9789185565276

KAROLINSKA INSTITUTETS FORSKARE SKRIVER

då nedsatt hörsel kan repareras, kompenseras och till och med återskapas. Många människor som förr hade fått leva med en hörselnedsättning har idag möjligheten att genom implantat, inopererade hjälpmedel, eller genom hörapparater som blivit högteknologiska, få hjälp att höra igen. Vi lever också i en tid med stigande bullernivåer, då tinnitus och andra hörselskador ökar.

VI LEVER I EN TID

Men för att hjälpen ska fungera är det viktigt att förstå hur vi hör och veta skillnaden mellan att höra vad någon säger och att förstå dem som talar.

I sin bok berättar Konrad S. Konradsson, som till vardags är verksam vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, om ljud, hörsel och apparater för alla som drabbats av hörselproblem.

Konrad S. Konradsson

Hörseln

UNIVERSITY PRESS

KAROLINSKA INSTITUTETS FORSKARE SKRIVER

är en populärvetenskaplig serie böcker som handlar om vanliga sjukdomar, om vad som orsakar dem och om hur de kan behandlas.

Forskare från Karolinska Institutet skriver utifrån sin erfarenhet, delar med sig av de senaste forsknings­resultaten såväl i Sverige som utomlands. Bland seriens författare finns även många forskare som inte är knutna till Karolinska Institutet.

Det första sinnet Hörseln

Docent Konrád S. Konrádsson är född på Island. Han är specialist i hörselrubbningar och öron-, näs- och halssjukdomar. Han har varit hörselvårdsansvarig läkare i Reykjavik, Lund, Köpenhamn och nu på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Han har varit sakkunnig hos Socialstyrelsen I Stockholm, Sundhedsstyrelsen i Köpenhamn och Socialdepartementet i Reykjavik.

Han har varit ordförande för Svensk Medicinsk Audiologisk Förening och sekreterare i International Association of Audiological Physicians. Hans forskning har fokuserat på yttre tryckändringars inverkan på innerörats funktion, samt på trumhinnans rörlighet. Denna bok om hörsel ges ut samtidigt på isländska och svenska.

Konrad S. Konradsson

om författaren

Karolinska Institutet

ISBN 978-91-85565-27-6

UNIVERSITY PRESS

www.kiup.se

Karolinska Institutet

Karolinska Institutet

UNIVERSITY PRESS

9 789185 565276

Omslagsfoto: Stefan Zimmerman

Hur hör vi?

Egentligen är frågan »Hur kommunicerar vi?« mer intressant än hur vi hör. När vi kommunicerar med andra människor är det inte bara rösten vi använder oss av. Uppförande, mimik och gester är också viktiga beståndsdelar. Det är därför lätt att förstå varför många tycker att det är obehagligt att föra ett viktigt samtal via telefon. Vid tele­ fonsamtal är vi hänvisade till vår röst och hörsel enbart. Vi får inget stöd av vår syn eller av andra sinnesintryck. Hörselskadade tycker att det är viktigt att kunna titta på ansikte och läppar på den person de samtalar med. Men även om synen är viktig för vår kommunikation är nog hörseln den allra viktigaste.

Öronmusslan Vi har tidigare beskrivit örats roll när det gäller att fånga upp och analysera de ljud som finns i vår omgivning. Vi har också berört varför det är viktigt med två öron på varsin sida av huvudet och öronmusslans, ytterörats, möjliga funktion när det gäller riktnings­ hörsel i det vertikala planet. Ytterörat består av öronmusslan och hörselgången. Dess viktigaste uppgift är dock att samla upp ljuden och rikta dessa mot hörselgången. Vi kan förstärka denna effekt genom att lägga handen bakom örat och vika det lite framåt. På så vis förstärker vi de ljusa frekvenserna en aning.

Hörselgången Hörselgången är en kanal som går in mot trumhinnan. Hos en vuxen person är hörselgången något s-formad, vilket gör att vi inte kan se trumhinnan direkt. Gången är två till tre cm lång. Själva diametern varierar, men är oftast betydligt mindre än en cm. Hörselgången är

20 Hörseln Städet Trumhinnan

Hammaren

Stigbygeln/ ovala fönstret Stigbygelmuskeln

Balansorganet

HJÄRNAN

Runda fönstret

HJÄRNSTAMMEN Balansnerv Ansiktsnerv Hörselnerv Fibrer från hörselnerv Snäcka (cochlea) Tensor tympani Örontrumpet

Öronmussla Hörselgång

© Karin Lodin

YTTERÖRA

MELLANÖRA

INNERÖRA

delvis mjuk med väggar av brosk, men väggarna i den inre delen, som ligger i själva tinningbenet, är hårda och känsliga för beröring.

Broskdelen utgör omkring en tredjedel av hörselgången. I hörsel­ gångsmynningen och in i broskdelen sitter hårfolliklar samt körtlar som producerar öronvax. Öronvaxet har en viktig skyddande effekt för hörselgången. Det finns två typer av öronvax – den torra och den mjuka. Vilken typ vi har bestäms genetiskt, där den mjuka eller blöta typen är domine­ rande. Öronvaxet motverkar att skadliga bakterier och svamp växer i hörselgången. En annan skyddande funktion hos hörselgången är att det ytliga hudlagret förflyttas mot hörselgångsmynningen. Själva hudepitelet som bekläder hörselgången och trumhinnan flyttas som

N

a) i

Hur hör vi? 21

ett transportband från trumhinnans mitt ut mot hörselgången. Has­ tigheten är jämförbar med utväxten av fingernaglarna. Med hjälp av öronvaxet flyttas således damm, smuts och avstötta epitelceller ut mot hörselgångsmynningen.

Hörselgången ska dock inte enbart skydda trumhinnan och mellan­ örat. Under normala förhållanden bidrar den också till vår hörsel ge­ nom att förstärka frekvenserna mellan 2 000 och 5 000 Hz. Tack vare resonansen i hörselgången förstärks dessa frekvenser så att de ljud som träffar trumhinnan är ungefär 6–8 gånger starkare än vid hör­ selgångsmynningen, vilket motsvarar en förstärkning på drygt 15 dB.

Trumhinnan Trumhinnan sitter som en lufttät hinna längst in i hörselgången.

Den lutar något med den övre delen mot hörselgången. Trumhin­ nans diameter är ca 1 cm, men den är mycket tunn, endast 0,1 mm.

Trumhinnan är en aning trattformad med mitten indragen mot mellan­örat (se bild föregående sida). Den består till största delen av ett stramt membran uppbyggt av tre lager som är fäst i ett av hör­ selbenen, hammaren, och mot den beniga väggen av hörselgången med en fibrös ring. Dess yttersta lager är av skivepitel, dvs. samma typ av hudceller som bekläder den beniga delen av hörselgången.

Det mellersta lagret består av fibrer och det innersta av slemhinna. Överst och framåt finns ett avbrott i den fibrösa ringen och där är den mjuka delen, som inte är lika spänd som trumhinnan i övrigt.

Detta beror på att de fibrösa trådarna i mellanskiktet inte är lika or­ dentligt ordnade som i den spända delen. Det gör denna del av trumhinnan mjukare och Hudepitel att den ger efter lättare.

Ytligt flerskiktat cellager Mot hörselgången är trumhinnan grå­ som utgör huden där de yttersta cellerna är aktig, blank och med en ljusreflex nedåt, förhornade. I hörselgången framåt. Eftersom trumhinnan är delvis ge­ består hudepitelet även av körtlar, som bildar öronvax. nomskinlig och dess diameter är mindre än Epitelcellerna i huden och mellanörat skymtar endast nedre delen av slemhinnorna byts ständigt ut. Från ytan lossnar mogna hörselbenskedjan (se »Mellanörat« nedan), celler och ersätts av nya hammarskaftet och städets långa utskott, som uppkommer genom celldelning. genom trumhinnan.

Med teknikens hjälp

I dagens samhälle lär vi oss att tekniken kan hjälpa oss med det mesta. Går vi dåligt så får vi en protes för höft eller knä, ser vi dåligt så byter vi ut linsen och hör vi dåligt så skaffar vi naturligtvis en modern hörapparat och problemet borde vara löst. Men så enkelt är det tyvärr inte alla gånger.

Ofta hjälper det att höja rösten när vi pratar med hörselskadade.

Därför är det logiskt att tro att det viktiga är att erbjuda en hörsel­ skadad person ljudförstärkning eller hörapparat. För att åstadkomma denna förstärkning har människan genom tiderna visat en fantas­ tisk idérikedom. I början liknade dessa ljudförstärkningsinstrument mest omvända blåsinstrument, där den stora tratten vändes utåt och samlade in ljud som koncentrerades mot ett mindre munstycke vid hörselgångsmynningen. Dessa hörlurar kunde se ut på många olika sätt – som örhängen, eller en käpp, eller inneslutna i en möbel intill den stol där användaren satt i sitt vardagsrum. I mitten på förra seklet började elektroniska hörselinstrument bli kommersiellt tillgängliga.

De bestod av en mikrofon kopplad till en förstärkare som drevs av ett paket batterier. Detta paket bar man lämpligen utanpå sin klädsel eller i bröstfickan. Från paketet gick en sladd till en liten högtalare i en propp som satt i hörselgångsmynningen. Hörapparaten var född.

Dagens hörapparater har gemensamt med ursprungstypen att det finns en mikrofon som fångar upp ljud i omgivningen och en förstär­ kare. Denna består i dag av en mikrodator med olika funktioner och finesser och drivs av ett litet batteri. Det akustiskt förstärkta ljudet förmedlas till örat via en liten högtalare som sitter så nära trumhin­ nan som möjligt. Eftersom det är frågan om akustisk förstärkning av ljud förutsätter det att det finns ett hörselorgan i det mottagande örat som kan ta emot ljud, dvs. att det finns hårceller och fibrer i hörselnerven som fungerar, att hjärnstammens hörselcentra har ut­

86 Hörseln

Talprocessor med mikrofon, mikroprocessor och sändare

Implantat med magnetfäste, mottagare och mikroprocessor

Ledningssladd

Vibrerande magnetelement

Mellanöreimplantat Mellanöreimplantat © Karin Lodin

rater, så kallade benledningshörapparater, som bygger på liknande ljudledning och teknik som används vid hörselprov med benledare.

Tekniken med benledningshörapparater har flera nackdelar och kan betraktas som föråldrad. Den har i dag ersatts av en hörapparat som opereras fast bakom örat – benförankrad hörapparat (Bone anchored hearing aid, BAHA).

Den benförankrade hörapparaten består av en benskruv av titan som opereras in bakom örat. När såret läkt och skruven vuxit fast i skallbenet sätts en distans på skruven som hörapparaten knäpps fast i. Apparaten består av en mikrofon och en förstärkare eller mikrodator med ett batteri. I stället för en högtalare finns en vi­

Med teknikens hjälp 87

brator i apparaten. Ljud runt om fångas upp av mikrofonen och omvandlas i apparaten till mekaniska vibrationer som sprids till skallbenet via titanskruven. I skallbenet går vibrationerna vidare till de båda snäckorna i innerörat som aktiveras. Eftersom ljuden endast till liten del går via mellanörat till innerörat låter hörsel via benled­ ning annorlunda än normal hörsel. När båda snäckorna stimuleras samtidigt är förmågan till riktningshörsel och till att uppfatta tal i bullrig miljö också sämre.

Vid ensidig dövhet på grund av skada i innerörat (se s. 70) kan benförankrad hörapparat också användas. I dessa fall går ljudsti­ muleringen över till den friska snäckan. Ljuden från den döva sidan uppfattas därför på den friska sidan.

Mellanöreimplantat Öronkirurgen kan helt eller delvis återställa hörseln vid lednings­ hinder orsakat av skada i mellanörat. En skada i innerörat kan där­ emot inte opereras bort eller återställas. Går det då att kombinera öronkirurgi och hörapparat? De senaste åren har det kommit fram flera, mer eller mindre färdiga lösningar på hur ljud i vår omgivning förstärks och förmedlas till mellanöra och hörselbenskedjan med hjälp av denna teknik.

En metod bygger på kombination av en yttre del och ett inope­ rerat implantat. I den yttre delen finns en mikrofon, ett batteri, en mikro­dator och en sändare som induktivt (se faktaruta) för över energi och ljudinformation till implantatet. Den yttre delen hålls på plats med hjälp av en magnet precis över implantatet, som sitter under huden bakom och något ovanför ytterörat. I implantatet finns en mottagare, en mikroprocessor, som omvandlar informationen till elektriska impulser som via en tunn sladd går till en vibrerande kropp, med en magnet, som opererats fast på hörselbenskedjan eller i det runda fönstret Induktion mot innerörat. Ljud i omgivningen fångas Överföring av elektriska upp av den yttre enheten och impulserna laddningar mellan två ledare. Kan användas till och energin förs över till mottagaren, som uppvärmning, men även för får kroppen i mellanörat att vibrera och sti­ överföring av information och energi. mulera hörselorganet. Kombinationen kan

88 Hörseln

med fördel användas när rörligheten i hörselbenskedjan är nedsatt, men även vid måttlig skada på innerörat eller en kombination av båda.

Det är att notera att magneterna i mellanörat och bakom örat leder till svårigheter att genomföra bilddiagnostiska undersökningar med magnetresonans av huvudet och övre delen av kroppen.

Med denna lösning slipper man många av de problem som är förknippade med den konventionella hörapparaten, inklusive obehag på grund av återkoppling. Eftersom det inte är någon sluten propp i hörselgången slipper man också besvär med öronvax och klåda samt den besvärande förstärkningen av egna kroppsljud. Till metodens nackdelar hör kostnaden samt att en operation alltid medför en risk för ytterligare skador på hörseln.

Snäckimplantat – cochleaimplantat (CI) Öronkirurgen William House började på 1960-talet behandla döva i Kalifornien med snäckimplantat. Även om behandlingen möttes med skepsis i början kan vi i dag inse att det då inträffade en revolution inom hörselvården – möjligheten att ge döva hörseln tillbaka! Det är förvånande att House inte har fått Nobelpriset i medicin för sin bedrift – men vi får hoppas att Nobelkommittén tar sitt förnuft till fånga innan det är för sent.

Snäckimplantat, cochleaimplantat, CI, är en genial uppfinning med vilken man kan stimulera hörselnerven med hjälp av elektriska impulser. De första implantaten hade endast en elektrod, vilket be­ gränsade stimuleringen till en punkt. Snäckan stimulerades antingen med en elektrod i mellanörat eller så låg elektroden precis innanför det runda fönstret. Med flera elektroder i rad på samma tråd öpp­ nades nya möjligheter att använda snäckans utformning och för att selektivt stimulera hörselnervens fibrer.

Ett snäckimplantat består av flera komponenter. Den yttre delen, talprocessorn, påminner till utseendet om en hörapparat modell större, med mikrofon, mikroprocessor och batterier. Från denna går en sladd med antenn som induktivt för över information och energi till själva implantatet, som opererats in bakom och ovanför ytterörat.

Implantatet består av mottagare och mikroprocessor och en ledning som slutar i en elektrodtråd som ligger i snäckans vindlingar.

Register

A acetylsalicylsyra 107

utveckling av hörsel 64–65

afasi 45 akustikusneurinom 109 akustiska förhållanden i offentliga miljörer 65

basilarmembranet 25, 26, 27, 30 Békésy, György 26, 29

Corti, Alfonso 28 cortis organ. Se hörselorganet

D

Bell, Alexander Graham 13

Dallos, Peter 30

ansiktsnerv 32, 55, 56 förlamning 56

benförankrad hörapparat 71, 85–87. Se även hörapparat

datortomografi (CT) vid hörselundersökning 59

antibiotika 107

benledare 51

aqueductus cochlea 110, 111

benledningshörapparat 86.

Se även benförankrad hörapparat

amplitud 12, 16 resonans och 13

aqueductus vestibuli 110, 111 audiologi, läran om hörsel 48 audiometer 48 auditiv neuropati 59 auditory brainstem implant, ABI. Se hjärnstamsimplantat autism och ljudkänslighet 75

B

betoning 17

decibel, dB 13, 16 A, vägd bullernivå 13 HL, hearing level, hörselnivå 13 SPL, sound pressure level 13 Deiters celler 31

Bone anchored hearing aid, BAHA. Se benförankrad hörapparat

demens och hörselnedsättning 100

bullernivå, vägd 13

depression och ljudkänslighet 75

bullerskador 100–102 musikspelare och 103 på arbetsplatser 102

Dire Straits 103

bärton, bärtonsnivå 54

distortionsprodukt otoakustiska emissioner (DPOAE) 57

bakom-örat-hörapparat 80–83. Se även hör­ apparat

C

ductus cochlearis 25

cancer i örat 110. Se även tumör på hörselnerven

duration 11

balansnerven 32

Canfield, Norton 48

dynamikomfång 16

balansorganet 24, 106

Carhart, Raymond 48

barn. Se även fostertiden hörselnedsättning 64–67, 113 hörselvården och 66 screening av nyfödda 113

cilier. Se stereocilier

dykning 110

E

cochlea. Se snäckan, cochlea

EAS 92

cochleaimplantat, CI. Se snäckimplantat

elektro-akustisk stimulering 92

120 Hörseln

endolymfa 25, 31, 41, 106

hjälpmedel, hörseltekniska 94–95

endolymfatiska rummet 110

Hjälpmedelsinstitutet 68

ensidig hörselnedsättning hos barn 71

hjärna, uppgifter för vår hörsel 32

epitelceller 21

hjärnbarkens hörselområde 44 skador på 44

elektromotilitet 30

F flygning 111 fonofobi 74 formanter 15 fostertiden. Se även barn hörselbanornas utveckling 33 frekvens 14–15 definition 12 i hörselorganet 29 riktningshörsel och 10 taluppfattning och 15, 16 frekvensomfång, frekvensområde 12 frekvensskillnad 15 funktionsnedsättning definition 37

G genetik som underlag för diagnos och behandling 114. Se även hörselnedsättning: ärftlig glasöron 102 Gold, Thomas 28, 29

H hammaren 22 hearing level, HL. Se hörselnivå

hjärnhinnorna, infektion till följd av kolesteatomet 108 hjärnstamsaudiometri 58–59, 104 hjärnstamsimplantat 93, 113 hjärnvätska 110 hjärnvätskerummet 110 House, William 88 hyperakusi 74–75, 103 biverkan av medicin 107 hårceller 14, 25, 27, 30, 30–31, 57–58, 64, 79, 99, 101, 102, 114. Se även inre hårcellerna; Se även yttre hårcellerna skador på 40–42, 41 hårfolliklar 20 hälso- och sjukvårdslagen 69 hörapparat 79–85 bakom-örat 80–83 benförankrade 85–87 i-örat 83–85 hörsel läran om 48 minne och 76 mätning 47–60 hörselbanor 32–34 skador på 44 hörselben 22

Hensen celler 31

hörselbenskedjan 22 avbrott i 109 förkalkning 108 stelhet i 39

Hertz, Heinrich 12

hörselbensplastik 109

Hertz, Hz (definition) 12

hörselcentra i tinningloben 32

helicotrema 25 von Helmholtz, Hermann 28

hörselgång 19, 23 hörapparater och 84 saknas vid födseln 38 skador pga petning 40 hörselkärnor 32 skador på 44 hörselnedsättning 37–45, 49, 63–76. Se även bullerskador barn och 64–67 buller och 100–102 central 44 demens och 100 ensidig 70–72 icke-organisk 103–104 i mellanörat 37–40, 108–109 inbillad 103–104 innerörat 110–112 konduktiv 37. Se även ledningshinder medfödd 64, 105 neural 42, 44, 58 nyfödda barn och 113 ototoxisk 106 permanent 101 sensorisk 40, 106 simulerad 103–104 temporär 100 tvåspråkighet och 65 vuxna och 67–70 åldersrelaterad 99–100 äldre och 75–80 ärftlig 104–106 hörselnerv 32 skador på 42 tumör på 93, 109 hörselnivå 16 vid hörselundersökning 50 hörselområden i hjärnbarken 44 hörselorganet 26, 30–31, 106 Hörselskadades riksförbund, HRF 69–70 hörselskydd 95–96 hörseltekniska hjälpmedel 94–95

Register 121 hörselundersökning. Se mätning: hörsel

definition 12 varaktighet 11–12

hörselvård och barn 66

ljudirritation 75

hörtröskel 16, 49 för tal, HTT 53

ljudkänslighet 75

I

ljudstyrka 16–18 taluppfattning och 16 varaktighet och 14

mätning hörsel 47–60 innerörats funktion 56 mellanörats tryck 54 mellanörereflexer 55 neural hörselnedsättning 58 taluppfattning 52

icke-organisk hörselnedsättning 103–104

loudness recruitment 42, 74

Illsley, John 103

M

nervledning. Se hörselnerv

impedansaudiometri 54–55

magnetresonans (MR) hörselundersökning med 59 implantat och 92

nervus akustikus. Se hörselnerv

mellanöra 21, 22–23. Se även kolesteatom förkalkning 108 hörselnedsättning 38–39, 108–109 infektioner 40 inflammation 108 inverkan på hörseln 54–56 kronisk infektion 108 mätning av tryck 54 skador p.g.a. yttre våld 40, 108 tryck 39 tryckutjämning 111 vätskebildning 38, 39, 55

neural hörselnedsättning 42 mätning av 58

inbillad eller simulerad hörselnedsättning 103 induktion 87 infektioner i mellanörat 40 inneröra anatomi 24–27 mätning av funktion 56–58 nedsatt funktion 40–41, 110–111 inre hårcellerna 30 skador på 42 i-örat-hörapparater 83–85

K Kemp, David 29 kinin, orsak till tinnitus 107 kirurgi, hörselförbättrande 109 kognitiv beteendeterapi vid hyperakusi 75 vid tinnitus 74 kolesteatom 108 konduktiv hörselnedsättning.

Se ledningshinder

N

mellanöreimplantat 87–88 mellanörekirurgi, rekonstruktiv 109

nuclei cochlearis. Se hörselkärnor

O obehagsnivå 16 objektiva undersökningar av örat 47 ocklusionseffekten 84 otoakustiska emissioner 56–58, 104 otoskleros 38, 40, 108 ototoxisk hörselnedsättning, ototoxicitet 106–107 ovala fönstret 23

P

Ménières sjukdom 106

pelarceller 31

migrän 75

perilymfan 25, 110

minne och hörsel 76

permanent tröskeländring (permanent threshold shift – PTS) 101

modiolus 25

lagomnivå 16

multipel skleros, MS 45, 56

lamina spiralis 31

multiresonant struktur 13

ledningshinder 37–39, 108

musculus stapedius. Se stigbygelmuskel

ljud

neurofibromatos 93, 109

mellanörereflexer, mätning av 55–56

L

levnadsundersökningar (ULF) 67

nervus facialis. Se ansiktsnerv

musikspelare och bullerskador 103 myastenia gravis 56

posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, och ljudkänslighet 75 presbyakusi 99–100 prestin 30 prosodi 17

122 Hörseln

U

psykoakustisk undersökning 47

stereocilier 31 stigbygelmuskel 22, 56

pärlcysta 108

ULF-undersökningen 67

stigbygeln 22, 23, 40 nybildning av ben 108

undersökning av hörseln.

Se mätning: hörsel

stria vascularis 25, 31, 41

uttalsnivå 17

R Rask-Andersen, Helge 31

städet 22

reflextröskel 55

V

Reissners membranet 25

T

resonans 13

talaudiogram 52–60

våglängd 12

retikulära aktiveringssystemet 33

talljud 11

våld

riktningshörsel 9 runda fönstret 23

S samtalsförstärkare 95 scala media 25 scala tympani 110 scala vestibuli 25 schizofreni och ljudkänslighet 75 schwannceller 109 schwannom. Se hörselnerv: tumör på

taluppfattning frekvenser och 15 ljudstyrka och 16–17 mätning av 52

WHO 37

mot huvudet 108 mot mellanörat 40 vätskebildning i mellanörat 38–39, 39, 54, 58

tektorialmembranet 31 teleslinga 94

Y

telespole 94, 95

yttre hårcellerna 30, 31 skador på 42

temporär tröskeländring (temporary threshold shift – TTS) 100 tinningloben 32 tinnitus 72–74, 103, 106 som biverkan av medicin 107

Å åldersrelaterad hörselnedsättning 99–100 ångeststörningar och ljudkänslighet 75

tonaudiogram 48–60

screeningaudiogram 50

tonotopisk uppdelning 14

Ä

screening av nyfödda 113

transienta otoakustiska emissioner 57

ärftlig hörselnedsättning 104–106

sensorisk hörselnedsättning 40

simulerad hörselnedsättning 103–104

trumhinnan 21, 21–22 lagning av skadad 109 rörelse vid ljud 12 rörlighet 55 skador pga av våld 40

snäckan, cochlea 24, 31

trumhinneplastik 109

snäckimplantat 88–92, 113 hos den som hör 91 hos dövfödda 90 vid plötsligt dövhet 89–90

tryck i mellanörat 39, 110

spondéer, tvåstaviga ord 53

tympani 25

spontana otoakustiska emissioner (SOAE). 57

tympanometri 54

serotoninbalans och ljudkänslighet 75

stamceller 114 stenöron 102

tumör på hörselnerven 93, 109. Se även cancer i örat tvåspråkighet 65

tympanoskleros 108

Ö öronmusslan 19 öronpinnar 23 örontrumpeten 22, 38, 39, 54, 111 öronvax 20, 23 hörapparater och 83 överhörsel. Se hyperakusi

KAROLINSKA INSTITUTETS FORSKARE SKRIVER

då nedsatt hörsel kan repareras, kompenseras och till och med återskapas. Många människor som förr hade fått leva med en hörselnedsättning har idag möjligheten att genom implantat, inopererade hjälpmedel, eller genom hörapparater som blivit högteknologiska, få hjälp att höra igen. Vi lever också i en tid med stigande bullernivåer, då tinnitus och andra hörselskador ökar.

VI LEVER I EN TID

Men för att hjälpen ska fungera är det viktigt att förstå hur vi hör och veta skillnaden mellan att höra vad någon säger och att förstå dem som talar.

I sin bok berättar Konrad S. Konradsson, som till vardags är verksam vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, om ljud, hörsel och apparater för alla som drabbats av hörselproblem.

Konrad S. Konradsson

Hörseln

UNIVERSITY PRESS

KAROLINSKA INSTITUTETS FORSKARE SKRIVER

är en populärvetenskaplig serie böcker som handlar om vanliga sjukdomar, om vad som orsakar dem och om hur de kan behandlas.

Forskare från Karolinska Institutet skriver utifrån sin erfarenhet, delar med sig av de senaste forsknings­resultaten såväl i Sverige som utomlands. Bland seriens författare finns även många forskare som inte är knutna till Karolinska Institutet.

Det första sinnet Hörseln

Docent Konrád S. Konrádsson är född på Island. Han är specialist i hörselrubbningar och öron-, näs- och halssjukdomar. Han har varit hörselvårdsansvarig läkare i Reykjavik, Lund, Köpenhamn och nu på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Han har varit sakkunnig hos Socialstyrelsen I Stockholm, Sundhedsstyrelsen i Köpenhamn och Socialdepartementet i Reykjavik.

Han har varit ordförande för Svensk Medicinsk Audiologisk Förening och sekreterare i International Association of Audiological Physicians. Hans forskning har fokuserat på yttre tryckändringars inverkan på innerörats funktion, samt på trumhinnans rörlighet. Denna bok om hörsel ges ut samtidigt på isländska och svenska.

Konrad S. Konradsson

om författaren

Karolinska Institutet

ISBN 978-91-85565-27-6

UNIVERSITY PRESS

www.kiup.se

Karolinska Institutet

Karolinska Institutet

UNIVERSITY PRESS

9 789185 565276

Omslagsfoto: Stefan Zimmerman