Issuu on Google+


© Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2009 Sagolikt Bokförlag Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se Tryckt och bunden hos Kristianstads Boktryckeri AB 2009 ISBN: 978-91-976681-6-3


Kom alltid ih책g att du 채r magisk och str책lande och vacker. Anette Sk책hlberg


Kalle är nervös just denna morgon. Han tittar i almanackan. Det är den femte december. Femte december. Egentligen är det en vanlig måndag. Om det inte vore för… Lottdragningen. Idag ska alla som vill vara lucia på sexårs lägga sina namn i en burk. Sedan dras namnet på den som ska få bli lucia. Lucia. Åh, vad Kalle vill vara lucia! Han vill vara magisk och strålande och vacker! Ha ljus på huvudet. Få läsa en dikt. Han har övat i en hel vecka på en dikt som han har skrivit själv. Så här går den: Det är många vackra ljus, som stiger in i varje hus Allting glimmar när lucia är här, för vi har honom så väldigt kär

K A L L E. Så skriver han på lappen och lägger i burken som fröken håller fram. Kalle. Alla får skriva ett namn på en liten lapp. Sitt eget namn eller någon annans. Han ser sig omkring på alla klasskompisar. Undrar hur många det är som vill vara lucia. Fröken skakar burken. Kalle håller tummarna hårt i sina händer. Hoppas. Hoppas. Han vågar inte öppna ögonen. ”Nu ska vi se…” säger fröken och blickar ut över klassen. ”Spännande…” Hon plockar upp en ihopvikt lapp ur burken. Snart är det färdigt. Snart vet alla vem som ska bli lucia. Årets lucia. Kalle vågar inte titta upp på fröken. Det är tyst. Så tyst att Kalle måste knipa händerna i bänken. ”Jaa, men då får det bli så då…” Fröken ser bort mot Kalle och möter hans blick. Det sticker till i kroppen på honom när han ser frökens leende.


”Jaa Kalle, hoppas du har en luciakrona, för det är visst du som blir lucia i år.” Kalle stirrar mot fröken. Är det sant? Är det verkligen sant! Han rusar fram till henne för att titta på lappen. Kalle står det med små bokstäver. ”Men den här har inte jag skrivit...” Fröken tittar på lappen och ser ut över klassen. ”Hur många är det som har skrivit Kalle på sin lapp?” Kalle blir förvånad. Sex stycken räcker upp handen. Vad glad han blir! Så glad att han springer ett varv i klassrummet och bara skrattar. Några av de andra barnen blänger mot honom. ”Han har ju kort hår. En lucia ska ha långt hår…” Kalle ser stressat mot fröken som besvärat ställer undan glasburken. Långt hår? Kalle funderar en stund. ”Men jag kan skaffa peruk. Det kan jag. Det är säkert.” Fröken delar ut papper med dagens räkneuppgifter. ”Annars kan du vara stjärngosse Kalle, då får du ha en strut med stjärnor på huvudet.” Kalle ruskar på huvudet. Aldrig i livet att han vill ha en strut på huvudet. Han är väl ingen glass heller. Nej, han ska ha en cirkel med ljus. Fröken klappar över Kalles korta hår. ”Vi kan väl fundera över saken. Det skulle ju kunna gå att ha både en tjejlucia och en killlucia samtidigt. Ja så kan du ha ljus i händerna istället för på huvudet.” Flera av de andra barnen nickar ivrigt. Det är en bra ide! Det är det! För då kan Maja eller Katrin vara lucia. De har längst hår i klassen. Deras hår böljar och är vackert. För det är alla i klassen plötsligt överens om. Att man måste ha långt hår om man ska vara lucia.


Kalle petar i maten. Han är inte hungrig. Ingenting känns kul. Pappa Svempa och mamma Katja ser bekymrade mot varandra. Varför är han så ledsen våran Kalle? Kalle suckar tungt och drar händerna genom håret. ”Varför kunde ni inte låtit mitt hår växa?” Han ser upp mot mamma och pappa. ”Jag vill ha långt hår. Som böljar och är vackert.” När mamma och pappa förstår att Kalle måste ha långt hår för att få vara lucia, drar de på sig stövlar och jackor. ”Nu ska vi åka och handla”, säger de. ”Vi ska hitta en peruk till dig Kalle.” I det stora varuhuset finns inga peruker. Men vid rulltrappan finns lucianattlinnen och luciasaker. Kalle får syn på kronan han vill ha. ”Snälla snälla, kan vi inte köpa nu?” Pappa betalar för ett nattlinne med rött band och en luciakrona med snirkliga krusiduller. Kalle är glad. Nu är det bara peruken som saknas.


Kalle vill också vara magisk och strålande vacker. Han vill skrida fram med ljus i håret som lucia. Läsa sin alldeles egen skrivna dikt. Därför blir han så glad när han blir framröstad av kompisarna i förskoleklassen. Och ledsen när läraren och rektorn säger ifrån. De säger att det är tradition att det alltid är en flicka som är lucia. Men Kalle vill inte vara någon stjärngosse med strut! I smyg gör han sig en plan… Boken är skriven av Anette Skåhlberg och illustrerad av Katarina Dahlquist, och är den femte boken ut från Sagolikt Bokförlag. Tidigare utgivna titlar: Prinsessan Kristalla, Kalle med klänning, Jag älskar dig så mitt hjärta brister och Vem kan älska Ella? Alla titlar finns även som ljudböcker.


9789197668163