Page 1


Snaskgubben Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Nina Ljungberg Bild: Anna Andersson Grafisk form och sättning: Ulrika Slottner, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga 2013 ISBN: 978-91-87001-87-1


Text: Nina Ljungberg Bild: Anna Andersson

Tack mina underbara barn Estelle och Natalie fÜr att ni har lyssnat, haft synpunkter och hjälpt mig med boken.


яВе 6


Det finns mammor och pappor som varnar sina barn för snuskgubbar men det finns också vuxna som inte säger någonting alls och låtsas att problemet inte finns. Men tyvärr är det inte så enkelt så därför skall jag berätta en historia för dig. Jag skall lära dig hur man känner igen och hur man undviker en snaskgubbe. Jag kallar dem så för att jag hörde fel när mamma pratade om snuskgubbar. Jag tyckte hon sa snaskgubbar och det är faktiskt ett bra namn eftersom de ofta har fickorna fulla med godis/snask.

 • Har du hört talas om fula gubbar?

• Förstår du vad jag menar med snaskgubbar? • Tror du att det finns fula tanter/snasktanter?

7


En snaskgubbe är en person som ger godis till barn eller lurar iväg pojkar och flickor genom att locka med en gullig hund. Men inte för att vara snäll utan med en baktanke om att få något tillbaka. Alltså: Barnet får snask medan personen tänker på snusk! Nu är inte alla givmilda vuxna ”snaskgubbar”, bara för att de ger godis till barn. De flesta människor är faktiskt vänliga och snälla. Men det är de som luras som du skall akta dig för.

8


Det kan vara lite svårt att inse skillnaden på snäll givmildhet eller lurig muta – men jag tror att du snart förstår vad jag menar. Nu vill jag fortsätta berätta för dig om vad som hände en alldeles vanlig dag. Vill du lyssna och höra min historia?

9


Allting började i min favoritlekpark. Det var många barn som var där och lekte och de flesta hade någon vuxen med sig – men inte jag. Min mamma var på jobbet och pappa städade huset, så jag var där ensam. Men det som hände den där dagen gjorde att jag önskade att jag haft någon med mig. Någon som kunde förklara och hjälpa. För då upptäckte jag att man måste se upp med luriga människor. Alla vuxna är nämligen inte snälla mot barn – även om de låtsas.

 • Vart får du gå ensam? • När önskar du att din mamma och pappa är med? • Är vuxna alltid snälla?

10


11


Plötsligt var jag ensam kvar på lekplatsen. Både barn och vuxna hade gått därifrån. Alla var borta förutom en farbror som satt på en bänk vid kanten av skogen. Han tittade sig omkring och vek sakta ihop sin tidning. Sedan ropade han på mig och frågade om jag ville ha en klubba. Det ville jag gärna, men jag fick inte äta godis mitt i veckan. Så jag visste inte riktigt hur jag skulle göra och vad jag skulle svara.

 • Hur hade du gjort?

• Får du äta godis mitt i veckan?

• Brukar vuxna ge godis till barn de inte känner?

12


13


Jag gick fram till farbrodern. Han såg ensam ut och pratade tyst så jag fick gå riktigt nära för att höra vad han sa. – Tycker du om röda klubbor med fruktsmak, frågade han mig? Jag svarade att klubbor är gott men att jag bara fick äta godis på lördagar. Då sa farbrodern att han inte skulle säga något om godiset om jag lovade att inte berätta för någon om honom. – Nu har vi en hemlighet tillsammans, sa han och blinkade.

 • Har du någon hemlighet? • Får man berätta hemligheter?

• När bör man bryta löften om att inte berätta?

14


15


Visste du att det finns vuxna som försöker lura barn genom att locka med godis? Jag kallar dem för Snaskgubbar för de ger bort snask när de tänker på snusk. Egentligen är de inte särskilt många, men de som finns måste vi barn se upp med. Jag träffade en Snaskgubbe i lekparken där vi bor. Så vill du höra min historia kan jag berätta om vad som hände mig.

”Genom boken vill jag varna för fula gubbar och minska risken för att fler barn hamnar i trubbel.”

”Jag har länge saknat ett material för att underlätta samtal om fula gubbar. Och när jag pratade med olika pedagoger fick jag bristen bekräftad. Då bestämde jag mig. Med yrkesbakgrund som socionom, vidareutbildning inom sexologi och journalistik men framförallt som tvåbarnsmamma var det dags att ta tag i det. Jag skulle skriva en bok som varken skrämde eller skojade bort allvaret och göra en text som fungerade lika bra som pedagogiskt hjälpmedel inom skola/omsorg som att läsas hemma med mamma eller pappa. Nu hoppas jag att Snaskgubben, trots sitt känsliga ämne, blir en stunds trevlig läsning där du som vuxen får inblick i hur barnet resonerar och där barnet får chans att reflektera om vad som kan hända - innan det händer.” Nina Ljungberg, författare

Boken riktar sig till barn i åldern 5 – 10 år och bör läsas tillsammans med en vuxen. Huvudpersonen är könsneutral så att både pojkar och flickor kan identifiera sig och med hjälp av de riktade frågorna blir barnet delaktigt i berättelsen och ni kan prata utifrån historien.

ISBN 978-91-87001-87-1

www.idusforlag.se

9 789187 001871

9789187001871