Issuu on Google+

Utbildning, demokrati, medborgarskap M. Dahlstedt & M. Olson

Utbildning, demokrati, medborgarskap Magnus Dahlstedt & Maria Olson

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 1

2013-05-27 2013-05-28 13.11 06.47


Författare Magnus Dahlstedt är biträdande professor i etnicitet och verksam som lektor vid Linköpings universitet. Han disputerade 2005 vid Tema etnicitet, Linköpings universitet, på avhandlingen Reserverad demokrati: Representation i ett mångetniskt Sverige. Maria Olson är verksam som forskare och lektor i pedagogik vid Stockholms universitet och Högskolan Skövde. Hon disputerade 2008 vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet, på avhandlingen Från nationsbyggare till global marknadsnomad: Om medborgarskap i svensk utbildningspolitik under 1990-talet.

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 3

2013-05-28 06.47


Förord [V]i är i behov av en kritik av de moraliska värdena, värdet av dessa värden måste självt först av allt ifrågasättas. Friedrich Nietzsche 1887/2002, s. 195

Den här boken ska ses som ett bidrag till en pågående diskussion om en utbildningspolitisk kärnfråga, nämligen utbildningens roll när det gäller att fostra morgondagens medborgare. Vi gör med den här boken inte anspråk på att sätta punkt för denna diskussion genom att leverera de slutgiltiga svaren, utan vi vill snarare resa kritiska frågor och öppna för fortsatt diskussion. Inte minst vill vi mana till kritisk reflektion kring medborgarfostran och pedagogens egen roll i denna fostran. Genom att blicka bakåt i tiden och undersöka svunna tiders samhälle och medborgarideal kan vi på ett bättre sätt förstå samtiden och samtidigt skapa beredskap för att både möta och skapa framtiden. Vi har skrivit boken tillsammans, vilket varit både utmanande och stimulerande. Skrivande bygger på inspiration och sporrande. I arbetet med denna bok har vi fått stor draghjälp av varandra, där våra olikheter och specialiteter gjort det möjligt att driva argumenten vidare när de annars skulle ha stannat av och tappat kraft. Vi har ett gemensamt intresse för att förstå utbildningens sociologi och politik, att förstå medborgarfostran i ljuset av utbildningens roll i samhället och samhällets intervenerande i utbildningen. Bokens innehåll knyter an till och bygger vidare på ett pågående arbete om medborgarskap som vi bedriver tillsammans med Andreas Fejes och Katherine Nicoll. Argumentationen bygger även vidare på arbeten som delvis har publicerats i andra sammanhang, däribland Den bästa av världar? (Tesfahuney & Dahlstedt 2008), Aktiveringens politik 5

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 5

2013-05-28 06.47


Utbildning, demokrati, medborgarskap (Dahlstedt 2009), Skola i samverkan (Dahlstedt & Hertzberg 2011), The confessing society (Fejes & Dahlstedt 2012), ”Medborgarskap – rättigheter, skyldigheter och medborgarideal i förändring” (Dahlstedt, Rundqvist & Vesterberg 2013), ”Vilka medborgare skulle skolan fostra då? Och nu? Från medborgarfostran för politisk förändring till medborgarfostran för ekonomisk anpassning?” (Olson 2004), Från nationsbyggare till global marknadsnomad (Olson 2008a), ”Från samhörighet till särart: Förändringar i den svenska skolans medborgarfostrande roll under 1990-talet i relation till valfrihet och likvärdighet” (Olson 2008b), temanumret ”Citizenship education under liberal democracy” av tidskriften Utbildning & Demokrati (1/2012) samt ”Citizenship educa­tion without citizenship? The migrant in EU policy on participatory citizenship – toward the margin through ’strangification’” (Olson 2012b). Skrivande är alltid en kollektiv process som involverar många kreativa och kloka människor. I arbetet med den här boken har vi haft stor hjälp av konstruktiva och skarpa synpunkter från en rad olika kollegor: Anita Andersson, Sara Carlbaum, Thomas Dahl, Silvia Edling, Yvonne­ Karlsson, Johan Liljestrand, Judith Lind, Svein Lorentzen, Lisbeth Lundahl, Mina O’Dowd, Kennert Orlenius, Kenneth Petersson, AnnaCarin Ramsten och Viktor Vesterberg. Ett stort tack för kritisk läsning av tidiga utkast till olika delar av boken. Stort tack också till Hanna Wettermark och Agneta Edman på förlaget för allt stöd på vägen. Framtiden skapas här och nu. Och hur framtiden kommer att gestaltas, det är vårt gemensamma ansvar. Magnus Dahlstedt och Maria Olson Norrköping och Stockholm, våren 2013

6

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 6

2013-05-28 06.47


Innehåll

1. Utbildning, demokrati,­ ­medborgarskap

9

Medborgarfostran – en pedagogisk huvudfråga Perspektiv på medborgarskap Utbildningens spänningsfält Bokens upplägg

11 13 16 24

2. 1940-talet – den svenska ­modellen tar form

27

Visioner om samhället Utbildningens roll Den ideala medborgaren Medborgarfostrans former Avslutning

3. 1960-talet – den svenska ­modellens guldålder Visioner om samhället Utbildningens roll Den ideala medborgaren Medborgarfostrans former Avslutning

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 7

27 33 36 39 44 47 47 52 57 61 65

2013-05-28 06.47


4. 1990-tal – en svensk modell i brytningstid Visioner om samhället Utbildningens roll Den ideala medborgaren Medborgarfostrans former Avslutning

5. Det nya millenniet – den svenska modellens död? Visioner om samhället Utbildningens roll Den ideala medborgaren Medborgarfostrans former Avslutning

6. Avslutning – medborgar­skapande för ett nytt millennium Utbildningens spänningsfält Medborgarens många ansikten Medborgarskapandets utmaningar

Litteraturförteckning

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 8

67 67 74 83 90 97 99 99 106 117 123 128 131 131 136 138 143

2013-05-28 06.47


1. Utbildning, demokrati,­ ­medborgarskap Medborgare föds inte, de skapas. Barbara Cruikshank 1999, s. 3

Utbildning är inte bara en fråga om kunskaper och färdigheter, utan även om fostran – om att forma morgondagens medborgare. Denna bok handlar om just utbildning som medborgarfostran, och vad det är för slags samhälle som egentligen skapas genom denna fostran. I dag finns det en bred uppslutning bakom idén att en av utbildningens främsta uppgifter är, och borde vara, att skapa en mer livaktig och bättre fungerande demokrati. Men frågan är om detta har varit utbildningens främsta uppgift i det svenska samhällsmaskineriet eller, för den delen, på andra håll i världen. Sett över tid kan vi också konstatera att idén om att utbildningen skulle ha en demokratisk funktion är en relativt ny företeelse. Vi behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att även här i Sverige påträffa helt andra sätt att se på fostran av morgondagens medborgare. På samma sätt är medborgaren inte en och densamma, utan förekommer i en mängd olika skepnader. Var och en av dessa skepnader återspeglar en bestämd samtid och dess bestämda ideal (om samhället och om medborgarskapet), var och en med sin egen tillkomsthistoria. För att kunna få syn på och förhålla oss till vår samtid och vår framtid behöver vi gå bakåt. Dramatiska och omvälvande skeenden i såväl dåtiden som nutiden ruskar om, rubbar det trygga och invanda och synliggör därmed sådant som annars tas för givet. Samhälleliga ideal tydliggörs i tider av kris. 9

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 9

2013-05-28 06.47


Utbildning, demokrati, medborgarskap Låt oss ta ett välkänt historiskt exempel: 1930- och 1940-talens Tyskland. Utbildning i Tredje riket fungerade som ett propagandamaskineri som fostrade lydiga och ”rättänkande” medborgare för en tysk folkgemenskap. Liksom andra fostransprojekt byggde det nazistiska på en specifik idealiserad medborgarfigur i relation till en tänkt problematisk andre, i detta fall representerad av judar, men också av andra ”mindervärdiga element” som homosexuella, romer, socialister, kommunister och funktionshindrade. Dessa grupper av människor ansågs utgöra ett hot mot det tyska folkets moraliska och rasmässiga gemenskap. Hitlerjugend och Auschwitz är två sidor av detta fostransprojekt: den ena som ett uttryck för det ideal som ska fostras, den andra som ett uttryck för det problem som måste ”tas om hand”. Den extraordinära krissituation som rådde i andra världskrigets Sverige ruskade om, ställde saker och ting på sin spets och födde en livlig debatt om demokratins framtid liksom om utbildningens roll. Vilken roll har utbildning i samhällsbygget och vilken roll bör den ha? Vad är det för slags medborgare som ska fostras och för vilket samhälle? Erfarenheterna från kriget blev startskottet för en grund­läggande reformering av det svenska utbildningsväsendet. Utbildningens främs­ ta uppgift sades nu vara att värna demokratin och att fostra medborgare med ett demokratiskt sinnelag. Exemplet Nazityskland kan tyckas avlägset och långsökt. Man kanske kan fråga sig på vilket sätt det berör oss, här och nu, men exemplet kan lära oss många saker. De frågor som restes i 1940-talets Sverige är inte på något sätt avgjorda, utan är fortfarande aktuella (Wibaeus 2010). Hur kan utbildningen genom sitt fostransuppdrag bidra till en fördjupad demokrati? En av de pedagogiska frågor som diskuterades livligt på 1940-talet var behovet av att fostra medborgare som har förmåga att kritiskt reflektera kring samtiden och de sanningar som tas för givna som självklara i samtiden. Medborgare kan både gestaltas och fostras på många olika sätt. Frågan är vilka medborgare som fostras i dag, hur och för vad. Genom att lyfta fram tillkomsthistorien för olika tiders föreställningar om det goda samhället, den goda utbildningen, det goda medborgarskapet och den goda medborgarfostran, kan vi samtidigt ur10

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 10

2013-05-28 06.47


1. Utbildning, demokrati,­­medborgarskap skilja det tillfälliga och skapade i det till synes fastslagna och självklara i vår egen samtid. Detta skapar samtidigt möjligheter inför framtiden. Det öppnar inte minst för att vi som pedagoger kan fråga oss vilken roll vi själva vill och kan spela. Föränderligheten är en möjlighet, något att reflektera kring och förhålla sig till som pedagog (Lozic 2010). Vilka utgångspunkter, mål och syften har jag och vill jag ha i mitt eget yrkesutövande? På vilket sätt vill och kan jag göra skillnad när det gäller att forma dagens och morgondagens medborgare? Vilka är de etiska och didaktiska överväganden jag ställs inför i den roll jag har i medborgarfostran?

Medborgarfostran – en pedagogisk huvudfråga Vi vill inte lansera några egna recept för hur medborgarfostran bör organiseras i den här boken, utan vi vill öppna för reflektion kring pedagogens roll i formandet av både dagens och morgondagens medborgare, men även av dagens och morgondagens samhälle och utbildning. När vi talar om pedagoger tänker vi inte bara på lärare, utan även andra verksamma både i förskola och på fritidshem. Boken är ingen död textmassa som man som verksam eller blivande pedagog pluggar in för att sedan gå in i en pedagogisk verksamhet. Boken ska snarare ses som en uppmaning till dig som är eller kommer att vara verksam som pedagog att under läsningens gång ha följande tanke levande: Vad är det för medborgarfostran jag som pedagog själv vill bidra till, i den verksamhet jag är eller kommer att bli del av? Denna fråga står i nära relation till frågor om vilket samhälle och vilken utbildning vi vill bidra till. Mot bakgrund av vår övertygelse om att all förändring börjar hos oss själva blir dessa frågor, sammantagna, inte bara avgörande för det sätt på vilket ett professionellt ärende utmejslas hos pedagogen, utan också för hur dagens och morgondagens medborgarskap tar form, lokalt­och globalt. Denna bok kretsar kring utbildningens sociologi och politik, och syftar till att skapa en djupare förståelse för den förhandling om utbildningens mål och medel som ständigt förs mellan olika aktörer och intressen i samhället. För att förstå denna förhandling behöver vi se 11

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 11

2013-05-28 06.47


Utbildning, demokrati, medborgarskap relationerna mellan samhälle, utbildning och medborgarskap, vilket som sagt blir tydligt när vi ser till exemplet Nazityskland, men som inte alltid är tydligt i vår egen tid och samhällssituation. Hur tar människor del av och formas i utbildning, i en bestämd social och politisk kontext och tidpunkt? Det är här viktigt att inte se pedagogen som isolerad från sin omgivning, utan istället att hon verkar inom bestämda ramar (exempelvis institutionella, ekonomiska och juridiska) som både möjliggör och begränsar hennes handlande. Mot bakgrund av vårt intresse för utbildningens sociologi och politik tar denna bok avstamp i fyra intimt sammanvävda idéer som alla samlas i frågan om utbildningens uppgift att forma morgondagens medborgare. För det första bygger fostran alltid på någon slags föreställning om den goda medborgaren, hur hon eller han är beskaffad, ser ut, tänker och beter sig. För det andra bygger fostran på vissa principer om hur denna fostran egentligen bör gå till. För det tredje mejslas fostran fram utifrån idéer om vad det är för slags samhälle som medborgaren ska fostras för. För det fjärde återspeglar fostran en viss syn på vad utbildning över huvud taget har (och bör ha) för roll i samhällsbygget. Genom att granska tidigare perioders syn på utbildning som ett sätt att fostra morgondagens medborgare kan vi enkelt sluta oss till att fostran, på samtliga dessa punkter, har förändrats över tid. Den goda medborgaren är inte en och densamma, utan snarare en produkt av sin samtid, en samtid som just tar form i förhållande till en föreställd framtid. Vad som ses som gott och önskvärt i en tid och situation behöver inte alls ses som gott och önskvärt vid en annan tid och situation. När det gäller utbildningen så utvecklas hela tiden nya pedagogiska arbetssätt som är avpassade för att fostra både dagens och morgon­ dagens medborgare. Det goda samhället föreställs kort sagt på vitt skilda sätt vid olika tider, också av pedagoger. Av detta kan vi dra följande slutsats: Medborgarfostran behöver förstås utifrån sin bestämda historiska och samhälleliga kontext och situation. Det handlar om att se utbildningens roll i det omgivande samhället och, omvänt, att se på vilket sätt det omgivande samhället formar utbildningsväsendet. Det är just detta vi vill göra i denna bok, att med utgångspunkt i efterkrigstidens Sverige visa hur utbildningens 12

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 12

2013-05-28 06.47


1. Utbildning, demokrati,­­medborgarskap medborgarfostran har tagit form och förändrats över tid. Vi gör nedslag vid fyra olika tidpunkter — 1940-, 1960-, 1990- och tidigt 2000-tal — var och en viktiga utbildningspolitiska brytpunkter, med olika perspektiv på frågan om medborgarfostran. Dessa tidpunkter är valda för att de på olika sätt utmärker sig av tydlig förändring i förhållande till de spänningar som vi valt att utgå ifrån i boken: demokrati och marknad samt kulturell enhetlighet och kulturell mångfald. Vid var och en av dessa tidpunkter frågar vi oss vad det är för slags medborgare som utbildning ämnar fostra till, hur denna fostran går till och vad det är för slags samhälle som denna medborgare fostras för. Framställningen baseras på en analys av ett brett material av policydokument bestående bland annat av läroplaner, lagar, direktiv, offentliga utredningar, propositioner, riksdagsprotokoll, skrivelser, rapporter och politiska uttalanden av olika slag. Tonvikten läggs på de förändringar av medborgarfostran som ägt rum sedan 1990-talets början fram till i dag. Genom detta vill vi bidra till en djupare förståelse för sättet att tänka kring och att organisera medborgarfostran, där vi står en bit in på det nya millenniet. Vi har här som sagt mycket att lära av att blicka tillbaka på svunna tider och de sätt att se på världen som var förhärskande då. Inte minst för att detta tillbakablickande hjälper oss att få syn på vad vi lärt oss att ta för givet i dag, just därför att det blivit en sådan självklar del av vår tid, gemenskap och samhällssituation. Att betrakta det förflutna lär oss, kort sagt, att få syn på och lära av vår egen samtid.

Perspektiv på medborgarskap Frågan om medborgarfostran knyter an till ett omtvistat begrepp inom samhällsvetenskapen, nämligen medborgarskap. En stor del av dagens diskussion om medborgarskap inom samhällsvetenskaplig forskning tar avstamp i den brittiske sociologen T.H. Marshalls arbete om välfärdsstatens framväxt med utgångspunkt i 1940-talets Storbritannien. I det numera klassiska verket Citizenship and social class, som publicerades 1950, definierar Marshall medborgarskap som ett fullvärdigt medlemskap i samhällsgemenskapen (Marshall 1991/1950). Enligt denna 13

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 13

2013-05-28 06.47


2. 1940-talet – den svenska ­modellen tar form Skolans främsta uppgift blir att fostra demokratiska människor. SOU 1948: 27, s. 3

Visioner om samhället Efterkrigstidens Sverige är skådeplats för en serie genomgripande förändringar. Det är i flera avseenden ett nytt Sverige som byggs. Grunden för detta byggande är den så kallade svenska modellen. Med denna som utgångspunkt utstakas en välfärdspolitisk färdriktning med en socialt intervenerande statsmakt och värnande av demokratin som centrala mål. Bygget påbörjas i en tid präglad av krig och oro, med de totalitära regimernas skräckvälde i färskt minne. Den främsta politiska utmaningen på 1940-talet kan formuleras enligt följande: Hur kan och bör den uppväxande generationen förberedas för en aktiv, jämlik och delaktig roll i ett ekonomiskt, politiskt och kulturellt framåtskridande Sverige? Även om svaren på denna fråga skiljer sig åt mellan olika grupper och intressen förenas svaren på 1940-talet i en allmän strävan efter ett samhälle som står väl rustat mot såväl andliga som politiska ”farsoter”. Demokratisering och modernisering blir ledord och utbildning och medborgarfostran får en framskjuten position i skapandet av detta nya Sverige.

27

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 27

2013-05-28 06.47


Utbildning, demokrati, medborgarskap

Mot demokrati, för demokrati I efterkrigstidens Sverige råder en närmast visionär tidsanda. Det är en tidsanda präglad av framsteg, sociala reformer och framåtanda. Demokrati och nationell gemenskap är centrala drivkrafter: ”Frågan hur skola och uppfostran bör vara beskaffade leder […] över till frågan: hur är vårt samhälle beskaffat, och hur önska vi att det i fortsättningen skall gestalta sig?” (SOU 1948: 27, s. 17) I bygget av ”folkhemmet” finns en strävan efter att hitta en gyllene medelväg, en balans mellan att å ena sidan stärka och försvara demokratin som styrelseskick och livsform och å andra sidan att se till att den ekonomiska situationen medger att denna demokratiska ansats blir möjlig och rimlig. I detta välfärdsbygge ska alla medborgares ­civila, politiska och sociala rättigheter tillgodoses. I jämförelse med många andra välfärdsbyggen kräver denna strävan en relativt hög grad av statlig inblandning i samhällslivet, inte minst i arbetslivet och utbildningsväsendet. Visionen om att hitta en balans mellan demokrati och marknad tar form i en alldeles särskild historisk kontext: kristendomen som samlande kraft minskar i betydelse, inflyttningen till städerna tilltar, industrin expanderar starkt och arbetarklassens mobilisering får genomslag i en stark fackföreningsrörelse som driver på frågan om välfärd som grundläggande medborgerlig rättighet. Vid denna tidpunkt tar gradvis den socialdemokratiska välfärdsstaten form, med avstamp i fyra grundprinciper: centralism, universalism, social intervention och samförstånd. I fokus för denna modell står jämlikhet och sättet att nå målet om jämlikhet blir att utveckla ett system av generella välfärdslösningar. Sådana lösningar kräver i sin tur en relativt omfattande offentlig sektor, som på olika sätt syftar till att inte bara ta tillvara arbetarklassens, utan även medelklassens intressen och behov (Esping-Andersen 1990). Den svenska modellen blir efterhand internationellt ryktbar som ett framgångsrikt sätt att hitta en balans mellan kapitalism och socialism. Men vägen dit är lång och kräver ett omfattande reformarbete. I detta arbete blir det nödvändigt att olika samhällsintressen och ideologiska skiljelinjer kan förenas genom kompromisser. Det politiska idealet är 28

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 28

2013-05-28 06.47


2. 1940-talet – den svenska m ­ odellen tar form samförstånd. Den svenska modellens välfärdsorientering på 1940-talet förutsätter vidare stark tilltro och tillit, som grundas i en stark tro på vetenskaplig expertis och på samhällsplaneringens möjligheter när det gäller att bygga det goda och jämlika samhället (Axelsson 2007). Denna handlingslinje är i dag känd som social ingenjörskonst. En rad statliga interventioner och fördelningspolitiska instrument syftar till att utjämna sociala och ekonomiska klyftor i samhället.

Folkhemstanken konsolideras En av grundtankarna i den svenska modellens fördelningspolitik är att välfärden lösgörs från marknadens principer (se Esping-Andersen 1990). Detta innebär, mer precist, att arbete (eller närmare bestämt arbetets marknadsvärde) inte sätts i direkt relation till välfärd. Till skillnad från en mer strikt liberal välfärdsmodell är människors välfärd, som tillgång till utbildning, sjukvård och pension, inte en direkt avspegling av värdet på deras arbete. Hur länge du arbetar, vilken inkomst du har eller om du eventuellt saknar arbete ska i sig inte bestämma den välfärd du har. Arbetarnas ”frigörelse” från tvånget att sälja sitt arbete till det pris som för dagen ges på marknaden hade under lång tid varit en kärnfråga i fackföreningsrörelsens kamp för utökade medborgerliga rättigheter (Hirdman 1988). Just aktivt på­ drivande folkrörelser, i synnerhet fackföreningsrörelsen, hade inte bara haft en avgörande betydelse för den svenska välfärdsmodellens framväxt, utan också för att denna modell konsoliderades (Dahlstedt m.fl. 2013). Även de som av någon anledning inte hade ett arbete garanteras via det generella transfereringssystemet en skälig levnadsnivå, till dess att de, förhoppningsvis så snart som möjligt, får ett arbete. Ett sådant system förutsätter, förutom ett internationellt sett relativt högt skatte­ uttag, en bred folklig uppslutning. Det krävs också att alla medborgare, som det heter, ”står till arbetsmarknadens förfogande”, det vill säga att de är beredda att arbeta, efter förmåga (Dahlstedt 2009). Arbetsmarknadspolitiken vägleds härmed av principen om arbetslinjen, som vi ska se återkommer i en annan tappning ett par decennier senare,­ 29

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 29

2013-05-28 06.47


Utbildning, demokrati, medborgarskap på 1960-talet, och en bit in på det nya millenniet (se kapitel 3 och 5). Med Nazityskland fortfarande i färskt minne anses det strax efter det andra världskrigets slut nödvändigt att välfärdsbyggets grundtankar legitimeras hos folket och hos olika politiska intresseriktningar. Tilltron till social ingenjörskonst tar form just genom idén om folklig förankring. Förankringen ses som en garanti för att den sociala ingenjörskonsten inte ska bli till en plattform för att sprida totalitära, indokt­ rinerande läror i de breda folklagren. Demokrati blir vid denna tid det mål och det ”vaccin” som det storskaliga projektet med att bygga den svenska välfärdsmodellen ytterst kan säkras (Olson 2004). Med demokrati som ledstjärna för det svenska folkhemsbygget blir 1940-talets främsta politiska uppgift att förankra demokratin som eftersträvansvärd på i princip samhällslivets alla områden. Från politiskt håll läggs stor möda vid att framhålla att den demokrati som byggs inte är någon soffliggardemokrati, som väcks till liv först i valtider för att därefter återigen slumra till. Den svenska demokratin förutsätter snarare medborgarnas livaktiga deltagande, inte bara i folkrörelser och partier, utan även i vardagen. Visionen om folkhemsbygget tar form i en tid då religion inte längre ses som en tillgång i enhetsskapande hänseende. Arbetarrörelsen och andra tongivande sociala krafter i 1940-talets Sverige ser sig behöva något annat än kristendomen för att skapa en nationell samling kring en strävan efter att åstadkomma förändringar i samhället. Jämlikhet och utjämning av klasskillnader blir de överordnade värden som definierar den nationella gemenskapen i efterkrigstidens Sverige. Andra centrala värden i detta sammanhang är arbetskraftsmobilisering och strävan efter att stadfästa demokratin som både kulturell och politisk storhet inom ramen för folkhemmet (Trägårdh 1993).

Nationen som gemenskapande kraft Demokrati är alltså inte bara ett uttalat välfärdspolitiskt mål i 1940-­talets Sverige, utan demokrati fungerar nu också som stark drivkraft i ett nationellt gemenskapande projekt. Den nationella demokratin blir nu en garant mot hot och splittring i samhället, en garant med 30

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 30

2013-05-28 06.47


5. Det nya millenniet – den svenska modellens död? [E]ntreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Regeringskansliet 2009, s. 9

Visioner om samhället När det nya millenniet närmar sig finns en utbredd rädsla för den så kallade millenniebuggen. Denna rädsla handlar om hur alla världens datasystem ska klara av att hantera övergången från 31 december 1999 till 1 januari 2000. Man fruktar att centrala samhällsfunktioner kan komma att kollapsa. Millenniebuggen, som aldrig blev av, är i någon mening en symbolisk inledning av det nya millenniet, som i mångt och mycket kommer att gå i krisens tecken (Tesfahuney & Dahlstedt 2008). Klimatutvecklingen, terrorhotet, epidemier, naturkatastrofer, den globala finanskrisen: överallt tycks världen utsatt för hot.

En dystopisk samtid Just vid millennieskiftet presenterar Demokratiutredningen sitt betänkande, En uthållig demokrati: Politik för folkstyrelse på 2000-talet (SOU 2000: 1). Även här beskrivs samtiden i termer av kris: demokratins kris. Enligt utredningen står demokratin, på tröskeln till det nya millenniet, inför en rad stora utmaningar: inte minst i form av ökad passivitet och misstro bland medborgarna, som på sikt utgör reella hot mot demokratin. De linjer inför framtiden som utredningen tecknar 99

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 99

2013-05-28 06.47


Utbildning, demokrati, medborgarskap handlar, liksom på 1960-talet, mer om att bevara den rådande ordningen än om att skapa någon annan. Demokratin beskrivs som en speciell moralisk ordning: ”ett demokratiskt styrelseskick förutsätter att en medborgaranda av ömsesidig respekt och tillit hålls vid liv i familjen, på arbetsplatserna, i förskola och skola, i civilsamhället och naturligtvis också i politiken” (ibid., s. 15). För att möta de utmaningar som demokratin står inför behöver alltså människor fostras enligt och bli en del av denna moraliska ordning. Normen för denna fostran är den aktiva medborgaren, en medborgare som tar ansvar både för sig själv och för andra, som är aktiv både enskilt och tillsammans med andra, inte minst inom ramen för det civila samhället. Man kan aldrig befria människan från hennes självansvar. Varje människa måste känna ansvar för fler än sig själv. I princip måste därför varje tecken på att medborgare själva vill ta ansvar hälsas positivt. Varje tecken på att den offentliga makten önskar kontrollera det civila samhället måste bedömas kritiskt. (SOU 2000: 1, s. 20, vår kursivering)

I politikens centrum står precis som på 1990-talet individen, snarare än kollektivet. Individen är dock inte lika isolerad från etisk-moraliska förpliktelser som var fallet då, utan knyts i det nya millenniets gryning tydligare till en bestämd moralisk gemenskap. Idealet är i mångt och mycket det lilla och överskådliga, lokala och genuina, snarare än det centrala, universella och storskaliga. Sam­tidigt som idén om det globala i det lokala (det ”glokala”) införlivas som en självklar del av det svenska samhället den sociala tillhörig­heten till detta samhälle. I likhet med 1990-talet är detta ”glokala” fokus främst riktat mot EUropa. Framför allt när det gäller migrationsfrågor (Olson 2012b). Ett fritt civilt samhälle och enskilda individers fria initiativkraft lyfts fram som ett demokratiskt självändamål. Utredningen menar att den ideala aktiva medborgaren skapas genom aktivt deltagande, eftersom deltagandet i sig har ett slags ”civiliserande” inverkan.

100

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 100

2013-05-28 06.47


5. Det nya millenniet – den svenska modellens död? Genom att delta utvecklar medborgarna fundamentala kvaliteter i samhället. Ömsesidigt respekterande medborgare genererar ett stort humant och socialt kapital som alla sfärer i samhället har glädje och nytta av. Den som inte får motsvarande träning i att skapa tillit genom att vara tolerant mot oliktänkande, går miste om skolning och förädling av sina mer primitiva instinkter. (SOU 2000: 1, s. 33)

Utmaningen för det nya millenniet är alltså att forma medborgare enligt en bestämd mall (den deltagande och toleranta medborgaren) gentemot en bestämd problembild (den passiva och intoleranta medborgaren). Ordvalet ”förädling” för tankarna till svunna tiders uppfostringsideal. Utredningen ger uttryck för en syn på lärande som en enkelriktad och hierarkisk relation som går ut på att den ena parten ”lyfter sig” till den andra partens nivå när det gäller demokratisk mognad. Demokratiutredningens samtidsbeskrivning är i någon mening typisk för den tidsanda som råder kring millennieskiftet. Sättet att se på samtiden en bit in på det nya millenniet kan närmast beskrivas som dystopisk. Olika slags undergångsfilosofier florerade också inför det förra sekelskiftet. Då fanns det emellertid samtidigt visioner om ett annat samhälle, drivna av rörelser som organiserade människor är del av i syfte att förändra samhället. Vid det nya millenniet är frånvaron av visioner påtaglig, även om det även nu finns rörelser som insisterar på att ”en annan värld är möjlig”. Inom politiken finns inga ”stora berättelser”, inga tydliga politiska koordinater. Visionen är snarare att slå vakt om och bevara den rådande ordningen. Den svenska modellen lever vidare, men först och främst som ett minne om det förgångna. Modellen är på flera punkter tömd på innehåll. Den bygger inte längre på någon kollektiv samhällsgemenskap, utan gemenskapen består av enskilda individer som råkar befolka en och samma plats. Gemenskapens sociala kitt, den grund på vilken det tidigare välfärdsbygget grundlades, är urgröpt. Utvecklingen tycks ha nått sin slutstation. Vi lever i den bästa av världar (Tesfahuney & Dahlstedt 2008).

101

40685445.1.1_SMAKPROV.indd 101

2013-05-28 06.47


Utbildning, demokrati, medborgarskap

Utbildning, demokrati, medborgarskap Magnus Dahlstedt & Maria Olson Utbildning är inte bara en fråga om kunskaper och färdigheter, utan också om att forma morgondagens medborgare. Vilken roll har utbildning i samhällsbygget och vilken roll bör den ha? Vad är det för slags medborgare som ska fostras och för vilket samhälle? Dessa frågor debatteras ofta. Den här boken handlar om utbildning som medborgarfostran och vilken sorts samhälle denna skapar. Med utgångspunkt i efterkrigstidens Sverige visar författarna hur medborgarfostran har tagit form och hur den har förändrats över tid. Boken gör nedslag vid fyra olika tidpunkter: 1940-talet, 1960-talet, 1990-talet och tidigt 2000-tal. Vid var och en av dessa tidpunkter visar författarna vilken slags medborgare utbildningen fostrar till, hur det går till och vilket samhälle individen fostras för. Utbildning, demokrati, medborgarskap bidrar inte bara med kunskaper om det förflutna utan även, och framför allt, till en ökad förståelse av samtiden och av de vägval som pedagoger står inför när det gäller att fostra medborgare i det nya millenniet.

M. Dahlstedt & M. Olson

magnus dahlstedt är statsvetare och biträdande professor i etnicitet, verksam som lektor vid Linköpings universitet. maria olson är postdoktor i ämnesdidaktik vid Stockholms universitet och lektor i pedagogik vid Högskolan i Skövde.

ISBN 978-91-40-68544-5

9 789140 685445

40685445.1.1_omslag.indd 1 40685445.1.1_SMAKPROV.indd 152

2013-05-28 06.47


9789140685445