9789177016076

jag var en hund som kommit hem med ett gammalt, gammalt ben (Säg någonting, säg någonting…) »Jag kunde inte hitta honom.« »Vad menar ni med att ni inte kunde hitta honom? Han måste ju vara där.« »Jag är förfärligt ledsen men jag visste inte var jag skulle söka honom.« »Så ni vet alltså inte var ni ska hitta kassören – var kassakontoret är?« »La Caisse«, säger Salvatini – hjälpsamt, men för sent.

Men om jag talar om att det var hans sätt att uttala ordet som förvirrade mig, så kommer det att verka oartigt. Det är bäst att inte säga någonting alls… »Nå, vet ni inte det?« »Åh, jovisst. Naturligtvis gör jag det.« Det vill säga, i morse visste jag var kassakontoret låg. Det är inte så långt från vårt kapprum. Men nu vet jag inte ett förbannat något… Spring, bara spring, spring bort från deras ögon, spring bort från deras röster, spring…

Vi stirrar på varandra. Jag andas in djupt och andas sedan ut igen. »Detta är fantastiskt«, säger han, mycket långsamt, »fullkomligt fantastiskt! Gudarna skall veta att jag är van vid idioter, men denna totala imbecillitet… Den här kvinnan är den största idiot jag mött i hela mitt liv. Hon verkar inte vara vid sina sinnens fulla bruk. Hon är ju fullständigt hopplös… eller vad säger ni?« säger han till Salvatini.

Salvatini gör en böljande rörelse med huvud, ögon och axlar som betyder: »Jag håller fullständigt med, det är bedrövligt, bedrövligt.« Eller: »Hon är inte så illa som ni tror« eller: »Åh, du min Skapare, vad är allt det här fråga om? En sån dag, en sån dag! När ska det ta slut?« Salvatinis axelryckning betyder allt man vill att den skall betyda.

Inte gråta inför den här mannen. Tout, mais pas ça. Säg någonting… Nej, säg ingenting. Gå bara ut härifrån. »Nej, vänta ett ögonblick«, säger han. »Det är bäst att ni tar 33