kaffet så hastigt att skeden går ett par varv för sej själv när hon äntligen släpper den. Linus ser frågande på Johanna. Johanna ler mot honom innan hon drar luvan över huvudet. Det blir ingen bokhylla i dag.

Johanna låter ändarna på huvans långa snören glida ner i det varma teet. De ringlar sej till botten och försvinner.

Hon väntar tålmodigt och snart nappar det. Små spralliga fiskar i en humlas storlek, vackert skimrande i lila med små tofsar på sidorna, honungsmört.

Hon låter dem hoppa och skvätta lite te en stund innan hon lockar ner dem i teet igen med hjälp av några 16

Jag finns, ny 30/11.indd

16

09-11-30

16.00.00

brödsmulor. Snart är de borta. Endast två små ringar på ytan. Johanna stoppar snörena i munnen. En smak av tvättmedel och honung.

Det gör ont i munnen när mamma rycker ut snörena och griper tag om Johannas arm för att föra henne till rummet. ”Dagen har just börjat och du beter dej redan som en idiot. Ska det vara så svårt att bara uppföra sej och inte förstöra? Va!” Johanna hinner inte med i tankarna. Vart tog den mjuka lördagen vägen?

Hon drar täcket över huvudet och plockar fram skrivboken.

Mamma är precis som andra mammor.

Mamma röker i morgonrock på balkongen och vågar vara ful då.

Mamma behöver inte sminka sej och tycker inte hela dagen är förstörd om ögonfransarna inte formas som hon vill.

Mamma är som andra mammor och håller sej utanför mitt rum och knackar bara på när maten är klar eller om det är telefon.

Mamma kramar mig när jag behöver det.

Mamma kan ta att jag kallar henne för jävla kärring när vi bråkar.

Mamma tillåter mej bråka med henne, tillåter bråket att bli okontrollerat på ett kontrollerat sätt.

Mamma tar aldrig mina finsaker och förstör dem om hon känner för det. Som min finaste glasgroda och solfjädern 17

Jag finns, ny 30/11.indd

17

09-11-30

16.00.01

från Costa Rica jag fick när mormor och morfar var där.

Mamma ruskar mej inte hårt, så hårt att jag får huvudvärk hela kvällen. Eller lägger mej på knät och smiskar mej.

Fan, jävla penna, jävla papper, jävla allt.

Nej, Johannas mamma är inte som andra mammor.

Ibland kan man tro att hon kommer från en tid för länge sedan.

Det är stärkta linnedukar man inte får äta på.

Det är fina såser i fina såssnipor.

Det är vita och svarta lögner.

Hon slår Johanna i knävecken när Johanna glömmer att niga när hon tackar. ”Har du rost i knäna, eller?”

Det är förbjudet med svordomar.

Det är smisk på bara stjärten om Johanna gjort eller inte gjort något.

Det gör inte så ont när mamma slår. Det är nakenheten som är värst. När Johanna måste dra ner byxorna. De gångerna låtsas hon att det inte händer henne. Att hennes kropp inte är hennes.

Johanna är en kameleont. Skrattar mamma, skrattar Johanna. Är mamma låg, tassar Johanna tyst runt hemma. Ibland fungerar det, ibland inte.

Johanna vill ha en mamma med ett ansikte som inte går sönder för att dagen inte blir som hon tänkt, eller såsen bränns, eller om en glödlampa måste bytas, eller om man inte vill göra det mamma vill.

18

Jag finns, ny 30/11.indd

18

09-11-30

16.00.01

Johanna vill inte att mamma ska ha ett skört ansikte som så ofta går i kras. Ett ansikte man aldrig vet var man har. Om mamma skojar eller menar allvar.

Hon vill inte alltid behöva vara på sin vakt ifall mamma har en dålig kvart, en dålig dag eller ett dåligt liv. Hon vill inte alltid behöva vara beredd på smällen, hoten, straffen.

Mamma kommer in och sätter sej på sängkanten. Redan innan hon säger något vet Johanna vad mamma vill och ber tyst att hon ska gå. ”Ge mamma en kram. Jag behöver en kram. Visst älskar du mej? Visst är jag den mysigaste och bästa mamman som finns?”

Johanna vill inte krama men vågar inget annat än att sätta sej tillrätta i sängen för att ta emot henne.

Mamma är varm, mjuk över kinderna och benig vid axlarna och nyckelbenen. Hon är stark. Hon är liten. ”Visst mamma, klart du är bäst.” Nu kommer mammas tårar. Alla dessa tårar. Var kommer de ifrån?

Johanna vaggar henne. ”Så ja, så ja.”

Men mammas gråt bara stegrar. Fan, vad har Johanna glömt nu? Vad är det som inte räcker? ”Mamma, allt är bra nu.”

Mamma rycker sej loss och dimper ner på Johannas trasmatta. Ljudet av hennes röda naglar mot mattans fransar när hon kammar dem får Johanna att rysa. Hon blir illamående och vill gå därifrån. Det vill hon alltid när det blir så här. Men i den lilla fågelungen som nu gråter vid hennes ben finns så mycket som gör ont.

19

Jag finns, ny 30/11.indd

19

09-11-30

16.00.01

Johanna kan inte förstå hur så mycket svart kan få plats i lilla tunna mamma. Hon måste ha väldigt ont.

Varför mamma mår som hon mår vet inte Johanna.

Det har alltid varit så, mer eller mindre, fram och tillbaka. En gång hörde Johanna mormor nämna terapi.

Då hade mamma skrattat och klappat mormor på axeln och kallat henne känslig. Och att det var väl inte så konstigt att hon var lite trött då och då? De är väl alla?

När de hade kommit hem den kvällen hade mamma inte kunnat sluta gråta inne på sitt rum.

Johanna blir trött av allt tänkande på mamma. Hon blir trött av att ha mamma i närheten men aldrig nära.

Trött av längtan till mamma. Och hon är så trött på att alltid försöka förstå, förstå, förstå mamma. Ibland tar tårarna slut. De gångerna brukar mamma resa sej utan att säga något. Snälla, gör det nu. Säg bara något om att frukosten blir förstörd eller något och gå, gå, gå.

Men i dag är en sådan dag mamma inte går. Johanna vill sparka bort mammaklumpen runt benen. Men istället sätter hon sej på huk nära mamma. Det känns obehagligt när hon lägger armarna om allt det svarta, ändå gör hon det. ”Mamma, du är den härligaste, vackraste, finaste och mest mysigaste mamman som finns i hela världen.”

Johanna försöker använda en så uppmuntrande och mjuk röst hon kan.

Hon känner att mamma lyssnar bakom sin ridå av snyftningar. Då passar Johanna på att skratta till lite, bara lagom lite. ”Och du, vet du, om man kommer på att det finns 20

Jag finns, ny 30/11.indd

20

09-11-30

16.00.01

fler planeter med liv på i universum så har ingen av de mammorna eller kvinnorna en chans. Du är bäst!”

Mamma blänger på Johanna innan hon drar sej lite åt sidan och fortsätter att gråta. ”Du”, Johanna gör ett försök att torka mammas ansikte med sin tröjärm men mamma drar bort ansiktet.

Johanna försöker igen fast med ord. ”Du, kan jag göra något för dej?”

Det är ett misstag. Aldrig förminska mamma. Aldrig, aldrig ta regi.

Mamma reser sej upp som om hon aldrig suttit. Hon drar snabbt med tröjärmen över ansiktet och skruvar upp håret i en van knut. ”Vadå göra något för mej? Vem tar du mej för? Glöm inte att det var jag som födde dej. Du orkar inte dra täckena ur tvättmaskinen. Du vet inte hur en deklaration ska fyllas i. Se till att städa ditt rum istället, för här ser inte kul ut. Inte konstigt att du inte har några vänner.

Hit skulle de väl inte vilja komma.”

Med de orden går mamma ut ur rummet.

Johanna öppnar fönstret och släpper ut mammaluften.

Johanna hatar mamma. Johanna tycker synd om mamma. Johanna förstår mamma. Johanna förstår ingenting alls. Johanna vill inte ha sin mamma. Johanna vill att mamma ska vara lycklig. Johanna räcker inte till.

Johanna är för mycket. Johanna skäms, hon skäms för att hon tänker sådana hemska tankar om mamma.

21

Jag finns, ny 30/11.indd

21

09-11-30

16.00.01

Allting borde vara bra i Johannas liv. Hon borde ha kompisar, trivas i skolan, göra det som andra 14-åringar gör.

Men Johannas liv är inte som andras. I skolan blir hon misshandlad av två pojkar. Hemma blir hon det av sin mamma.

Jag finns bygger på författarens egen uppväxt.

Det är en berättelse om överlevnad mot alla odds, om mod och kraft att bryta sig loss.

Jag finns är Maja-Maria Henrikssons debut som författare.

Maja-Maria Henriksson

Blundar jag finns jag inte, tänker Johanna när smärtan från Vedins känga borrar in i huvudet.

Hon försöker ställa sej upp men Vedin trycker sin sula mot hennes öra som om han fimpade något.

Johanna vet att hon inte kommer att lyckas resa sej i dag heller.

Maja-Maria Henriksson