Page 1

STAFFAN EKENDAHL ABRAHAM LINCOLN – HANS LIV OCH TID

etta är historien om hur det svenska sam-hället har löst sina försörjningsproblem från forntiden fram till idag. Hur stor betydelse har egentligen dramatiska ekonomiska händelser i vår egen tid? Är de långsamma förändringarna i samhällets struktur mer avgörande för samhällsutvecklingen? I Sveriges ekonomiska historia belyser Lars Magnusson båda dessa rörelser – de långa vågorna som till exempel kännetecknas av jordbrukets införande, den industriella revolutionen och förändringar i samhällets sociala struktur samt de plötsliga förändringsprocesserna såsom Sveriges förlust av Baltikum, börskraschen 1929 eller finanskrisen på 1990-talet. Mot bakgrund av internationell och utländsk forskning tecknar han huvuddragen i denna mer än tusen år långa utveckling.

www.norstedts.se

Abraham Lincoln STAFFAN EKENDAHL

HANS LIV OCH TID


Abraham Lincoln titelsidor_titelsida Lincoln 2011-02-23 15.46 Sida 2

STAFFAN EKENDAHL

Abraham Lincoln HANS LIV OCH TID


Till June för stöd, kärlek och skönhet

ISBN 978-91-1-302953-5 © Staffan Ekendahl 2011 Norstedts, Stockholm Redaktör: Ingemar Karlsson Omslag: Carl Åkesson Kartor: Stig Söderlind Försättsblad: Lincoln Memorial i Washington. Foto IBL Bildbyrå Eftersättsblad: Abraham Lincolns hus i Springfield, Illinois. Foto PhotoResearchers/IBL Bildbyrå Tryckt hos Bookwell AB, Finland 2011 www.norstedts.se * Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823


INNEHÅLL

Prolog 7 1. Tidiga år 10 2. På Lincolns tid 25 3. Unge Abe på egen hand 33 4. Stadsliv 48 5. Karriären tar fart – hemlivet besvärligt 66 6. En säsong i högsta serien 79 7. Nya svåra sorger 94 8. Pengarna rullar in 102 9. Politikens inneboende lockelse 109 10. Liten lektion i korridorpolitik 119 11. ”Det finns inga whigs” 126 12. HD-dom: ”Negrer har inga rättigheter som vita behöver respektera” 131 13. En sjusärdeles debattsäsong 139 14. En snillrik plan tar form 153 15. Motsidans vedermödor 166 16. Kraftmätningen i Chicago 170 17. Valkampanjen fortsätter 183 18. En kabinettsfråga 193 19. Sydstaternas uppbrott 205 20. ”Resa med ovationer” 214 21. Nya kabinettsbestyr 225 22. Krig eller fred? 233 23. Krigets byråkratiska komplikationer 245 24. Lincoln förolämpad av general 256 25. Ett barn dör – igen 268 26. ”Vi måste befria slavarna – eller själva bli kuvade” 280 27. Godtyckliga arresteringar av meningsmotståndare och rykten om myteri inom Lincolns armé 291


28. ”Kung Lincoln vill befria de svarta men förslava de vita” 306 29. Krigslyckan vänder – kanske 320 30. Talet i Gettysburg 331 31. Ränksmidare i kabinettet manövreras bort 337 32. ”Lille Napoleon” blir Lincolns motståndare i presidentvalet 347 33. Ulysses Grant mot Robert E. Lee – sista striden 362 34. Mordet 370 Epilog 393 Tack 403 Bildkällor 405 Register 407


1. Tidiga år

För nybyggarna som sökte sig västerut i början av 1800-talet, med sina möbler och andra ägodelar på en vagn dragen av hästar, mulor eller oxar, var det sällan eller aldrig någon brist på mark. De modigaste, de äventyrligaste, de mest optimistiska, de som hade minst att förlora sökte sig västerut, bort från det invanda och in i det okända och otämjda. Och om man som minimikrav på ett civiliserat samhälle anser att skolor, vägar, ordningsmakt och viss sjukvård ska finnas, då kan man utan att överdriva säga att många hamnade i civilisationens utmarker, eller rent av bortom civilisationen. Avstånden var stora och resan västerut verkade oändligt lång, tidskrävande och farofylld. Ingen som gav sig av visste hur nybyggarlandet, the frontier, såg ut eller vad som väntade. En del hade fått meddelanden från släkt eller bekanta som lockade med goda jaktmarker och bördig jord, andra hade hört rykten med samma innebörd. De som gör stora ansträngningar för att uppnå en dröm är för det mesta ovilliga att erkänna om verkligheten i själva verket visade sig vara sämre än de hoppats och svårigheterna fler. Att vidgå att livet ute i västra USA vid den här tiden mest var fyllt av umbäranden och faror vore att bekräfta ett misslyckande. Därför är det troligt att nybyggarna i sina brev hem tonade ner sjukdomar som malaria och smittkoppor, vilka spreds i många områden under vissa tider och för vilka det inte fanns någon effektiv behandling, oftast inte ens någon läkare som kunde ställa diagnos. De frekventa och omfattande hoten om överfall av indianer var ju heller inget som skulle locka fler västerut, så det var ingenting att skriva till släktingar och vänner om. Indianerna 10


hade tvingats eller på annat sätt förmåtts ge sig iväg ännu längre västerut, men kände sig ofta lurade och återvände i full krigsmundering för att återta det de en gång hade haft. Och för dem som klarade både sjukdomar och indianer fanns ju faran med vita skurkar som hade gott om oskyddade offer och lätt att klara sig undan lagens arm, som oftast inte var särskilt lång och ibland saknades helt. Precis som i hundratals filmer om hur västern vanns av de vita åkte många i sällskap med andra. De kom kanske från samma trakt eller härstammade från samma land eller samma kyrkliga församling. Åtminstone i början av färden följde de flesta vissa huvudleder västerut, men det var vägar av låg kvalitet och ju längre västerut de kom, desto färre hade gjort resan före dem och desto mindre möda hade lagts ner på själva vägen. Terrängen var förstås okänd, de som hade kartor fann snart att de var skissartade och gällde i stora drag men att detaljer och exakthet saknades. Och själva terrängen var ödemark och här och där små, provisoriska samhällen med enkla byggnader. De som hittade en trakt som föll dem i smaken kunde oftast köpa mycket mark och bygga en stor gård på flera hundra hektar för en billig penning. I vissa fall gick det bra att staka ut ett område utan att betala något alls. Det fanns inget storslaget i familjen Lincolns släkthistoria. Namnet kommer antagligen från den ort i England varifrån de härstammade. Detaljerna kring deras tidiga liv i Amerika är få och osäkra. Mot 1700-talets slut hade en gren av släkten hamnat i Kentucky, dit de kommit från Virginia. Abraham Lincolns far Thomas hade tre bröder och två systrar. Alla var äldre än han. År 1806 gifte Thomas Lincoln sig med Nancy Hanks, och kom i fortsättningen av sitt liv att ha närmare relationer till åtminstone delar av hennes familj än till sina egna syskon och släktingar. Nancys bakgrund har inte kunnat kartläggas, trots många försök av historiker. En teori, som även framfördes av Lincoln själv i vuxen ålder, är att hon var ett utomäktenskapligt barn till någon storbonde i Virginia. Hon beskrevs av sin omgivning som ovanligt begåvad trots total avsaknad av utbildning. Det är tveksamt om hon kunde läsa ens de enklaste ord eller skriva sitt namn. Hon kom ändå att bli familjens centralgestalt. Hon var kärleksfull mot sina barn och ett stöd och en pådrivare av sin make. Lincoln själv sade senare i livet till sin partner i advokatfirman William Herndon att ”alla utförsgåvor jag fått har jag fått av 11


min mor. Gud signe henne.” Lincoln verkade själv tro att hon var född utom äktenskapet i ett förhållande mellan en välbeställd godsherre och en piga med efternamnet Hanks och han drog av detta även den generella slutsatsen att de som haft en svår start i livet ofta klarar sig bättre, vilket framgår av Lincolns advokatkollega William Herndons memoarer. Eftersom det var gott om billig mark i nybyggarlandet behövde det inte vara ett tecken på välstånd att äga en gård på flera hundra tunnland. Och efter sitt giftermål bodde Thomas och hans fru Nancy på en farm, om man nu kan kalla det en farm när bara ett par små jordplättar var nödtorftigt odlingsbara, i norra Kentucky inte så långt från staden Louisville. Geografiskt kan man säga att de bodde ungefär mitt emellan de stora sjöarna i norr och Mexikanska golfen i söder, i öst-västlig riktning mellan bergskedjan Appalacherna och Mississippifloden. Nuförtiden är det inte så många som tar någon notis om Appalacherna, möjligen med undantag för den del av bergen som kallas Smokey Mountains och är en stor turistattraktion, men vid 1800-talets början var det en svårforcerad bergskedja. Den delade landet på mitten eftersom det glesbefolkade området fram till Mississippifloden var det som i praktiken var Förenta staterna. Landet väster om Mississippi var till allra största delen outforskat och obebott av vita. Men för det nygifta paret Thomas och Nancy Lincoln var farmen inget att ha, den kunde inte försörja dem och deras nyfödda dotter Sarah. Så Thomas skaffade en ny gård lite längre söderut. Den var på över 300 tunnland och kallades Sinking Spring Farm därför att den hade en magnifik springbrunn som sprutade upp vatten från en djup grotta. På en gräsbevuxen kulle i skogsbrynet nära brunnen byggde Thomas Lincoln en timrad liten stuga utan glasfönster och utan annat golv än den stampade jorden. Huset var mindre än 20 kvadratmeter stort och av samma typ och storlek som 90 procent av nybyggarna i området byggde vid den här tiden. I detta timrade och primitiva lilla hus föddes Abraham Lincoln den 12 februari 1809. Men även den här gården var mager och torftig. Så Thomas Lincoln tvingades på nytt inse att han dragit en nitlott och han köpte därför en ny farm ungefär 16 kilometer längre norrut i Hardin County. Även här byggde han ett litet hus av samma typ som det där sonen Abraham fötts. Gården kallades Knob Creek och var mindre men hade bördigare jord och vackra omgivningar. Från den här gården hade Abraham Lin12


coln sina första minnen när fadern sådde majs på en liten åkerlapp och han själv planterade pumpor. Härifrån skickades han också till ABCskolan som låg tre kilometer bort, men han var så liten att han inte förväntades göra mycket mer än att hålla sin två år äldre syster sällskap på vägen dit och hem. Familjen fick ytterligare en son som dock dog inom några veckor efter födseln. Det var ingalunda ovanligt att spädbarn dog i nybyggarfamiljer. Det var för övrigt inte ovanligt att både äldre barn och vuxna dog i förtid, vilket Lincoln skulle få erfara i olika skeden av sitt liv. Kentucky är i våra dagar, åtminstone för oss i Europa, en av USA:s minst uppmärksammade delstater. Om vi anstränger oss kan vi kanske komma på att vi hört talas om bluegrass, en genre inom countrymusiken, och en grässort som ger täta och fina gräsmattor. Whiskysorten Bourbon, med majs som bas, tillverkas i Kentucky. Och att det är ett hästland förstår vi bland annat av att där hålls ”Kentucky derby”, en storslagen galopptävling varje vår. Den har gamla anor, liksom whiskyn som började destilleras vid 1700-talets slut, men den speciella musiken var inte uppfunnen och grässorten inte namngiven när familjen Lincoln kom dit. Kentucky var vid den tiden nybyggarland, primitivt och fattigt, långt borta från den civilisation som fanns åtminstone i enklaver längs östkusten men sällan eller aldrig nådde väster om Appalacherna. Vilda djur som björn, varg, hjort och älg fanns det gott om. Ursprungsbefolkningen hade gradvis förmåtts att retirera västerut när nybyggarna trängde på och lade beslag på områden där indianstammar levt i århundraden eller mer. Indianernas reträtt skedde ibland efter förhandlingar, ibland under hot och tvång, men oftast efter strider med den amerikanska armén. För familjen Lincoln var indianernas närvaro i området något högst konkret, eftersom Thomas Lincoln hade varit med på fälten när en grupp indianer gjorde ett överraskande överfall och dödade hans far, Abrahams farfar. Men det var ju 20 år tidigare, på hösten 1786, och indianstammarna i Kentucky hade sedan dess trängts tillbaka av nybyggarna. Människor uppmuntrades att söka sig västerut och befolka landet, erövra den del av USA som kanske kunde uppfylla mångas förhoppningar om välstånd och lycka. Om det var lätt att skaffa mark eller en gård så var det desto svårare att få en giltig och trovärdig lagfart. Kentucky hade visserligen blivit en egen delstat 1792, USA:s femtonde i ordningen och den första väster 13


om Appalacherna, genom en avknoppning från Virginia. Men det var många myndighetsrutiner som var bristfälliga eller icke-existerande. I Kentucky hade det till exempel aldrig gjorts något lantmäteri eller noggrann landöversikt. De som hävdade rätten till mark kunde ha en sten eller ett träd som gränsmarkering. Det uppstod ofta gränstvister mellan olika markägare. I tvister hade storbönder och bemedlade personer möjlighet att anlita advokater, men det hade förstås inte småbrukare råd med. Allt var godtyckligt och på sina ställen kaotiskt. För Abraham Lincolns pappa innebar det bland annat att han fick krav på att betala ett lån på en av gårdarna som en tidigare ägare hade tagit, men som han var ovetande om när han köpte fastigheten därför att inteckningen inte framgick av lagfarten. Myndigheterna tog i någon mån konsekvenserna av detta genom att ta bort kravet på att äga mark för att få rösta i val. Det var inte av önskan om en bättre demokrati utan för att även jordägare hade svårt att bevisa sitt ägande utan ordentliga lagfarter. Den åtgärden gjorde kanske väljarkåren något större men den korrigerade ju inte huvudproblemet med de bristfälliga lagfarterna och osäkerheten om vem som ägde vad. En annan svårighet för familjen Lincoln var de ekonomiska konsekvenserna av slaveriet. Kentucky var en slavstat. Som exempel på slaveriets omfattning kan det vara intressant att veta att i familjen Lincolns hemkommun Hardin County fanns det år 1811 ungefär 1 600 vita män över 16 år och cirka 1 000 slavar. I bördiga områden med stora gårdar var det således en stor andel slavar i den totala befolkningen. Thomas Lincoln bodde under sin tid i Kentucky i mindre bördiga områden med små gårdar och torftiga tegar. Han och hans familj svalt aldrig, men kunde inte leva på det jorden och boskapen gav. Därför arbetade han också som snickare och gjorde diverse sysslor för den som ville hyra in honom för några dagsverken. Men arbetsvillkoren blev orättvisa när storbönderna hade slavar som jobbade gratis eller hyrde ut dem för en spottstyver. Thomas Lincoln blev helt enkelt utkonkurrerad. Dessutom hade han av religiösa motiv moraliska invändningar mot slavsystemet. Så år 1816, när Abraham var sju år gammal, flyttade familjen igen. Den här gången över Ohiofloden in i Indiana där de hoppades att livet skulle bli bättre. De skaffade mark i ett område med övervägande skog, för att inte säga urskog. Här var det så gott om vilda djur att det var skrämmande för barnen. I bästa fall fanns det vägar, även om de var 14


De nybyggaromr책den d채r familjen Lincoln bodde under Abrahams barn- och ungdom.


usla och nästan oframkomliga under delar av året. I sämsta fall fanns det inga vägar alls och det var glest mellan bosättningarna och långt till riktigt bebodda trakter. Thomas Lincoln fick börja igen med att bygga en stuga av träd han själv fällde och sågade upp, bryta mark för att kunna odla majs och några andra grödor. Men att göra om skogsmark till odlingsbara åkrar tar tid. Så första vintern bestod kosten mest av kött – nybyggarna hjälptes åt att jaga älg, hjort och björn. Och Abraham ska som åttaåring ha skjutit en kalkon i närheten av stugan. När han många år senare mindes händelsen sade han att han ”aldrig tryckt av mot något vilt sedan dess”. Första året på det nya stället var slitsamt och ensamt. Abraham fick lära sig att använda yxan och hjälpa sin far för familjens överlevnad. Kosten var ensidig och intrycken utifrån få. Men allt förbättrades något när familjen Sparrow flyttade till grannskapet. Makarna var moster och morbror till Nancy (Hanks) Lincoln. Med sig hade de också den 18-årige Dennis Hanks som även han var släkt med Nancy. Dennis var positiv och påhittig och piggade upp livet för Abraham och hans syster Sarah. Men den förbättring av livet som släktingarnas ankomst innebar blev kortvarig. Många i området drabbades av en dödlig sjukdom som kallades ”milk sickness”. Ingen visste vad det var för sjukdom men den verkade ha något med en förgiftning av mjölken från korna att göra. Långt senare kunde man genom laboratorietester visa att en växt som fanns i skogarna i området där korna betade mycket riktigt omvandlades till ett gift som människan inte tålde. Så misstanken om att det var kornas mjölk som gjorde människorna sjuka stämde. Sjukdomsförloppet varade ungefär en vecka, först med yrsel, magont, oregelbunden andning och puls och därefter medvetslöshet och död. Först dog makarna Sparrow så att Dennis Hanks blev ensam kvar i sin familj och flyttade hem till Lincolns. Sedan drabbades Abrahams mamma Nancy. Hon dog den 5 oktober 1817 och begravdes några hundra meter från hemmet. Nancy Lincolns död drabbade alla mycket hårt, särskilt barnen förstås. En del anser att Lincolns melankoliska läggning med tider av depression senare under livet kunde ha orsakats av den tidiga förlusten av både modern och släktingarna i hans omedelbara närhet. Men det finns ingen forskning som stöder den teorin – dessutom finns det många andra personer med samma läggning och beteendemönster 16


som aldrig varit utsatta för sådan sorg som barn. Men detta var i alla fall Abraham Lincolns första möte med döden på nära håll – det skulle bli fler. Något år efter Nancys bortgång, när familjen bokstavligen levde i smuts och elände, med dålig mathållning och ett känslomässigt vakuum, insåg Thomas Lincoln att han behövde en ny hustru och barnen en ny mor. Så han åkte tillbaka till sin hembygd i Kentucky för att leta. I Elizabethtown träffade han Sarah Bush Johnston som han kände sedan tidigare och troligen hade uppvaktat lite i yngre år. Hon var nu änka med tre barn i åldrarna åtta till tretton. Det fanns knappast utrymme för några större romantiska utsvävningar – vare sig tidsmässigt eller praktiskt. Den krassa verkligheten var den att Thomas behövde en hustru och Sarah behövde en man. Så Thomas betalade hennes skulder och hon tog med sig sitt bohag och sina barn och så begav de sig till Little Pigeon Creek, området i Indiana där familjen Lincoln numera försökte skapa sig en framtid. Sarahs och barnens ankomst blev ett lyft för familjen Lincoln. Hon fick Thomas att bygga ett golv i stugan och ett sovloft för de fem barnen och att sätta in ett fönster. Dessutom städade hon, hade sänglinne, bestick, tallrikar, stolar och bord med sig. Städning och tvättning blev en självklar rutin och mathållningen varierades och förbättrades. Men det kanske viktigaste för Abraham var att hon var en kärleksfull person som inte skiljde på egna barn och andras ungar. Hon behandlade alla lika och Abraham blev mycket fäst vid henne och kallade henne ”Mama”. Långt senare, när Abraham blivit president, talade han en gång med en släkting om hur sorgligt och uselt det hade varit i hans hem efter det att modern dött och innan Sarah Bush Johnston kom in i deras hem. ”Hon var min bästa vän i livet och ingen kan ha älskat en mor mer än jag älskade henne.” Hans styvmor hade också en speciell känsla för, och ett mentalt samförstånd med den blivande presidenten. De förstod varandra särskilt bra och var på samma våglängd. Hon kom att överleva honom och sade efter hans död till en intervjuare att ”Abes och min hjärna, den lilla jag hade, verkade löpa i samma banor”. Efter hand verkade dock Lincolns far Thomas föredra, och ibland visa att han föredrog, Sarahs äldste son Jack framför sin egen son Abraham, som han hade svårare att förstå. Förmodligen fick det en bestående inverkan på sonens känslor för sin far. 17


Livet blev dock bättre efter hand för unge Abraham och hans familj. Hans nya mor var illitterat men hon hade ändå en känsla för att utbildning var viktigt, så hon uppmuntrade Abraham att läsa. Hans nya mor hade Dilworth’s Spelling Book med sig till hemmet och där började Lincoln stava och läsa. Den började med bokstäverna i alfabetet och arabiska och romerska siffror, fortsatte med ord på två bokstäver och sedan med tre och fyra. Lille Abraham läste ofta, repeterade och drillade stavning. Sedan skickades han också till en improviserad skola som någon höll i en stuga några kilometer från Lincolns hus. Där blev han snabbt den bäste eleven och kom att hamna lite i centrum bland barnen. Det stärkte hans självförtroende och han fortsatte med att läsa en bok med fabler som han lärde sig utantill och sedan återberättade. Från sin far hade han ärvt förmågan att berätta historier. Thomas hade nämligen, trots sin brist på skolning, en stor talang som historieberättare. Och att berätta historier var en vanlig sysselsättning på kvällarna i det lincolnska hemmet. Redan som barn var Abraham Lincoln road av orden och språket, kände lust att fabulera och hade även en stark dragning till och fallenhet för konsten att formulera sig precist. Det var en konst han sedan utvecklade mycket långt, nästan till fulländning, även om det är ett relativt begrepp eftersom det är just en konst och inte en vetenskap. Denna förmåga, fulländad eller inte, var honom i alla fall senare i livet till stor nytta, både i hans civila värv som advokat och i hans stora livsuppgift som politiker. I vissa sammanhang finns det inga genvägar och i Lincolns fall gjorde hans bristfälliga skolgång som barn att hans stavning aldrig blev perfekt, inte ens när han i vuxen ålder satt i Vita husets arbetsrum och skrev presidentdekret med gåspenna. Han lyckades aldrig riktigt lära sig reglerna för kommatering och andra skiljetecken. ”För mig handlar det mera om känsla än om språklig färdighet”, sade han till en förtrogen under sin tid som president. I tretton-fjortonårsåldern skrev han en lite ironisk ”dikt” i en skrivbok. Det är det första från hans penna som finns bevarat: Abraham Lincoln is my name And with my pen I wrote the same I wrote in both haste and speed And left it here for fools to read. 18


Hans handstil var rund och tydlig, men förblev livet igenom lite barnslig, motsatsen till vad man skulle kalla ”driven”. Att en pojke som var född i en hydda i skogen och fick minimal skolutbildning kunde bli Förenta staternas president, och därtill komma att räknas som den främste någonsin, är förstås märkvärdigt och har sedan dess tagits som bevis för att den amerikanska drömmen är uppnåelig för alla som har begåvning och framåtanda. Lincoln var lustigt nog född samma år och samma dag som Charles Darwin. De kom båda, fast på helt olika sätt, att göra starka avtryck i historien för all framtid. Darwin gjorde sina avgörande iakttagelser i ung ålder och väntade i 25 år på att omvärlden skulle bli mogen för hans teori om arternas uppkomst. Lincoln gjorde sina insatser i slutet av livet och mycket utan egen förskyllan. Darwin publicerade sin bok Om arternas uppkomst ett år innan Lincoln valdes till president. Men den engelske forskaren gick på universitet när USA:s framtida president högg staketstolpar. Det var samma tid, storslagna gärningar men olika förutsättningar. Bland de främsta av Lincolns samtida i USA var det ingalunda vanligt med bristfällig utbildning. Hans främsta rivaler om presidentämbetet och i kongressen var högskoleutbildade och kom från familjer med anor. Även om USA inte hade någon aristokrati med kungligheter och adel som de ledande länderna i den gamla världen, fanns det ändå en styrande klass som funnits i generationer, framför allt i New England och Virginia. Därifrån rekryterades männen till landets ledande poster. Personer som George Washington, John Adams och Thomas Jefferson hade med den tidens mått högklassig militär eller civil utbildning. USA hade redan då utbildningsanstalter som var imponerande. För att ta några exempel bland de universitet som i vår tid är kända som några av världens främsta och tillhör de så kallade Ivy Leagueskolorna kan nämnas att Harvard College grundades 1634, mer än 150 år innan Lincoln föddes, Yale University startades 1701 och Columbia i New York grundades av engelsmännen som Kings College 1754. Så USA var vid tiden för Lincolns födelse en blandning av allt – välstånd och misär, bildning och analfabetism, frihet och slaveri, traditioner och nytänkande – och mitt i samhällets allra torftigaste del föddes Abraham Lincoln. Skolgången gjorde att barnens isolering bröts och Abraham lärde känna flera barn än sina närmaste släktingar. Men som redskap för 19


hans utbildning och senare framgång i livet var skolan absolut ingen hävstång, snarare en fotnot. Abraham läste själv allt han kom över. I de unga tonåren läste han biografier över USA:s förste president George Washington och andra historiska personer. Han började i tonåren också att läsa Shakespeare. Snart spred sig ryktet även bland vuxna om att Abraham var en begåvning utöver det vanliga, och vuxna i nybyggarsamhället bad honom ofta om hjälp med att skriva ett brev eller att läsa post de fått från myndigheter eller släktingar. Självförtroendet växte som det gör hos den som sällan eller aldrig tycker sig möta sin jämlike. Enligt vad Lincolns barndomsvän Nathaniel Grigsby senare berättade var det en allmän uppfattning bland de andra barnen och ungdomarna att ”hans förmåga och ambition var större än vår. Han blev en naturlig ledare. Han läste och läste medan vi lekte.” En bokmal var dock inte vad nybyggarsamhället uppskattade mest. Men i Abrahams fall var det inget stort problem eftersom han trots sin längd och gänglighet ändå ”sprang fortare, hoppade längre, brottades bättre och lyfte tyngre” än de flesta av hans jämnåriga.

*** Abraham Lincolns far Thomas fick uppleva en fattig och mycket svår ungdomstid. Det berodde på att hans far, Abrahams farfar, dödades av indianer vid ett överraskande överfall 1786. En grupp indiankrigare anföll när Thomas pappa var ute och bröt ny mark för odling. Han hade då sina tre söner med sig, av vilka Thomas var den yngste. Det var inte bara det att Thomas som åttaåring skräckslagen tvingades bevittna hur indianer dödade hans pappa. Vid den här tiden var lagen sådan i Virginia (och därmed Kentucky som ännu inte var en egen stat) att vid en mans dödsfall ärvde den äldste sonen två tredjedelar, änkan en tredjedel och de andra barnen ingenting. Så Thomas äldste bror, med det ovanliga namnet Mordecai, var den som fick ärva merparten av över 5 000 tunnland bördig åkermark i de rikaste delarna av Kentucky. Men Abrahams pappa Thomas, som var yngste sonen, fick varken känslomässig omvårdnad eller materiell trygghet. I stället fick han börja sitt vuxenliv i förtid och försörja sig själv. Det gjorde han som snickare och jordbruksarbetare. I tonåren, eller möjligen ännu tidigare, kom Abraham att distanse20


ra sig från sin far. Kanske var det en bidragande orsak att fadern aldrig kunnat ge honom den känslomässiga närhet han behövde efter moderns död. Kanske hade det att göra med att Thomas hade svårt att förstå sin bokligt inriktade son, även om han, såvitt man vet, aldrig bar hand på honom eller motarbetade hans läslust. De kom också att bli oense om religionen. Thomas var en gudfruktig man med väldigt ortodoxa åsikter om hur livet skulle levas, vad som gick an och vad Gud ogillade. Hans församling fördömde i stort sett alla nöjen som till exempel dans och hästkapplöpningar. Abraham blev aldrig medlem i baptistkyrkan i Little Pigeon Creek men han besökte ibland högmässan. Vid något eller några tillfällen kom Thomas på sin son med att efter kyrkobesöket stå på en stubbe och parodiera prästen till de andra barnens förtjusning. Detta ogillade fadern förstås. Att göra sig rolig på prästens bekostnad var som att häda. Annars var Abraham mestadels arbetsam och duktig i kretsen av nybyggare. Trots sin längd och brist på synliga muskelkrafter var han stark och uthållig. Han snickrade, byggde staket, grävde brunnar och jobbade med båtar vid floden. Thomas hyrde ut sin son till andra gårdar och Abrahams inkomster gick oavkortade till familjens hushållskassa. Ekonomiskt gick det gradvis bättre för familjen. Thomas köpte mera mark och 1826 hade han en gård av respektabel storlek, större än genomsnittet i kommunen där de bodde. Men för den unge Abraham kändes världen bland nybyggarna liten och trång. Ännu sämre blev hans liv när hans äldre syster Sarah gifte sig med en granne, Aaron Grigsby, och skaffade ett ställe vid en annan bosättning någon mil från Little Pigeon Creek. Sarah var då 19 år och Abraham 17. Kort därefter lämnade Matilda, Sarah Bush Lincolns yngsta dotter, hemmet. Hon och Abraham hade ett gott syskonförhållande och ju färre personer som blev kvar i hushållet, desto svårare blev det för Abraham att hålla sig för sig själv. Känslomässigt blev livet än värre lite mer än ett år senare, när hans syster Sarah dog i barnsäng, bara 20 år gammal. Abraham ansåg att familjen Grigsby hade orsakat hans systers död eftersom de medvetet avstått från att skicka efter en läkare. I slutet av tonåren började Abraham på allvar fantisera om livet bortom den bosättning där han växt upp. Någon laglig rätt att lämna hemmet och starta på egen hand före 21 års ålder hade han inte. Tvärtom 21


kunde en far räkna med sina söners arbetskraft fram till deras myndighetsdag. Ohiofloden framstod som den bästa och snabbaste vägen ut i världen. När James Gentry, som ägde en lanthandel i området, år 1828, när Abraham var 19 år, beslutade att skeppa en last med kött, majs och mjöl med en pråm nedför floden till försäljning i New Orleans, erbjöd han Abraham att tillsammans med hans egen son Allen sköta transporten. Lönen var åtta dollar i månaden. Abraham accepterade med glädje och gav sig av. De rodde och gled med strömmen nedför Mississippifloden i en rektangulär, flatbottnad lastbåt, en så kallad flatboat, och stannade på flera ställen vid sockerplantager och gjorde affärer. En natt blev de angripna av ”sju negrer som försökte döda och råna dem”, enligt pojkarnas berättelse. I hast fick de kapa trossarna, lätta ankar och flyta iväg. De kom undan med blotta förskräckelsen men var mycket försiktiga i fortsättningen. New Orleans var förstås den största stad de båda pojkarna sett. Livet där var helt olikt nybyggarlivet i Indiana. I stället för stora skogar och mödosamt röjda åkrar hade staden redan vid den här tiden stora och vackra byggnader, trängsel på gatorna och i butikerna och det talades lika mycket franska som engelska. De båda ungdomarna kom från vischan till en kosmopolitisk storstad. De stannade i flera veckor och under besöket i New Orleans såg de svarta slavar för första gången. Väl hemma i Indiana gav Abraham sin far de pengar han tjänat under resan. Ett rykte om att ”mjölksjukan” börjat härja igen i början av 1830 skyndade på ett beslut inom familjen Lincoln att än en gång flytta. Släktingen John Hanks hade redan flyttat till Illinois med sin familj och han hade skickat lockande beskrivningar om vilka bördiga jordar det fanns där och hur bra allt var på alla sätt. Dennis Hanks hade också beslutat att flytta dit. Så Thomas Lincoln sålde gården, grisarna och sin majs och packade alla tillhörigheter, inklusive höns och en hund, på en kärra dragen av två par oxar. Abraham hade nyss fyllt 21 år och han hjälpte till att hålla alla på gott humör med sina berättelser och skämt. Vägarna var i allmänhet i uselt skick i det här området där det knappt fanns något vägnät, och på vårvintern var de särskilt dåliga. Det var ofta översvämning och de floder som skulle passeras hade som regel inga broar. Därför fick man vada i det iskalla vattnet. Flyttlasset passerade den lilla byn Decatur, som hade ett dussintal timrade hus, och fortsatte sedan drygt en och 22


en halv mil längre norrut till den norra banken av floden Sangamon, där John Hanks hade reserverat mark åt dem. Den efterföljande sommaren bröt familjen 15 tunnland mark som de gjorde odlingsbar, och Abraham och John Hanks högg slanor och stängsel för att inhägna gården och hagar för djuren. Att hugga slanor till staket kallas på amerikanska för att ”split rails”. Denna sommar höll Abraham sitt första politiska tal. Det skedde delvis av en slump. Två etablerade politiker höll tal i Decatur inför det stundande valet till delstatsförsamlingen. Men de två var omedvetna om, eller brydde sig inte om, att det förväntades att de skulle bjuda åhörarna på ett glas efter talet. Det var kutym i trakten vid den här tiden, ett sätt att köpa väljarnas uppmärksamhet om man så vill. Männen som mött upp vid lanthandeln för att lyssna på politikerna hade lärt känna Lincoln lite under sommaren och uppmanade honom nu att också tala. Det gjorde de förmodligen i förhoppning om att han med sina historier och skämt skulle driva med de två politiska kandidaterna, kanske rent av förlöjliga dem. Men Lincoln hade i flera år läst den republikanska dagstidningen Louisville Journal som pläderade för statliga och delstatliga satsningar på utveckling av landet, infrastrukturinvesteringar, tulltariffer och inrättandet av en centralbank. Tidningen stödde den framstående politikern Henry Clay, som varit utrikesminister och senare skulle komma att kandidera i flera presidentval. Just dessa politiska krav sammanföll med den unge Lincolns föreställning om hur USA skulle kunna utvecklas i framtiden. Så den nyinflyttade 21-åringen överraskade alla närvarande genom att inte berätta några roliga historier utan i stället hålla ett eget politiskt tal byggt på genomtänkta åsikter i flera sakfrågor. Hans huvudpoäng var att delstaten borde anslå pengar för muddring av Sangamonfloden och utbyggnad av bryggor och kajer för att underlätta transporter. Lincoln visade ingen scenskräck och avslutade med en vältalig beskrivning av den fina framtid som han ansåg väntade Illinois. I slutet av sommaren 1830 var Abraham Lincoln äntligen 21 år och vuxen. Han hade fullföljt sina plikter gentemot familjen och var nu redo att starta ett liv på egen hand. För sin försörjning var han villig att jobba med vad som helst, utom på en lantgård eller som snickare, just de sysslor hans far levde av och som Abraham själv hade tvingats utföra under en så stor del av sin barn- och ungdom. Senare i livet gick han så långt att han sade sig avsky kroppsarbete. 23


Hans första uppdrag i sitt nya liv på egen hand blev ännu en resa till New Orleans, med samma syfte som den förra, att sälja kött, majs och mjöl. Uppdragsgivaren till resa nummer två var också en lanthandlare. Han hette Denton Offutt och kom att spela en viss roll för nästa fas i Lincolns liv.

24

9789113029535  

STAFFANEKENDAHL STAFFANEKENDAHL HANS LIV OCH TID HANS LIV OCH TID STAFFAN EKENDAHL HANS LIV OCH TID Abraham Lincoln titelsidor_titelsida Lin...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you