9789172058149

Barnfattigdom om bemötande och metoder ur ett barnperspektiv

Elisabet Näsman är professor vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet, med inriktning mot barndomssociologi. Hon är även medförfattare till boken ”När barn som upplevt våld möter socialtjänsten” (Gothia Förlag, 2011).

ELISABET NÄSMAN

D

barn i Sverige lever i fattigdom – det vill säga i familjer med så låg inkomst att den inte täcker ens de nödvändigaste levnadskostnaderna. För barnen kan det betyda att de inte kan följa med på skolutflykter, ta bussen till stan med sina kompisar eller köpa en glass.

På vilket sätt påverkas barn som lever länge under ekonomisk utsatthet? Hur ser barnen själva på sitt liv och på relationen till sina föräldrar? Hur bemöts de av andra barn och vuxna i skolan? Hur hanterar föräldrarna barnens situation? Och hur agerar professionella vuxna när de möter ekonomiskt utsatta barnfamiljer i skolan, inom socialtjänsten och rätten? Dessa är några av de frågor som behandlas i den här boken.

Boken bygger på intervjuer med barn och föräldrar som berättar om hur det är att leva i ekonomisk utsatthet. Personal inom skolan, socialtjänsten och förvaltningsrätten berättar i sin tur om hur de i sin professionella roll bemöter dessa familjer. Läsaren får konkreta råd om hur barnperspektivet kan tillämpas i arbetet med barnfattigdom och om hur samarbete över myndighetsgränser kan underlätta för de utsatta barnen.

Boken vänder sig till alla som möter ekonomiskt utsatta barn inom socialtjänsten, skolan och rättsväsendet, samt till universitets- och högskolestudenter och politiskt engagerade.

R Y G T VA R T T I O N D E

ELISABET NÄSMAN

Barnfattigdom om bemötande och metoder ur ett barnperspektiv

Barnfattigdom

Barnfattigdom – om bemötande och metoder ur ett barnperspektiv

Elisabet Näsman med Christina Ponton von Gerber & Stina Fernqvist

© 2012 författaren och Gothia Förlag AB ISBN 987-91-7205-814-9 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Förlag AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

redaktör Kajsa Lindroth Omslag Anna Hild Grafisk form RPform, Richard Persson Omslagsfoto Bildarkivet Första upplagan, första tryckningen tryck Ednas Print, Slovenien 2012 Tryckt på miljövänligt framställt papper.

Gothia Förlag Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70, fax 08-644 46 67 www.gothiaforlag.se

Innehållsförteckning

Förord 9 1 Fattigdom med fokus på barnen 11 Ekonomisk utsatthet i barndomen, ett forskningsprojekt . . . . . . . 16 Fattigdomens följder för barnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Komplexa samband . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Materiella följder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sociala relationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barns hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20 22 24 28

Bokens olika delar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

2 När pengarna inte räcker i familjen 33 Pengars betydelse för familjerelationerna . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Oro och empati . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ansvarstagande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barn som belastning för föräldrar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barns perspektiv på barns bästa i familjen . . . . . . . . . . . . . . . . . .

34 38 40 45 49

3 Att få vara med på olika villkor 51 Att vara annorlunda och synlig i skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Att vara ett av få ekonomiskt utsatta barn i skolan . . . . . . . . . . . . 55

Skolan som stöd eller krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Skam, döljande och självexkludering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Barns perspektiv på barns bästa i skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

4 ”Mamma vi åt upp korven” – föräldraperspektiv på barnfattigdom 67 Ett tryggt boende för barnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hälsa, medicin, vård, glasögon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barnens medvetenhet och delaktighet i familjen . . . . . . . . . . . . .

Familjegemenskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barnens fritid och umgänge utanför familjen . . . . . . . . . . . . . . . .

Föräldrarnas syn på skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Att hemlighålla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Båda föräldrars ansvar i den separerade familjen . . . . . . . . . . . .

Stöd från det sociala nätverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Välgörenhetsorganisationerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Att vara beroende av socialtjänsten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Domstol och kronofogde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Värdiga eller ovärdiga föräldrar? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ”Att leva på socialbidrag är som att leva i fängelse” . . . . . . . . .

Barns perspektiv på barns bästa i familjen . . . . . . . . . . . . . . . . . .

69 72 74 77 78 81 85 87 89 90 91 94 95 97 98

5 ”Hur gör vi med Pelle nu då?

Hur ska vi få honom med?”

– skolperspektiv på barnfattigdom 101 Skolperspektiv på barnens familjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 Fattigdomens synlighet och konsekvenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Eleverna emellan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Livet utanför skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109

Står ekonomiska klyftor på skolans dagordning? . . . . . . . . . . . . . 110 Samverkan skola–socialtjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 Olika roller i skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 Rektors roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 Lärarnas roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 Skolsköterskans och kuratorns roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123

Barns perspektiv på fattiga barns bästa i skolan . . . . . . . . . . . . . 124

6 ”Bistånd till vinterkläder och skor till barnen” – perspektiv på ekonomiskt utsatta barn i rätten 127 Barn som inte är personer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 Barn som har behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 Familjegemensamma behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 Barns behov som ursäkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 Barn med speciella behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135

Barnet som aktör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 Fritidsaktiva barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 Barn som sårbara aktörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 Barn som kompetenta aktörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145

Ett omsorgsperspektiv dominerade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 När barnperspektiv och barns bästa nämndes i domarna . . . . . . 148 Barns rätt till integritet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151

Att se till barns rättigheter i domstolen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152 Barns rätt till delaktighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Föräldraperspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Att ta hänsyn till att beroende av ekonomiskt bistånd är långvarigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Att skydda barns integritet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

156 156 158 159

Barnperspektiv hos kronofogden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 Barns perspektiv på barns bästa i domstolsprocessen . . . . . . . . . 163

7 Barnperspektiv på fattigdom inom socialtjänsten 167 När behöver normen höjas och kompletteras? . . . . . . . . . . . . . . 168 Vad behöver barn som är fattiga under lång tid? . . . . . . . . . . . . . 170 Barnens liv i familjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Barnen i skolan och på fritiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174

Likabehandling av barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barn med särskilda behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Finns det oförtjänta barn? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Att prata med barn och hembesök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Socialtjänsten och skolan i samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Välgörenhet som komplement? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Samverkan inom socialtjänsten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

176 178 180 183 185 186 186

Att hinna med ett barnperspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 Barnperspektiv, barns bästa och barnkonsekvensanalys . . . . . . . 189

8 Har vi råd med en fattig barndom? 193 Vad kan barnen själva tillföra? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195

Referenser 199 Källor: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207

Förord Barnfattigdom är ett område fullt av uppfattningar och värderingar som i media förs fram med högt tonläge. De fattiga själva, barn och föräldrar, får utöver att streta med ett liv med knappa resurser, hantera att bli omskrivna och omtalade. Att som forskare be dem berätta om sina liv är att sälla sig till dem som synliggör dem som något annorlunda, som behöver studeras och diskuteras. Trots det öppnade de sina hem för oss och berättade om sina erfarenheter och hur de såg på sina liv. Vi vill uttrycka vår stora tacksamhet till dem och hoppas att de tycker att vi gör dem rättvisa i boken.

Tack också till personalen inom grundskolor och socialtjänst som berättat om sitt arbete. Skolan och socialtjänsten utsätts även de återkommande för medias granskning och med barnperspektiv som utgångspunkt blir också vår studie en kritisk granskning. Att de velat delta i studien visar att de är beredda att ta emot det och verka för förbättring för de fattiga barnen. Tack också till domstolarna som hjälpt oss att få tillgång till domar och till de jurister som gett oss av sin tid. Tack till de engagerade deltagarna i forskningscirkeln. Till sist ett tack till Forskningsrådet för arbetsliv och social forskning som finansierat projektet och till Sociologiska institutionen i Uppsala som varit projektets forskningsmiljö.

Boken är en sammanhållen text som bygger på redigering av texter som skrivits tidigare av forskargruppen som bestått av Elisa9

bet Näsman, Christina Ponton von Gerber och Stina Fernqvist. Introduktionskapitlet som författats av Näsman och von Gerber har hämtat resonemang från Fernqvist (2011) och Näsman, von Gerber, Fernqvist (2009). Kapitel 2 och 3 bygger på intervjuer och analyser utförda av Fernqvist (2012 a, b). Kapitel 4, 5 och delar av 7 samt kapitel 8 bygger på manus av Näsman och von Gerber. Kapitel 6 bygger på Näsman, von Gerber, Fernqvist (2009). Kapitel 7 bygger även på en rapport av Näsman (2012). Näsman är huvudredaktör och von Gerber medredaktör.

Boken tillägnas Majblomman vars stöd till fattiga barn vi återkommande fått höra om under projektets gång.

10 barnfattigdom

Materiella följder Ser vi till materiella följder visar alltså både internationella och svenska studier att föräldrar med snäv ekonomi prioriterar barnens behov framför sina egna, vilket i svenska data innebär svaga samband allmänt sett mellan vilka saker barn äger och deras familjs ekonomi, förutom för de som är fattigast (SOU 2001:55). Även Daly och Leonard (2002) fann att skillnaderna i ägodelar var små. Annars har internationella studier funnit att fattiga barn haft färre ägodelar, till exempel oftare saknat leksaker och cykel, samtidigt som de kunnat få tag i dator och TV (Middleton m.fl. 1994), men med den skillnaden att det de fattiga ägde kunde vara gammalt, begagnat och trasigt (Ridge 2007). I en norsk studie visade sig de flesta av de fattiga barnen ha samma saker som ”alla andra”, vad man kan kalla en normal barndom, men de saknade oftare cykel, snowboard och cd-spelare (Sandbæk 2004). För Sveriges del har studier visat att en stor del av de fattiga barnen haft tillgång till dator hemma (Hjort & Salonen 2000), men Harju fann att de ekonomiskt utsatta barnen upplevde att de fick färre saker och kläder och mer sällan än andra barn samt att även om de ägde dator, cykel och liknande var deras ägodelar och kläder ofta billigare, äldre, färre och trasiga (Harju 2008).

Forskningen har också funnit skillnader i vilka ägodelar barn har önskat sig. De fattiga barnen önskade sig det de andra barnen redan hade (Shropshire & Middleton 1999). Det har också visats att när fattiga barn fick pengar var det inte självklart att de köpte det de hade önskat sig, utan snarare sådant som de och deras familj behövde (Chin 2001).

Både internationell och svensk forskning har funnit att fattiga barn i mindre utsträckning haft regelbunden fickpeng (Näsman & von Gerber 1996; Daly & Leonard 2002; Hölscher 2003), men nordiska studier har inte funnit några större skillnader i inkomst mellan barn utöver för de fattigaste och äldsta barnen. Däremot fann en svensk studie att barn i familjer med ont om pengar mer sällan hade en egen ekonomisk buffert (Jonsson & Östberg 2004).

Organiserade fritidsaktiviteter kan kräva avgifter och utrustning.

22 barnfattigdom

Ekonomiskt utsatta barn kan därför i högre utsträckning än andra barn behöva avstå från det (Näsman & von Gerber 1996; Daly & Leonard 2002; Hölscher 2003; Sandbæk 2004; van der Hoek 2005; Ridge 2002, 2007; Thorød 2006). Fritidsaktiviteter och umgänge med jämnåriga kan också begränsas på grund av kostnader för resor, vilket särskilt, men inte enbart, kan drabba barn på landsbygden (Davis & Ridge 1997; Daly & Leonard 2002; Ridge 2002). När barn som bor i städer blir äldre ökar deras rörlighet, vilket innebär att brist på pengar till resor kan bli en begränsning även för dem (Näsman & von Gerber 1996; Willow 2001). Att fattigdomen kan leda till att barn blir trångbodda och har en sämre bostadsstandard liksom att familjen inte har råd med mat till en extra person kan begränsa barns möjligheter att ta hem vänner (Roker & Coleman 2000). Fattigdom kan också leda till hemlöshet med liknande följder (Harju 2008; Andersson & Swärd 2007). Trångboddhet och hemlöshet kan också försvåra arbetet med hemläxor (Daly & Leonard 2002; Harju 2008). Brist på resurser kan också innebära att de fattiga barnen saknar tillgång till dator, nätuppkoppling, mobiltelefon och liknande med allt vad det numera innebär för kontakten med jämnåriga (Ridge 2007).

Den materiella bristen har också visat sig påverka barns delaktighet i skolan, då den krävt utrustning eller ekonomiska bidrag, med resultatet att fattiga barn fått sämre möjligheter i skolarbetet och fått avstå från gemensamma aktiviteter (Willow 2001; Ridge 2002, 2007). Det har handlat om klasskassor, skolresor, utrustning till olika skolämnen och då särskilt idrottsämnet, kostnader i förbindelse med skolutflykter och sociala aktiviteter i skolan med mera (Willow 2001; Ridge 2002; Daly & Leonard 2002; Hölscher 2003; Thorød 2006).

Barn kan påverka sin materiella standard genom vad de själva gör. Studier visar hur de fattiga barnen ansträngt sig på olika sätt för att få tillgång till det de önskar (Näsman & von Gerber 1996; Daly & Leonard 2002; Zelizer 2002; Näsman & von Gerber 2003; Backe-Hansen 2004; Ridge 2002, 2007). Barn i allmänhet ägnar sig åt att spara, prioritera, byteshandel, försäljning av saker, lån från 1. Fattigdom med fokus på barnen 23

vänner, arbete vid sidan om skolan med mera, för att hantera sin begränsade ekonomi (Näsman & von Gerber 2003). En norsk studie beskriver att de fattiga barnen lånat, stulit, letat efter pengar och arbetat för pengar både i och utanför hemmet (Tvetene 2001). Svenska studier har beskrivit hur fattiga barn sparat, prioriterat, skjutit upp (till exempel till födelsedagen eller jul) eller avstått helt, handlat billigt och begagnat, men också tjänat pengar genom arbete (Näsman & von Gerber 1996; Harju 2008). Genom eget arbete har de finansierat sitt umgänge med vänner och köpt kläder och saker som vintersportutrustning (Näsman & von Gerber 1996, 2003; Roker & Coleman 2000; Daly & Leonard 2002; Ridge 2002, 2007; Hölscher 2003; Backe-Hansen 2004; Jonsson & Östberg 2004; Lundby 2006). Fattiga barn kan också genom ideellt arbete få tillgång till fritidsaktiviteter (Näsman & von Gerber 1996; van der Hoek 2005). Studier har även funnit att fattiga barn med egna pengar betalat för skolrelaterade kostnader (Ridge 2002; Thorød 2006).

Att ha tillgång till egna pengar innebär ett handlingsutrymme utöver vad föräldrarna kan erbjuda. Det innebär också en avlastning för föräldrarna, att barn får stå för delar av sin konsumtion själva, men i de internationella studierna förekom dessutom att barn hjälpte till med föräldrarnas hushållskassa genom att arbeta själva, vilket skolarbetet kunde bli lidande av (Ridge 2002; Daly & Leonard 2002). En del hade hoppat av skolan i förtid för att arbeta. Att barn kan vilja bidra till familjen med eget arbete fann också Harju (2008) bland gymnasieelever. Att barn bidrog med egna pengar till hushållet kunde även ske genom att föräldrarna lånade av dem eller fick pengar som barnen fått i present på födelsedagar och jul (Daly & Leonard 2002; van der Hoek 2005).

Sociala relationer Barnens ekonomiska utsatthet kan få sociala följder för relationerna till andra barn. Enligt både internationell och svensk forskning är kläder en viktig statusmarkör bland barn och brist på moderiktiga kläder kan innebära risk för mobbning, vilket väckt rädsla hos fattiga barn som känt en press att följa de jämnårigas klädkod 24 barnfattigdom

(Middleton m.fl. 1994; Näsman & von Gerber 1996; Daly & Leonard 2002; Ridge 2002, 2007; Hölscher 2003; Lytsy 2004; Lundby 2006).

Att inte kunna delta i organiserade aktiviteter på grund av kostnaderna avspeglas i barns upplevelser av att deras möjligheter till ett aktivt liv med vänner begränsats (Ridge 2002; van der Hoek 2005). Studier beskriver hur fattiga barns fritid ägnades åt TV-tittande, läxor, att lyssna på musik och att umgås med vänner i hemmet eller bostadsområdet (Roker & Coleman 2000; Daly & Leonard 2002; Ridge 2002, 2007).

Studier har också funnit att fattiga barn har känt sig osäkra inför de jämnåriga som ibland framstått som ett hot och väckt rädsla för att bli exkluderad och mobbad (Näsman & von Gerber 1996; Daly & Leonard 2002; Ridge 2002; Sandbæk 2004). I Sverige har fattiga barn fått öknamnet ”fattigungar” (Hjort & Salonen 2000) och att ”köpa på loppis” fungerade som förnedrande kommentar till barnen i Harjus studie (2008). De fattiga barnen kan få frågor från jämnåriga om varför de inte deltar, vilket har upplevts som påfrestande (Willow 2001) och de har upplevt exkludering och mobbning från jämnåriga (Middleton m.fl. 1994; Näsman & von Gerber 1996; Ridge 2002, 2007; Daly & Leonard 2002; Hölscher 2003; Sandbæk 2004; van der Hoek 2005; Thorød 2006). Mobbning i både psykiska och fysiska former förekom då de fattiga barnen inte kunde uppfylla de jämnårigas klädnormer, men även då de inte levde upp till skolans ekonomiska krav (van der Hoek 2005; Ridge 2002, 2007; Daly & Leonard 2002; Sutton 2009).

Forskning har även visat att fattigdomen kan innebära att barn skäms till exempel för att ta hem vänner (Roker & Coleman 2000; van der Hoek 2005). En tysk studie visar att fattiga barn i mindre utsträckning umgicks med vänner i hemmet eller deltog i organiserade fritidsaktiviteter (Hölscher 2003). I Sverige har samma mönster konstaterats och att de ekonomiskt utsatta barnen i högre grad än andra var ensamma (SOU 2001:55; Jonsson & Östberg 2004).

Att vara hemlös har också upplevts som en skam och lett till att barn velat dölja hur de bor och fått svårt att hålla kontakt med vän1. Fattigdom med fokus på barnen 25

ner på grund av rädsla för stigmatisering (Harju 2008; Andersson & Swärd 2007). Hills (1992) studie har visat att hemlösa barn som bodde i ett härbärge framför allt präglades av rädsla, men att de hanterade situationen genom att snabbt på plats knyta band till andra barn och vuxna där och genom att dagdrömma. Begränsningar av barnens sociala liv kan också uppstå då umgänget kräver teknisk utrustning som de fattiga barnen inte har råd med, som dator, nätuppkoppling, mobiltelefon och liknande, vilket har fått allt större betydelse i barns liv (Ridge 2007). Enligt Ridge (2007) har den nya tekniken inte skapat möjligheter för de ekonomiskt utsatta barnen utan snarare bidragit till nya former av utanförskap.

En del studier har lyft fram de fattiga barnens strategier för att hantera spänningen i relationerna till jämnåriga som att inte bjuda hem dem, hemlighålla när det var deras födelsedag, springa ifrån dem och stanna hemma från skolan (Tvetene 2001; Daly & Leonard 2002; van der Hoek 2005). De kan söka sig till vänner som gör det lättare att klara vardagen eller isolera sig (Tvetene 2001). En tysk studie fann att det bara var ett fåtal av de fattiga barnen som aktivt tog avstånd från märkeskulturen bland de jämnåriga (Hölscher 2003). Även relationer till lärarna i skolan har enligt flera studier varit problematisk för de fattiga barnen, som oftare upplevt att lärare varit missnöjda med dem och varit ”ute efter dem” (Ridge 2002; Hölscher 2003; Sandbæk 2004; Thorød 2006). Barnen kan tveka inför att vända sig till lärare om de har problem (Daly & Leonard 2002; Hölscher 2003), samtidigt som en del upplevt det positivt om en lärare lagt märke till deras situation (Hölscher 2003). Däremot är bilden när det gäller skolk blandad så att en del studier visar mind­ re och andra mer skolk bland fattiga barn (Ridge 2002; Hölscher 2003).

Hur påverkas barns sociala relationer i familjen av fattigdomen?

Barn är beroende av hur föräldrar väljer att fördela sina ekonomiska resurser. Enligt forskningen är det gentemot dem, ofta mamman, som barn förhandlat om nivån på fickpengen, extra pengar eller att föräldrarna ska tillgodose vad barnen vill ha (Middleton 26 barnfattigdom

m.fl. 1994; Tvetene 2001; Näsman & von Gerber 1996, 2003; Daly & Leonard 2002). Vädjanden, tjat eller överenskommelser om vad pengarna ska användas till, egna insatser och gott uppförande av olika slag är de redskap barn använt i de förhandlingarna. Brist på resurser har skapat spänningar i dessa förhandlingar eftersom barn i mötet med jämnåriga fått referenspunkter för vad det är ”normalt” att ha och få (Näsman & von Gerber 2003; van der Hoek 2005). Förhandlingarna kan leda till att barnen blir ledsna och arga över situationen (Näsman & von Gerber 1996; Hooper m.fl. 2005; van der Hoek 2005). En del fattiga barn har ställt krav och med tjat och utpressning pressat sina föräldrar till att köpa mer och dyrare än de har råd till, vilket skapat problem i familjen (Middleton m.fl.

1994; Daly & Leonard 2002), men överlag beskrivs barnen som empatiska och försakande. Fattiga föräldrar har uppgett att barnen förstått och accepterat begränsningarna i ekonomin och forskningen visar återkommande att fattiga barn accepterat de ekonomiska begränsningarna, minskat sina krav och avstått från att framföra sina behov, dels av hänsyn till föräldrarna, dels för att förebygga besvikelse och kunna bli glad över det de eventuellt kan få (Middleton m.fl. 1994; Näsman & von Gerber 1996; Shopshire & Middleton 1999; Tvetene 2001; Daly & Leonard 2002; Ridge 2002; Hölscher 2003; van der Hoek 2005; Brusdal 2006; Thorød 2006).

Studier har visat hur fattiga barn har avläst att föräldrarna påverkats negativt psykiskt och att barnen har haft skuldkänslor, försökt trösta föräldrarna och framhållit värdet av nära och goda relationer till föräldrarna (Näsman & von Gerber 1996; Roker & Coleman 2000; Daly & Leonard 2002; Ridge 2002; Lytsy 2004; Hölscher 2003; van der Hoek 2005; Hooper m.fl. 2005). En grupp forskare konstaterade att de fattiga barnen värderade familjerelationerna högre än de till jämnåriga, vilket var anmärkningsvärt för åldersgruppen 12–16 år (Daly & Leonard 2002). Samtidigt har studier framhållit att fattiga barn saknat att få åka på semester och att kunna göra saker tillsammans med familjen (Ridge 2002; van der Hoek 2005). Forskare har även talat om att flerårig fattigdom är något barn lär sig leva med och att det blir det normala – en fat1. Fattigdom med fokus på barnen 27

tigdomens normaliseringsprocess (Shropshire & Middleton 1999; Tvetene 2001; Hölscher 2003).

Barns hälsa När det gäller barns hälsa är den övergripande slutsatsen från tidigare forskning att ekonomisk utsatthet har en negativ påverkan.

Grundläggande hälsorisker som nämnts internationellt är bland annat brister i tillgång till mat, medicin, glasögon och bostadsstandard (van der Hoek 2005). Fattiga barn kan utvecklas sämre fysiskt. Det finns också en förhöjd risk för sjuklighet, försämrad psykisk hälsa, skador och ökad dödlighet. Barns empati och omtanke gentemot föräldrarna kan ses som en psykisk belastning på barnen. Fattiga barn har oftare visat oro över både nuet och framtiden, känt skam och upplevt sig som annorlunda (Hölscher 2003; van der Hoek 2005). Barnen har oftare uttryckt oro och haft magont inför skolan, varit missnöjda med sina skolprestationer och oroat sig för om de ska klara sig (Ridge 2002; Hölscher 2003). De har visat bristande självtillit, en känsla av värdelöshet och att vara uttråkade och fast i rutiner och ett inaktivt liv, vilket tolkats ha samband med risk för depression, skolk, kriminalitet och drogproblem (Baxter 1993; Roker & Coleman 2000; Willow 2001). Även i Sverige finns socialt och ekonomiskt betingade skillnader i barns hälsa. Barn i familjer som återkommande fått ekonomiskt bistånd har också mycket större risker för psykosociala problem i framtiden (Bremberg 2002; Yngwe 2004; Östberg m.fl. 2006; Socialstyrelsen 2010b). Om fattigdom är en riskfaktor verkar i stället skolframgång som en skyddsfaktor (Socialstyrelsen 2010b). Även fattiga barn själva kan ha uppfattningen att bra skolresultat är viktigt för att få en trygg ekonomisk framtid (Näsman & von Gerber 1996; Daly & Leonard 2002). En del internationella studier har dock funnit att barnfattigdom har samband med kognitiv utveckling, koncentrationssvårigheter och sämre skolresultat (Yngwe 2004). Även nordiska studier har funnit vissa skillnader i skolprestationer (Sandbæk 2004; Thorød 2006). En svensk studie kunde inte se att barn från familjer med begränsad ekonomi hade någ28 barnfattigdom

ra större problem med skolarbetet än andra (Jonsson & Östberg 2004), medan där­emot en annan studie av barn i familjer med återkommande behov av ekonomiska bistånd fann att barnen lämnat grundskolan med mycket lägre betyg än andra barn (Socialstyrelsen 2010b).

Fattigdomen kan alltså enligt forskningen ha negativa följder för både barnens materiella standard, deras sociala relationer i och utanför familjen, deras hälsa och situation i skolan. Många faktorer kan påverka om och i vilken grad dessa följder av fattigdom infaller: barnens övriga villkor och individuella förutsättningar, hur föräldrarna klarar av situationen, hur jämnåriga och andra som professionella inom förskola och skola bemöter barnen och hanterar deras situation, men också hur samhället i stort ser på vad som är en normal barndom och hur stödet till barnfamiljer utformas i form av pengar och erbjudande om mer eller mindre kostnadsfria tjänster.

Det skiljer stort mellan en del av de länder som forskningen gällt. Även om de kausala sambanden är oklara och effekterna inte drabbar alla barn eller alla barn lika eller lika mycket, framstår ändå fattigdom som en allvarlig riskfaktor för barn. Det finns alltså goda skäl att rikta uppmärksamheten mot barnen och deras behov i arbetet med de fattiga familjerna.

Bokens olika delar Boken är upplagd så att läsaren efter inledningskapitlet successivt flyttar mellan olika arenor där frågan om fattiga barn konkret hanteras: familjen, skolan, domstolen, kronofogden och socialtjänsten, för att där möta de olika perspektiv på fattiga barn och fattigdom bland barnfamiljer som kommer till uttryck genom olika aktörer.

Denna vandring mellan perspektiv börjar med barnens röster och slutar med hur socialtjänsten kan tänka sig att utveckla sitt arbete för att bättre tillämpa ett barnperspektiv och se till barns bästa när det gäller ekonomiskt bistånd. I de kommande två kapitlen tar vi upp hur de barn vi mött beskrivit konsekvenserna av den ekonomiska utsattheten. Först lägger vi då fokus på familjen och barnens re1. Fattigdom med fokus på barnen 29

lationer till föräldrar och syskon. Hur hanterar barnen sin situation i familjen? Sedan förflyttar vi oss till skolan och barnens fritid med jämnåriga och belyser barnens strategier för att hantera de ekonomiska kraven från skolan och barnkulturen. Det kapitel som sedan följer ger i stället röst åt barnens föräldrar som beskriver sin situation, hur de uppfattar att barnen påverkas av den dåliga ekonomin och hur de strävar efter att klara vardagen och att hantera myndighetskontakter.

Därefter följer tre kapitel där vi möter professionella vuxna som i olika sammanhang möter ekonomiskt utsatta barn. I kapitel fem beskrivs olika skolors sätt att se på och hantera att en del av deras elever kommer från fattiga familjer. Här lyfts också frågan om kontakten mellan skolan och socialtjänsten. I kapitel sex granskas sedan hur socialtjänstens beslut om ekonomiskt bistånd prövats av jurister i länsrätten, det som nu heter förvaltningsdomstolen. Vi ser hur föräldrarna som överklagat refererats i domar och hur deras argument bemötts av socialtjänsten och domstolen. I kapitlet ger vi också en bild av hur några domare såg på barnen i sammanhanget. Kapitlet avslutas med en glimt av Kronofogdemyndighetens perspektiv. I kapitel sju fokuserar vi helt på socialtjänstens professionella som får ge sitt perspektiv på frågorna men också diskutera hur ett mer barnorienterat arbetssätt och ett tydligare barnperspektiv kan tillämpas i arbetet med fattiga barnfamiljer.

I vart och ett av dessa kapitel avslutar vi med ett avsnitt som vi kallar ”Barns perspektiv på barns bästa”. Syfte är att fokusera på vad barns bästa kan vara om vi tar utgångspunkt i det som successivt kommer fram om barns egna åsikter och vad barn synliggör som problem i det de säger och gör. Uppgifterna om barnens perspektiv kommer både från barn själva och via vuxna de mött, så avsnitten bygger både på en direkt och indirekt kunskap om barnens perspektiv.

I alla citat markeras längre pauser i svaren med … medan överhoppad text anges med (…). Inskjutna ord markeras [ ]. Vi har behållit en del talspråk i utskriften. För läsbarhetens skull har vi strukit en del av intervjuarens inskjutna ”mm” och liknande stödjande 30 barnfattigdom

uttryck, men däremot inte upprepningar och omstarter som visar att frågan krävt eftertanke.

Vi sammanfattar avslutningsvis i ett kapitel frågorna kring barnperspektiv, barns bästa och barns delaktighet utifrån de olika sammanhang som presenterats i boken och diskuterar problemen. Till sist vill vi bidra till utvecklingen av professionellas bemötande av fattiga barn genom att ta upp hur man kan närma sig och samtala med barnen och på så sätt stärka barnens delaktighet och låta dem bidra till ett bättre beslutsunderlag.

Genomgående finns ett antal dimensioner som ger struktur åt de olika kapitlen. Frågor om barns olika behov är återkommande. De kan placeras på de två huvudarenorna i barns liv utifrån var de i första hand uppstår och tillgodoses: inom familjen respektive i barns liv utanför familjen, vilket här handlar om skolan och fritiden med jämnåriga. Vi kan också urskilja allmänna behov som hör till det som ingår i de allmänna föreställningarna om vad som hör till en normal barndom och särskilda behov som bara vissa barn an-

Familjemiljön

Allmänna behov

Särskilda behov

Skolan och fritiden Figur 1. Barns behov.

1. Fattigdom med fokus på barnen 31

ses ha. Till sist kan vi knyta frågan om behovskategorierna till den dimension vi redan berört: om barn framstår som delaktiga aktörer eller som objekt för vuxnas omsorg (Eriksson & Näsman 2011).

32 barnfattigdom

Barnfattigdom om bemötande och metoder ur ett barnperspektiv

Elisabet Näsman är professor vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet, med inriktning mot barndomssociologi. Hon är även medförfattare till boken ”När barn som upplevt våld möter socialtjänsten” (Gothia Förlag, 2011).

ELISABET NÄSMAN

D

barn i Sverige lever i fattigdom – det vill säga i familjer med så låg inkomst att den inte täcker ens de nödvändigaste levnadskostnaderna. För barnen kan det betyda att de inte kan följa med på skolutflykter, ta bussen till stan med sina kompisar eller köpa en glass.

På vilket sätt påverkas barn som lever länge under ekonomisk utsatthet? Hur ser barnen själva på sitt liv och på relationen till sina föräldrar? Hur bemöts de av andra barn och vuxna i skolan? Hur hanterar föräldrarna barnens situation? Och hur agerar professionella vuxna när de möter ekonomiskt utsatta barnfamiljer i skolan, inom socialtjänsten och rätten? Dessa är några av de frågor som behandlas i den här boken.

Boken bygger på intervjuer med barn och föräldrar som berättar om hur det är att leva i ekonomisk utsatthet. Personal inom skolan, socialtjänsten och förvaltningsrätten berättar i sin tur om hur de i sin professionella roll bemöter dessa familjer. Läsaren får konkreta råd om hur barnperspektivet kan tillämpas i arbetet med barnfattigdom och om hur samarbete över myndighetsgränser kan underlätta för de utsatta barnen.

Boken vänder sig till alla som möter ekonomiskt utsatta barn inom socialtjänsten, skolan och rättsväsendet, samt till universitets- och högskolestudenter och politiskt engagerade.

R Y G T VA R T T I O N D E

ELISABET NÄSMAN

Barnfattigdom om bemötande och metoder ur ett barnperspektiv