10. Intersektionalitet och systemteori tionalitetsbegreppet utan att samtidigt associera dessa till just det politiska projektet om kvinnans, underklassens funktionshindrades, sexuella minoriteters eller etniska minoriteters frigörelse, och utan att associera till föreställningen om ett annat (dvs. bättre) samhälle utan förtryck och maktordningar av något slag. Det åligger inte oss att bedöma intersektionalitetsteorins emancipatoriska potential. Vad vi kommer att göra i det följande är att granska vad teorin leve rerar i termer av det moderna samhällets beskrivning och kontrastera den mot systemteorins samhällsanalys.
Intersektionalitetsteorins (o)uttalade premisser Den underliggande premissen för intersektionalitetsteorins samhällsbild är att samhället är skiktat. Men till skillnad från marxismen är grunden för skiktning inte enbart klass, till skillnad från den traditionella feminismen inte enbart kön och till skillnad från postkolonialismen inte enbart region eller etnisk härkomst. Medan kön, klass, etnicitet, funktionshinder, ålder, sexuell läggning et cetera utgör skiktningsprinciper i sin egen rätt, så kan dock samhället enligt intersektionalitetsteorin inte beskrivas som ett klassamhälle, ett rassamhälle, ett genusdifferentierat samhälle et cetera. I stället präglas det moderna samhället av en tämligen komplicerad kombination, läs intersektion, av olika skiktnings principer som korrelerar positivt och accentuerar en multidimensionell vertikal samhällsordning. Det som inte är uttalat, och ofta sammanflätas, är uppfattningen om före komsten av diskursiva ordningar, det vill säga maktordningar, och över-/ underordning av konkreta (grupper av) människor, det vill säga skiktning. De diskursiva ordningarna avser förhärskande kommunikationsmönster om nor mer respektive avvikelser, till exempel normen manlig och avvikelsen kvinnlig, normen vit och avvikelsen svart samt normen kroppsligt fullt kapabel och avvi kelsen funktionsnedsatt. Skiktordning av konkreta människor är däremot män över kvinnor, vita över svarta, icke-funktionsnedsatta över funktionsnedsatta, heterosexuella över homosexuella. Såväl det teoretiska som det praktiska problemet som intersektionalitets perspektivet hamnar i är att allting kan observeras som en fråga om asym metrier – till exempel män över kvinnor, överklass över underklass, vita över färgade, icke-funktionsnedsatta över funktionsnedsatta, heterosexuella över HBTQ-personer, friska över sjuka, unga över gamla, smala över tjocka, långa över korta, det vill säga praktiskt taget alla attribut som sociala system till skriver en individ – kedjan blir oändlig. Allteftersom har allt fler specialområden anslutits till teorin och alltid med samma argument, det vill säga att betydelsen av dimensioner som ålder, etnicitet, sexualitet, funktionsnedsättning, övervikt, kortväxthet, hälsotillstånd, utbildning och så vidare är förbisedda. Det inne 211