9789186133146

Anders Johansson Göra ont: Litterär metafysik

03 e r o c d r a h a t n glä

Glänta Hardcore: 01 David Karlsson En kulturutredning: Pengar, konst och politik 02 Carin Franzén Till det omöjligas konst: Essäer om litteratur och psykoanalys 03 Anders Johansson Göra ont: Litterär metafysik

© Anders Johansson & Glänta Produktion Alla rättigheter förbehålles.

Grafisk form: www.bokochform.se Sättning: Richard Lindmark Tryck: Munkreklam AB, Munkedal 2010 isbn: 978-91-86133-14-6 www.glanta.org

Om livet präglas av tvekan och splittring, varför då inte boken?

Nikanor Teratologen, Apsefiston Varifrån tog väl Dante annars stoffet till sitt helvete, om ej från vår verkliga värld? Och dock blev det ett riktigt helvete. Däremot när han skulle gripa sig an med uppgiften att beskriva himmelen och dess fröjder, så hade han att tas med en oövervinnelig svårighet; därför att vår värld alls ej kan bjuda på något material till något sådant.

Arthur Schopenhauer, Världen som vilja och föreställning An accident is fate. Murder is evil.

Clint Eastwood, Blood Work

ENGLA. En tioårig flicka försvinner på väg hem från fotbolls­ träningen mitt i den svenska landsortsidyllen. Efter några veck­ ors sökande, under tilltagande massmedialt intresse, grips en medelålders lastbilschaufför. Ganska snart erkänner han att han dödat henne. Flickan hette Engla. Tidningarna fylls av reporta­ ge, nätet av bloggkommentarer, hälsningar och dikter. Begrav­ 5

ningen direktsänds i TV. I tidningarna publiceras foton av den namngivne mördaren. Det sägs att ondskan får ett ansikte.

Inför rättegången säger Leif Silbersky, den anklagades försva­ rare, att ”[d]en onde Anders Eklund utförde mordet på Engla.

Den snälle Anders Eklund finns någonstans, och det blir psy­ kiatrins sak att ta död på den onde”.1

ATTERBOMS ARVTAGARE.

Litteraturen är både ur­ gammal och ett modernt påfund. Har den en svensk upphovs­ man så heter han P D A Atterbom. Hör honom motivera sin uppfinning: ”hvar skulle välviljan, sanningen, rättvisan, ädel­ modet, nu biltoge från det offentliga samhällslifvet, finna en fristad, om ej inom diktens och konstens omkrets?”2 God litte­ ratur är med Atterboms synsätt närmast en pleonasm: littera­ turen är per definition det godas form; hur och varför skulle den annars existera?

En idealistisk litteratursyn i ett nötskal, men att göra saken till en specifikt romantisk fråga vore att förminska den. För även om Atterboms tidstypiska idealism med tiden relativiseras, är det när man tittar närmare på den efterföljande svenska litte­ raturhistorien svårt att hitta något tydligt övergivande av hans hållning. Också positivismens portalgestalt Henrik Schück kan tala om litteraturen som ”det rikaste och känsligaste uttrycket för det mänskliga idelifvet”, och när arbetarrörelsen några de­ cennier senare försöker tillägna sig den goda litteraturen kan det heta att ”[b]öckerna föra oss in i en ädlare krets eller ett starkare liv än de förhållanden, i vilka vi dagligen leva, kunna erbjuda.”3 Skillnaden mellan det idealistiska och det positivis­

6

tiska, mellan borgerlighet och arbetarrörelse, är inte alltid så stor som man lätt föreställer sig.

Går man framåt i historien tonas förvisso det högstämda talet om det sanna, goda, sköna och ädla successivt ner, och ersätts av mer instrumentella, ofta psykologiskt färgade ter­ mer och kategorier (intressant, bra, djup, realistisk, trovärdig, drabbande, koncentrerad …), men snarare än ett övergivan­ de av Atterboms idealism rör det sig om en specialisering och teknifiering – diskursen blir helt enkelt allt effektivare – som snarast konsoliderar den romantiska litteratursynen. Föreställ­ ningen om litteraturen som per definition god stelnar till en andra natur, något naturgivet som all vidare reflektion och allt skrivande förutsätter. När Kurt Aspelin talar om en ”vid, libe­ ral konsensus”, eller Horace Engdahl om ”exegesens pakt”, är det samma förutsättning de berör: under alla meningsskiljak­ tigheter och strider finns en fond som det aldrig är aktuellt att ifrågasätta.4 Det går givetvis att invända mot den här beskrivningen – självfallet är den förenklad, Atterboms hållning är förstås mer komplex, och naturligtvis kan man anlägga andra perspektiv på litteraturhistorien – men faktum är att det är svårt att hitta nå­ gon litteraturteoretiker, litteraturvetare, litteraturkritiker eller författare efter Atterbom som inte utgår från samma distink­ tion (litteratur/värld), inte underförstått gör samma värdering (gott/ont) och inte hittar litteraturens berättigande i tillvarons brister. På så vis skulle man kunna säga att litteraturen är inne­ sluten i världens ondska, dömd att ge plats åt det goda. Det bor­ de givetvis sättas distanserande citationstecken runt ”det goda”, men det är just det som med tiden glöms bort, med resultatet att litteraturen blir god – idealismen sedimenterar och blir na­ turlig. Därmed förlorar litteraturen de möjligheter den rimligen

7

borde kunna ha att förändra sin egen etiska status, att ta sig ut ur sin på förhand definierade godhet, att på allvar ifrågasätta själva gränsen mellan vad Atterbom kallar ”den allmänna för­ bistringen” och litteraturens godhet.

ONDSKANS ÅTERKOMST. – Dom onda hoppade i båten och körde iväg!

– Ja, men då kom dom goda och sköt på dom med sina lasergevär!

När jag var liten lekte vi krig, riddare, cowboys & indianer, po­ lis & tjuv osv. Jag kan däremot inte minnas att vi lekte onda & goda, som mina barn gör idag. När jag frågar dem vad som skiljer de onda från de goda, hur de goda kan vara goda när de skjuter lika mycket som sina onda motståndare, förstår de mig inte. ”Dom onda är onda för att dom är onda fattar du väl!”

Det är bara ord.

Fast ord är inte oskyldiga. Och sexåringarnas lek är inget iso­ lerat fenomen. Plötsligt var det som om alla talade om ondska: jurister, samhällsvetare, humanister, psykologer, skolelever, till och med politiker.5 Ett till synes utdömt religiöst begrepp hade fått en renässans. I förhållande till det som har kallats religio­ nens återkomst, i linje med en större reaktion mot ett post­ modernt tänkande, kan den utvecklingen förvisso förefalla fullt logisk. Michael Ignatieffs vilja att kalla saker vid deras rät­ ta namn och undvika onödigt teoretiserande är illustrativ: ”det är värt att upprätthålla en gräns som skiljer förståelse från rätt­ färdigande, en gräns som skiljer förståelse från förklaring. Det

8

är det jobbet ordet ’ondska’ gör. Det upprätthåller en gräns. I alla händelser är fullständig förståelse enbart Gud förunnat.”6 Ur den synvinkeln framstår ondskans återkomst som ett uttryck för en sund distansering från en hotande relativism, ett återtåg till religionens uråldriga insikter. Ondska är helt enkelt ondska, gör inte saker svårare än de är.

I ett annat perspektiv framstår den hållningen som en naiv villfarelse: åtminstone sedan Diderot, Hegel och Nietzsche vet vi väl, frågar Manfred Kuehn retoriskt, att ”den förmenta kon­ trasten mellan gott och ont är ett antagande som vi bara bor­ de undvika”? Gott och ont är moraliska begrepp, uppfinningar som vi må behöva i vardagen, men de har ingen biologisk, fysisk eller psykologisk grund. Majoriteten av 1800- och 1900-talens tänkare, hävdar Kuehn, har varit eniga om att ”ont” och ”gott” är något ”vi har ärvt från en dålig metafysik”, något som måste övervinnas.7 Därmed skulle saken kunna vara utagerad: ond­ ska är ett begrepp som helt enkelt bör undvikas och kritiseras på grund av den vidskepelse och de fördomar det för med sig; termens återkomst är av ondo.

Riktigt så enkelt är det emellertid inte. På samma sätt som Friedrich Nietzsche övergav frågan om det ondas ursprung för frågan under vilka villkor människan uppfann värdeomdömena ont och gott, är renässansen för begreppet ondska ett fenomen värt att studera oavsett om begreppet i sig saknar substans.8 Hur man än värderar begreppet visar dess återkomst att det ur­ sprungligen teologiska problemet dröjer sig kvar också i en se­ kulariserad föreställningsvärld, transformerat till en fråga om förnuftets anspråk och begränsningar.

Grovt räknat finns det två sätt att förhålla sig till denna fråga: ur en synvinkel är ondska ett krav på det mänskliga förnuftet att hålla sig tillbaka av religiösa eller etiska skäl; ur en annan synvin­

9

machetehugg

Terrorister

Syndafallet

Folkmordsfantasier Sedlighetsmål Idealism Exkrementer Engla Adorno

Saddam Hussein

Anders johansson göra ont

ondska

Inautenticitet Fjärrkontroll

Good Guys

03 e r o c d r a h a t glän

Anders Johansson har tidigare givit ut Avhandling i litteraturvetenskap, Efter Adorno (red) och Nonfiction.

isbn:9789186133146

9 7 8 9 1 8 6 1 3 3 146

glänta hardcore 03

glänta PRODUkTION

Anders Johansson Göra ont: Litterär metafysik