Issuu on Google+

Flytta till stan! Bli inte kär! Undvik idealister!

Med sina två första romaner etablerade sig Mohsin Hamid som en nyskapande berättare med fingret på världens puls. Nu är han tillbaka med en roman som lånat självhjälpbokens form. Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien beskriver i tolv kapitel hur du tar dig från extrem fattigdom till snuskig rikedom.

ISBN 978-91-27-13584-0

foTo: JilliAN eDelSTeiN

NOK_HAMID_SA_BLIR_DU_ACKLIGT_RIK_I_DET_SNABBVAXADE_ASIEN.indd Alla sidor

Såa blir du snuskigt rik i det snabbvaxande asien

en pojke föds på landsbygden i ett land som kan vara Pakistan. Att stanna i byn skulle innebära ett hårt, fattigt liv och mest troligt ett för tidigt slut. Men vår huvudperson har ett annat öde framför sig. Berättaren driver honom framåt: Att bli snuskigt rik är möjligt, men kräver uppoffringar. Pojken gör allting rätt. Han flyttar till stan, utbildar sig, arbetar hårt och bygger upp ett affärsimperium genom att hörsamma berättarens råd: ”undvik idealister”, ”var beredd att ta till våld” och, viktigast av allt, ”bli inte kär”. för det här är också en historia om kärlek, om en pojke och en flicka som livet igenom har en stark längtan till varandra och vars vägar korsas gång på gång.

mohsin hamid

Mohsin Hamid, född 1971, växte upp i Pakistan och studerade i USA. På svenska har han tidigare utkommit med debutromanen Nattsvärmare (2004) och Den ovillige fundamentalisten (2007), som nominerades till Bookerpriset och har filmatiserats av Mira Nair. Hans böcker har översatts till mer än 30 språk.

Amerikanska kritiker om Så blir du snuskigt rik … ”Mr Hamid bekräftar sin plats som en av sin generations mest uppfinningsrika och begåvade författare.” THe New York TiMeS ”Utomordentligt skickligt.” THe wASHiNgToN PoST ”Underbar och rörande.” TiMe MAgAziNe Sagt om Mohsin Hamids tidigare böcker: ”en unik inblick i det moderna Pakistan. rösterna som tonar fram är sarkastiska och sorgsna, en livfull klagosång som för tankarna till V.S. Naipaul och Salman rushdie.” CHiCAgo TriBUNe ”Hamids prosa är elegant och praktfull, hans dialoger superba.” eSqUire

oMSlAg: NiklAS liNDBlAD, MYSTiCAl gArDeN DeSigN oMSlAgSBilDer: SHUTTerSToCk förfATTArfoTo: JilliAN eDelSTeiN

9 789127 135840

2013-06-27 12:07


Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 7

2013-06-27 10:20


ETT

F l y t ta t i l l s ta n

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 7

2013-06-27 10:20


Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 7

2013-06-27 10:20


Obs erv era at t e n självhjälpsbok, såvida du inte har skrivit den åt dig själv, är en ren oxymoron. Du läser en självhjälpsbok för att någon som inte är du själv ska hjälpa dig, och denne någon är författaren till boken. Det gäller hela självhjälpsgenren. Det gäller gör-det-själv-böcker till exempel. Och det gäller också böcker om självutveckling. Somliga skulle nog påstå att det till och med gäller böcker om religion. Men andra skulle kanske hävda att de som påstår något sådant förtjänar att bli fastnaglade i marken och tappas på allt blod med ett långsamt snitt över strupen. Så det är nog klokast att konstatera att det råder skilda uppfattningar om den underkategorin och sedan snabbt gå vidare. Inget av ovanstående innebär att självhjälpsböcker är värdelösa. Tvärtom, de kan faktiskt vara väldigt användbara. Men det innebär definitivt att i självhjälpslandet är begreppet själv glatt som en tvål. Och glatt kan vara bra. Glatt kan vara lustbetonat. Glatt kan underlätta framkomligheten där det skulle skava om området var torrt. Den här boken är en självhjälpsbok. Syftet med den är, 9

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 9

2013-06-27 10:20


vilket framgår av titeln, att berätta hur du blir snuskigt rik i det snabbväxande Asien. Och för att göra det måste den börja med dig, där du ligger hopkrupen och huttrande på den hårdpackade jorden under din mors brits en kall daggvåt morgon. Din förtvivlan är den förtvivlan en pojke känner vars godis har slängts i soporna, vars fjärrkontroll har slut på batterier, vars sparkcykel har pajat, vars nya sneakers har blivit stulna. Detta är så mycket märkligare med tanke på att du aldrig så länge du levat har sett skymten av allt det där. Dina ögonvitor är gula, en följd av rusande bilirubin­ halter i blodet. Det virus du har drabbats av heter hepatit E. ­Typiskt sett överförs det på fekal-oral väg. Mums. Det dödar bara en på femtio, så chansen är stor att du repar dig. Men just nu känns det som om du snart ska dö. Din mamma har sett människor i samma tillstånd som ditt många gånger förr, åtminstone i tillstånd som liknar det. Så hon kanske inte tror att du ska dö. Fast man vet ­aldrig, kanske gör hon det. Kanske är hon rädd för det. Alla ska dö, och när en mamma som din hos sitt tredje barn som du ser värken som får dig att gny under hennes brits så där som du gör, känner hon kanske hur din död tar ett skutt närmare med några årtionden, drar av sig sin svarta dammiga huvudduk och med den intimitet som uppstår ur ett utsläppt hår och ett lättsinnigt leende slår sig ner här, i rummet med lerväggarna som din mor delar med alla sina kvarlevande ättlingar. Det hon säger är: »Lämna oss inte här.« Din far har hört hennes bön förr. Trots det är han inte 10

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 10

2013-06-27 10:20


fullkomligt oemottaglig för den. Han är en man med glupande sexuell aptit, och ofta när han är borta tänker han på din mors tunga bröst och fasta, fylliga lår, och han längtar fortfarande efter att tränga in i henne varenda natt och inte bara vid tre fyra besök om året. Han uppskattar även hennes ovanliga sinne för grova skämt, och ibland rentav hennes sällskap. Och även om det inte ligger för honom att ge sina barn ömhetsbetygelser, skulle han gärna se dig och dina syskon växa upp. Hans egen far fann stort nöje i att följa grödornas dagliga tillväxt på åkern, och i det avseendet, åtminstone i den mån det är jämförbart med barns utveckling, är de båda männen lika varandra. Han säger: »Jag har inte råd att ta med er till stan.« »Vi kan bo hos dig i baracken.« »Jag delar rum med chauffören. Han är en kedjerökande, väderspänd, onanerande skithög. Inga familjer bor i baracken.« »Du tjänar tiotusen nu. Du är ingen fattig man.« »Om jag har tiotusen i stan är jag en fattig man.« Han reser sig och går ut. Dina ögon följer honom, hans lädersandaler saknar rem baktill, snörena flaxar, de skrovliga hälarna är valkiga, hårda, som havstulpaner. Han kliver ut på den öppna gårdsplanen som ligger mitt i din stora klanfamiljs inhägnade by. Det är knappast troligt att han kommer att dröja sig kvar där i begrundan över det ensamma, skuggande trädet som är så välgörande på sommaren, men nu på våren ännu är styvt och spretigt. Det kan hända att han lämnar byn och beger sig bort till andra sidan åsen där 11

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 11

2013-06-27 10:20


han föredrar att tömma tarmen, sätter sig på huk och med kraft krystar för att bli kvitt exkrementerna. Det kan hända att han är ensam, det kan hända att han inte är det. Bredvid åsen ligger ett innehållsrikt dike med en manslängds djup, och i dikets botten syns vatten rinna i en smal rännil. Så här års ger det ett lika paradoxalt intryck som en utmärglad lägerfånge påhängd en smällfet kondit­ors rock. Bara korta stunder, under monsunregnen, fylls diket någorlunda till brädden, och också det är en företeelse som inträffar mer sporadiskt än den gjorde förr i tiden, beroende på ständigt allt ostadigare atmosfäriska strömmar. Människorna i din by uträttar sina behov nedströms om platsen där de tvättar sina kläder, en plats som i sin tur ­ligger nedströms om platsen där de hämtar sitt dricks­vatten. Längre uppströms ligger grannbyn där de gör likadant. Ännu längre upp, där vattnet kommer ut från bergen som en ibland forsande bäck, utnyttjas den delvis i den mekaniska driften vid en gammal rostande småskalig textil­fabrik, och delvis som avlopp för det fisstinkande grågrumliga utsläpp som blir följden. Din far är kock, men trots att han är relativt duktig på sitt jobb och dessutom bördig från landsbygden, är han inte den som är överdrivet kinkig med att råvarorna ska vara ­färska och av god kvalitet. Att laga mat är för honom att vara skicklig med kryddor och olja. Hans mat bränner på tungan och täpper till artärerna. När han ser sig omkring här ser han inte taggiga blad och ludna små bär till en spritsig ­sallad, ljusbruna vetestjälkar till stenmalet mjöl som kan gräddas 12

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 12

2013-06-27 10:20


över öppen eld och bli en ballong av gudomligt bröd. I stället ser han pensum av hårt slitsamt arbete. Han ser timmar och dagar och veckor och år. Han ser knoget med vilket en bonde byter sin tilldelade tid i denna värld mot en tilldelad tid i denna värld. Här, i den berusande doften från naturens skafferi, känner din far en pust av dödlighet. De flesta av byns män som nu arbetar i stan kommer faktiskt hem till veteskörden. Men det är fortfarande för tidigt på året för det. Din far har fått ledigt och därför är han här. Inte desto mindre är det troligt att han ansluter till sina bröder och ägnar förmiddagen åt att skära gräs och klöver till foder. Återigen kommer han att huka sig ner, men den här gången med skäran i handen och hans vaggande samla ihop-skära-släppa-rörelser kommer att upprepas om och om och om igen alltmedan solen på sitt håll steg för steg går sin vanliga väg över himlen. Bredvid honom leder en enda lerstig genom åkrarna. Om jordägaren eller dennes söner skulle köra förbi i sin monster­jeep, skulle din far liksom hans bröder föra handen till pannan, buga djupt och vända bort blicken. Att se jord­ ägaren i ögonen har i århundraden varit förknippat med fara i de här trakterna, kanske ända sedan tidernas begynnelse. På sistone har vissa män börjat med det. Men de bär skägg och förtjänar sitt levebröd i skolorna. Deras gång är stolt, de bröstar sig. Din far är inte en av dem. Faktum är att han tycker nästan lika illa om dem som om jordägarna, och av samma skäl. I hans ögon tycks de härsklystna och lata. Där du ligger på sidan med örat mot den hårdpackade 13

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 13

2013-06-27 10:20


jorden, ser du från ditt perspektiv, som är i höjd med en upprest mask, din mor gå efter din far ut på gårdsplanen. Hon matar vattenbuffeln som står tjudrad där, kastar ner foder som skördats dagen innan och blandats med halm i ett trätråg, och mjölkar djuret medan det idisslar, strålarna smäller hårt mot hennes plåthink. När hon är klar kommer byns barn, dina syskon och kusiner, och föser ut buffeln, ­hennes kalv och getterna på bete. Du hör hur det svischar om de avskalade kvistar de håller i och så är de utom synhåll. Sedan är det dina fastrars tur att lämna byn, med ler­ krukor på hjässan till vattenhämtning och famnen full av smutstvätt och tvål. Det där är gemensamma sysslor. Din mammas uppgifter får skötas på egen hand. Hon är ensam, de tillsammans. Det är inte någon tillfällighet. Hon sitter på huk precis som din far högst sannolikt sitter på huk, fast med en skaftlös kvast i handen i stället för skära, och hennes vaggande sop-sop-sopande ligger nära hans rörelser. Att sitta på huk sparar på krafterna, det skonar ryggen och är således ergonomiskt, och dessutom gör det inte ont. Men när man gjort så i timmar och dagar och veckor och år ekar den lätta plågan i sinnet likt kvävda skrin från en underjordisk tortyrkammare. Det kan uthärdas i oändlighet, förutsatt att den aldrig blir uppmärksammad. Din mamma sopar rent på gårdsplanen under sin svärmors överinseende. Den gamla kvinnan sitter i skuggan med sjalsnibben i munnen för att dölja inte så mycket sina frestande behag som det att hon saknar tänder, och ser på med osläckligt missnöje. I byn anses din mamma vara 14

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 14

2013-06-27 10:20


fåfäng och högfärdig och envis, och de där anklagelserna svider för de stämmer allihop. Din farmor säger till din mamma att hon har hoppat över ett ställe. Eftersom hon är tandlös och håller tygsnibben mellan läpparna, låter det som om hon spottar. Din mamma och din farmor leker en väntelek. Den äldre kvinnan väntar på att den yngre kvinnan ska åldras, den yngre kvinnan väntar på att den äldre kvinnan ska dö. Det är en lek som båda två kommer att vinna vare sig de vill eller inte. Under tiden demonstrerar din farmor sin auktoritet så ofta hon kommer åt och din mamma demonstrerar sin kroppsliga styrka. De andra kvinnorna i byn skulle varit rädda för din mamma om det inte vore för männens betryggande närvaro. I ett helmatriarkaliskt samhälle skulle din mamma säkert erövrat drottningtronen, med en blodig stav i handen och krossade skallar runt fötterna. Här är hennes största framgång att hon för det mesta är förskonad från allvarliga provokationer. Men det är ingen obetydlig seger, avskuren som hon är från sin egen by. Underförstått mellan din mamma och din pappa är att på tiotusen i månaden kunde han med nöd och näppe ha råd att ta med sig din mamma och er barn till stan. Det skulle bli knapert men inte helt omöjligt. För närvarande kan han skicka hem merparten av sin lön till byn, där den delas upp mellan din mamma och den övriga klanen. Om hon och ni barn skulle flytta hem till honom, skulle strömmen av pengar hit smalna av till en rännil, som stiger som vattnet i diket bara under de två helgmånaderna, då han 15

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 15

2013-06-27 10:20


kanske vågar räkna med en bonus och förhoppningsvis inte har några skulder som måste betalas. Du ser på när din mamma skär upp en lång vit r­ättika och kokar den över en öppen eld. Solen har fördrivit ­daggen, och trots att du är så sjuk fryser du inte längre. Men du ­känner dig svag och det onda i magen känns som om en parasit äter upp dig levande inifrån. Så du gör inget motstånd när din mamma lyfter upp ditt huvud från marken och slevar in sin dekokt i munnen på dig. Det luktar som en rap, som gaserna från en mans buk. Det får det att vända sig i magen på dig. Men du har ingenting i dig som du kan kräkas upp, och du dricker det utan missöden. När du efteråt ligger orörlig, en ung gulhyad bondpojke med rättikssaft sipprande ur mungipan så att det uppstår en liten lerig pöl på marken, måste det förefalla som om det ligger utom räckhåll för dig att bli snuskigt rik. Men hav förtröstan. Du är inte så maktlös som du verkar. Din stund ska komma. Ja, den här boken ska erbjuda dig ett val. Tid för beslut infaller ett par timmar senare. Solen har gått ner och din mamma har lagt upp dig på britsen, där du ligger insvept i en filt trots att kvällen är varm. Männen har kommit hem från åkern och familjen, alla utom du, har ätit tillsammans ute på gården. Genom dörren kan du höra gurglet från en vattenpipa och se glöden flamma till när en av dina farbröder drar ett bloss. Dina föräldrar står över dig och tittar ner. I morgon ska din far återvända till stan. Han tänker. »Klarar du dig nu?« frågar han dig. 16

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 16

2013-06-27 10:20


Det är den första fråga han ställer till dig under det här besöket, kanske den första mening han har sagt direkt till dig på många månader. Du har ont och du är rädd. Så svaret är självklart nej. Ändå säger du »Ja.« Och tar ditt öde i egna händer. Din far begrundar ditt rosslande svar och nickar. Han säger till din mamma: »Det är en stark pojke, den här.« Hon säger: »Han är mycket stark.« Du kommer aldrig att få veta om det är ditt svar som gör att din far ändrar sig. Men den kvällen säger han till din mamma att han har bestämt att hon och ni barn ska flytta till honom i stan. De beseglar beslutet med sex. Samlag i byn är bara en privatsak när det sker i det fria. Inomhus har inga par ett eget rum. Dina föräldrar delar sitt med alla sina kvarlevande tre barn. Men det är mörkt, så det är inte mycket som syns. Dessutom är både din mamma och din pappa nästan helt påklädda. De har aldrig någonsin klätt av sig nakna för att kopulera. Din far ställer sig på knä och löser upp snöret i sina vida byxor. Din mamma som ligger framstupa på golvet vrider bäckenet och gör likadant. Hon sträcker sig bakåt för att dra i gång honom med handen, en bestämd och ogenerad åtbörd ungefär som när hon mjölkade vattenbuffeln i morse, men hon märker att han redan är redo. Hon ställer sig på alla fyra. Han tränger in i henne, stöder sig med en hand och håller den andra om hennes bröst, omväxlande för att smeka och 17

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 17

2013-06-27 10:20


för att ha greppet när han skjuter på. I viss mån bemödar de sig om att dämpa ljudet, men muskulöst s­ tånkande, kroppsligt daskande, ansträngd andning och hydrauliskt sug förblir likväl hörbart. Du och dina syskon sover eller låtsas sova tills de är klara. Sedan lägger de sig hos er på din mammas brits, utpumpade, och har på några ögonblick förlorat sig i sina drömmar. Din mamma snarkar. En månad senare har du repat dig så pass att du kan sitta med din bror och din syster och trängas med minst sextio andra uppe på taket till den överlastade bussen som ska föra din familj till stan. Om den gör en gir och välter när den skenar fram på vägen i sin vansinniga tävlan med andra lika fullpackade konkurrenter som vill hämta upp nya och åter nya klungor av presumtiva passagerare utmed rutten, är sannolikheten att du omkommer eller åtminstone blir lemlästad extremt hög. Sådana saker inträffar ofta, fast inte alls lika ofta som de inte inträffar. Men i dag har du tur. Med ett fast grepp om rep som för det mesta lyckas hålla kvar bagaget på fordonet blir du vittne till ett tidsförlopp som snabbt springer om sin kronologiska motsvarighet. Precis som en tvär stigning på höjden när man beger sig upp i bergen kan slunga en från subtropisk djungel till semiarktisk tundra, kan ett par timmar på en buss från avlägsen landsbygd till storstadens centralitet ge en känslan av att omspänna årtusenden. Där uppe på det svartröksspyende transportmedlet med styrbords slagsida iakttar du förändringarna med för­undran. Lerstigar övergår till asfalterad väg, potthålen blir allt färre 18

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 18

2013-06-27 10:20


för att snart försvinna nästan helt, och anstormningen av mötande kamikazetrafik upphör och ersätts av den fyrfiliga motorvägens påtvingade lugn. Elektriciteten gör entré, först i förbifarten då ni slinker under en stålparad av högspänningsjättar, lite senare i form av ledningar som passerar i ögonhöjd från busstaket på ömse sidor om vägen, och slutligen med gatlyktor och butiksskyltar och strålande, storslagna affischtavlor. Husen övergår från ler till tegel till betong och reser sig dessutom till ofattbara fyra våningar, fem rentav. Vid varje nytt underverk tror du att du är framme, att ­inget mer än detta väl kan ingå i ditt slutmål, och varje gång får du inse att du tar fel tills du slutar tro någonting alls och bara kapitulerar inför alla skikt av märkvärdigheter och syner som sköljer över dig likt störtregnen som ­oupphörligen följer på varandra under monsuntiden, det vill säga oupphörligen tills de upphör, utan förvarning, och så skakar bussen till och stannar och du är äntligen ­oåter­kalleligt framme. I den stund du och dina föräldrar och syskon kliver av förkroppsligar du en av de stora förändringarna i din samtid. En gång för länge sedan var din klan oräknelig, inte oändlig, men den bestod av ett stort antal som inte gick att uppge på rak arm, nu är ni fem stycken. Fem. Fingrarna på ena handen, tårna på ena foten, en mikroskopisk skara jämfört med fiskstim eller fågelflockar eller varför inte människostammar. I familjeevolutionens historia står du och alla miljoner andra migranter som är som du för en ständigt pågående kärnspridning. Det är en explosiv omvandling där de vid19

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 19

2013-06-27 10:20


sträckta släktbandens stödjande, kvävande, stabiliserande struktur försvagas och ger vika, och efter sig lämnar det osäkerhet, oro, produktivitet och potential. Att flytta till stan är första steget mot att bli snuskigt rik i det snabbväxande Asien. Och det har du nu tagit. Gratulerar. Din syster vänder sig om och ser på dig. Med vänstra handen stöttar hon det kolossala byltet med kläder och andra tillhörigheter hon balanserar på huvudet. Med den högra håller hon i handtaget på en sprucken och bucklig res­väska som troligen kasserats av sin ursprungliga ägare någon gång ungefär när din far kom till världen. Hon ler och du ler till svar, era ansikten är små ovaler av något hemvant i en för övrigt oigenkännlig värld. Du tror att din syster försöker inge dig tillförsikt. Du är så ung att du inte har en tanke på att det kan vara hon som behöver få tillförsikt, att hon inte söker din blick för att trösta dig utan snarare för att få den tröst hennes alldeles nyss tillfrisknade lillebror har förmågan att skänka henne just nu när utsattheten är som störst.

20

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 20

2013-06-27 10:20


Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 21

2013-06-27 10:20


Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 22

2013-06-27 10:20


TVÅ

Gå i skola

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 23

2013-06-27 10:20


Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 24

2013-06-27 10:20


Det är märkligt att så många böcker lätt inordnas i kategorin självhjälp. Ja men varför framhärdar du till exempel med att läsa den där jättehyllade, mördande tråkiga utländska romanen, varför kämpar du dig igenom sida efter sida efter gud-tar-det-aldrig-slut-sida med sirapsseg prosa och en inbilsk ytlighet som får rodnaden att stiga på dina kinder, om det inte handlar om en lust att förstå fjärran länder som på grund av globaliseringen i allt högre grad påverkar tillvaron i ditt eget? Vad är det där för en lust du har, innerst inne, om inte ett behov av självhjälp? Och hur är det med de andra romanerna, de som tack vare sin handling eller sitt språk eller sin klokskap eller sin ymnighet av kostnadsfritt och detaljerat sex du ­faktiskt ­gillar och läser med förtjust aptit? Nog är väl också de v­ arianter på självhjälp. Åtminstone hjälper de dig att för­driva tiden, och tid är det stoff som vi själva vävas av. ­Samma sak gäller för berättande sakprosa och dubbelt upp för icke­berättande sakprosa. I själva verket kan man säga att alla böcker, varenda bok som någonsin skrivits, erbjuds läsaren som en form av själv25

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 25

2013-06-27 10:20


hjälp. Läroböcker, de där hororna, är särskilt angelägna om att framhålla den saken, och det är med en lärobok som du, i detta nu, efter flera år i storstan, går gatan fram. Din stad är inte planerad som en encellig organism, med en välmående kärna omgiven av en smet av slum. Den saknar den kollektivtrafik som krävs för att på ett tillfreds­ ställande sätt kunna förflytta alla sina arbetare två gånger om dagen. Efter kolonialmaktens frånträde för flera generationer sedan saknar den dessutom en regering som är kraftfull nog att konfiskera individuell egendom i tillräckligt stor omfattning. Följaktligen lever de fattiga tätt inpå de rika. Ofta är det bara en boulevard som skiljer förmögna kvarter från fabriker och marknadsplatser och kyrkogårdar och de i sin tur kan vara avskilda från de allra fattigastes bostäder genom blott ett kloakdike, ett järnvägsspår eller en smal gränd. Ditt eget triangelformade kvarter är som många andra avgränsat av alla tre. När du väl är framme ser du ett vitkalkat hus med en skylt som upplyser om byggnadens namn och funktion. Det är din skola och den är inkilad mellan en däckreparationsverkstad och en närbutik som drar in merparten av sina intäkter på cigarettförsäljning. Fram till ungefär tolv års ålder, då alternativkostnaden i försakad lön blir betydande, kommer de flesta barn i ditt område faktiskt iväg till skolan. De flesta men långt ifrån alla. En pojke med bar överkropp, lika lång som du, arbetar i däckverkstaden. Han tittar efter dig nu när du går förbi. Det går femtio elever i din klass och det finns stolar åt 26

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 26

2013-06-27 10:20


trettio. Övriga sitter på golvet eller står upp. Ni får undervisning av en ensam, avtärd lärare, möjligen tuberkulossjuk, som spottar betelnötssaft oavbrutet. I dag går han igenom multiplikationstabellerna. Det gör han med ett tankspritt mässande eftersom det pedagogiska verktyg han föredrar, rättare sagt det enda han behärskar, är påtvingad mekanisk utantillinlärning. De delar av hans hjärna som inte behövs för att kontrollera mjukvävnad och ben i hans talapparat vandrar iväg långt, långt bort. Din lärare mässar: »Tio tior, etthundra.« Hela klassen mässar detsamma. Din lärare mässar: »Elva elvor, etthundratjugoett.« Hela klassen mässar detsamma. Din lärare mässar: »Tolv tolvor, etthundratrettiofyra.« En dumdristig röst avbryter. Den säger: »Fyrtiofyra.« Det uppstår en dämpad tystnad. Rösten är din. Du sa det utan att tänka, eller i varje fall utan att tänka efter ordentligt. Din lärare säger: »Vad sa du?« Du tvekar. Men det har skett. Det gives ingen återvändo. »Fyrtiofyra.« Din lärares tonfall är hotfullt mjukt. »Varför sa du det?« »Tolv tolvor blir etthundrafyrtiofyra.« »Tar du mig för en idiot?« »Nej, sir. Jag tyckte ni sa etthundratrettiofyra. Jag hörde fel. Ni sa etthundrafyrtiofyra. Förlåt, sir.« Hela klassen vet att läraren inte sa etthundrafyrtiofyra. Eller kanske inte hela klassen. Många elever hörde inte på, de fantiserade om drakflygning eller maskingevär eller 27

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 27

2013-06-27 10:20


r­ ullade fynd från näsborren till små kulor mellan tummen och pekfingret. Men några av dem vet. Och alla i klassen vet vad som kommer att hända nu, om än inte exakt vilken form det kommer att ta. De ser på med skräckfylld fascination, som sälar på en klippa betraktar en stor vit haj på väg upp precis under en av dem, bara några simtag bort. De flesta av er har tidigare bestraffats av er lärare. Du som hör till de mest kvicktänkta eleverna har ådragit dig några av de hårdaste bestraffningarna. Du gör ditt bästa för att dölja dina kunskaper, men då och då tar sturskheten överhanden och det flyger ut, precis som det gjorde nu, och då får man veta att man lever. Din lärare stoppar handen i fickan på sin kurta där han förvarar en liten skopa grov sand och tar dig sedan i örat, sanden på hans fingertoppar gör att det dessutom skaver om det kraftiga tryck han klämmer åt med så att örsnibben inte bara blir mosad utan dessutom öm och lite blodig. Du skulle aldrig skrika till, det lilla nöjet ska din torterare inte få, och därmed försäkrar du dig om att straffet du ska uthärda blir förlängt. Din lärare ville inte bli lärare. Han ville bli mätaravläsare på elverket. Mätaravläsare behöver inte tåla barn, arbetar förhållandevis lite och viktigast av allt, de har större chans att dra fördel av korruptionen och har det således bättre ställt och åtnjuter större respekt i samhället. Inte heller vore det ouppnåeligt för din lärare att bli avläsare. Hans farbror arbetade på elverket. Men den enda tjänst som mätaravläsare den där farbrodern kunde röja vägen för gick, så som allt av det mest åtråvärda i livet ofelbart gjorde, till din lärares äldre bror. 28

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 28

2013-06-27 10:20


Så din lärare, som i och för sig körde i slutexamen på läro­ verket men lyckades få betygen förfalskade och med sina falska betyg plus en muta motsvarande sextio procent av en framtida årslön och hyfsade kontakter på låg nivå inom skolbyråkratin i form av en kusin, kunde bara skaffa sig den tjänst han för närvarande innehar. Han är inte precis en man som lever för att undervisa. I själva verket hatar han att undervisa. Han tycker det är förnedrande. Trots det hyser han en liten men inte obefintlig fasa för att bli av med ­jobbet, för att på något sätt bli ertappad, eller om inte för att bli av med jobbet så åtminstone för att hamna i en situation där han blir tvungen att betala ännu en och förvisso större muta för att kunna behålla det, och den fasan, förstärkt av hans gnagande bitterhet och hans inte ogrundade över­ tygelse om att världen i djupaste mening är orättvis, kommer till uttryck i den regelbundna dos av våld han gisslar sina skyddslingar med. Med varje slag, intalar han sig, hjälper han skolningen att penetrera ännu en tjockskalle. Penetration och skolning, det är sammanflätade livsvillkor för många av de människor som du har omkring dig. För din syster till exempel. Hon gråter när du kommer hem. På sistone har hon oroväckande ofta växlat mellan återhållna men klotrunda tårar och en snorkigt självbelåten uppsyn. För tillfället gäller det förstnämnda. Du säger: »Nu igen?« »Sitt på min pitt, lillfitta.« Du ruskar på huvudet. Du är för svag för att orka svara med samma mynt, och framför allt för utmattad för att vara 29

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 29

2013-06-27 10:20


säker på att kunna ducka för hennes blixtsnabba örfilar. Hon märker att något är på tok. Hon säger: »Har nån slagit dig?« »Läraren.« »Den där bögjäveln. Kom hit.« Du sätter dig bredvid henne och hon lägger armen om dig och stryker dig över håret. Du blundar. Hon snörvlar till lite, men hon har gråtit klart för den här gången. Du säger: »Är du rädd?« »Rädd?« Hon skrattar ansträngt. »Det är han som ska vara rädd för mig.« Den hon syftar på är din fars syssling, tio år äldre än hon, som hon nu är bortlovad till. Hans första fru avled nyligen i barnsäng efter två tidigare missfall, och man har inte varit sen med att ordna en ny åt honom. »Har han kvar den där mustaschen?« frågar du. »Hur ska jag veta det? Jag har inte sett honom på åratal.« »Den var enorm. Den där mustaschen.« »Du vet väl vad man säger om storleken på en mans mustasch.« »Nej vadå?« »Skit i det.« »Men är du rädd då?« »För vad?« »Inte vet jag. För att åka härifrån. Jag skulle vara jätterädd om jag måste flytta tillbaka till byn alldeles ensam.« »Det är därför du fortfarande är en liten pojke och jag är kvinna.« 30

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 30

2013-06-27 10:20


»Du är en flicka.« »Nej, jag är en kvinna.« »Flicka.« »Jag blöder varje månad. Jag är en kvinna.« »Du är äcklig.« »Kan väl hända.« Hon ler. »Men en kvinna.« Sedan överraskar hon dig. Hon gör något som du förknippar med kvinnor av ett visst omfång och en viss tyngd, inte med en spenslig flicksnärta som din syster. Hon sjunger. Hon sjunger med dämpad och stark röst. Hon sjunger en sång som mödrarna i din by sjunger för sina nyfödda, en sång som din mamma faktiskt sjöng för var och en av er. Den är som en vaggvisa fast i snabbare tempo, inte avsedd att få ett barn att somna utan snarare att förmedla moderns närvaro när någon syssla tvingar henne utom räckhåll eller ur sikte. Du har inte hört den på flera år. Det känns märkligt att höra din syster sjunga den, egendomligt lugnande och oroande på samma gång. Du lutar dig mot henne när hon sjunger och känner hur hennes kropp vidgas och dras ihop som ett dragspel. När hon tystnar säger du: »Vi kan väl leka flod.« »Okej.« Ni går ut ur rummet som hela familjen delar; det är lika stort som rummet ni delade hemma i byn men inte byggt av lera utan murat med tegel, betänkligt balanserat ovanpå den tredje och högsta våningen i ett vingligt smalt hus. Ni pilar nerför trappan och fortsätter bort till en smal undanskymd gränd, eller ett prång snarare eftersom den tar av från gatan 31

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 31

2013-06-27 10:20


men inte leder någonvart och är kringskuren av bostadshus på tre sidor. Den innehåller en kulle av sopor, och bakom den ligger en öppen kloak. Om en spanare skulle iaktta scenen genom siktet på en kretsande rekognosceringssatellit skulle vederbörande se två barn bete sig högst besynnerligt. Han eller hon skulle notera att de ger prov på en opåkallad vaksamhet medan de närmar sig kloaken som om det inte vore en liten rännil med exkrementer av varierande viskositet utan snarare en framvällande fors. Och trots att avloppsdiket är grunt och lätt kan tas i ett enda språng står barnen på ömse sidor och håller händerna som en tratt runt munnen som om de ropar till varandra från ett stort avstånd. När ett gemensamt beslut har fattats tar en av dem upp en metallpinne av något slag, en bortslängd eker från ett cykelhjul kanske, och tycks använda den som metspö, låt vara utan rev eller bete och utan minsta utsikt att få napp. Den andra tar en bit avriven brun kartong och hugger med den över kloaken. Ljustras det genomskinliga sköldpaddor? Sjasas det bort osynliga krokodiler? Det är svårt att bedöma syftet med flickans frenetiska viftningar. Plötsligt sätter hon sig på huk och rör händerna som om hon ska göra upp eld. Pojken ropar till henne och hon slänger över ena änden på sin sjal till honom. Du tar ett fast grepp om sjalen. I dina händer blir den det rep du behöver för att kunna vada över floden. Men innan du hinner göra det, och utan förvarning, bryts förtrollningen. Du följer din systers förändrade blick och ser att ett fönster som tidigare var stängt nu står öppet. En lång 32

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 32

2013-06-27 10:20


och skallig man lutar sig mot det och betraktar oavvänt din syster. Hon rycker sjalen ur dina händer och kastar ena änden över huvudet, den andra runt sin ännu plattbröstade överkropp. Hon säger: »Vi går hem.« Din syster har arbetat som piga nästan ända sedan familjen kom till stan, för din fars lön kunde inte hålla jämna steg med de senaste årens galopperande inflation. Hon hade blivit lovad att få gå i skolan igen så fort din bror, mittenbarnet av er tre i den kvarlevande syskonskaran, blev gammal nog att börja arbeta. Hon uppvisade mer entusiasm för studier under sina få månader i ett klassrum än din bror hade gjort under alla år han suttit där. Nu hade det hittats en plats åt honom som målarlärling och därför hade han tagits ur skolan, men din syster kommer inte att skickas dit i hans ställe. Hennes tid för sådana onödigheter har runnit förbi. Äktenskap är vad som väntar henne. Hon är utsedd att tas i besittning. Din bror sitter och vilar när ni två kommer hem. Han är dödstrött, och fint vitt färgdamm täcker den blottade huden på hans händer och ansikte. Han har det i håret också, som en teaterskådespelares sminkning, och han påminner om en pojke som snart ska ut på scen för att spela medelålders man i en skolpjäs. Han ser matt på er och hostar. Din syster säger: »Jag har ju sagt åt dig att du inte ska röka.« Han säger: »Jag röker inte.« Hon nosar på honom: »Jo, det gör du.« »Det är mäster som gör det. Jag bara är nära honom hela dan.« 33

Hamid-Inlaga-Korr4-Original-130627.indd 33

2013-06-27 10:20


Flytta till stan! Bli inte kär! Undvik idealister!

Med sina två första romaner etablerade sig Mohsin Hamid som en nyskapande berättare med fingret på världens puls. Nu är han tillbaka med en roman som lånat självhjälpbokens form. Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien beskriver i tolv kapitel hur du tar dig från extrem fattigdom till snuskig rikedom.

ISBN 978-91-27-13584-0

foTo: JilliAN eDelSTeiN

NOK_HAMID_SA_BLIR_DU_ACKLIGT_RIK_I_DET_SNABBVAXADE_ASIEN.indd Alla sidor

Såa blir du snuskigt rik i det snabbvaxande asien

en pojke föds på landsbygden i ett land som kan vara Pakistan. Att stanna i byn skulle innebära ett hårt, fattigt liv och mest troligt ett för tidigt slut. Men vår huvudperson har ett annat öde framför sig. Berättaren driver honom framåt: Att bli snuskigt rik är möjligt, men kräver uppoffringar. Pojken gör allting rätt. Han flyttar till stan, utbildar sig, arbetar hårt och bygger upp ett affärsimperium genom att hörsamma berättarens råd: ”undvik idealister”, ”var beredd att ta till våld” och, viktigast av allt, ”bli inte kär”. för det här är också en historia om kärlek, om en pojke och en flicka som livet igenom har en stark längtan till varandra och vars vägar korsas gång på gång.

mohsin hamid

Mohsin Hamid, född 1971, växte upp i Pakistan och studerade i USA. På svenska har han tidigare utkommit med debutromanen Nattsvärmare (2004) och Den ovillige fundamentalisten (2007), som nominerades till Bookerpriset och har filmatiserats av Mira Nair. Hans böcker har översatts till mer än 30 språk.

Amerikanska kritiker om Så blir du snuskigt rik … ”Mr Hamid bekräftar sin plats som en av sin generations mest uppfinningsrika och begåvade författare.” THe New York TiMeS ”Utomordentligt skickligt.” THe wASHiNgToN PoST ”Underbar och rörande.” TiMe MAgAziNe Sagt om Mohsin Hamids tidigare böcker: ”en unik inblick i det moderna Pakistan. rösterna som tonar fram är sarkastiska och sorgsna, en livfull klagosång som för tankarna till V.S. Naipaul och Salman rushdie.” CHiCAgo TriBUNe ”Hamids prosa är elegant och praktfull, hans dialoger superba.” eSqUire

oMSlAg: NiklAS liNDBlAD, MYSTiCAl gArDeN DeSigN oMSlAgSBilDer: SHUTTerSToCk förfATTArfoTo: JilliAN eDelSTeiN

9 789127 135840

2013-06-27 12:07


9789127135840