3. Bilderna
Från stationen behöver han bara gå tvärsöver gatan. Ut-
anför konsthallen stannar han till. Måste samla kraft för att kunna gå in. Affischen med klippor och hav ser vild ut. Ingen bild på fotografen. Bland skärmarna går några enstaka pensionärer och slötittar samtidigt som de pratar om hur man hittar julklappar till barnbarn som redan har allt. Nästan genast ser han en bild som gör honom matt och svettig. Maras profil tydlig mot sommarhimlen. Hon lutar sig mot honom, han kan känna hennes andedräkt mot örat. Som han älskade henne den dagen! Men då visste han ännu inte att han skulle kunna få henne. Hon var så särskild, han visste inte vad det var för regler som gällde i hennes värld. Så han vågade knappt försöka någonting, om han gjorde fel kunde han förstöra allt. Men så hade hon vänt på huvudet, sett honom rakt in i ögonen. Och låtit sina fingrar glida genom hans hår och ner över ryggen. Han ryser till när han minns njutningen, när hans hud minns hur hennes fingrar kändes. När hans mun minns hennes läppar, hennes tunga som rörde sig mot hans. Simon blundar och känner upphetsningen välla genom kroppen i tunga vågor.
13