Page 1

Välkommen till kyrkan!

Karin Långström Vinge

Kyrkan som byggnad är ett viktigt kulturarv. För kristna är kyrkan Guds hus. Men kyrkan är dessutom en stor organisation med verksamhet runt om i världen. Kyrkan är även församlingen, alltså de människor som firar gudstjänst tillsammans. Här kan du läsa om dop, konfirmation, vigsel, begravning, gudstjänst, diakoni och vad Svenska kyrkan tror på.

Introduktion till kyrkan

ta

t kortfa

tivt •

orma t • inf

ande

lägg grund

introduktion till kyrkan

Karin Långström Vinge är präst i Svenska kyrkan.

Karin Långström Vinge VERBUM


Introduktion till KYRKAN Karin Lรฅngstrรถm Vinge

Verbum


Innehåll

Inledning 5

1. Välkommen till kyrkan – en plats för eftertanke 7 2. Kyrkorummet – livets vardagsrum 11 3. Gudstjänsten – egentid för själen 15 4. Nattvarden – Gud bjuder till fest 21 5. Dop – i vattnets tecken 25 6. Konfirmation – dela och skicka vidare 29 7. Vigsel – kärlek inför Guds ansikte 33 8. Begravning – avsked och fortsatt liv 37 9. Kyrkan som växtplats 41 10. Diakoni – kärlekens många ansikten 47 11. Kyrkan – och resten av världen? 51 12. Vad tror Svenska kyrkan på? 57

Vill du läsa mer? 62


Inledning Kyrkan är både en byggnad och en gemenskap. Kyrko­ byggnaden skiljer sig från andra rum. Ofta pekar den uppåt, mot himlen. Kyrkan påminner om att den här världen hör samman med Guds rike. Men kyrkan är inte bara en byggnad av sten eller trä utan består också av människor. I kyrkan samlas männi­ skor kring tron på Gud. Kyrkans uppgift är att berätta om Jesus och att bjuda in människor att följa i hans fotspår. Den här boken vill ge en kort introduktion till kyrkan som mötesplats mellan människa och Gud och mellan människa och människa. Välkommen till kyrkan!

5


6


1. Välkommen till kyrkan – en plats för eftertanke Kyrkan är en mötesplats där det finns rum för tankar om Gud och andlighet. Själva ordet kyrka, kyriakos, är grekis­ ka och betyder det som hör till Herren. Med den defini­ tionen blir kyrkan mer än en byggnad eller ett kulturarv. Ibland kan det va an. Andra gånger avses de människor som finns i kyrkan eller som känner sig hemma där. Det kan också vara tankar och åsikter som förknippas med kyrkan. Kyrkan är dock ingen åsiktsklubb utan en gemenskap runt personen Jesus Kristus. Berättelserna om honom står i centrum och inspirerar människor till att leva som krist­ na idag. Även om människor i alla tider haft behov av ett särskilt rum för det som har med andlighet att göra, söker en del andlig närvaro och styrka också på andra platser och i andra sammanhang, till exempel i naturen. Det ena behöver inte utesluta det andra. De första kristna hade inga särskilda lokaler utan samlades hemma hos varandra. Gud möter oss också på andra sätt, som i musiken, kon­ 7


sten och lyriken, och inte minst genom andra människors godhet och omsorg. Vem är kyrkan till för? Enkelt uttryckt: kyrkan är till för alla. Det är stora ord, men kyrkans uppdrag är stort och kyrkan gör anspråk på att vara till för alla, oavsett ålder, utbildning, bakgrund, sexuell läggning, könsidenti­ tet eller något annat kriterium. För att vara med i någon av kyrkans aktiviteter eller för att vara medlem i kyrkan krävs inte att man har färdiga tankar om Gud och livet, eller att det känns som att man är kristen. Det är helt i sin ordning att prova tankar, sätta ord på längtan efter Gud och ett kristet sammanhang. Genom att träffa andra män­ niskor och tillsammans prata om Gud och om hur det är att vara människa kan tro växa fram. Till hjälp finns de kristna traditionerna, som bär många kristna tänkares och författares funderingar om tro. Vi människor har olika behov vid olika tider i livet, beroende på hur våra personliga förutsättningar ser ut. Många väljer fortfarande att uppmärksamma livets stora händelser – dop, vigsel, begravning – just i kyrkan. Andra vill träffa nya vänner och kunna prata om allt mellan him­ mel och jord. Hos en del finns en längtan efter egentid för andlighet och reflektion, men tiden för det är begränsad. Då finns kyrkan mitt i byn, eller staden, och vill påminna 8


om att det finns en gudsnärvaro, en kraft som bär, oav­ sett hur livet ser ut. Många föräldralediga besöker kyrkans Öppet hus för familjer, och det kan bli en stund av still­ het och eftertanke. Konfirmander möts, lunchflanerare i tätorter och städer går in i kyrkan och tänder ett ljus och sitter ner en stund, volontärer bakar bullar till församling­ ens nattvandrare. Bibeln utgör en viktig grund i kristen tradition. Den är uppdelad i två delar. Gamla testamentet innehåller tex­ ter som också är helig skrift för judiska bekännare, och handlar om hur Gud följer Israels folk genom historien. Gamla testamentet har också ett tillägg, apokryferna. I Nya testamentet får vi ta del av berättelsen om Jesus, hans liv och hans värderingar. Där berättas också om hur hans efterföljare och vänner sprider budskapet under det första århundradet. Bibeln är en inspirationskälla, och den behöver läsas, sättas in i sitt historiska sammanhang och tolkas för att kunna förstås och hjälpa oss närmare Gud. Allas erfaren­ heter är värdefulla.

9


10


2. Kyrkorummet – livets vardagsrum Kyrkobyggnader kan vara väldigt olika till sin karaktär. Bara med hjälp av sitt utseende kan de säga något om Gud och om de människor som byggt kyrkan. De stora katedralerna talar om Guds storhet och väldighet, medan de mindre medeltidskyrkorna kanske snarare påmin­ ner om att Gud är nära och inspirerar till bön och ef­ tertanke. 1970-talets distriktskyrkor är förortens svar på kyrkan mitt i byn, samlingspunkten för folket i bygden. Det avskilda rummet i sjukhuskyrkans lokaler eller be­ gravningskapellet är utformat för att kunna vara en trygg plats när oro eller sorg fyller sinnet. Gemensamt för olika slags kyrkorum är det rika sym­ bolspråket. Symboler är tecken eller bilder som vill för­ klara eller leda tanken när orden inte räcker till för det man vill uttrycka. Att säga att kyrkorummet är heligt är också att betona att platsen är avskild, att den har med Gud och andlighet att göra. Ofta är kyrkan byggd i riktningen väster till solupp­ gångens öster. På så sätt sitter församlingen vänd mot det håll varifrån ljuset och livet kommer. Enligt traditionen 11


är det också från öster som Jesus ska komma tillbaka till jorden. Mittgången symboliserar vägen genom livet. I gudstjänsten symboliseras det ofta med att några av guds­ tjänstdeltagarna går fram genom mittgången i gudstjäns­ tens början (procession). Det sker vid dop och konfirma­ tion, i vigselgudstjänsten, vid högmässan och ibland vid begravningar. Den som går först i processionen bär ett kors med en Kristusbild på. Det är för att markera att Jesus är den som går före oss och är med oss hela vägen. Det rum man först kommer in i, i den medeltida kyr­ kan, är vapenhuset. Förr var det vanligt att man hade va­ pen med sig på väg till kyrkan för att skydda sig mot olika faror, och vapnen fick lämnas i vapenhuset. Idag skulle man kunna göra en symbolhandling för att markera att man går in i ett annat slags rum, ett avskilt rum, till ex­ empel genom att stänga av mobiltelefonen för att ge tid för tankar med sig själv och Gud. Man behöver inte alltid vara tillgänglig för omvärlden. I främre delen av kyrkan finns de inventarier som brukar förknippas med en kyrka. Altaret, som är ”Guds köksbord” där vi dukar nattvardens bröd och vin, är också en plats för bön.

12


I många äldre kyrkor finns det en altarrund, en bänk formad som en halvcirkel där man kan knäfalla vid natt­ varden. Dopfunten är ofta gjord av sten och är en behållare för dopvattnet. Ordet funt betyder källa, och det påminner om att man från början döpte i rinnande vatten. Dop i Svenska kyrkans tradition sker oftast genom att prästen öser vatten över huvudet på den som ska döpas, men den som ska döpas kan också sänkas ned eller doppas i vattnet. I medeltida kyrkor är predikstolen ofta utsmyckad. I modernare kyrkor har man ofta en enklare talarstol (ambo), men också den har en medeltida föregångare. Ett inslag som kommit att betyda mycket för många är ljusbäraren. Att tända ett ljus för någon eller något är en bön. Det är att vilja omsluta någon i Guds kärlek och att på ett symboliskt sätt ge uttryck för önskan att mörker ska bli till ljus. I Bibeln, i Johannesevangeliets första kapi­ tel står det: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Varje gång vi tänder ett ljus kan det vara en protest mot ondska och destruktivitet, en symbol för hoppet om en ljusare framtid och en bön om att få känna Guds kärlek. Kyrkans år börjar första advent och avslutas med domssöndagen. Textilierna i kyrkan, till exempel bandet 13


(stolan) som prästen och diakonen har hängande runt halsen, har olika färg beroende på var i kyrkoåret vi be­ finner oss. Adventstiden och fastetiden markeras med lila färg, som symboliserar eftertanke och lidande. Den gröna färgen, som mest används under sommaren, står för mog­ nad och växt. Den röda färgen symboliserar den heliga Anden och de som dött för sin tro (martyrerna). Svart används på långfredagen och vid begravningsgudstjänster. Vitt är festens färg och används vid alla större högtider som julen och påsken.

14


3. Gudstjänsten – egentid för själen Att leva som kristen är att leva med Gud i vardagen, men också den särskilda tiden, tiden som avsätts för Gud, behövs. Gudstjänsten ger tid och rum för mötet mellan människa och Gud. I ord och toner, bön och stillhet, re­ flektion och nattvard får vi möjlighet att tänka nya tankar om Gud och ta del av vad generationer före oss har tänkt. Gudstjänsten är också en mötesplats, dit människor kom­ mer av olika anledningar. En del går regelbundet i kyrkan, andra då och då.

15


Ceremonier och riter finns i alla kulturer och religio­ ner. Helgdagarna behövs för att särskilt uppmärksamma viktiga händelser och för att låta vardagen brytas av mot fest. Mitt i vardagen behöver vi hämta andan. Ordet ande på hebreiska, nefesh, är också ordet för själ. Att hämta an­ dan är alltså att hämta sin själ, komma tillbaka till sitt jag och hitta sig själv och det som är viktigt för en själv. Sabbatstanken är central i Bibeln. Ordet sabbat an­ vänds i begreppet sabbatsår och handlar om att ta en läng­ re timeout från de vardagliga sysslorna. Bakgrunden finns i berättelsen om världens skapelse, där Gud vilar efter att ha varit i arbete. Det var också på söndagen som Jesus uppstod, och därför räknas den som en särskild festdag i kristen tradition Gudstjänsten som firas på söndag förmiddag i Svens­ ka kyrkan ser nästan likadan ut vart man än kommer. Om det firas nattvard kallas den högmässa, och om den inte har nattvard kallas den högmässogudstjänst eller söndags­ gudstjänst. Gudstjänsten består av läsningar ur Bibeln, psalmer, predikan, böner och ibland nattvard. Martin Luther, som på 1500-talet lade grunden för vår kyrkotradition, ansåg bland annat att det är av grundläggande betydelse för förståelsen av kristen tro att var och en får tillgång till Bibeln och möjlighet att själv 16


fundera över vad bibeltexten kan betyda i vår tid och i våra liv. Ibland säger man att Jesus är Bibelns kärna och stjärna, och det betyder att allt som står där tolkas i ljuset av vad Jesus är och gör. I predikan talar prästen om texten som lästs, förmedlar sina reflektioner och ger tankar att fundera vidare på. Det finns också andra berättelser och dikter som kan ge oss inspiration för ett gott liv, men det är ur Bibeln som vi läser i varje gudstjänst. I kyrkan och i världen pågår en ständig bön. Bönen brukar beskrivas som hjärtats samtal med Gud och den har många ansikten. Det kan vara att meditera själv el­ ler tillsammans med andra, sjunga lovsånger eller be med redan formulerade ord i bön- och andaktsböcker. I bönen kan man lyfta fram behov, situationer och människor vi särskilt tänker behöver Guds omsorg. Bönen Vår Fader beds i varje gudstjänst, och den är särskilt betydelsefull eftersom Jesus själv bad den. (Matteusevangeliet kapitel 6 verserna 9–13).

17


Herrens bön Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss i dag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen. Det firas också andra gudstjänster i kyrkan. De har olika karaktär och ibland olika målgrupp. För småbarnsfamil­ jen finns det i en del församlingar familjegudstjänster. Där sjungs sånger som barnen tycker om och berättandet sker på barnens villkor. Någon vardagskväll är det vanligt att en mässa, en kortare gudstjänst med nattvard, firas. De kan ibland vara inspirerade av andra kristna kulturer, såsom taizémässor inspirerade av klostret Taizé i Frankrike, lovsångsmässor med sjungna bibelord som upprepas, eller sinnesromäs­ sor efter tolvstegsrörelsens modell. Andra typer av mässor 18


som börjat firas på olika ställen är till exempel regnbågs­ mässan, ökenmässan och sofiamässan. Gemensamt för alla olika typer av mässor är att man sjunger, ber, lyssnar till en bibelberättelse som prästen eller någon annan med­ verkande reflekterar över och att man delar nattvardens bröd och vin. I varje gudstjänst ber vi om Guds välsignelse. Ordet välsigna är en sammansättning av orden väl och signa, det vill säga teckna eller signera. När man välsignar någon, innebär det att man vill att det ska gå väl för den perso­ nen. Att be Gud välsigna någon kan beskrivas som att be Gud sätta sin signatur av godhet och kärlek på den man ber för. Ordet frid som avslutar välsignelsen är en över­ sättning av det hebreiska ordet shalom som innebär både inre frid och yttre fred. Välsignelsen Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen. 19


20


9789152633601  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you