Issuu on Google+

… läsaren får vara med under några händelserika etapper i uppförandet av det mäktiga byggnadsverk som Freuds psykoanalys utgör. Ulf Gustavsson, PsykologTidningen

Det är en sällsam upplevelse att läsa Freuds egna texter i spänstig svensk översättning ... Han skriver vitalt och kraftfullt, som en djärv samhällsdebattör. Jakob Carlander, Östgöta Correspondenten

,!7IJ1C7-bbiach!

Neuros och psykos omslag ny.indd 1

ISBN 978-91-27-11802-7

Natur och Kultur

NEUROS OCH PSYKOS

NEUROS OCH PSYKOS SMÅSKRIFTER

»Det är inte utan goda skäl som jag har hävdat att varje människa i sitt eget omedvetna besitter ett instrument, varmed hon förmår tyda det omedvetnas yttringar hos andra.« Med detta Freudcitat kröner den volymansvarige Johan Norman (1937–2005) sin inledning om de omedvetna fantasiernas betydelse inom psykoanalysen. Huvudtexten i denna volym, »Hämning, symptom och ångest«, utgör en milstolpe inom psykoanalytisk teori. Dess teman liksom begreppet omedvetna fantasier återkommer både i de längre och i de kortare texterna i detta band och pekar fram mot psykoanalysens senare utveckling.

FREUD

NEUROS OCH PSYKOS SMÅSKRIFTER

FREUD

SIGMUND

FREUD

SMÅSKRIFTER 09-03-17 09.43.37


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 6


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 7

Innehåll

Inledning av Johan Norman 9

i. Neuros och psykos Hysteriska fantasier och deras förhållande till bisexualitet 27 Karaktär och analerotik 37 Allmänt om det hysteriska anfallet 45 Psykogen synstörning ur psykoanalytisk synvinkel 53 Olika typer av neurotiskt insjuknande 63 Disposition för tvångsneuros. Ett bidrag till neurosvalets problem 73 Rapport om ett fall av paranoia som talar emot den psykoanalytiska teorin 83 ”Ett barn blir slaget.” Bidrag till kännedomen om sexuella perversioners uppkomst 95 Om några neurotiska mekanismer vid svartsjuka, paranoia och homosexualitet 121 Neuros och psykos 135 Realitetsförlusten vid neuros och psykos 141 Notis om ”evighetsblocket” 149 Hämning, symptom och ångest 157

ii. Småskrifter ”Psykoanalys” och ”Libidoteori” 235 Psykoanalys och telepati 263 Dröm och telepati 281 Medusas huvud 309


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 8

Mytologisk parallell till en plastisk tvångsföreställning 313 Driftomvandlingar exemplifierade av analerotik 317 Noter 327 Bibliografier 353 Register 363


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 9

inledning av

Johan Norman

I en av de artiklar som ingår i denna volym ger Freud en enkel, överskådlig och för nutida psykoanalytiker fortfarande helt relevant bestämning av det som vi kallar psykoanalys: ”Psykoanalys är namnet på 1) ett tillvägagångssätt att undersöka själsliga förlopp som annars knappast är åtkomliga; 2) en på denna undersökning grundad behandlingsmetod för neurotiska störningar; 3) en rad på sådant sätt vunna psykologiska insikter, vilka så småningom växer samman till en ny vetenskaplig disciplin.”1

Freud – en psykoanalytiker med divan och bläckpenna Den metod som Freud utarbetade och som han betecknade som psykoanalys var frukten av ett omfattande kliniskt arbete med analysander. Analysandernas omedvetna själsliga förlopp öppnades genom det psykoanalytiska förfaringssättet som ett nytt, unikt territorium. Det var vid divanens huvudända som Freud erfor all den oändliga komplexitet som den psykoanalytiska situationen inrymmer. Freud var verksam som ”själsläkare”, han hade vanligtvis tolv–tretton analystimmar fem dagar i veckan, han hade vid sjuttio års ålder sju analystimmar, och fortfarande vid sjuttiosex fyra analystimmar dagligen.2 Freud var en psykoanalytiker med divan, men han var också försedd med bläckpenna och papper. När vi studerar Freuds skrifter kan vi vara benägna att glömma det självklara faktum att den analytiska situationens här-och-nu, ”själsläkarens vardag”, inte kan fångas i en text. Det finns ett förhållande mellan den omedelbara erfarenheten och texten, men hur ser detta förhållande ut? Dels får 9


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 10

vi givetvis ta del av Freuds medvetna bearbetningar av det han har erfarit, hur han har fått intryck från olika analysander, intryck som vid närmare eftertanke förefaller likartade och som tyder på närvaro av likartade mentala fenomen.3 Men erfarenheten finns också ständigt närvarande i texten genom att det är samme Freud som bär på det han erfarit och som väljer nyanser i ord och uttryck. I artikeln ”Notis om ’evighetsblocket’”4 skriver Freud: ”Om jag misstror mitt minne – det gör som bekant neurotikern i slående omfattning, men också den normale har all orsak att göra så – kan jag komplettera och säkerställa dess funktion genom att göra en skriftlig anteckning.”5 Evighetsblocket består av ett celluloidblad, ett vaxpapper och en vaxskiva. Om man skriver på celluloidbladet så kommer texten att uppstå som följd av kontakten mellan vaxpapperet och vaxskivan, och texten raderas genom att denna kontakt upphävs. ”Evighetsblockets yta är fri från skrift och på nytt mottaglig. Det är emellertid lätt att fastställa att de varaktiga spåren av det skrivna förblir bevarade på själva vaxtavlan och är läsbara vid lämplig belysning.”6 Det som en människa erfar lämnar varaktiga och mest omedvetna spår. Spåren bildar en väv av sakföreställningar som omedvetet leder pennan fram till de ordföreställningar som gör texten till bärare och förmedlare av något som får läsaren att arbeta vidare. Förhållandet mellan sak- och ordföreställningar börjar utvecklas från barnets födelse – möjligen redan dessförinnan. På detta sätt uppkommer individens eget eller egna modersmål, med allt vad det innebär av associationsrikedom och omedveten resonansbotten. Spädbarnets obegränsade kapacitet att diskriminera mellan alla språkliga element i alla existerande språk kommer att inom en tid av ett till två år ha begränsats till distinktioner inom det egna språket. Freud använder evighetsblockets sätt att fungera – en celluloidskiva som tar emot trycket och som skyddar vaxpapperet, som i sin tur tar emot trycket och som gör avtryck i vaxskivan – som analogi för den själsliga varseblivningens funktion, men analogin håller sedan inte längre: ”Evighetsblocket kan ju […] inte inifrån åter ’reproducera’ den en gång utsuddade skriften.”7 Inskriften i det mänskliga minnet består, den kan under speciella omständighe10

inledning


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 11

ter återkallas och ingår i det förlopp som Freud betecknar som primärprocess. Freud hade genom analys av drömmar och av symptombildning funnit att det omedvetna har ett sätt att fungera som skiljer sig från det medvetnas.8 Det som karakteriserar primärprocessen är att det psykiska värdet i en föreställning kan förskjutas till en annan föreställning som i någon del eller något avseende är förbunden med denna och att olika föreställningar och associationskedjor kan representeras av en detalj som förtätar all den mening som inryms i de olika föreställningarna. Detta innebär också att processerna i det omedvetna inte är ordnade i tidsföljd: de följer en psykisk verklighet som inte överensstämmer med någon yttre verklighet. Motsägelser kan stå sida vid sida, negation existerar inte, ord används som ting.

Freud om de omedvetna fantasierna Den psykiska verkligheten konstitueras av omedvetna önskningar och därmed förbundna fantasier som båda utgör representationer av drifterna och drifternas objekt. Under människans första levnadsår är sakföreställningarna nära kopplade till driftsrepresentationer. Förskjutningar och förtätningar fogar i minnet samman de element som i något avseende har gemensamma drag. På detta sätt uppstår omedvetna föreställningar. Dessa är organiserade som fantasier i enlighet med vilka nya erfarenheter inordnas. De omedvetna fantasierna kan sägas ha tolkningsföreträde och genom att de drar till sig nya erfarenheter, kommer dessa att kunna trängas bort. Människan tänker med sitt omedvetna och med sina omedvetna fantasier. Omedvetna fantasier intar en central plats i Freuds förståelse av neurotiska fenomen, inte minst de hysteriska: ”Således är omedvetna fantasier de omedelbara psykiska förstadierna till en hel rad hysteriska symptom. De hysteriska symptomen är ingenting annat än omedvetna fantasier som kommit till uttryck genom ’konversion’ […]”.9 ”Om en hysterika vars besvär yttrar sig i anfall underkastas psykoanalys, så övertygar man sig lätt om att dessa anfall freud om de omedvetna fantasierna

11


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 12

inte är något annat än fantasier som förs över till den motoriska sfären, projiceras på motiliteten och framställs pantomimiskt. Fantasierna är visserligen omedvetna, men i övrigt av samma slag som de fantasier man direkt kan observera i dagdrömmarna och med hjälp av tydning kan utveckla ur de nattliga drömmarna. Ofta ersätter en dröm ett anfall.”10 Den omedvetna fantasin förhåller sig till symptombildningen som de latenta drömtankarna till den manifesta drömmen: ”Det hysteriska anfallet behöver alltså samma tolkning och bearbetning som vi låtit de nattliga drömmarna genomgå. Men inte bara de krafter från vilka förvanskningen utgår och avsikten med denna förvanskning utan också tekniken i den är desamma som dem vi lärt känna genom drömtydningen.”11 I en mängd olika sammanhang kommer Freud in på de omedvetna fantasierna och deras betydelse. I en fotnot i Drömtydning som Freud lägger till i 1909 års utgåva skriver han följande: ”Betydelsen av fantasierna och de omedvetna tankarna om uppehållet i moderslivet har jag först sent lärt mig att uppskatta. De förklarar många människors egendomliga ångest att bli levande begravda och innehåller dessutom det djupaste omedvetna skälet till tron på ett liv efter döden, vilket bara framställer projektionen in i framtiden av det mystiska livet före födelsen. Födelseögonblicket är för övrigt den första ångestupplevelsen och därmed källa och förebild till ångestaffekten.”12 Begreppet omedveten fantasi används i olika betydelser av Freud men en sak är genomgående, nämligen att det är omedvetna fantasier som ligger till grund för symptombildning och för neuros. Begreppet kom senare att stå i centrum för en av de mest omfattande teoretiska kontroverser som förekommit under psykoanalysens historia.

Kontroversiella diskussioner med begreppet omedveten fantasi i centrum År 1938 lyckades familjen Freud flytta från det nazistiska Österrike, undkomma Förintelsen och bosätta sig i London. Sigmund Freud dog 1939. Melanie Klein var då väletablerad och ledande i 12

inledning


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 13

Brittiska psykoanalytiska föreningen och hennes kliniska och teoretiska nytänkande hade stort inflytande. Sedan gammalt förelåg meningsskiljaktigheter mellan Klein och Anna Freud. Klein hade fått sin psykoanalytiska skolning med början i mitten av 1910-talet i Budapest där Sandor Ferenczi hade stort inflytande, han var också vid den tiden en av Freuds bästa vänner. Han var Kleins första analytiker. Som följd av antisemitismen i Budapest flyttade Klein till Berlin och gick där i analys hos Karl Abraham, som var en mycket ansedd analytiker, högt värderad av Freud. Klein blev under den tiden känd som barnpsykoanalytiker men också för att vara svår att ha att göra med. Efter Abrahams död 1926 blev Klein inbjuden av Ernest Jones att bosätta sig i London och hon blev medlem i Brittiska psykoanalytiska föreningen 1927. Anna Freud å sin sida var skollärare, men ville bli psykoanalytiker. Hon läste allt som pappa Sigmund skrev och gick också i psykoanalys hos sin far. Det är egenartat att tänka sig att det är samme person, den Sigmund Freud som i sina ”tekniska” skrifter13 om den psykoanalytiska situationen och det psykoanalytiska arbetet är så klartänkt, och den Sigmund Freud som har sin egen dotter i psykoanalys. Det var en för den tiden lång analys som sträckte sig över två perioder 1918–1921 och 1924–1925. En aspekt av denna analys ligger till grund för Freuds artikel ”Ett barn blir slaget” (1919e): dottern Anna var en av de fyra kvinnliga analysander som artikeln bygger på. Anna Freud började tidigt att arbeta med barnanalys. Både Klein och Anna Freud blev således barnpsykoanalytiker, de var de två ledande personligheterna och teoretikerna inom detta nya fält, och kontroversen lät inte vänta på sig när de skulle rymmas inom samma psykoanalytiska förening. Anna Freud som Sigmund Freuds dotter, analysand och yrkesmässigt förtrogna, och samtidigt själv, 1936, författare till den jagpsykologiska klassikern Jaget och dess försvarsmekanismer14 kunde anses ha tolkningsföreträde när det gällde Freuds texter. Melanie Klein, å andra sidan, ansåg sig i psykoanalys med små barn ha kunnat göra erfarenheter som krävde en utveckling av de psykoanalytiska teorierna. Risken förelåg att den engelska föreningen skulle splittras. kontroversiella diskussioner

13


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 14

För att undvika detta organiserades en seminarieserie med ”controversial discussions” som pågick i London 1941–1945, mitt under brinnande krig. Föredrag presenterades, skrivna diskussionsinlägg cirkulerades och diskussionerna stenograferades och transkriberades. Dessa diskussioner finns dokumenterade i en tusensidig volym15 som utgör ett idéhistoriskt dokument av utomordentligt intresse. Diskussionen kom att alltmer fokusera frågan om de omedvetna fantasierna. År 1943 presenterade Susan Isaacs, nära medarbetare till Klein, ett föredrag med titeln ”The Nature and Function of Phantasy”.16 Det grundläggande argumentet var att det fanns skäl att vidga begreppet ”omedveten fantasi” till att beteckna den aspekt av all den mentala aktivitet som utgörs av mentala representationer av drifter. Isaacs hävdade att det i all mental aktivitet fanns en fantiserad relation till objekt. Och redan hos de spädaste barn skulle denna fantasi börja utvecklas. Freud hade påpekat i Det omedvetna (1915e) att det psykoanalytiska språkbruket är slarvigt när vi talar om ”en omedveten driftsimpuls”. Enligt Freud kan vi inte mena något annat än att driften alltid, även i det omedvetna, är representerad av en föreställning. Enligt Isaacs skulle vi ha goda grunder för att säga att ”fantasi är de omedvetna processernas primära innehåll […] Det finns ingen impuls, inget driftstryck eller svar som inte erfars som omedveten fantasi […] Alla impulser, alla känslor, alla försvarsmetoder erfars i fantasier som ger dem mentalt liv och visar deras riktning och syfte.”17 Oppositionen från Anna Freud och hennes medarbetare var intensiv. Man uteslöt möjligheten att spädbarnet kunde skapa fantasier, det skulle förutsätta en jagutveckling under det första levnadsåret som man ansåg vara omöjlig. Motsättningen gällde naturligtvis inte enbart begreppet omedveten fantasi utan snarare hela den tidiga utvecklingen. I ett av sina diskussionsinlägg skriver Anna Freud: För Mrs Klein börjar objektrelationer vid, eller strax efter, födelsen, medan jag anser att det finns en åtskilliga månader lång narcissistisk och auto-erotisk fas som föregår det vi kan kalla objektrelation i egentlig bemärkelse, även om början till 14

inledning


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 15

en objektrelation långsamt byggs upp under detta initiala stadium. Enligt Mrs Isaacs beskrivning kan det nyfödda spädbarnet redan under de första sex månaderna älska, hata, önska, attackera, önska förstöra och stycka sin moder, etc. […] Enligt min egen uppfattning är spädbarnet under denna period helt upptaget av sitt eget välfinnande.18 […] Modern är viktig, men personen som är objektet förblir utbytbar så länge som tillfredsställelsen förblir oförändrad.19 De kontroversiella diskussionerna var uttryck för att två tanketraditioner, som båda grundar sig på Freud, konfronterades med varandra. Å ena sidan är Freud en psykologisk visionär som i den komplexa psykoanalytiska situationen söker erfarenhet av det okända i människans psyke och som med en stram argumentation genomför sina resonemang så långt som det över huvud taget går, och även ger sig friheten att spekulera om det som erfarenheten ännu inte ger några säkra hållpunkter för. Studiet av det omedvetna står i centrum. Men ibland vill Freud framstå som en forskare av annan valör: ”Analytikerna kan […] inte förneka sin härkomst från den exakta vetenskapen eller sin samhörighet med dess företrädare.[…] Analytikerna är i grunden oförbätterliga mekanister och materialister, även om de aktar sig för att beröva det själsliga och andliga dess ännu okända karakteristika.”20 Denna dubbelhet hos Freud finns närvarande som utgångspunkt för de olika tanketraditioner som har kommit att utvecklas inom psykoanalysen. Den andra topografin, den strukturella teorin, medförde att studiet av jaget tog fart och därmed att jagpsykologin utvecklades. Samtidigt levde den första topografin kvar som fruktbar tankemodell. Laplanche skriver: ”I den andra Freudianska topografin […] har de ’överordnade’ instanserna [jag, överjag, jagideal] blivit konkreta, antropomorfa, inte bara bestående av minnen och erfarenheter, utan befolkade med identifikationer. […] Och omvänt, det omedvetna var ’befolkat’ i den första topografin; det var allt annat än en outtalad, okänd massa. Det som var att finna där var precis (’det bortträngda’, sade Freud, fram till 1920-talet) minnen, fantasier – det vill säga, alltid representationer. Introduktionen nu av kontroversiella diskussioner

15


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 16

detet gjorde det omedvetna mer främmande, snarare till en vital kraft, mer avlägset från välkända objekt och, åtminstone på djupet, ’mer’ okänt.”21 Klein kom att företräda ”djuppsykologin” och Anna Freud ”jagpsykologin” och båda representerade olika aspekter av den psykoanalytiska teoribyggnaden.

Omedveten fantasi – fast i ny teoretisk kostym De kontroversiella diskussionerna om den omedvetna fantasin skapade en skärningspunkt mellan två teoretiska modeller, vilket visserligen var fruktbart, men även fick mycket negativa konsekvenser genom att den personliga emotionella laddning som präglade diskussionerna organiserades som en polarisering mellan skilda ”skolor”. Inom respektive grupp fortgick dock utforskandet alltmer intensivt, vilket medfört att utvecklingen under senare delen av 1900talet har varit mycket intressant när det gäller teorier om människans inre värld, om medmänskliga relationer och om den psykoanalytiska situationen. På sikt kan detta komma att bidra till att integrera olika aspekter av den Freudska psykoanalytiska traditionen. Man skall komma ihåg att den teoretiska utvecklingen framför allt beror på att den praktiserande psykoanalytikern i sitt arbete möter fenomen som behöver kunna förstås ytterligare, vilket ställer krav på relevansen i tankemodeller och teorier. Jag skall nu bara antyda en utveckling som kan komma att visa sig bli en utväg ur polariseringen. En teoretiker vars tänkande enligt min uppfattning visar sig alltmer fruktbart och som kan skapa broar i den fortsatta psykoanalytiska utvecklingen är Wilfred Bion. Han fick sin utbildning i Brittiska psykoanalytiska föreningen strax efter att de kontroversiella diskussionerna avslutats. Melanie Klein var hans analytiker och det var inom den kleinianska teorin han fick sin skolning. Han var en mycket säregen nytänkare, vilket blev tydligt redan under 1950-talet då han skrev en rad arbeten som var grundade på erfarenheter från psykoanalys med schizofrena analysander. Den tankestörning, oförmågan att förstå det egna psyket, 16

inledning


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 17

och det sätt att skapa ett avvärjande i den analytiska situationen som de schizofrena analysanderna uppvisade kunde inte förstås med de teoretiska verktyg som dittills utvecklats. Bions avsikt var att utveckla ett teoretiskt system som sedan skulle användas och ges tillämpning. Han skriver att ”psykoanalytiker bör […] kunna erfara materialiseringar som approximerar till teorin”.22 ”Om användningen av en psykoanalytisk teori minskar visar det att teorin inte överlevde prövningen i den analytiska praktiken.”23 Bion ville ge analytikern arbetsredskap, en startpunkt för analytikerns spekulativa meditation. Teorier och tankemodeller är endast verktyg, medan den faktiska analytiska erfarenheten är obeskrivbart komplex. Det är ett medvetet val från Bions sida att genom en ny terminologi vrida sig ur den låsning som uppstår genom att vissa ord blivit kontroversiella och ockuperade. Hans term ”alfa-funktion” får beteckna en okänd process som ur sinnesdata och ur det som vi erfar genererar meningsbärande mentalt innehåll.24 Denna process resulterar i alfa-element, vilka kan användas för drömtankar och tänkande. Utan alfa-funktion sker ingen omvandling: sinnesintryck och emotioner förblir oassimilerade rådata. Dessa kallar Bion betaelement, vilka medvetandet avlastar sig genom evakuering. Närvaron av en alfa-funktion innebär att det sker en omvandling av det som erfars, och att en kontaktbarriär uppstår som upprätthåller psykiska distinktioner mellan medvetet och omedvetet. Bion skriver: En människa som talar med en vän omvandlar sinnesintrycken av det han erfar emotionellt till alfa-element, och blir därigenom kapabel till drömtankar, och därför till ostört medvetande om fakta, antingen dessa fakta är de händelser som han deltar i eller hans känslor som rör dessa händelser eller bådadera. Han kan förbli ”sovande” eller omedveten om vissa element som inte kan tränga igenom barriären som utgörs av hans ”dröm”. Tack vare ”drömmen” kan han oavbrutet fortsätta att vara vaken, det vill säga vaken för det faktum att han talar med sin vän, men sovande inför de element som, om de omedveten fantasi – fast i ny teoretisk kostym

17


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 18

kunde tränga igenom barriären av hans ”drömmar”, skulle leda till att hans psyke skulle domineras av vad som vanligtvis är omedvetna föreställningar och känslor.25 Det som Bion här skriver kan ses som ett inlägg i ”The Controversial Discussions”. Det är Marjorie Brierley, en av de mest ansedda äldre analytikerna som deltog i diskussionerna, som formulerar en konsekvens av att som Susan Isaacs vidga begreppet omedveten fantasi: ”Men om vi utvidgar begreppet fantasi att täcka all primitiv subjektiv erfarenhet, måste vi även utvidga det framåt och betrakta allt vuxet tänkande som inte bara utvecklat från och kontinuerligt påverkat av mer primitiva sätt att tänka, utan som i sig en sorts fantasi”.26 Brierley är själv inte så förtjust i denna vidgning av begreppet och hon ställer frågan om det inte vore bättre att använda ”bara ordet ’mening’ och att säga att det som spädbarnet erfar har någon mening för det från början, en mening som härrör från både inre och yttre verklighetskällor?”27 Bion använder mycket sällan uttrycket omedveten fantasi utan väljer att tala om dröm och kommer därmed mycket nära Brierleys förslag. Den kontaktbarriär, eller drömbarriär, som Bion talar om skapas av alfa-element och skyddar medvetandet så att det inte överväldigas av mentala fenomen, ”människan måste ’drömma’ det som hon just då erfar emotionellt, oavsett om det sker i sömn eller i vaket tillstånd […] Människans alfa-funktion, såväl i sömn som i vakenhet, omvandlar sinnesintrycken förbundna med en emotionell erfarenhet till alfa-element, som sammanbinds när de förgrenar sig för att bilda kontaktbarriären. Denna kontaktbarriär befinner sig således i en kontinuerlig tillblivelseprocess”.28 I drömmen formuleras latenta drömtankar i en bildlig framställning. Men frågan är om det verkligen är specifikt för drömmen att formulera tankar och intryck i form av bildföreställningar, eller om det snarare är så att vi alltid tänker med hjälp av våra fantasier och bildföreställningar: ”alfa-funktionen omvandlar sinnesintryck till alfa-element som liknar, och faktiskt kan vara identiska med, bildföreställningarna som vi är bekanta med från drömmar, det vill säga de element som enligt Freud avger sitt latenta innehåll när analytikern har tolkat dem”.29 18

inledning


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 19

Detta drömtänkande som Bion beskriver är liktydigt med det som också kan betecknas som omedvetna fantasier som skapar en kontaktbarriär med vars hjälp vi kan förbli ostört uppmärksamma och närvarande i det som vi just då företar oss. Det är just här som det psykiska symptomet griper in: det skapar en störning så att vi inte kan vara ostört uppmärksamma och närvarande.

Freud om ockultism, telepati och omedveten kommunikation I denna volym finns nu i svensk översättning ett antal småskrifter som har en särskild charm. Det rör sig inte om de storslagna arbeten som har gjort att vi betraktar Freud som en av 1900-talets stora tänkare, utan snarare om skisser, utvikningar men också uttryck för frestelser som Freud själv försökte motstå. I synnerhet artiklarna ”Dröm och telepati” (1922a) och ”Psykoanalys och telepati” (1941d) hör till kategorin frestelser. Freud lockades av det ockulta och var i lika hög grad skeptisk. Vid slutet av 1800-talet blomstrade intresset för ockultism, spiritism, telepati, clairvoyance och allt det som hörde till det övernaturliga. Vi kan ju bara påminna oss August Strindbergs Ockulta dagboken30 som hörde till denna tid. Ernest Jones, en av Freuds närmaste vänner och sedermera biograf har givit en mycket innehållsrik bild av Freuds relation till ockultismen.31 Det framgår att Freud i sitt privatliv tycktes räkna med fenomen som telepati och clairvoyance, och att han hade för vana att lägga märke till förekomsten av vissa numeriska tal. Det var så redan före bekantskapen med Wilhelm Fliess, som var den som utvecklade en hel rörelse runt talmystik. När Fliess påpekade för Freud den allvarliga innebörden i talen 23 och 28 föll detta i god jord och Freud refererar ibland till dessa tal – låt vara att det ibland är lite skämtsamt. Jones suckar uppgivet att ”det är ett anmärkningsvärt faktum att högt utvecklade kritiska förmågor kan samexistera i en och samma person med en oväntat stor godtrogenhet”.32 Men Jones påminner också om att Freud skrivit ”att fördomar inte alltid är förkastliga, att de ibland […] besparar oss onödifreud om ockultism

19


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 20

ga ansträngningar.”33 Hur förhåller vi oss om en person ”på fullt allvar påstår att jordkärnan består av marmelad! […] Vi kommer att säga att marmelad inte förekommer i naturen, att den är en produkt av det mänskliga köket, […] och att det är omöjligt för oss att begripa hur vi skulle kunna förlägga […] mänsklig kokkonst till jordens inre”.34 Vi kommer således inte att ta upp ”marmeladteorin” till vetenskaplig prövning. ”Fördomar är ibland ändamålsenliga och berättigade, men i andra fall felaktiga och skadliga, och […] vetenskapens historia är överflödande rik på tilldragelser som varnar oss för förhastade domslut.”35 Den förutfattade meningen kan inrymma irrationella element. ”Vi lägger alltså våra tvivel åt sidan och är beredda att ta del i undersökningen av de ockulta fenomenen.”36 Freud förblev övertygad om att det fanns en kärna av sanning inom detta fält men att den genom människans benägenhet att skapa myter hade bäddats in i en fantastisk förklädnad. Han markerade ofta sin skepsis mot det ockulta men ansåg att det fanns en kärna av sanning, till exempel när det gällde telepati. Freud skrev i ett brev 1901 till Fliess:”Jag förblir lojal mot tankeläsning och fortsätter att tvivla på ’magi’.”37 Även om Freud var skeptisk mot ”magi” så var han ändå intresserad. I England hade 1880 bildats The Society for Psychical Research med många av den tidens mest framstående vetenskapsmän som medlemmar. Det ena spiritistiska mediet efter det andra avslöjades som illusionister, men intresset var bestående. Freud blev medlem i föreningen 1911 och läste dess tidskrift. Intresset för det ockulta delade han med C.G. Jung. Om vi kunnat vara närvarande hemma hos Freud på kvällen den 25 mars 1909 då Jung kom på besök hade vi kunnat få en annorlunda bild av dessa två herrar. Jung skulle demonstrera sina ockulta krafter genom att få olika föremål i rummet att röra sig och Freud medgav att han blev imponerad. När Jung gått försökte Freud upprepa experimentet och tyckte sig finna enkla fysiska orsaker. Hans godtrogenhet upphörde när Jung inte var närvarande.38 Freud skrev ett brev till Jung för att uppmana honom att hålla huvudet kallt när det gällde ockultism.39 I synnerhet Sandor Ferenczi hade ett brinnande intresse för ockulta fenomen och telepati. Ferenczi skriver i ett brev till Freud att 20

inledning


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 21

han vid ett tillfälle satt i en buss med ett par passagerare, en av dem var en ung soldat. Ferenczi skulle försöka läsa hans tankar och några ord föll honom in. Plötsligt slog det honom att mannen hette Kohn. När de steg av frågade Ferenczi mannen: Är ni Herr Kohn? Mannen svarade förvånat jakande. Ferenczi kommenterar: ”Jag kände mig helt drömmande efter denna fullträff.”40 Freud svarar: ”Er erfarenhet med Herr Kohn är […] enastående vacker.”41 Men frågan är hur detta kan förstås, och Freud undrar om detta verkligen kan vara tankeöverföring:”Kan han [soldaten] antas bära med sig en bildföreställning av sitt namn medan han åker spårvagn?”42 Uppenbarligen är det för Freud införstått att det i tankeöverföring är bildföreställningar som överförs, tankar i bildform, i likhet med drömmens bildspråk. Ferenczi skriver ett par dagar senare till Freud att det naturligtvis inte kan uteslutas att han på något sätt haft med mannen att göra men tillägger att det ändå är möjligt att det kan röra sig om tankeöverföring: ”Jag anser det ändå möjligt att vissa starkt känslofärgade föreställningskomplex befinner sig i ett konstant tillstånd av vakenhet, och då i första hand de som utgör bestämningar av ens eget jag. […] Om det kan fastställas att detta verkligen är fallet, kan det antas att det finns ett samband mellan denna konstanta komplex-vakenhet och tendensen till projektion. […] paranoikern är benägen till projektion och utflöde av komplex, hysterikern är benägen till introjektion och resonans med komplex”.43 Freuds svar följande dag: ”Dina förklarande kommentarer om den lille Kohn gjorde intryck på mig. Jag tror att detta är en utgångspunkt från vilken vi kan komma någonstans.”44 Ferenczi avser med ”starkt känslofärgade föreställningskomplex” som konstant är aktiva detsamma som vi också betecknar som omedvetna fantasier, vilka paranoikern avvärjer med projektion och utflöde, och med vars hjälp hysterikern, genom introjektion och resonans, kommunicerar och inhämtar kunskap om en annan människas omedvetna. Vi kan i detta korta utdrag ur deras brevväxling se fragment av försök att bygga upp tankemodeller som skulle kunna bli teorier för förståelse av tankeöverföring. Freud och Ferenczi gjorde flera besök hos välkända medier, och dessa erfarenheter tycktes övertyga även den mer skeptiske Freud freud om ockultism

21


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 22

att existensen av tankeläsning var ställt utom tvivel. Denna diskussion mellan Freud och Ferenczi pågick av och till i de 1 200 brev de utväxlade. De utbytte ideer, utkast, formuleringar och ibland fragment av teorier. Att skriva brev var ett sätt att arbeta och att umgås, och i Freuds cirka 40 000 brev finns utkast till det som kom att bli mer koncist formulerat i hans skrifter. Teorierna om tankeöverföring kom aldrig att utvecklas vidare av Freud, men när Ferenczi föreslog att han skulle skriva en bok, svarade Freud: ”Det tycker jag mycket om. Jag vill inte heller nu längre hålla Dig tillbaka. […] Vad tycker Du om titeln: Det omedvetna och tankeöverföring?”.45 Detta brev skrevs den 6 juni 1912 och samma månad publicerade Freud en av sina artiklar om det psykoanalytiska tillvägagångssättet, ”Råd till läkaren vid den psykoanalytiska behandlingen” (1912e), i vilken vi finner en ofta citerad formulering om psykoanalytikerns lyssnande till en omedveten kommunikation med analysanden: ”Uttryckt i en formel: han bör vända sitt eget omedvetna som ett mottagande organ mot patientens omedvetna, som då fungerar som sändare, ställa in sig på analysanden på samma sätt som en mottagande hörtelefon är anpassad till den uppringandes mikrofon; så som telefonen åter förvandlar till ljudvågor de elektriska svängningar på linjen som satts igång av ljudvågor kan läkarens omedvetna utifrån de derivat från patientens omedvetna som nått honom rekonstruera detta omedvetna, som har bestämt patientens infall.”46 Året därefter skriver Freud att ”det är inte utan goda skäl som jag hävdat att varje människa i sitt eget omedvetna besitter ett instrument, varmed hon förmår tyda det omedvetnas yttringar hos andra”.47 Medan Ferenczi och Jung ägnade sig helhjärtat åt studier i ockultism och telepati var Freud visserligen intresserad och road men skeptisk och försiktig i sina formuleringar. Hela detta intresseområde var också mycket kontroversiellt och i synnerhet Ernest Jones gjorde vad han kunde för att avstyra publicering, eftersom psykoanalysens vetenskapliga status ansågs hotad.48 Men Freud förblev övertygad om att tankeöverföring är en realitet. I Det omedvetna (1915e) skriver han: ”Det är mycket anmärkningsvärt att det Omv [omedvetna] hos en människa med kringgående av det Mv [med22

inledning


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 23

vetna] kan reagera på en annan människas Omv [omedvetna]. Detta faktum förtjänar en grundligare undersökning.”49 Mycket längre än så kom dock inte Freud i just denna fråga.

23


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 24


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 25

i. Neuros och psykos


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 26


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 27

redaktionell inledning

Hysteriska fantasier och deras förhållande till bisexualitet [Hysterische Phantasien und ihre Beziehung zur Bisexualität] (1908a) Tyska utgåvor 1908 Zeitschrift für Sexualwissenschaft i (1). 1909 Sammlung Kleiner Schriften zur Neurosenlehre ii (Leipzig och Wien: Verlag Hugo Heller) (2:a uppl. 1912; 3:e uppl. 1921). 1924 Gesammelte Schriften v (Leipzig, Wien och Zürich: Internationaler Psychoanalytischer Verlag). 1941 Gesammelte Werke vii (London: Imago Publishing Co.; efter 1960: Frankfurt am Main: Fischer Verlag). 1971 Studienausgabe vi (Frankfurt am Main: Fischer Verlag). Engelska översättningar 1909 ”Hysterical Fancies and their Relation to Bisexuality”. Övers. A.A. Brill. Selected Papers on Hysteria and other Psychoneuroses. (New York: Nervous and Mental Disease Monograph Series) (1912, 2:a uppl.; 1920 3:e uppl.). 1924 ”Hysterical Phantasies and their Relation to Bisexuality.” Övers. D. Bryan. Collected Papers ii (London: Hogarth Press). 1959 ”Hysterical Phantasies and their Relation to Bisexuality.” Övers. J. Strachey. Standard Edition ix (London: Hogarth Press).

Denna artikel har kanske sitt största intresse som en diskussion av den betydelse som fantasier har för det psykiska fungerandet 27


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 28

och för symptombildningen. I dagdrömmar, medvetna fantasier och omedvetna fantasier förbinds drift och objekt. Redan 1897 kan vi finna denna diskussion i Freuds brevväxling med Fliess (Freud 1985c) men det är först 1906 i ”Mina åsikter om sexualitetens roll i neurosernas etiologi”(1906a; S.Skr. v, s. 157) som denna diskussion återfinns i Freuds publicerade arbeten. Freud återkommer under åren 1907–1911 till frågan i en rad arbeten, bl.a. i ”Vanföreställningar och drömmar i W. Jensens ’Gradiva’” (1907a; S.Skr. xi), ”Om infantila sexualteorier”(1908c, S.Skr. v, s. 168), ”Diktaren och fantiserandet” (1908e; S.Skr. xi), ”Allmänt om det hysteriska anfallet” (1909a; i detta band s. 45–51), ”Familjeromanen hos neurotikerna” (1909c; S.Skr. xi) och i ”Formuleringar om de två principerna för psykiska skeenden” (1911b; S.Skr. ix). Begreppet omedveten fantasi blir en hörnsten i den fortsatta psykoanalytiska diskussionen, och inte minst i Melanie Kleins vidareutveckling av psykoanalytisk teori och teknik (se t.ex. Susan Isaacs artikel ”The Nature and Function of Phantasy”, 1952). Översättningen är utförd av Eva Backelin utifrån den version som föreligger i Studienausgabe vi.

28


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 29

Hysteriska fantasier och deras förhållande till bisexualitet

Vi känner alla till paranoikernas vanföreställningar, som har det egna jagets storhet och lidanden till innehåll och uppträder i tämligen typiska, nästan monotona former. Genom ett stort antal rapporter har vi också lärt känna de sällsamma föranstaltningar varmed – i fantasin eller verkligheten – vissa perversa iscensätter sin sexuella tillfredsställelse. Däremot torde det för mången komma som en nyhet att helt analoga psykiska bildningar regelbundet förekommer vid alla psykoneuroser, speciellt vid hysteri, och att dessa – de så kallade hysteriska fantasierna – uppvisar viktiga samband med de neurotiska symptomens orsaksbakgrund. En gemensam källa och en förebild i det normala livet för alla dessa fantasiskapelser är ungdomens så kallade dagdrömmar, vilka redan i viss mån, om än inte tillräckligt, uppmärksammats i litteraturen.1 De förekommer kanske lika ofta hos båda könen, men förefaller hos flickor och kvinnor vara av alltigenom erotisk natur, medan de hos män har en erotisk eller ärelysten prägel. Dock får man inte heller hos männen ställa betydelsen av det erotiska momentet i andra hand; vid en närmare granskning av en mans dagdrömmar visar det sig vanligen att syftet med alla dessa utförda hjältedåd och alla uppnådda framgångar enbart är att behaga en kvinna och bli föredragen av henne framför andra män.2 Dessa fantasier är önskeuppfyllelser framsprungna ur umbäranden och längtan; de bär med rätta namnet ”dagdrömmar”, ty de ger nyckeln till förståelsen av de nattliga drömmarna, i vilka ingenting annat än sådana komplicerade, förvanskade och av den medvetna psykiska instansen missförstådda dagfantasier utgör drömbildningens kärna.3 Dessa dagdrömmar laddas med en myckenhet intresse; de vårdas sorgfälligt och bevakas för det mesta ängsligt, som om de räknades till personlighetens intimaste ägodelar. På gatan känner man emellertid lätt igen den i dagdrömmeri försjunkne på ett plötsligt, liksom frånvarande småleende, på att han talar för sig själv eller på den påskyndade, småspringande gången, varmed han betecknar 29


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 30

höjdpunkten på den drömda situationen. – Alla hysteriska anfall som jag hittills kunnat undersöka har visat sig vara sådana ofrivilligt frambrytande dagdrömmar. Våra iakttagelser lämnar nämligen inget tvivel om att sådana fantasier kan vara såväl omedvetna som medvetna, och så snart de blivit omedvetna, kan de också bli patogena, dvs. ta sig uttryck i symptom och anfall. Under gynnsamma omständigheter kan man fortfarande fånga upp en sådan omedveten fantasi i medvetandet. En av mina patienter, som jag hade uppmärksammat på hennes fantasier, berättade för mig att hon en gång på gatan plötsligt upptäckte att tårarna rann, och när hon snabbt tänkte efter vad hon egentligen grät för, så hade hon blivit varse en fantasi: hon hade inlett en kärleksförbindelse med en i staden känd pianovirtuos (som hon dock inte var personligen bekant med), fått ett barn med honom (hon var barnlös) och sedan tillsammans med barnet övergivits av honom för att hamna i misär. På detta ställe i kärleksromanen bröt tårarna fram. De omedvetna fantasierna har antingen varit omedvetna från början, bildats i det omedvetna eller, vilket är det vanligaste, en gång varit medvetna fantasier, dagdrömmar, och sedan avsiktligt glömts bort och genom ”bortträngning” hamnat i det omedvetna. Deras innehåll har sedan antingen förblivit detsamma eller undergått förändringar, så att den nu omedvetna fantasin representerar ett derivat av den en gång medvetna. Den omedvetna fantasin står nu i ett mycket betydelsefullt förhållande till en människas sexualliv; den är nämligen identisk med den fantasi som under en period av masturbation tjänade syftet att ge henne sexuell tillfredsställelse. Den masturbatoriska (i vidaste bemärkelse: onanistiska4) handlingen var på den tiden sammansatt av två delar, av fantasins framkallande och av den aktiva handlingen för att nå självtillfredsställelse på fantasins höjdpunkt. Dessa båda komponenter är sammanlödda med varandra.5 Ursprungligen var handlingen en rent autoerotisk åtgärd med syftet att utvinna lust ur en viss kroppsdel, som kan betecknas som erogen. Senare smälte denna handling samman med en önskeföreställning ur objektkärlekens krets och tjänade till att delvis förverkliga den situation vari denna fantasi kulminerade. När en människa sedan avstår från den här sortens tillfredsställelse i 30 hysteriska fantasier


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 31

masturbation och fantasier, så låter hon bli handlingen, men fantasin omvandlas från en medveten till en omedveten sådan. Om inte någon annan form av sexuell tillfredsställelse inträder, stannar hon kvar i abstinensen, och lyckas hon inte sublimera sin libido, dvs. avlänka den sexuella upphetsningen till ett högre mål, så är förutsättningen given för att den omedvetna fantasin friskas upp, frodas och med kärleksbehovets hela kraft låter åtminstone en del av sitt innehåll göra sig gällande som sjukdomssymptom. Således är omedvetna fantasier de omedelbara psykiska förstadierna till en hel rad hysteriska symptom. De hysteriska symptomen är ingenting annat än omedvetna fantasier som kommit till uttryck genom ”konversion”, och i den mån det rör sig om somatiska symptom hämtas de ofta nog från kretsen av samma sexuella förnimmelser och motoriska innervationer som ursprungligen hade beledsagat den då ännu medvetna fantasin. På detta vis utsätts avvänjningen från onani egentligen för en tillbakagång, och slutmålet för hela det patologiska förloppet, återupprättandet av den på sin tid primära sexuella tillfredsställelsen, uppnås visserligen nära nog men aldrig fullkomligt. Den som studerar hysterin vänder omedelbart sitt intresse från symptomen och till de fantasier varur de framspringer. Tack vare psykoanalysens teknik kan vi ur symptomen först sluta oss till dessa omedvetna fantasier och sedan låta dem bli medvetna hos patienten. På detta sätt har man funnit att hysterikernas omedvetna fantasier innehållsligt fullständigt svarar mot de situationer perversa medvetet skapar för att nå tillfredsställelse, och om man skulle lida brist på exempel av dylikt slag, behöver man bara erinra sig de romerska kejsarnas från historien kända föranstaltningar, vilkas dåraktighet naturligtvis bara betingas av fantasiskaparnas obegränsade maktfullkomlighet. Paranoikernas vanföreställningar är just sådana fantasier, som dock blivit direkt medvetna; de bärs upp av sexualdriftens masochistisk-sadistiska komponenter och även de kan finna sina fulla motstycken i vissa av hysterikernas omedvetna fantasier. Känt är för övrigt det också praktiskt betydelsefulla fallet, då hysteriker bringar sina fantasier till uttryck inte som symptom, utan genom medvetet förverkligande och på så sätt finghysteriska fantasier

31


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 32

erar och iscensätter attentat, misshandel och sexuella aggressioner. Allt som man kan få veta om psykoneurotikernas sexualitet, däribland också det faktum som skall ställas i förgrunden i denna lilla preliminära publikation, får man på detta sätt fram genom den psykoanalytiska undersökningen, som leder från de iögonenfallande symptomen till de dolda omedvetna fantasierna. Sannolikt till följd av de svårigheter som står i vägen för de omedvetna fantasiernas strävan att komma till uttryck är fantasiernas förhållande till symptomen inte enkelt utan i flera avseenden komplicerat.6 I regel, dvs. när neurosen är fullt utvecklad och har bestått länge, svarar ett symptom inte mot en enskild omedveten fantasi utan mot ett flertal sådana, och detta inte på ett godtyckligt sätt, utan i enlighet med ett regelbundet mönster. I början av sjukdomen torde inte alla dessa komplikationer vara utvecklade. För att tillgodose ett allmänt intresse går jag här utanför ramen för denna redogörelse och infogar en räcka formler i ett försök att stegvis ge en uttömmande beskrivning av det hysteriska symptomets väsen. Formlerna strider inte mot varandra, utan svarar dels mot fullständigare och striktare versioner, dels mot anläggandet av olika synpunkter. 1) Det hysteriska symptomet är minnessymbolen7 för vissa verksamma (traumatiska) intryck och upplevelser. 2) Det hysteriska symptomet är det genom ”konversion” frambragta substitutet för dessa traumatiska upplevelsers återkomst på associativ väg. 3) Det hysteriska symptomet är – liksom även andra psykiska bildningar – uttryck för en önskeuppfyllelse. 4) Det hysteriska symptomet är förverkligandet av en omedveten fantasi i önskeuppfyllelsens tjänst. 5) Det hysteriska symptomet tjänar den sexuella tillfredsställelsen och representerar en del av individens sexualliv (svarande mot en av komponenterna i hans sexualdrift). 6) Det hysteriska symptomet svarar mot återkomsten av en form av sexuell tillfredsställelse som varit en realitet på det infantila stadiet och sedan dess är bortträngd. 7) Det hysteriska symptomet uppstår som en kompromiss mellan 32

hysteriska fantasier


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 33

två motsatta affekt- eller driftimpulser, av vilka den ena försöker bringa en partialdrift eller en komponent i den sexuella konstitutionen till uttryck, medan den andra försöker undertrycka densamma.8 8) Det hysteriska symptomet kan överta representationen av olika omedvetna, icke sexuella impulser men kan aldrig vara utan en sexuell innebörd. Bland dessa olika bestämningar är det den sjunde som mest uttömmande uttrycker det hysteriska symptomet som förverkligande av en omedveten fantasi och som, tillsammans med det åttonde, tillmäter det sexuella momentet dess rätta betydelse. Några av de föregående formlerna leder fram till och innefattas i dessa båda formler. Till följd av detta förhållande mellan symptom och fantasier är det inte svårt att genom psykoanalys av symptomen nå kännedom om de komponenter i sexualdriften som behärskar individen, såsom jag redovisat i Tre avhandlingar om sexualteori [1905d]. Denna undersökning ger emellertid för vissa fall ett oväntat resultat. Den visar att det finns många symptom som inte upplöses enbart genom att man avslöjar en sexuell fantasi eller en räcka fantasier, av vilka en, den betydelsefullaste och ursprungligaste, är av sexuell natur; i stället behöver man för att lösa upp symptomet två sexuella fantasier, av vilka den ena är av manlig, den andra av kvinnlig karaktär, så att en av dessa fantasier svarar mot en homosexuell impuls. Den i formel 7 angivna satsen påverkas inte av detta nya rön; ett hysteriskt symptom måste ofrånkomligen svara mot en kompromiss mellan en libidinös impuls och en bortträngningsimpuls, men därjämte kan det också svara mot en förening av två libidinösa fantasier av motsatt könskaraktär. Jag avstår från att ge exempel till stöd för denna sats. Erfarenheten har lärt mig att korta, till ett extrakt komprimerade analyser aldrig kan göra det övertygande intryck som avsetts. Redovisningen av fullständigt analyserade sjukdomsfall måste emellertid sparas till ett annat sammanhang. Jag nöjer mig därför med att ställa upp satsen och belysa dess innebörd: hysteriska fantasier

33


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 34

9) Ett hysteriskt symptom är ett uttryck för å ena sidan en manlig, å andra sidan en kvinnlig omedveten sexuell fantasi. Jag vill uttryckligen betona att jag inte kan tillskriva denna sats samma allmängiltighet som jag gjort anspråk på för de andra formlernas del. Den gäller, så vitt jag kan se, varken för alla symptom i ett givet fall eller för alla fall. Det är däremot inte svårt att visa på fall där de impulser som tillhör de motsatta könen funnit skilda symptomatiska uttryck, så att hetero- och homosexualitetens symptom kan skiljas lika klart från varandra som de fantasier som döljer sig bakom dem. Dock är det i den nionde formeln angivna förhållandet vanligt nog, och där det återfinns betydelsefullt nog för att förtjäna att framhävas särskilt. Det förefaller mig markera det högsta stadium av komplikation som determineringen av ett hysteriskt symptom kan uppnå, och man kan därför bara räkna med att påträffa det i en neuros som bestått länge och inom vilken ett stort organisationsarbete ägt rum.9 Den åtminstone i talrika fall påvisbara bisexuella innebörden av hysteriska symptom är förvisso ett intressant belägg för mitt påstående att människans förmodade bisexuella anlag särskilt tydligt ger sig till känna hos psykoneurotikerna vid psykoanalys.10 Ett fullständigt analogt skeende äger rum på samma område när den som masturberar i sina medvetna fantasier försöker leva sig in i såväl mannen som kvinnan i den föreställda situationen. Ytterligare motstycken uppvisar vissa hysteriska anfall där den sjuke samtidigt spelar båda rollerna i den underliggande sexuella fantasin – som t.ex. i ett fall jag själv observerat där patienten med ena handen (som kvinna) pressade kläderna mot kroppen och med den andra (som man) försökte dra av sig dem.11 Denna motsägelsefulla samtidighet ligger bakom en god del av obegripligheten i den situation som i övrigt framställs så plastiskt i anfallet och är alltså väl ägnad att dölja den omedvetna fantasi som är i verksamhet. Vid psykoanalytisk behandling är det mycket viktigt att man är förberedd på den bisexuella innebörden i ett symptom. Då behöver man inte bli förvånad eller vilseledd om ett symptom till synes kvarstår oförsvagat, trots att man redan avslöjat den ena av dess sexuella betydelser. Det stöder sig då fortfarande på den kanske 34

hysteriska fantasier


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 35

inte anade betydelse som är förknippad med det motsatta könet. När man behandlar sådana fall kan man också iaktta hur patienten begagnar sig av den bekväma utvägen att under analysen av den ena sexuella betydelsen ständigt växla över sina infall, som till ett anslutande spår, till den motsatta betydelsens område.

hysteriska fantasier

35


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 36


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 37

redaktionell inledning

Karaktär och analerotik [Charakter und Analerotik] (1908b) Tyska utgåvor 1908 Psychiatrisch-neurologische Wochenschrift 9:52, s. 465– 467. 1924 Gesammelte Schriften v (Leipzig, Wien och Zürich: Internationaler Psychoanalytischer Verlag). 1931 Kleine Schriften zur Sexualtheorie und Traumlehre. (Wien: Internationale Psychoanalytische Verlag). 1941 Gesammelte Werke vii (London: Imago Publishing Co.; efter 1960: Frankfurt am Main: Fischer Verlag) 1971 Studienausgabe vii (Frankfurt am Main: Fischer Verlag). Engelska översättningar 1924 ”Character and Anal Erotism.” Övers. R.C. McWatters. Collected Papers ii (London: Hogarth Press). 1959 ”Character and Anal Erotism.” Övers. J. Strachey. Standard Edition ix (London: Hogarth Press).

Att förbinda de tre karaktärsdragen ordentlighet, sparsamhet och envishet i en triad som skulle ha sin grund i analerotik är en tanke som väckte uppseende när Freud publicerade sin artikel 1908. Även om kunskapen om analitet och anala karaktärsdrag nu snart ett sekel senare är vardagligt förankrad, inte minst i skämtsamma sammanhang, möts temat ofta med ett generat avvärjande om man som Freud tar analitetens betydelse på allvar. Freud är inne på tankegångar om analitet redan 1897 i brev till Wilhelm Fliess (Freud 1985c, 22 December 1897). I den analys som Freud påbörjade 1907 och som han har beskrivit i ”Iakttagelser beträffande ett fall 37


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 38

av tvångsneuros (Råttmannen)” (1909d, S.Skr. vi) kom det anala temat i fokus. Denna analys hade avslutats strax innan den nu aktuella artikeln publicerades. Freud vidareutvecklar ämnet i ”Disposition för tvångsneuros” (1913i, i detta band s. 73–82). Åren 1910–1914 hade Freud en analysand som han presenterade i artikeln ”Ur historien om en barndomsneuros (Vargmannen)” (1918b, S.Skr. vi) och speciellt det anala temat lyftes fram i ”Driftomvandlingar exemplifierade av analerotik” (1917c, i detta band s. 317– 325) som i stor utsträckning bygger på denna analys. Översättningen är utförd av Eva Backelin utifrån Studienausgabe vii.

38


Freud VII, del 1 08-09-25 09.18 Sida 39


… läsaren får vara med under några händelserika etapper i uppförandet av det mäktiga byggnadsverk som Freuds psykoanalys utgör. Ulf Gustavsson, PsykologTidningen

Det är en sällsam upplevelse att läsa Freuds egna texter i spänstig svensk översättning ... Han skriver vitalt och kraftfullt, som en djärv samhällsdebattör. Jakob Carlander, Östgöta Correspondenten

,!7IJ1C7-bbiach!

Neuros och psykos omslag ny.indd 1

ISBN 978-91-27-11802-7

Natur och Kultur

NEUROS OCH PSYKOS

NEUROS OCH PSYKOS SMÅSKRIFTER

»Det är inte utan goda skäl som jag har hävdat att varje människa i sitt eget omedvetna besitter ett instrument, varmed hon förmår tyda det omedvetnas yttringar hos andra.« Med detta Freudcitat kröner den volymansvarige Johan Norman (1937–2005) sin inledning om de omedvetna fantasiernas betydelse inom psykoanalysen. Huvudtexten i denna volym, »Hämning, symptom och ångest«, utgör en milstolpe inom psykoanalytisk teori. Dess teman liksom begreppet omedvetna fantasier återkommer både i de längre och i de kortare texterna i detta band och pekar fram mot psykoanalysens senare utveckling.

FREUD

NEUROS OCH PSYKOS SMÅSKRIFTER

FREUD

SIGMUND

FREUD

SMÅSKRIFTER 09-03-17 09.43.37


9789127118027