Issuu on Google+

Orden du väljer gör skillnad! I samtal med barn som har ADHD är det extra viktigt att vi väljer våra ord och uttryck med omsorg. Anledningen till det är att vårt sätt att samtala avspeglas på barnen och de kommer således bemöta oss, såsom vi bemöter dem. Jag vill dock belysa att det finns en skillnad mellan att samtala med och att tala till barn. Att samtala med förutsätter att båda parter är intresserad av den andres världsbild, medan att tala till någon är mer av en envägskommunikation. Denna kan liknas vid att vuxna talar till barn genom att ge ”order”: På med skorna! Tvätta händerna! Var tyst! Barn gör som vi gör och inte som vi säger är ett uttryck som ofta används av oss vuxna. Trots att vi är medvetna om innebörden så lever vi inte som vi lär. Hur kommer det sig? Jo, det kommer sig av hur vi själva blivit uppfostrade. Det problemfokuserade sättet att samtala har för många av oss automatiserats och är svårt att bryta. Det krävs en enorm viljestyrka att förändra sitt sätt att samtala, men det är definitivt värt det! För att tydliggöra för dig hur sättet att samtala skiljer sig åt mellan lydnadskulturen och samarbetskulturen har jag skapat följande lista: Lydnadskultur

Samarbetskultur

Du ska inte…

Du ska…

Du måste…

Du behöver… / Jag vill att du…

Du kan inte…

Försök!

Varför gör du…

Hur tänkte du…

Sluta!

Stopp!

Hur många gånger ska jag behöva säga till…

Nu påminner jag dig…


Nej, du får inte!

Du får det efter lunchen!

Vad bra du är på att…

Vad du har lärt dig!

Vad fint du gör!

Berätta vad du gör!

Om du bara kunde göra…

När du har gjort…

Fler Nej än Ja

Fler Ja än Nej

I det lösningsfokuserade sättet att samtala används ord och uttryck på ett sätt som hjärnan kan hantera. Vilka ord och uttryck du väljer kan göra stor skillnad i relationen till barn med ADHD och även till andra människor. ”Inte” Vår hjärna tänker i bilder. Föreställ dig en bildskärm i barnets hjärna där bilder projiceras utifrån det vi säger: Spring inte! Svär inte! Du får inte ha jackan på dig! När vi talar till barn och i vår konversation lägger in ordet inte så blir det problem. Det finns ingen bild för ordet inte! Bilden som projiceras i hjärnan och det barnen hör blir således: Spring! Svär! Du får ha jackan på dig! När vi istället samtalar med barn i syfte att de ska bete sig på det sätt som vi önskar, kan vi undvika att hamna i konflikt med dem. Det är på detta sätt gränssättning sker inom lösningsfokus. Genom att välja bort ordet inte skapas en bild på barnets inre bildskärm av det beteende vi önskar och vill se mer av: Här på skolan går vi! Tala vårdat! Häng upp jackan på kroken!


Smaka på dessa ord och uttryck så inser du att en positiv gränssättning känns bättre än en negativ! När jag besöker skolklasser brukar jag fråga barnen vilka regler som gäller i deras skola. Då svarar de väldigt ofta på följande sätt: Man får inte slåss! Man får inte retas! Man får inte skvallra! Man får inte vara dum! Man får inte bråka! Då brukar jag ställa följdfrågan: Vad får ni göra då? Då blir barnen förvirrade och vet inte riktigt vad de ska svara. Hur kan det komma sig? Vilka inre målbilder ger vi barnen när vi sätter gränser genom att uttrycka vad de inte får göra? Jo, negativa. Under min tid som specialpedagog har jag läst många utskick från skolan där regler för exempelvis vistelse på badhuset står nedskrivna: Man får inte springa i badhuset. Man får inte gå till rutschbanorna utan vuxen. Man får inte gå till omklädningsrummet utan att säga till. Man får inte hoppa från poolkanten. Eftersom du nu vet att vi inte har någon bild för ordet inte så hör barnen: Man får springa i badhuset. Man får gå till rutschbanorna utan vuxen. Man får gå till omklädningsrummet utan att säga till. Man får hoppa från poolkanten.


När vi berättar vad barnen ska göra ger vi dem en chans att lyckas, istället för att misslyckas. De behöver då således inte skapa sig egna inre bilder, som inte överensstämmer med våra. Genom att spela in en lektionsinledning kan du själv bli uppmärksam på hur många inte du använder i ditt språk. Skriv sedan ner några mer positiva sätt du kan formulera dig på, vid nästa lektionsinledning. Inom idrotten används i stor omfattning positiva inre målbilder och många idrottare hade begränsat sina möjligheter att lyckas, om de i dessa satt in ordet inte. Det är därför viktigt att bli medveten om sina tankar och hur man formulerar dem: Jag ska inte ramla! Jämfört med … Jag ska hålla mig på benen! I arbetet med barn som har ADHD har jag upptäckt att det är svårare för dem att förstå innehållet i en text om den innehåller ordet inte. Detta gäller således även i samtal. Det blir bättre flyt i deras läsning utan negationer. Vid negationer i text kan barnet behöva läsa om texten flera gånger och det påverkar den redan bristande koncentrationen. Utgår vi ifrån att hjärnan inte har någon bild för ordet inte kan det bli så att barnet missar det ordet och missförstår innehållet. För att förtydliga för dig vad jag menar vill jag att du läser denna text och ser om du kan lyckas tyda budskapet: Jag vill vara ärlig och om det är så att jag inte gör illa någon med min ärlighet så förstår jag inte varför jag inte ska vara det. Gick budskapet att förstå eller anser du att det finns risk för missförstånd? ”Nej” Många barn med ADHD har hört ordet nej så ofta att de har slutat lyssna till det. För att skapa en mindre konfliktfylld relation till dessa barn kan Ross W Greenes


korgsystem (2003), som jag beskrev i kapitlet Från lydnadskultur till samarbetskultur, vara till god hjälp. För att laga relationen till barnet och samla mer plus än minus på Relationskontot är det viktigt att vara tillåtande, så långt det är möjligt. Fundera över om barnets önskan kan uppfyllas och använd fler ja än nej i samtal. Följande tips från en vän till mig, som har en son med ADHD, kan belysa för dig hur man kan använda fler ja än nej i samtal med barn: När min son mitt i veckan kommer och frågar om han får godis, trots att han vet att han enbart får godis på lördagar, svarar jag honom: Ja, du kan få godis på lördag. Sedan tar jag fram kalendern och synliggör för honom hur många dagar det är kvar till lördag. Detta fungerar utmärkt. Nej, nu får det vara bra! är ett motstridigt uttryck som används till barn när vi önskar att de ska sluta med ett oönskat beteende. Ägnar vi tid åt att reflektera över uttrycket så inser vi snabbt att det ger dubbla budskap till barnet. Vad är det egentligen som är bra? Det är betydligt tydligare när vi säger: Nu räcker det! Eller betona för barnet vad vi önskar att hen ska göra istället: Vill du vara så vänlig och sätta dig ner på stolen! ”Måste” Ordet måste är ett ord som borde bannlysas i kommunikation med barn som har ADHD eftersom ordet signalerar krav, stress och press till det redan krav- och stresskänsliga barnet: Du måste gå upp till matsalen nu för annars hinner du inte äta. Betydligt bättre är att i denna situation säga: Du behöver gå upp till matsalen nu så att du kan äta i lugn och ro.


Eller… Jag vill att du går upp till matsalen nu för du har ju berättat att du vill ha god tid på dig. Även uttrycket Du måste skynda dig, det är bråttom! kan få barnet att göra precis tvärtom. Genom att använda ordet måste så tänjer vi på våra egna gränser och slutar lyssna till vårt inre. När vi istället använder orden behöver eller vill kan vi ställa följande frågor till oss själva: Vad behöver jag nu? Vad vill jag? Lägg märke till under en dag hur många måste du använder i ditt språk. För din mentala hälsas skull och för att lindra stresspåslag kan du istället säga till dig själv: Nu behöver jag ta det lugnt! Istället för… Nu måste jag sluta stressa! ”Varför?” Varför gjorde du så? är en fråga som många barn med ADHD ställs inför dagligen och just ordet varför kan i en redan ansträngd relation upplevas som hotfullt och avvisande hos barnet. Betydligt mjukare varianter av frågan kan då vara: Hur kommer det sig att det blev tokigt? Vad var det som hände? Hur tänkte du?


Dessa frågor signalerar mer värme och omtanke om barnet, än det hotfulla ordet varför, som mer inbjuder till konflikt än till samarbete med hen. En varför - fråga sätter ofta käppar i hjulet för det fortsatta samtalet. ”Sluta” Ordet sluta är ett ord som också används flitigt av oss vuxna och barnen använder ju det för att vi gör det. Jag har själv många gånger använt mig av uttrycket: Stopp, sluta, jag vill inte! När jag började använda mig av lösningsfokus och fick insikt i att hjärnan tänker i bilder, insåg jag det tokiga med detta uttryck. Genom att säga sluta så ger jag ingen bild till barnet om vilket beteende jag vill se mer av, enbart att sluta med ett oönskat beteende. När jag sedan säger jag vill inte så hör barnet jag vill, eftersom hjärnan inte har någon bild för ordet inte. Det ord jag valt att behålla är stopp eftersom det ger barnet en signal om att stanna upp. I samtal med barnet ger jag sedan hen en positiv inre målbild av vilket beteende jag önskar se mer av, exempelvis: Jag vill att du tar mjukt på mig. När barn säger ifrån till varandra så uttrycker de sig ofta på ett sätt som sänker det andra barnets självkänsla: Sluta, du är dum! Här har vi vuxna en viktig roll i att betona för barnen att man aldrig är dum, men att man kan göra dumt. I all samvaro mellan människor är det viktigt att kunna sätta gränser för vad man vill respektive inte vill. I skapandet av denna färdighet behöver vi ge barnen de verktyg de behöver, för att kunna säga ifrån på ett respektfullt sätt som inte kränker mottagaren. I en lydnadskultur är det många vuxna som vet vad de inte vill, men inte vad de vill. Detta är ett arv som jag hoppas vi inte vill föra över till barn av idag? ”Säga till”


När vi vuxna använder uttrycket Hur många gånger ska jag behöva säga till dig! så utövar vi makt gentemot barnet. För barn är detta kränkande. Eftersom barn med ADHD, oftare än andra barn, hamnar i konfliktfyllda situationer är det bra att helt stryka detta uttryck ur vår repertoar. Att säga till barn låter hårt för mig så jag förordar istället det mjuka ordet påminna, vilket signalerar mer omtanke och värme om barnet. Att skapa en allians med barnet utifrån fokus på samarbete istället för konfrontation är avgörande för om relationen kommer att fungera eller inte. ”Om” Barn med ADHD har ofta svårt att motivera sig till att göra tråkiga uppgifter som de inte själva valt. Genom att istället för ordet om använda ordet när förutsätter man att uppgiften ska bli utförd: När du har gjort dessa två tal får du arbeta vid datorn. Att lägga in en belöning efter en uppgift, det vill säga att göra det tråkiga före det roliga, kan motivera barnet att utföra uppgiften snabbare. Själv är jag emot andra belöningssystem, som exempelvis insamlande av stjärnor och kulor, eftersom det då blir vi pedagoger som värderar barnens insatser. Används dock belöningssystem där barnen själva värderar sina insatser tycker jag att metoden fyller sitt syfte. ”Om en stund” eller ”snart” Bristande tidsuppfattning och en känsla av att leva i nuet helt och fullt är vanligt vid ADHD. Uttryck som om en stund eller snart kan därför vara svåra för dessa barn att hantera. Genom att istället använd ett tidshjälpmedel som exempelvis timstock, time - timer eller tidslinjal får barnen stöd i att hantera tid: Jag ställer klockan på fem minuter och när tiden är ute plockar du undan boken. Detta ger barnet en bild av vad som komma skall och minskar således potentiella konfliktsituationer. En utförligare beskrivning av timstock, time - timer och tidslinjal ges i kapitlet Att tillrättalägga skolmiljön. ”Ska du…?”


I arbetet med barn som har ADHD är det viktigt att begränsa antalet valmöjligheter till ett minimum. I samtal med barnet är det bäst att undvika frågor: Ska du ta upp matematikboken och börja jobba? Detta signalerar till barnet att hen har ett val, som hen egentligen inte har. Hur ofta ställer vi inte frågor till barn när de egentligen inte har någon valmöjlighet? Det är tydligare för barnet att ge en instruktion, som inte är ställd som en fråga: Ta upp läseboken och börja läs på sidan 53. Genom att ge tydliga instruktioner kan vi undvika att hamna i en argumentation med barnet. När föräldrar kommer och hämtar sitt barn i skolan är ett vanligt uttryck: Ska vi gå hem nu?  


9789163752216