9789163864582

Jonathan lyssnade med en växande klump i halsen och märkte hur hans ögon blev fuktiga. ”Billy stod tyst och sänkte pistolen mot marken. Plötsligt brast han i gråt. I det ögonblicket förvandlades Billy till den där lille övergivne pojken igen som saknade sin pappa så mycket att hans hjärta gått i bitar.”

Jonathan snörvlade och strök en tår från kinden. Hur kunde hon veta så mycket? Det var ju om honom hon pratade! Om hans liv! Om hans jävla farsa!

Han ville säga åt henne att hålla käften, för hon hade inte ett skit att göra med hans liv, men gråten stockade sig i hans hals, täppte till som slemproppar. ”’Hur kan du veta så mycket om mig och min pappa?’ Min mamma svarade: ’Jag känner till din bakgrund, Billy, det gör alla lärare på skolan. Konstigare än så är det inte.’” ”Vad hände sen?” ”Billy släppte pistolen och överlämnade sig till polisen. Efteråt skrev han ett brev till mamma där han bad om hennes förlåtelse.

Han menade inte att göra henne illa men han kunde inte rå för att han blev så här. Det var vredens fel. The fucking rage!”

Vreden. Jonathan kände hur den steg i honom, som glödande magma ur jorden. Ett mullrande dån fyllde hans huvud som när flygplanen varvar sina motorer på startbanan. Omvärlden suddades ut i synfältets kanter och allt han såg var hennes ansikte som löstes upp i ett blodrött töcken, men hennes röst försvann inte, den ljöd lika klart och distinkt som om hon talade i ett rum med perfekt akustik.

Plötsligt kände han tyngden av hennes hand på sin axel. ”Mår du inte bra, Jonathan?”

39