__MAIN_TEXT__

Page 1


andres lokko David Cameron fick nyligen sin cykel stulen Politiska texter 2008–2013

1


ANDRES LOKKO

David Cameron fick nyligen sin cykel stulen POLITISKA TEXTER 2008-2013 ATLAS

3


FÖRORD Av Natalia Kazmierska

Under en period för några år sedan bodde jag och Andres Lokko samtidigt i London. Jag hade flytt dit hjärtekrossad och försökte lappa ihop mig själv bland partyfolket i Hackney, där en nedbantad Boy George dj:ade – möjligen var det en del av samhällstjänsten han dömdes till efter ett knarkbrott – på new rave-klubbarna i Shoreditch. Gentrifieringen av östra London var ännu inte fullbordad: fortfarande kunde jag möta både ecstasyhöga Vice-killar och bangladeshiska niqab-kvinnor nere på min lokala off-licence-butik. Inte heller hade kyliga högervindar börjat blåsa genom de brittiskt dragiga hyreshusen. David Cameron bar, för att anknyta till denna boks titel, ännu inte blankpolerad cykelhjälm. Vid ett tillfälle när jag och Andres tog en öl på en pub någonstans i närheten av Soho Square, två frilansande kulturjournalister i exil som dessutom båda jobbade för Expressen, bad jag om några 5


proffstips. Jag hade skrivkramp och kom ingen vart med mina texter, och frågade hur han gjorde efter alla dessa år. Hur kunde han alltid skriva så initierat och roligt? ”Man får göra sig själv lite till en seriefigur”, förklarade Andres. Han syftade alltså inte på att man som krönikör ska klä sig mer som Yohio. Utan på att det handlar om att gå in i en karaktär. Kanske var hans flytt till sina drömmars England också ett sätt att göra sig av med en sådan roll, som vi alla ofrånkomligen tilldelas i den stockholmska ankdammen. Eller så var han bara en popkulturflykting som försökte undkomma Alliansens hårdföra platt-tv-regim och dess obligatoriska fredagsmys. Texterna som kom från källarlägenheten i Notting Hill de följande åren var hur som helst annorlunda. Mörkare, mer personliga och samhällskritiska. Som alltid stilistiskt utsökta och witty på det där typiska Lokko-viset, men med en ny, vemodig ton. Samlingen du håller i din hand är förstås full av sådana smarta iakttagelser, briljanta formuleringar och skolfrökenaktiga popkulturanalyser som gjort Andres Lokko till en av Sveriges mest inflytelserika musikskribenter. Men det här är också en berättelse om hur Andres romantiska bild av tegelfasads-England sakta förändras. Han går själv igenom kriser, en skils6


mässa, blir pappa för första gången. Och ju längre han är i London, desto skarpare ser han Sverige. När finanskrisen bröt ut var Storbritannien ett av de länder som drabbades värst i Europa. 2009 rapporterar BBC att allt fler brittiska barn riskerar undernäring, eftersom deras fattiga föräldrar inte har råd att ge dem mat. Året därpå säljs världens dyraste lägenhet någonsin, med utsikt över Hyde Park. Pris: 1,3 miljarder kronor. Som Londonkorre kunde Andres Lokko inte bara beskriva vidden av dessa gigantiska orättvisor bättre och vackrare än någon annan. Hans krönikor i Svenska Dagbladet blev under den här tiden faktiskt den främsta informationskällan till vad som egentligen pågick borta i vårt mentala grannland. Det England som framträdde hade mycket lite att göra med den anglofili som får svenskar att fredagsmysa framför Downton Abbey. I hans spalter fick man syn på kopplingen mellan talangjaktsidolen Susan Boyle och nedmonteringen av det statliga brittiska sjukvårdssystemet NHS. Eller på den röda tråden mellan rasistiska British National Party och de kritvita orkestrarna i svenska Dansbandskampen. Plötsligt förstod man varför Burials apokalyptiska dubstep sa mer om Londonkravallerna än finans7


institutens stapeldiagram. Och varför det var så viktigt för Torypartiets pr-avdelning att lansera David Cameron som Smiths-fan. Jag ska erkänna att jag och Andres Lokko har väldigt olika åsikter om rätt mycket, inte minst om vad som är bra musik. Minst en gång har han konstaterat att vi aldrig kommer mötas på det planet eftersom jag de facto äger ett Depeche Mode-album. Men något som jag tror att vi är överens om är att bra kulturjournalistik bör vara minutiöst välformulerad, underhållande och alltid – alltid! – politisk. Det låter kanske självklart. Men när läste du egentligen en skivrecension som fick dig att vilja gå ut på gatan och protestera mot de ökande klassklyftorna (iklädd en välsittande modskavaj) sist? I en tid då den goda stilistiken allt som oftast ersätts av klickbart slentriantyckande är det en njutning – och en ära – att få läsa Lokko. Stockholm, augusti 2013

8


FÖRFATTARENS INLEDNING

Jag märkte egentligen aldrig någon skillnad själv. Det var andra som påpekade att det hade skett en förändring i vad och hur jag skrev. Men kanske har de rätt. Nu när jag ser just de här texterna samlade mellan omslag, och med en undertitel som uttalat kallar dem politiska, så kan jag nog retroaktivt ta in att en förskjutning trots allt har inträffat. Jag tyckte, säkert aningen naivt, att alla former av kulturjournalistik alltid var politiska: i valet man gör att faktiskt skriva om det här i stället för det där, eller att aldrig ens komma på tanken att ”jag som popjournalist” skulle behöva väja för vissa ämnen eller åsikter som var politiska med stort P. Jag förstod det inte, gör det förmodligen än mindre i dag. Vi drabbas alla av politiska beslut, kriser och strömningar på ett så starkt vis att det vore mycket märkligt – till och med ett gravt tjänstefel – att på 9


något sätt vilja hålla politik utanför kulturen; utanför film, litteratur, mode, teater eller musik. Hur fan skulle det se ut? Men, ja, när jag själv läser om de här texterna så kan jag också skönja hur samhällsklimatet har påverkat vad jag vill – eller måste – säga när jag nu ändå har en plattform att göra det ifrån. De flesta av de här krönikorna och texterna har tidigare publicerats i Svenska Dagbladet och på Aftonbladet Kultur, samt en del i tidskrifter som Arena och Expo. Utöver att redaktörerna Hilton, Söderbäck och Nordblad har rättat de flesta av mina mer eller mindre episka slarvfel så är texterna återgivna i oreviderat originalskick. Dessutom, för enkelhetens skull, i kronologisk och därmed förhoppningsvis lättnavigerad ordning. Shout to the top. Andres Lokko Stockholm, september 2013

10


Profile for Smakprov Media AB

9789173894487  

9789173894487  

Profile for smakprov