9789132160691

ISBN 978-91-32-16069-1

Illustrationer Maria KällstrÜm

1 Markus satt vid köksbordet. Han tittade drömmande ut genom fönstret. Regnet smattrade mot rutan. Det var väldigt skönt att vara inne. På bordet låg mammas handlingslista.

Markus, som helst kallade sig Mackan, tog en penna och började skriva.

Mackan äger. Mackan äger.

Mackan skrev överallt på papperet. Han tyckte det såg coolt ut.

Lappen skulle mamma ha till veckans handling. Den var snart helt nedklottrad. Han läste: 7

3 liter mjölk Ost Margarin Äpplen 2 kilo potatis Spagetti Toapapper Toapapper … Mackan tänkte på bajs. 3 kilo bajs skrev han till på lappen. Han gillade att skoja med mamma.

Han tänkte på hur hon skulle börja skratta när hon läste lappen i affären. Markus, Markus, skulle hon tänka. Alla i affären skulle vända sig om och titta på mamma. Vad skrattar hon åt? skulle de undra. Och när mamma berättade vad som stod på lappen skulle alla i affären börja skratta.

Mackan såg det framför sig. Kanske skulle Bengt, skolans gympalärare, vara i affären.

Han skulle också börja skratta. Han som aldrig skrattade. Mackan trodde att det kunde vara 8

9

bra för Bengt att få smak på skratt. Då skulle Bengt bli glad och gympan rolig. Kanske skulle de till och med få spela fotboll på gympan.

Det som Mackan älskade. Älskade mest i hela världen.

Lite älskade han Magda också. Åtminstone då och då. Magda hade bruna ögon och lockigt hår. Hennes leende gjorde Mackan pirrig.

Magda gick i Mackans klass. Det var han mycket nöjd med. För det mesta i alla fall.

Ibland undrade han varför han gillade just henne. Men så var det bara. Det gick liksom inte att ändra på. Farmor sa alltid att så är det med kärleken. Kärleken kan man inte förklara med ord. Och man ska inte försöka heller, då kan kärleken förstöras.

Det här med tjejer var knepigt tyckte Mackan.

De var mystiska, som från en annan planet.

En rosa tjejplanet, långt ut i universum. Ena stunden kunde de vara hur snälla som helst.

Nästa stund stod man knappt ut med dem.

Mackan blev tokig varje gång telefonen 10

ringde och Magda och Sara bara fnittrade i andra änden av telefonluren. När det hände bestämde han sig för att aldrig mer svara.

Men nästa dag i skolan var det så lätt att glömma alltihop. När Mackan såg Magda komma över skolgården blev hela han varm.

Mackan hade kommit fram till att en tjej var som två personer i en kropp. Dubbel på något sätt. Som ett äpple med två färger. På ena sidan rött och på andra sidan grönt. Enklare var det med Emil och Frank, Mackans kompisar. De var liksom bara Emil och Frank. Det var inte mer med det.

Samtidigt blev tjejer mer spännande så. Som en glaskristall som hela tiden ändrade färg när man höll den på olika sätt. Man kunde aldrig veta vad som rörde sig i skallen på dem.

11

2 Mackan hade fotbollsträning ikväll. Träning med Gif. – Gif äger, sa Mackan högt för sig själv. Gif äger fett.

Han hade hört de äldre killarna på skolan säga så.

Mackan förstod inte vad mamma och pappa tänkte på när han föddes. Att han fick heta Markus, när det fanns namn som Zlatan och Cristiano. Hur tänkte de egentligen?

Mamma hade förklarat många gånger för 12

Mackan. Det var ingen liten Zlatan som tittade ut på BB den där soliga augustimorgonen.

Ingen Cristiano heller. Det var en Markus, så var det bara. Men inuti var han en Zlatan, det visste han.

När Mackan kom hem från skolan brukade han läsa tidningen. Det vill säga sporten, och mest om fotboll. Det gjorde han idag också.

Han önskade att han var en av dem som fanns med på bilderna. En av dem som fick till det perfekta skottet. En av dem som fick iväg bollen rakt upp i krysset. Och alla på läktaren skulle stå upp och göra vågen när han fick in det där fett snygga målet.

– MAAARKUS, MAAARKUS, skulle han höra dem vråla medan han gjorde målgesten nere på planen.

– Markus, Markus, vakna nu min lille dagdrömmare, sa mamma och strök honom över håret.

Mackan hoppade till. Det var mamma som 13

14

sa Markus. Inte hela läktaren på San Siro i Milano.

– Det är dags att byta om och packa väskan till träningen.

Det gick alltid så lätt att byta om inför träningen. Tröjan, byxorna, benskydden och fotbollsstrumporna. Det svåra var om han skulle ta röda eller svarta strumpor. De svarta passade bra om han skulle stå i mål. Annars var det röda som gällde till Gif:s färger. Idag blev det de röda.

Han gillade att snöra på sig skorna. När han gjorde det började förvandlingen. Från Markus till Zlatan, Cristiano Ronaldo eller möjligtvis Tobias Hysén.

15

ISBN 978-91-32-16069-1