Issuu on Google+

Ett par polisbilar står nere vid stranden. Vrålande motorljud hörs från skotrar som kör omkring och letar där ute på isen. – Tänk om lillkillen har ramlat ner i isrännan! flämtar Josse. – Nej! ropar Bella. Han får inte ha drunknat! Axel blir stel av skräck. Vart har lillkillen tagit vägen? Och vem är den långe mannen som kör omkring i den svarta bilen? Nu måste alla i Klubben hjälpas åt för att få svar på frågorna och för att hitta lillkillen innan det är för sent!

I serien om Klubben finns sex böcker med tillhörande arbetsmaterial:

ï Klubben och de mystiska signalerna ï Klubben och lillkillen som försvann ï Första klubboken, arbetsbok ï Klubben och mysteriet i ödehuset ï Klubben och ravinens hemlighet ï Andra klubboken, arbetsbok Klubben och spåren i askan Klubben och skuggan i fönstret Tredje klubboken, arbetsbok

Best nr 21-21799-3 Tryck nr 21-21799-3-03

LENA HULTGREN ALMQVIST & WIKSELL


ISBN 978-91-21-21799-3 ©2004 Lena Hultgren och Liber AB Redaktör: Caroline Hjorth Formgivning: Catharina Ekström Illustrationer: Ulrika Sandhill Produktion: Bertil Stålenmark Första upplagan 4 Tryck: Kina 2010

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 92 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se


lena hultgren 路 almqvist & wiksell


aff채r

bensinmac

t

ra ill b

nta

bac

ens tant hus

k

ken

5


DEN SVARTA BILEN

Axel sparkar på alla snöklumpar han kan hitta medan han väntar på Josse utanför skolan. Hon går i femman och slutar senare än Axel. Ingen annan är kvar på skolgården. Axel tycker att den där timmen borde ha gått nu, men skolklockans stora visare rör sig i ultrarapid och det är en hel halvtimme kvar innan Josse slutar. Det snöar lite grand och Axel vet inte riktigt vad han ska göra medan han väntar. En svart bil kör in på skolgården, fast det är förbjudet. Eftersom strålkastarna lyser rakt på Axel kan han inte se vem det är som kör. Det måste väl vara rektorn eller någon av lärarna, ingen annan brukar köra in här, men Axel känner inte igen bilen. Han går iväg bort mot gungorna vid sidan av skolhuset. Bilen står stilla en stund och backar sedan ut genom skolgrinden och kör iväg mot kyrkan. För att bli varm om fötterna stampar Axel om7


kring en stund och plattar till snön i en cirkel där han står. Han tänker på att det är första gången han ska vara ensam med Josse. Det känns lite pirrigt i magen, men bra. Äntligen ringer det ut och där kommer Micke rusande med jackan och skolväskan i famnen och med oknutna kängor. ”Vilken tur att han har bråttom,” tänker Axel och går mot ingången. Micke brukar ofta knuffa till honom när de möts i korridoren. Axel är inte rädd för Micke, men det är ändå inte kul att åka in i väggen varenda gång. Axel vet inte heller varför det alltid är just han som blir knuffad och ingen annan. Den ena efter den andra av Josses klasskamrater kommer ut. En av de längsta tjejerna, hon som tror att hon är så tuff, flinar när hon får syn på Axel och säger: – Jaså, ska Josse vara barnvakt idag? Axel är rödfrusen om kinderna så det syns inte att han blir både arg och generad. Han önskar att Simon hade varit med honom, för då hade hon inte sagt så. Simon är populär. Varenda tjej i hela skolan har nog frågat chans på honom. Men när Josse 8


kommer ut på trappan med sin röda luva och jacka på sig och ler mot honom med hela ansiktet, då är han glad att inte Simon är med. – Hej, din stackare, säger Josse, du är väl kall som en isbit nu. Vad har du gjort hela tiden? – Inget särskilt, säger Axel. Vart ska vi? – Jag måste hem först och lämna väskan, säger Josse. Du kan väl följa med, så kan vi gå till branta backen och åka pulka sedan? Pulka! Det var länge sedan Axel åkte pulka. Varenda dag sedan snön kom efter jullovet har de åkt snowboard. Axel fick sin bräda i julklapp och Josse är jätteduktig på att åka. – Vad kul, säger Axel, bara jag hittar min gamla pulka i källaren. Men Josse lugnar honom och säger att hennes småsyskon har flera stycken som Axel kan få låna. Josse bor bredvid skolan. När de stampar av sig snön utanför porten, står Axel så att han ser vägen. Då kommer den svarta bilen igen! Den åker långsamt, nästan ljudlöst förbi nere på vägen mot stan. 9


– Kolla den där bilen! säger Axel. Josse vänder sig om och hinner precis se den. – Vad är det med den? undrar Josse när de går uppför trapporna. – Jag vet inte, svarar Axel. Den har kört omkring så där sakta hela tiden och den körde till och med in på skolgården förut när jag stod och väntade på dig. – Det är väl inget konstigt med det, säger Josse och öppnar dörren. Hemma hos Josse är radion på och en härlig bulldoft möter dem när de kommer in i hallen. – Mamma! ropar Josse och visar Axel var han ska ställa väskan och hänga av sig ytterkläderna. Det är alldeles fullt med skor och kläder i deras hall. Josses mamma Karin kommer ut från köket med mjöliga händer. En av tvillingarna klänger på henne och vill komma upp i famnen. – Hejsan! Vad roligt att se dig! säger hon och ler mot Axel. Kom in i köket och provsmaka mina semlor. Axel och Josse går in i köket där det står plåtar 10


överallt. Axel går försiktigt, för det ligger fullt med leksaker på golvet. Josse tar fram mjölk ur kylen och dukar fram glas och tallrikar. Karin ger dem varsin bulle och säger att de får fylla dem själva, för det har hon inte hunnit göra ännu. Det tycker Axel är bra. Han gillar inte mandelmassa, men han älskar grädde. När de är klara strör Karin så mycket florsocker över locken att de blir alldeles vita. – Nej, se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, hurra! sjunger hon och tvillingen som sitter på hennes höft skrattar förtjust. Då hörs ett skratt till under bordet och fram kryper den andra tvillingen med mjöl i hela ansiktet. – De va väl joligt, hujja! sjunger han och kastar ut mjöl på golvet från en påse. Karin kan inte låta bli att skratta åt honom och både Josse och Axel gapskrattar med munnarna fulla med semlor.

11


LILLKILLEN

Axel och Josse drar varsin pulka efter sig på vägen hem till Axel. Nu börjar det bli mörkt ute och det har nästan slutat snöa. Backen där de ska åka pulka ligger ganska nära Axels hus. När de har gått förbi kyrkan kommer den lille killen, han som bor granne med Axel, ut från affären. De går ganska långt bakom honom när den svarta bilen plötsligt dyker upp en gång till! Den kör lika långsamt som tidigare och när den har kört förbi ser Axel och Josse att det är två personer i bilen. Men de ser dem bara bakifrån. – Du har rätt, säger Josse. Det är något konstigt med den där bilen. Den kör liksom alldeles för sakta. Nu har bilen hunnit fram till lillkillen. Då kör den ännu långsammare och efter en stund tittar lillkillen mot bilen, skakar på huvudet och börjar gå 12


fortare. Det gör Josse och Axel också. De hinner nästan ifatt bilen, när lillkillen plötsligt sätter fart och springer in på Axels garageuppfart istället för att fortsätta raka vägen hem till sig! Bilen följer efter och stannar. Bildörren öppnas och en lång man kliver ut ur bilen. Han ställer sig och tittar efter lillkillen. Nu är Axel och Josse inte alls långt därifrån. – Varför sprang han iväg sådär? frågar Josse. Han är lite konstig, va? – Nej, han är inte konstig, bara tyst, svarar Axel. Undrar varför de jagar honom? – Sch! viskar Josse. De har kommit ända fram och mannen har satt sig i bilen och stängt dörren. Rutan är nere och han sitter och tittar på Axel och Josse när de kommer. – Ursäkta mig, säger mannen med en mörk och skarp röst. Såg ni pojken som sprang in här? Vet ni var han bor? – Nej, ljuger Axel. Jag har aldrig sett honom förut. – Inte jag heller, säger Josse och tar tag i Axels arm och drar honom med sig bort från bilen. 13


– Jaså, det säger ni, säger mannen med en ton, som om han inte trodde på dem. Han ser på Axel med forskande blick och ögonbrynen rör sig upp och ner. – Äh, låt ungarna vara, nu sticker vi härifrån, säger kvinnan som kör bilen. Rutan åker upp och bilen kör iväg. Josse och Axel står kvar och tittar efter bilen när den svänger ut på vägen. 14


– Varför ljög du? undrar Josse så fort bilen är utom synhåll. – Det gjorde du också, svarar Axel. Axel förklarar att han såg att lillkillen först skakade på huvudet mot mannen och sedan verkade bli jätterädd. – Då kunde jag ju inte berätta var han bor! säger Axel och håller upp grinden åt Josse. – Nej, det förstås, men vad heter han egentligen? frågar Josse. – Ingen aning, svarar Axel. Jag brukar inte träffa honom på nära håll, han vinkar bara till mig från sin trädgård. Jag vet inte ens om han bor här jämt för han går ju inte i skolan, inte i vår skola i alla fall. Josse och Axel lämnar pulkorna nedanför trappan. Josse tänker högt: – Han brukar komma till kiosken men han brukar bara stå där och titta på. Men du, det är väl han som alltid brukar bära omkring på en svart katt? – Ja, de har en katt, men han bär ju inte alltid omkring på den, svarar Axel. Men jag undrar vart han tog vägen. 15


Axel går och letar i trädgården och Josse följer med. – Vi skulle ha haft Dizzie här nu, säger Axel. Då hade hon kunnat spåra upp honom. Men de hittar fotspåren efter honom nästan med detsamma. Han har sprungit över gräsmattan från garaget och bort till häcken. Där försvinner spåren ut genom ett hål mellan häckplantorna och fortsätter in i hans egen trädgård. Axel och Josse tittar mot lillkillens hus, men det är alldeles mörkt i alla fönster. – Hallå! ropar Josse. Kom fram! – Hallå! ropar Axel. Kom igen nu! Den svarta bilen har åkt iväg för länge sedan. Men det är alldeles tyst och ingen liten kille kommer fram. Axel och Josse ger upp och går in. Pappa har inte kommit hem från jobbet ännu. Axel lämnar väskan och byter till torra vantar. Han går in i köket, tar ett par clementiner och ska just stoppa ner dem i fickan när han ser att lampan tänds i ett fönster i huset bredvid. 16


– Josse kom! ropar Axel. – Vad är det? undrar hon och Axel pekar mot grannens hus. I fönstret ser de lillkillen som vinkar åt dem. Axel och Josse vinkar tillbaka. – Ska vi gå in och prata lite med honom? undrar Josse. Han verkar ju vara alldeles ensam. Just då ser de billyktor och att en bil kör in på uppfarten till lillkillens hus. – Å, nej! säger Axel förskräckt. De har hittat honom! Men i nästa sekund ser han att det bara är grannens röda bil. Lillkillens mamma och pappa lastar ut fullt med matkassar ur bagaget. – Vilken tur! suckar Josse. Nu kan vi åka pulka utan att oroa oss. Axel skriver en lapp till pappa om var han och Josse är och så traskar de iväg mot branta backen. Axel ser på Josse och känner det där pirret i magen igen.

17


Ett par polisbilar står nere vid stranden. Vrålande motorljud hörs från skotrar som kör omkring och letar där ute på isen. – Tänk om lillkillen har ramlat ner i isrännan! flämtar Josse. – Nej! ropar Bella. Han får inte ha drunknat! Axel blir stel av skräck. Vart har lillkillen tagit vägen? Och vem är den långe mannen som kör omkring i den svarta bilen? Nu måste alla i Klubben hjälpas åt för att få svar på frågorna och för att hitta lillkillen innan det är för sent!

I serien om Klubben finns sex böcker med tillhörande arbetsmaterial:

ï Klubben och de mystiska signalerna ï Klubben och lillkillen som försvann ï Första klubboken, arbetsbok ï Klubben och mysteriet i ödehuset ï Klubben och ravinens hemlighet ï Andra klubboken, arbetsbok Klubben och spåren i askan Klubben och skuggan i fönstret Tredje klubboken, arbetsbok

Best nr 21-21799-3 Tryck nr 21-21799-3-03

LENA HULTGREN ALMQVIST & WIKSELL


9789121217993