Page 1


Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se

TL

Ä ST

N E

X

.

.

I VÅ

Sidantal: 66 Lättlästnivå: X-Large Lix: 18

L ÄT

Titel: Första natten Författare: Mian Lodalen Omslag: Lotta Kühlhorn Sättning: Alltext © 2017 Mian Lodalen och Vilja förlag Första upplagan 2017

LARG

ISBN 978-91-7723-165-3 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.


MIAN LODALEN

Fรถrsta natten

Vilja fรถrlag


Kapitel 1 Det är lördag. Jag hänger i soffan hos min kompis Alex. Vi ser på Eurovision Song Contest och äter chips. Jag som inte ens gillar schlager. Man kan säga att jag tittar för att vara en schyst kompis, eftersom Alex älskar schlager. Min blick dras mer mot mobilen än teven. Jag går in på dejtingappen Tinder. Ser in i glada ansikten med putande läppar, knasiga leenden och vita tänder. 5


Nästan alla ser perfekta ut. Tillgjorda ibland. De tycks vara fantastiska personer. Positiva. Spännande. Smarta. Roliga. Det är så himla överdrivet att jag skrattar till. Där finns så klart andra också. Ganska gulliga med glittrande ögon och fina leenden. Men som vanligt är det ändå ingen som jag fastnar för. Jag kanske är för kräsen. Eller så är jag kanske för feg för att träffa någon på riktigt. Jag vet inte. På ren rutin låter jag tummen svepa åt vänster över skärmen. Men så händer något som får mig att stanna upp. Jag kan inte säga vad det är. 6


Innan jag hinner tänka mig för dras tummen åt höger och jag får kvällens första matchning. Jag börjar chatta. Hon heter Mandi. Ingen idé att fråga vad du gör. Säkert samma som jag och alla andra i Sverige, skriver Mandi. Ja, det stämmer, skriver jag. Musiken suger. Till och med min mobilsignal är bättre. Jag tittar spänt på mobilen. Svaret kommer snabbt. En smiley lyser på skärmen. Jag håller verkligen med dig, skriver Mandi. 7


Jag glömmer att tänka mig för igen och frågar om vi ska träffas IRL istället. Det vill säga ses ansikte mot ansikte. Jag ångrar mig direkt. Det kan ju bli ett nej. Alex frågar vad jag håller på med. Jag berättar att jag är på Tinder och chattar med en tjej som heter Mandi. – Hon kommer säkert att säga nej, säger jag. Varför skulle jag fråga om vi skulle ses? – Om man inte vågar så händer inget i livet, säger Alex lugnande. En minut blir två minuter. Det kommer inget svar från Mandi. 8


Jag håller andan. Jag blir så varm att jag måste ta av mig tröjan. Nu sitter jag i bara linnet men är ändå röd och het om kinderna. Jag tänker på hur ängslig jag är. Rädd att göra bort mig, rädd att säga fel saker och rädd att fatta fel beslut. För att inte tala om rädslan att bli avvisad. – Nu är det Sverige, säger Alex ivrigt och höjer ljudet på teven. Den svenska artisten går på scenen. Jag kan inte bry mig mindre. Det enda jag bryr mig om är det som händer i mobilen. Eller snarare det som inte händer. 9


Jag borde inte ha frågat. Det var för tidigt. Vi hade bara chattat i typ tio minuter. Ingen vill ha en som är FÖR angelägen, det vet jag ju. Åtminstone inte när det gäller kärlek. Jag lägger mobilen på bordet, blundar och lutar huvudet bakåt i soffan. Skit också. Den svenska låten tar slut. Publiken applåderar och visslar. Jublet pågår så länge att program­ ledarna måste avbryta publiken. Precis då piper det till. Jag tar snabbt upp mobilen. Det är Mandi. Hon föreslår att vi ses i city om en 10


halvtimme. Hon vet en klubb som har gratis inträde. Jag blir så glad att jag skrattar högt. Alex skrattar också. Perfekt. Det är en vecka kvar tills studiebidraget kommer och jag har nästan inga pengar.

11


Kapitel 2 Tunnelbanan rullar och jag tuggar nervöst på en nagel. Jag är på väg att träffa en person som jag inte vet något om. Jag vet bara vad hon heter, men knappt hur hon ser ut. Och jag har aldrig varit på klubben där vi har stämt träff. När jag kommer fram ser jag att det är lång kö utanför. Mest tjejer, men också några killar. 12


Vissa går inte att se om de är killar eller tjejer. Kanske är de både och eller något annat. Men alla ser så coola och säkra ut. En del röker. Många verkar känna varandra. Jag känner ingen. Hur kunde jag vara så dum att jag stämde träff med en tjej jag inte vet ett dugg om? Och utanför en klubb av alla ställen. Tänk om det är några som bara driver med mig? Tänk om de står och skrattar åt mig just nu? Jag känner hur värmen sprider sig utmed ryggen. Svetten pressar sig fram under armarna, trots att det är ganska kallt ute. 13


För tjugonde gången på en kort stund stirrar jag ner i min mobil. Mandi skulle ha varit här för tio minuter sedan. Jag borde åka hem. Då knackar någon på min axel. Jag vänder mig om. Det är hon. Hjärtat hoppar till. Mandi är så snygg att jag inte vet var jag ska titta. Hon är mycket finare än på sin profil­bild på Tinder. Bruna ögon, svart hår och ett snällt leende. När hon ler syns små gropar i kinderna. – Är det du som är Linda? säger Mandi. 14


Jag får inte fram ett ord utan nickar bara. – Kom, säger hon och pekar mot entrén. Jag känner dörrvakterna. De släpper in oss. Det är pinsamt att gå förbi alla som väntat länge på att få komma in. Samtidigt är det skönt att slippa stå i kön. Då skulle jag bli tvungen att stå bredvid Mandi en lång stund. Det skulle också vara pinsamt. Vad skulle jag säga? Mandi hälsar på en av vakterna med ett handslag i luften. De highfivear. Dörren öppnas och vi är inne i värmen. 15

9789177231653