Page 1

barn och unga människor. För att vårdpersonal ska kunna möta

M A A S Ö D ERB MAJ E RB B ÄCK ÄC CK K

DE FLESTA SOM arbetar inom vården träffar i sitt dagliga arbete

dessa barn och unga krävs god kunskap om både kommunikation vård. Vidare behövs kunskap om barns och ungdomars livssituation, deras erfarenheter av möten med vården, liksom deras kognitiva och kommunikativa förmåga. I boken behandlas generella aspekter om kommunikation med barn och barns kommunikativa utveckling. Här diskuteras också hur du kan möta och samtala med barn i olika åldrar och i olika situationer – från det nyfödda barnet, småbarnsperioden och barn i skolåldern, till samtal med tonåringar. Boken behandlar även kommunikation med barn i speciella vårdsituationer, till exempel vid smärta eller samtal om döden. Till detta kommer också några kapitel om att samtala med barn med speciella behov, till exempel med hjälp av tolk. Kommunikation med barn och unga i vården är skriven av de mest kunniga personerna i Sverige inom vart och ett av ovanstående områden och riktar sig till dig som arbetar inom vården eller som utbildar dig inom området.

Kommunikation med barn och unga i vården

och kommunikationsteorier, speciellt med fokus på hälso- och sjuk-

MA M A JA JA S Ö ÖD D ER E R BÄ B Ä CK K

MAJA SÖDERBÄCK är barnsjuksköterska och

docent i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola.

Best.nr 47-11406-1 Tryck.nr 47-11406-1

4711406ot_new.indd 1

11/26/13 5:02 PM


MAJA SÖ D E R BÄC K

Kommunikation med barn och unga i vården

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 1

11/26/13 5:37 PM


Innehåll

Förord

5

Om författarna

7

Del 1

Generella avsnitt

13

1

Barn och unga i vårdmiljöer Maja Söderbäck

15

2

Kommunikativ utveckling och miljöns betydelse Anette Sandberg och Maja Söderbäck

21

3

Ungas kommunikation på internet Magdalena Mattebo och Elisabet Häggström-Nordin

30

4

Barns och ungas delaktighet Maja Söderbäck

34

Del 2

Åldersrelaterade möten med barn och unga i hälsosituationer

45

5

Nyföddhetsperiodens samtal Marianne Velandia

47

6

Kommunikation med barn vid hälsobesök inom barnhälsovård Maria Harder

62

7

Skolsköterskans samtal om hälsa med barn och unga i skolan Marie Golsäter

75

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 3

11/26/13 5:37 PM


Del 3

8

Kommunikation inom ungdomsmottagning Elisabet Häggström-Nordin och Magdalena Mattebo

9

Kommunikation med tonåringar som söker vård Mariann Grufman och Margrethe Krabbe

87 101

Specifika vårdsituationer

119

10 Kommunikation inför röntgenundersökning Berit Björkman

121

11 Kommunikation inför narkos och operation Berith Wennström

130

12 Kommunikation om smärta Maria Forsner och Stefan Nilsson

139

13 Kommunikation med barn som far illa Björn Tingberg och Anna-Carin Magnusson

160

14 Samtal med barn och deras familjer om döden Ulrika Kreicbergs och Michaela Hager Budny

168

Del 4 Barn och unga med särskilda behov 15 Kommunikation med barn som är anhöriga Margaretha Jenholt Nolbris 16 Kommunikation med barn som har funktionsnedsättning Jenny Wilder

179

181

190

17 Kommunikation med stöd av tolk 201 Ingrid Fioretos, Kristina Gustafsson och Eva Norström Bilagor

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 4

214

11/26/13 5:37 PM


Förord

All vårdpersonal möter i sitt dagliga arbete barn och unga människor. Det finns i dagsläget ett antal böcker på svenska om att samtala och kommunicera med vuxna vårdtagare inom hälso- och sjukvården. Dock är det mer sparsamt med bra litteratur om olika aspekter av att kommunicera med barn och ungdomar inom hälso- och sjukvården. Denna bok vänder sig till dig som arbetar inom vården och som möter barn och ungdomar. Att möta och samtala med barn eller unga är inte alltid enkelt och för detta krävs goda kunskaper hos all vårdpersonal såsom läkare, sjuksköterskor, röntgen- och biomedicinsk personal i olika verksamheter. För att du i ditt yrkesutövande ska kunna möta och samtala med ett barn på bra sätt behöver du kunskaper både om kommunikation och kommunikationsteorier speciellt med fokus på hälsooch sjukvård. Men, det räcker inte, du behöver också kunskap om barns och ungdomars livssituation, deras erfarenheter av möten med vården, liksom deras kognitiva och kommunikativa förmåga. I denna antologi har redaktören bemödat sig om att hitta de mest kunniga personerna i Sverige, inom vart och ett av dessa områden – vilka tillsammans utgör en ny helhet till hjälp för dig som vill lära dig allt om ”konsten att möta och samtala med barn”. När du läser boken kommer du att möta så väl generella aspekter om kommunikation med barn, till exempel barns möte med, och delaktighet i, vården och om barns kommunikativa utveckling. Detta följs av kunskaper om hur du kan möta och samtala med barn i olika åldrar – inom nyföddhetsperioden, barnhälsovården, skolhälsovården och samtal med tonåringar. Den tredje delen i boken utgörs av kommunikation 5

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 5

11/26/13 5:37 PM


med barn i speciella vårdsituationer, till exempel vid smärta eller samtal om döden. Till detta kommer också några kapitel om att samtala med barn med speciella behov, till exempel med hjälp av tolk. Som du förstår innehåller boken ett brett spektra av olika möten med barn inom hälsooch sjukvården, men alla dessa möten har det gemensamt att barnen och ungdomarna är beroende av en god relation och kommunikation med dig som vårdpersonal. Som barnsjuksköterska har jag under åren mött och samtalat med många barn. I mitt kliniska arbete, i min undervisning och i min forskning har jag sett hur mycket det betyder för det enskilda barnet att vårdpersonalen de möter har förmågan att lyssna och ta del av deras upplevelser och erfarenheter. Jag hoppas att boken kommer att bli ett bra verktyg för dig i att utveckla din kompetens i mötet med barn och ungdomar i vården. Lycka till! Jönköping, 2013 Karin Enskär professor i omvårdnad Hälsohögskolan i Jönköping

6

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 6

11/26/13 5:37 PM


Om författarna

Berit Björkman är leg. röntgensjuksköterska med klinisk tjänstgöring

vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping samt doktorand vid Forskarskolan Hälsa och välfärd, Hälsohögskolan i Jönköping. Hennes pågående forskning är barns och röntgensjuksköterskors perspektiv på akuta röntgenundersökningar. Forskningen baseras primärt på intervjuer och videoobservationer, där fokus ligger på smärta, oro och interaktionen mellan barn och röntgensjuksköterskor. Ingrid Fioretos är forskare i etnologi. Hon disputerade 2009 på avhand-

lingen Möten med motstånd. Kultur, klass, kropp på vårdcentralen. Här studerades mötet mellan vårdpersonal och de patienter som upplevs som svårdiagnosticerade och svårbehandlade. Hennes forskning berör framförallt frågor om etnicitet, integration och demokratisk praktik. Hon deltog under åren 2008–2011 i forskning inom ramen för de två projekten ”Tolken – en kulturell mellanhand” och ”Bakom stängda dörrar. Tolkningens betydelse för rättssäkerhet och integration, med särskild inriktning på ensamkommande barn och unga.” Maria Forsner är specialistsjuksköterska inom hälso- och sjukvård för

barn och ungdom och inriktning psykiatrisk vård. Hon är med. dr och lektor vid Högskolan Dalarna. Hennes forskning berör etiskt påfrestande situationer för barn, som upplevelser av smärta och rädsla i samband med sjukdom och sjukvård. Hon är ledamot i Riksföreningen för barnsjuksköterskor och NoSB, Nordiskt samarbete för sjuksköterskor som jobbar med barn.

7

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 7

11/26/13 5:37 PM


Kristina Gustafsson är etnolog och lektor i socialt arbete vid Linnéuni-

versitetet i Växjö. Hennes forskning är inriktad på migration, mångfald, etik och värderingar. Hon disputerade 2004 på avhandlingen Muslimsk skola. Svenska villkor. Konflikt, identitet och förhandling. Avhandlingen handlade om skola, fostran och grundläggande värderingar. Under 2013 forskar hon om kulturinsatser och socialt innehåll i äldreomsorgen. Hon deltog även under 2008–2011 i forskning inom ramen för de två projekten ”Tolken – en kulturell mellanhand” och ”Bakom stängda dörrar. Tolkningens betydelse för rättssäkerhet och integration, med särskild inriktning på ensamkommande barn och unga.” Marie Golsäter är fil. dr i omvårdnad, leg. sjuksköterska med påbygg-

nadsutbildning i hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. Hon är anställd som lektor i omvårdnad vid Hälsohögskolan, Forskningsprofilen CHILD, Högskolan i Jönköping samt primärvårdens FoU-enhet landstinget i Jönköping. Hon arbetar med forskning och utveckling med fokus på främjande av barns och ungdomars hälsa inom elevhälsan och primärvård samt barn som anhöriga. Mariann Grufman är specialist i barn- och ungdomsmedicin. Hon har

sedan början av 90-talet arbetat på undomsmottagning. Hon arbetar även vid barn- och ungdomsmedicinska mottagningen på Närhälsan Kungshöjd i Göteborg. Hon arbetar också som skolläkare vid högstadie- och gymnasieskolor. Hon föreläser och håller kurser inom området ungdomsmedicin. Hon är ordförande för Svensk Förening för ungdomsmedicin (en delförening inom Barnläkarföreningen) Michaela Hager Budny är psykolog. Hon doktorerade i New York, USA

i Clinical Psychology 1998. Hennes fortsatta forskning har skett inom området mor-barn relationer under sexton år. Hon återvände 2006 till Sverige efter 22 år i USA och fick svensk legitimation som psykolog 2007. Sedan dess har hon arbetat i BUP-teamet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hennes forskningsintresse är föräldrar-barn-relationer, barn och cancer, små och späda barn med matningssvårigheter.

8

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 8

11/26/13 5:37 PM


Maria Harder är distriktssköterska och medicine doktor. Hon dispu-

terade 2011 vid Karolinska institutet med en avhandling om hur barn gör sig delaktiga vid hälsobesök inom barnhälsovård. Hon arbetar som lektor bland annat inom specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska vid Akademin för hälsa, vård och välfärd, Mälardalens högskola. Därutöver bedriver hon fortsatt forskning inom barnområdet med fokus på primärvård, barnhälsovård och skolhälsovård. Elisabet Häggström-Nordin är leg. barnmorska och docent i vårdveten-

skap vid Akademin för hälsa, vård och välfärd, Mälardalens högskola. Hon har arbetat på ungdomsmottagning och som gymnasielärare. Idag undervisar hon på barnmorskeprogrammet och på kurser inom sexoch samlevnad. De forskargrupper hon tillhör forskar bland annat om: Ungdomars sexualvanor och relationer, samt hur dessa påverkas av pornografikonsumtion; Tonårsgraviditeter; samt Alkohol och graviditet. Margrethe Krabbe är barn -och ungdomsläkare vid Kungshöjd barn-

och ungdomsmedicinska mottagning, Närhälsan Göteborg. Sedan tjugofem år tillbaka har hon arbetat på Ungdomsmottagningen Centrum Göteborg, och inom skolan. Hon föreläser och håller kurser i ungdomsmedicin. Hon sitter i styrelsen för Sveriges ungdomsmedicinska förening. Ulrika Kreicbergs är leg. sjuksköterska, docent vid Institutionen för

kvinnor och barns hälsa, Karolinska institutet samt innehar en lektorstjänst vid Sophiahemmet Högskola. Hennes forskning rör vården av det svårt sjuka barnet och barnets anhöriga. Att leva vidare efter att ha mist sitt barn eller ett syskon är i fokus. Anna-Carin Magnusson arbetar som specialistsjuksköterska i Barn-

skyddsteamet på Astrid Lindgrens barnsjukhus och har mångårig erfarenhet av att möta barn som far illa. Magdalena Mattebo är leg. barnmorska sedan sju år och har arbetat på

ungdomsmottagning och med intresse av ungdomars livsvillkor. Hon

9

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 9

11/26/13 5:37 PM


är doktorand sedan hösten 2009 i ett projekt vid Uppsala universitet som heter Pornografi, ungdomar och hälsa. Disputationen är planerad till våren 2014. Stefan Nilsson är sjuksköterska med specialistutbildning inom barn-

och ungdomssjukvård. Han har under åren 2005–2012 arbetat som smärtsjuksköterska vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Han disputerade 2010 inom området barn och akut smärta. Han arbetar vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås. Hans forskning har främst beskrivit barns smärta, stress och oro i samband med undersökningar och behandlingar. Forskningen inkluderar både behandlingsmetoder för att minska lidande och instrument som kan användas för utvärdering. Margaretha Jenholt Nolbris är barnsjuksköterska och fil.dr. Hon arbetar vid Centrum för barns rätt till hälsa på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Hennes forskning fokuserar på barnonkologisk omvårdnad och webbaserad forskning om lärande och stöd via nät- och kommunikationsteknologiska insatser för barn med urogenital missbildning och barnonkologisk omvårdnad. Ett stort intresse är barns delaktighet som patient och närstående till en sjuk familjemedlem inom hälso- och sjukvården. Eva Norström är forskare i etnologi. Hon disputerade 2004 med av-

handlingen I väntan på asyl. Retorik och praktik i svensk flyktingpolitik. Det är en kulturanalys av beslutsfattandet i asylärenden. Norströms akademiska arbeten har främst rört migration, flyktingfrågor och integration. Hon har även medverkat i internationella nätverk och styrelser inom frivilligsektorn. Hon deltog under 2008–2011 i forskning inom ramen för de två projekten ”Tolken – en kulturell mellanhand” och ”Bakom stängda dörrar. Tolkningens betydelse för rättssäkerhet och integration, med särskild inriktning på ensamkommande barn och unga.” Anette Sandberg är professor i pedagogik med inriktning mot förskolan vid Mälardalens högskola. Hennes avhandling Vuxnas lekvärld. En 10

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 10

11/26/13 5:37 PM


studie om vuxnas erfarenheter av lek handlar om hur lek formas när vuxna tänker tillbaka på sin egen barndom. Detta forskningsintresse har vidareutvecklats i ett flertal studier oftast med ett miljöperspektiv vilket presenteras i ett av kapitlen i denna bok. Hennes forskning är nu inriktad på förskollärarkompetens samt barns mänskliga rättigheter. Maja Söderbäck är barnsjuksköterska och docent i vårdvetenskap vid

Mälardalens högskola. Hennes avhandling från 1999 handlar om föräldramedverkan inom barnsjukvård, främst om hur sjuksköterskor gör föräldrar delaktiga. Hon har alltid haft stort intresse för att i utbildning, forskning och i vårdverksamhet vara med och utveckla människors delaktighet i vårdsituationer, främst när det gäller barn och deras familjer. Hennes forskning är nu inriktad mot hur barn kan göras delaktiga i vårdsituationer. Björn Tingberg är specialistsjuksköterska och medicine doktor och har

arbetat med barn som far illa i många år. Barnskyddsteamet MIO har en klinisk verksamhet där de träffar barn för rättsmedicinska undersökningar. Marianne Velandia är leg. barnmorska och medicine doktor vid Karo-

linska institutet sedan 2012. Hennes avhandling genomfördes vid institutionen för Kvinnor och barns hälsa och handlade om samspel mellan föräldrar och barn, då barnet vårdas hud-mot-hud med mor eller far efter ett planerat kejsarsnitt. Marianne bedriver forskning inom reproduktiv och perinatal hälsa samt om ungdomars sexuella hälsa. Hon arbetar som lektor på barnmorskeprogrammet vid Akademin för hälsa, vård och välfärd vid Mälardalens högskola. Hon är medlem i Nordisk förening för spädbarnsforskning. Aktiv i AMSAK och AMNIS för utveckling av nationella kvalitetsindikatorer för en god amningsvård i hela vårdkedjan. Berith Wennström är fil.dr i omvårdnad vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, och leg. sjuksköterska med inriktning mot anestesisjukvård. Hon arbetar som huvudhandledare för sjuksköterskestudenter inom ki11

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 11

11/26/13 5:37 PM


rurgiområdet vid Skaraborgs sjukhus, Skövde, samt kliniskt som anestesisjuksköterska där även tid för kvalitets- och forskningsarbete ingår. Jenny Wilder är fil.dr i psykologi och universitetslektor i specialpeda-

gogik vid Mälardalens högskola. Forskare vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga i teamet om riktat stöd till föräldrar och anhöriga till barn och ungdomar med flerfunktionsnedsättningar. Hennes forskning handlar om kommunikation och samspel hos och med barn med omfattande funktionsnedsättningar, barns delaktighet i familjens vardag samt om barns lärandevägar i övergången till särskolan.

12

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 12

11/26/13 5:37 PM


Del 1

Generella avsnitt

13

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 13

11/26/13 5:37 PM


4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 14

11/26/13 5:37 PM


1 Barn och unga i vårdmiljöer Maja Söderbäck

redan från födseln men det är barn i åldern 1–4 år som utgör den största gruppen som söker vård inom hälso- och sjukvården (Barnombudsmannen 2009). Det finns inga vårdenheter på sjukhus eller på en vårdcentral som inte möter barn och unga människor. Många av dessa barn och unga behöver långvarig kontakt med sjukvården. I alla vårdmiljöer finns barn och unga som anhöriga och närstående. I det förebyggande hälsoarbetet, barnhälsovård för barn 0–5 år och skolhälsovård för åldrarna 6–19 år, sker många kontakter. Till akutsjukvården kommer barn ofta i mer dramatiska situationer. Varje år vårdas nästan 100 000 barn och unga på sjukhus på grund av att de drabbas av olyckstillbud eller allvarliga sjukdomstillstånd och behöver genomgå utredningar kring ett fysiskt eller psykiskt ohälsotillstånd. Trots det har barn och unga i Sverige överlag god hälsa ur ett internationellt perspektiv (Hjern 2012, Lager m.fl. 2012). Begreppet barn används fortsättningsvis för åldersperioden 0–18 år, med tillägg av unga när det är relevant. B A R N Ä R VÅ R D KO N S U M E N T E R

Människor som söker vård är alltid i underläge och särskilt utsatta. Speciellt sårbara är de som har svårare att kommunicera, som barn eller personer med kommunikationssvårigheter av andra orsaker. Speciellt sårbara är barn med långvarig sjukdom eftersom sjukdomen i sig påverkar dem i ett längre livsperspektiv (Vessay 2003). Besök, situationer och rutiner inom vården uppfattas olika beroende på erfarenheter och

15

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 15

11/26/13 5:37 PM


mognad. Hur barn och unga bemöts i vården, hur samtal utformas, påverkar deras autonomi och utveckling till självständiga personer och samhällsmedborgare. När människor söker sig till sjukvården föreskriver hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) att all vård ska vara av god kvalitet och tillgodose patienters behov av trygghet. Hur bemötande sker i olika vårdsammanhang, och hur kommunikationen sker, återspeglar hur vi ser på barn och unga människor i samhället i stort; deras situation i vårdsammanhang påverkas av de kulturella och sociala omständigheter som präglar vårt samhälle. Hur familjer lever tillsammans, och vad olika familjemedlemmar värderar som viktigt, inverkar när de inte mår bra eller blir allvarligt sjuka. I Sverige är numera ungefär 6 procent av barn under 18 år födda i något annat land (Statistiska centralbyrån 2010). Deras familjer bär med sig traditioner som rör familjens betydelse och synsätt på vad hälsa och sjukdom är. Ett barn drabbas både direkt och indirekt genom att hela familjen påverkas känslomässigt, socialt och ekonomiskt under ett barnets sjuk- eller vårdperiod. När familjemedlemmar drabbas av sjukdom och barn blir närstående sker samma påverkan. En ekologisk biopsykosocial förståelsebakgrund är av betydelse för att förstå en specifik situation som ett barn befinner sig i (Bronfenbrenner 1979).

Barnrättsperspektiv Hälso- och sjukvårdens ansvar mot barn och unga, både som patienter och som anhöriga, ställer krav på kunskaper om ett barnrättsperspektiv och om hur Sveriges riksdag beslutat om strategier för att förverkliga dessa rättigheter (Prop. 2009/10:232). Barnrättsperspektivet (FN:s konvention om barnets rättigheter 1989) uttrycker en skyldighet att genom lämpliga åtgärder förverkliga barnets mänskliga rättigheter och barnets bästa. Barnrättskompetens innebär kunskap om barnkonventionens juridiska ställning, dess barnsyn och dess innehåll samt hur konventionen kan omsättas i praktisk handling.

16

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 16

11/26/13 5:37 PM


Det är främst fyra artiklar i konventionen som är principiella och utifrån vilka de övriga artiklarna ska förstås. De är: • artikel 2 som handlar om alla barns lika värde, • artikel 4 som fastslår alla vuxnas skyldighet att se till varje barns bästa, • artikel 6 som utrycker barns rätt till hälsa och utveckling, • artikel 12 som poängterar barns rätt att få göra sin röst hörd och bli lyssnad till (FN 1989). I vårdmiljöer behöver barns rättigheter och vårdpersonalens olika uppfattningar om vad som anses vara ”barns bästa” avseende skydd, stöd och delaktighet fokuseras. Barns bästa kan förstås, tolkas och användas med hänsyn till barnet, vårdsituationen och familjen i ett helhetsperspektiv (Bronfenbrenner 1979). Barnrättsperspektivet behöver reflekteras utifrån barnets livsvillkor och situation. Det ska utgå ifrån barnets behov och inte ur verksamhetens perspektiv. Det handlar om barnets rätt till respekt (Korczak 2002). Den barnrättspolitik som Sveriges regering fastslagit, för att stärka och tillgodose barnets rättigheter, får stor betydelse i alla vårdmiljöer (Prop 2009/10:232). Strategin säger att alla barns fysiska och psykologiska integritet ska respekteras. Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sin åsikt i situationer som berör dem. Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de avser i verkligheten. Föräldrar ska få kunskap om barns rättigheter och stöd att hantera dessa i sitt föräldraskap. Vidare förmedlas att alla professionella inom hälso- och sjukvården i sitt arbete med barn ska ha kunskap om barns rättigheter och överföra denna kunskap i sin verksamhet. Evidensbaserad kunskap om barns livsomständigheter ska användas för att förebygga och främja deras bästa. Professionerna ska samarbeta för att stärka barns rättigheter. Landsting och kommuner ska följa konventionen om barns rättigheter. Inom de nordiska länderna används en standard vars riktlinjer tillvaratar barns rättigheter inom hälso- och sjukvård: Nordisk Standard för barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård (NOBAB 1990) (se bilaga). En standard kan användas för att bevaka och medverka till att synlig-

17

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 17

11/26/13 5:37 PM


göra barnets rättigheter, men även för att skapa samtal med barnen om deras rättigheter, liksom med deras föräldrar. Standarden kan användas som ett redskap för att skapa likvärdig kvalitet för alla barn inom all hälso- och sjukvård. Det finns ytterligare en standard (NOBAB 2010) (se bilaga) som innehåller ungas rättigheter vid övergång till vuxenvård för de barn som tidigare vårdats inom barnsjukvård.

Barnkompetens För kunna bidra till att stärka barns rättigheter behövs kompetens och medvetenhet hos all vårdpersonal, med dess olika professioner, om vad det innebär att ha barnperspektiv och att tillvara barnets perspektiv och erfarenheter (Sommer m.fl. 2011). Ett barnperspektiv visar sig i hur en verksamhets övergripande ideologi om barns rättigheter i den specifika verksamheten är formulerad. Det handlar också om vilken plats varje enskilt barn ges i en verksamhet och i dess arbetssätt. Ett barnperspektiv visar uppmärksamhet mot hur barn uppfattar och förstår en miljö och hur de agerar i olika sammanhang och situationer. Ett barnperspektiv är alltså format av vuxna som så realistiskt som möjligt försöker nå och möta barnets perspektiv, dess förståelse och agerande. Barnkompetens i vårdmiljöer omfattar en formell professionell kompetens genom en specifik professionell vårdutbildning och erfarenhetsbaserad kunskap genom daglig kontakt med barn och unga och deras familjer. I en vårdmiljö ingår i de professionellas barnperspektiv att utifrån sin specifika yrkeskunskap, och utifrån allmän kunskap om barn, vara uppmärksam och lyhörd för det specifika barnet i det aktuella vårdsammanhanget. När vårdpersonal beskriver vad deras barnkompetens består av kan organisatorisk, social och pedagogisk kompetens identifieras (Henriksson 2008, Söderbäck 2010). Att ha organisatorisk kompetens innebär att man har förmågan att skapa en miljö som passar för barn och unga. En vårdsituation ska organiseras och planeras så att barnets behov tillgodoses men också så att ett anpassat arbetssätt kan användas. Tidsåtgång ska vara anpassad till vad situationen och samtalet kräver utifrån barnets 18

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 18

11/26/13 5:37 PM


perspektiv. Vårdmiljöns utformning och inredning tillkännager vem som förväntas komma som patient och anhörig. Alla patienter, oavsett ålder, har därför rätt till tolk när behov finns. En professionell tolk ska kunna återge och förmedla information och besked på relevant språk till såväl barnet som dess förälder (Keselman 2008). Att ha social kompetens belyser förhållningssättet i möten med barn. Med social kompetens avses vårdpersonalens förmåga att kommunicera med barnet och dess familj i den aktuella situationen. Vuxna är barns trygghet i en sjukvårdsmiljö som är främmande, eller som det saknas tidigare erfarenheter och minnen av. Kunskap om ett barns livsvillkor och situation i hemmet ger bättre förutsättningar för att skapa en bra relation med en god kommunikation. Att ha pedagogisk kompetens innebär att information, förberedelser och genomförande av aktiviteter sker utifrån barnets mognad och kompetens samt önskan om skydd och delaktighet. Vårdpersonalens sociala och pedagogiska kompetens påverkar barnens rätt och möjlighet att bli delaktiga i vårdprocedurer. Författarna i den här antologin har erfarenheter från många varierande vårdsammanhang där de möter och samtalar med barn och unga.

19

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 19

11/26/13 5:37 PM


R EF ER E N S E R Barnombudsmannen. (2009). Kom närmare. Om att överbrygga avståndet mellan barn och vuxna. Stockholm: Barnombudsmannen. Bronfenbrener, U. (1979). The Ecology of Human Development. Harvard University Press. Edwinsson Månsson, M. & Enskär, K. (2008). Pediatrisk omvårdnad. Lund: Studentlitteratur. Förenta Nationerna (FN) /Utrikesdepartementet (1989). Mänskliga rättigheter – Konventionen om barns rättigheter. Stockholm. Henriksson, G. (2008). Vårdpersonalens erfarenheter av barnkompetens. En uppföljning av interventionsprojektet ”Trygga barn och unga inom primärvården”. Examensarbete i vårdvetenskap. Avancerad nivå. Mälardalens högskola. Hjern, A. (2012). Children’s health. Health in Sweden: The National Public Health Report 2012. Chapter 2. Scandinavian Journal of Public Health, 40(suppl 9): 23–41. Keselman, O. (2008). Mediated communication with minors in asylum-seeking hearings. Journal of refugee studies, 21(1), 103–116. Korczak, J. (2002). Barnets rätt till respekt. Stockholm: Natur och Kultur. Lager, A., Berlin, M. Heimerson, I. & Danielsson, M. (2012). Young people’s health. Health in Sweden: The National Public Health Report 2012. Chapter 3. Scandinavian Journal of Public Health, 40 (suppl 9):23–41. NOBAB (1990). Nordisk standard för barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård. [Elektronisk] Tillgänglig <www.nobab.se> Prop. 2009/10:232. Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Regeringskansliet. SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslagen. Sommer, D., Pramling Samuelsson, I. & Hundeide, K. (2011). Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. Stockholm: Liber. Söderbäck, M. (red.) (2010). Barn och Ungas rätt i vården. Stiftelsen Allmänna Barnhuset 2010:3. Vessay, J. (2003). Children’s psychological responses to hospitalization. Annual review of nursing research, 173–201. Springer Publishing Company.

20

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 20

11/26/13 5:37 PM


ISBN 978-91-47-11406-1 © 2014 Liber AB och författarna Förläggare Förlagsredaktör omslag Grafisk form Illustrationer Produktion

Kristina Iritz Hedberg Lisa Iverstam Nette Lövgren Anna Hild Siri Ahmed Backström s. 40, 59, 71, 78, 142 och 206 Jürgen Borchert

Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services Tryck: Kina 2014

KOPI E R I N G S F ÖR BU D

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Telefon 08-690 90 00 www.liber.se kundservice telefon: 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

4711406_Soderback_inlaga_ny.indd 2

11/26/13 5:37 PM


barn och unga människor. För att vårdpersonal ska kunna möta

M A A S Ö D ERB MAJ E RB B ÄCK ÄC CK K

DE FLESTA SOM arbetar inom vården träffar i sitt dagliga arbete

dessa barn och unga krävs god kunskap om både kommunikation vård. Vidare behövs kunskap om barns och ungdomars livssituation, deras erfarenheter av möten med vården, liksom deras kognitiva och kommunikativa förmåga. I boken behandlas generella aspekter om kommunikation med barn och barns kommunikativa utveckling. Här diskuteras också hur du kan möta och samtala med barn i olika åldrar och i olika situationer – från det nyfödda barnet, småbarnsperioden och barn i skolåldern, till samtal med tonåringar. Boken behandlar även kommunikation med barn i speciella vårdsituationer, till exempel vid smärta eller samtal om döden. Till detta kommer också några kapitel om att samtala med barn med speciella behov, till exempel med hjälp av tolk. Kommunikation med barn och unga i vården är skriven av de mest kunniga personerna i Sverige inom vart och ett av ovanstående områden och riktar sig till dig som arbetar inom vården eller som utbildar dig inom området.

Kommunikation med barn och unga i vården

och kommunikationsteorier, speciellt med fokus på hälso- och sjuk-

MA M A JA JA S Ö ÖD D ER E R BÄ B Ä CK K

MAJA SÖDERBÄCK är barnsjuksköterska och

docent i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola.

Best.nr 47-11406-1 Tryck.nr 47-11406-1

4711406ot_new.indd 1

11/26/13 5:02 PM

9789147114061