9789147053452

e dic i n e n s s pr å k är en grundläggande handbok om språk, kommunikation och information inom medicin- och vårdområdet.

Boken ger i första hand en systematisk genomgång av latinsk, grekisk och engelsk terminologi, med regler för stavning, böjning, uttal och ordbildning.

Den innehåller därigenom ett basordförråd med alla ordtyper representerade. Andra kapitel i boken handlar om läkemedelsspråk, förkortningar, kommunikation, terminologiarbete, klassificering och vårdinformation. Flera av dessa är nyskrivna för den här upplagan. m e di c i n e n s s pr åk fungerar som kurslitteratur för blivande läkarsekreterare men även som en hjälpreda för all personal inom sjukvården med det medicinska språket som en viktig del av yrkesutövningen.

*

* medicinens spr å k *

m

medicinens spr å k

u n d e r r e d a k t i o n av m agn us f oge l berg & gör a n pe t e r sson

Författarna har alla stor erfarenhet av språkvårdsarbete, och flertalet är medlemmar av Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård.

liber

www.liber.se

Best nr 47-05345-3 Tryck nr 47-05345-3

Omslag5.indd 1

06-09-28 09.58.11

Medicinens språk isbn 91-47-05345-3 isbn 978-91-47-05345-2 © 2006 Författarna, Svenska Läkaresällskapet och Liber AB f ö r l a g s r e d a k t ö r Ola Karlsson f o r m g i v n i n g Patrik Sundström Andra upplagan 1 r e p r o Repro 8 AB, Nacka t r y c k Korotan, Ljubljana, Slovenien 2006 kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt bonus-avtal, är förbjuden. bonus-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/ universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 92 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Inlaga.indd 4

06-09-26 09.05.31

innehåll

Författarna 9 Förord 11 Förklaringar 12 1 · s p r å k e t s r o l l i n o m vå r d e n 13 Kommunikation med patienter 13 Professionens språk 18 Aktiv språkvård 20 2 · fa c k s p r å k o c h a l l m ä n s p r å k 2 1 Fackspråket och svenskan 22 Ett förändrat medicinskt språk 23 3 · t e r m i n o l o g i n s m e t o d e r o c h p r i n c i p e r 26 Verkligheten, begreppsvärlden och den språkliga världen 27 Begreppsanalys och begreppssystem 29 Definitioner 31 Termer 32 Praktiskt terminologiarbete: faser 33 Terminologicentrum TNC 34 4 · s p r å k l i g t e r m i n o l o g i 35 Ordbildning 35 Semantik 36 Grammatik 40 5 · l at i n e t o c h s v e n s k a n 42 6 · h i s t o r i s k b a k g r u n d 48 Grekland och Rom 48 Terminologins framväxt 52

Inlaga.indd 5

06-09-26 09.05.31

7 · t e r m i n o l o g i n s u t ta l Vokaler 55 Konsonanter 56 Betoning 57

54

8 · l at i n e t s s u b s ta n t i v 61 Första deklinationen 62 Andra deklinationen 66 Tredje deklinationen 70 Fjärde och femte deklinationerna 80 Diminutiver i medicinterminologin 82 Termer för operationer och andra ingrepp 85 9 · l at i n e t s a d j e k t i v 87 a-systemets adjektiv 88 b-systemets adjektiv 93 Adjektivets komparation 98 1 0 · ö v r i g a l at i n s k a m o r f e m o c h va n l i g a f r a s e r 100 Räkneord 100 Prepositioner 101 Några latinska småord och fraser 104 Några »diagnosfraser« 105 Några latinska efterled 105 1 1 · g r e k i s k a n 107 Grekiska adjektivsuffix 109 Grekiska substantivsuffix 112 Grekiska basmorfem med latinska motsvarigheter 115 Övriga grekiska basmorfem 119 1 2 · p r e f i x 121 Latinska prefix 122 Grekiska prefix 124 Jämförelse mellan några vanliga prefix 127

Inlaga.indd 6

06-09-26 09.05.31

1 3 · l at i n s k a o c h g r e k i s k a m o r f e m s o m l ät t f ö r vä x l a s 129 g r u p p a · Samma morfem eller term har flera betydelser 129 g r u p p b · Olika morfem har liknande utseende 131 g r u p p c · Några morfem och termer med näraliggande betydelser 133 14 · för sve n s kade te r m e r för s j u k dom o c h b e h a n d l i n g 135 Sjukdomstermer 135 Behandlingstermer 138 1 5 · t e r m i n o l o g i n i s v e n s k a n 141 Vokalernas försvenskning 141 Konsonanternas försvenskning 144 Ändelsernas försvenskning 145 Försvenskningens omfattning 149 Genus och plural i svenskan 153 1 6 · e n g e l s k t e r m i n o l o g i 157 Terminologins engelska form 157 Engelska termer i svenskan 161 17 · l ä k e m e d e l s s p r å k e t 165 Läkemedelsförteckningar 166 Några viktiga läkemedelsgrupper 167 Några viktiga farmakologiska termer 169 1 8 · f ö r k o r t n i n g a r i m e d i c i n s p r å k e t 173 Förkortningstyper 173 Skrivsätt 174 Användning 176

Inlaga.indd 7

06-09-26 09.05.31

1 9 · k l a s s i f i k at i o n e r o c h k o d v e r k 180 Kort historik 181 Klassifikation och inte nomenklatur 183 Språket i den svenska sjukdomsklassifikationen 185 Andra klassifikationer och kodverk 186 Terminologier och klassifikationer 188 20 · te r m i nolog i oc h stru ktu r i vå r d i n f o r m at i o n 190 Dokumentation 190 Informationsstruktur i hälso- och sjukvården 191 Arbetsprogram i Europeiska unionen, standarder 194 21 · s pr åk f r åg etjän ste n hos sve n s ka l ä k a r e s ä l l s k a p e t s s p r å k k o m m i t t é 196 Referenser 199 Register 203 Det grekiska alfabetet 207

Inlaga.indd 8

06-09-26 09.05.32

1 · Språkets roll inom vården gör an pe tersson

D

e t m e d i c i n s k a språket ska stödja kommunikation, information och dokumentation inom vården. De språkliga behoven inom vården varierar beroende på sändare, mottagare, kommunikationssituation och kommunikationsväg. Eftersom språket är det viktigaste redskapet för informationsutbyte och dialog mellan patienter och vårdpersonal liksom mellan olika vårdmedarbetare samt för dokumentation, är det nödvändigt med ett korrekt och precist språk. Som vårdanställd bör man ställa sig följande frågor: Förstår alla patienter vad jag säger? Förstår patienten vad jag skriver? Förstår medarbetarna vad jag säger? Fungerar mitt språk för datorbaserad dokumentation?

Detta kapitel ska illustrera de olika språkformer som tillämpas i olika situationer inom medicin- och vårdområdet och peka på situationer när det är nödvändigt att använda ett korrekt språk.

Kommunikation med patienter En förutsättning för delaktighet i vården är att patienten förstår vad personalen säger. Annars riskerar patienten att hamna i ett underläge och kanske bli betraktad som mindre följsam till ordinationer och råd eller som besvärlig. Varje patient är unik och vill bli uppfattad som unik. Hon eller han har rätt till ett begripligt språk från sjukvårdspersonalens sida oavsett sin språkliga erfarenhet och bakgrund.

13

Inlaga.indd 13

06-09-26 09.05.33

petersson

Ett kommunikativt språk är därför centralt för relationen mellan patient och vårdpersonal. Det logiskt rationella, vetenskapliga språket passar sällan för det mellanmänskliga mötet, då det behövs ett mera känslomässigt språk. Samtidigt måste vi kunna ge saklig och korrekt information vilket kräver språklig variationsförmåga. För kommunikation med patienten gäller i första hand det talade språket vid fysiska möten men även via telefon och i ökande grad också det skrivna språket i brev, framför allt som e-brev.

För att patienten ska uppleva en god kommunikation krävs en dialog med tillräcklig tid för motfrågor och återkoppling. Vårdpersonalen och i synnerhet läkaren ska informera patienten om sin bedömning och planerade åtgärder. Här måste vårdpersonalen använda ett sådant språk att patienten förstår innebörden i till exempel en diagnos, och då inte bara den allmänna innebörden av diagnosen eller åtgärden utan i synnerhet den specifika innebörden för den aktuella patienten. Här räcker sällan det talade, verbala, språket, utan det måste kombineras med det icke-verbala kroppsspråket – ögonkontakt, röstläge, gester och kroppshållning – samt upprepad information – kanske med nya formuleringar – för att patienten ska ges tillfälle att bearbeta informationen.

Det verbala och icke-verbala språket i kombination används terapeutiskt mer eller mindre vid alla konsultationer och framför allt inom omvårdnad men är mest uttalat inom olika former av samtalsbehandling. Vid en aktiv dialog används ibland ord identiska med dem som patienten använder och ibland varianter och synonymer.

Vårdpersonalens muntliga information behöver många gånger kompletteras med skriftlig information. Därför kan det vara bra att sända med patienten en broschyr eller digitalt medium, t.ex. CD eller DVD, om det aktuella tillståndet eller ge en länk till Internet med skriven information som dessutom kan vara kompletterad med bild och ljud. Webben ställer dock stora krav på individen att formulera rätt sökord för att hitta relevant, begriplig och tillförlitlig information i det gigantiska utbud som finns.

14

Inlaga.indd 14

06-09-26 09.05.33

1 · Språkets roll inom vården

Att undvika risker för missförstånd Användningen av ett enhetligt och korrekt medicinskt språk ska minska riskerna för missförstånd. Att det förekommer viss variation i ordval och beskrivningar av olika tillstånd inom hälsoområdet mellan olika individer samt i olika medier är ofrånkomligt och kan ibland vara berikande för kommunikationen, men oftast inte. Stora variationer i information kan verka förvirrande, skapa frustration och till och med missförstånd, speciellt om ord som uppfattas som motstridiga används.

Såväl patienter som sjukvårdshuvudmän ställer allt större krav på korrekt och snabb tillgång på begriplig information. Inom hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd förekommer många anmälningar där kommunikation och information varit problemet. Huruvida oklart språkbruk har förelegat är svårt att säga men det har sannolikt kunnat bidra till missförstånd.

Missförstånd kan bero på att samma term används för olika begrepp eller att olika termer används för samma begrepp. Ett exempel på det senare är när samma typ av läkemedel har olika firmanamn. Patientens skepsis till ett läkemedel med samma innehåll men ett nytt namn och nytt utseende på tablett och förpackning kan leda till att läkemedlet inte tas ut eller inte används. Ur språklig synvinkel skulle det generiska namnet, som betecknar den aktiva substansen, vara att föredra.

Patienten har i princip rätt att läsa sin journal. Frågan är dock i vilken utsträckning patienten förstår och kan tillgodogöra sig vad som står där utan att få närmare förklaring. Flera för vården ändamålsenliga termer och förkortningar kan vara svåra att förstå utan muntlig förklaring. Vad sedan ett fynd betyder för den enskilda individen kan kräva att journalen måste läsas ihop med läkaren för att bli begriplig. Även om patienten språkligt förstår en term så är inte det alltid tillräckligt för att innebörden ska förstås.

15

Inlaga.indd 15

06-09-26 09.05.33

petersson

Kommunikationshinder hos patienten Trots att vårdpersonal lägger sig vinn om tydlighet i den medicinska informationen kan likväl missförstånd i olika situationer uppstå av olika skäl. Patienten kanske inte begriper vissa ord på grund av att hon aldrig har hört om dem tidigare, att orden har fått en felaktig innebörd via media eller att patienten har någon funktionsnedsättning.

• Att det talade språket kan vara svårt att uppfatta för en person med hörselnedsättning illustreras av en annons från Hörselskadades riksförbund med texten Hör du då igt är du inte e sam. En bullrig miljö försvårar kommunikationen med en person med hörselnedsättning, varför man ska se till att välja en lugnare miljö, gärna enrum.

• En person med synnedsättning har svårt att uppfatta både skrivet språk och kroppsspråk varför det blir än viktigare med ett tydligt talat språk.

• För personer med kognitiv funktionsnedsättning, t.ex. demens eller psykisk utvecklingsstörning, kommer språket – oavsett om det är talat eller skrivet – att vara svårt eller till och med omöjligt att förstå. Här blir ofta kroppsspråket det viktiga kommunikationsmedlet för patienten.

• Kommunikationen kan försvåras av psykologiska mekanismer trots ett tydligt språk. En patient som får ett svårt besked kan ha problem att ta till sig informationen på grund av bortträngning eller förnekande.

16

Inlaga.indd 16

06-09-26 09.05.33

1 · Språkets roll inom vården

Kommunikation och information via telefon och Internet – möjligheter och begränsningar Vid konsultation via telefon förs en dialog baserad på det verbala språket med fördelen att den kan färgas av rösten, vilket till och med kan vara vägledande för diagnosen. Dessutom kan motfrågor ställas.

Sedan Internets breda frammarsch på mitten av 1990-talet kommunicerar vi allt mer med det skrivna språket via datorn medan handskrivna brev blivit alltmer ovanliga. Till skillnad från det typografiskt standardiserade datorspråket, som förutom så kallade humörsymboler (emoticons*) har begränsade möjligheter att uttrycka känslor, kan handstil säga något om personlighet och kanske till och med om sjukdom – ålder, nervositet, Parkinsons sjukdom. Vid anonym konsultation via Internet ställer det skrivna språket stora krav på besvarande doktor eftersom hon inte kan göra någon undersökning eller få hjälp av patientens mimik hur informationen uppfattas.

Dessutom kan läkaren inte ställa några klargörande motfrågor. Det blir då en utmaning för läkaren att uttala sig trots begränsad information – att kunna »läsa mellan raderna«.

I framtiden kommer sannolikt kommunikation via e-brev mellan patient och vårdinstitution att kompletteras med bilder, video och ljud.

Dagens patient tar mer aktivt del i sin egen behandling, och allt fler individer tar vara på dagens media och är pålästa, oftast via Internetkällor, speciellt när de har en kronisk sjukdom eller inte är nöjda med sin behandling. Å ena sidan kan patienten förbereda sig inför ett läkarbesök genom att leta efter information på nätet. Å andra sidan kan patienten söka alternativa förklaringar och behandling* Exempel på humörsymboler och akronymer i e-brev och sms: :–) leende, instämmande, :– < verkligen ledsen, 3vligt trevligt, f2f ansikte mot ansikte (face to face).

17

Inlaga.indd 17

06-09-26 09.05.34

petersson

ar avseende sin åkomma än vad som framkom vid konsultationen.

Sannolikt är det dock få patienter som kommer att söka och tillgodogöra sig språket i en vetenskaplig tidskrift som till exempel New England Journal of Medicine.

Vid sökning i databaser på Internet, t.ex. sjukvårdsupplysningen där oftast standardiserade svar finnas tillgängliga, blir krav på språklig exakthet avseende stavning extremt tydligt. Om det sökta ordet är felstavat kan man inte komma vidare såvida inte sökmotorn är »intelligent« och tar hänsyn till olikheter.

Professionens språk Inom professionen och inom arbetslaget på en vårdenhet kan utbildning och erfarenhet vara vitt skiftande, varför det är viktigt att använda ett så enhetligt och så tvärprofessionellt språk som möjligt för att arbetet ska kunna utföras smidigt och säkert. Intresset för tvärprofessionellt språk är stort. Vid de årliga nationella termkonferenserna IT i vården har det tvärprofessionella språket blivit ett stående tema. Socialstyrelsen, som har regeringens uppdrag att normera användningen av nationella termer och begrepp, har ett gemensamt fackspråk för vård och omsorg som mål för sitt terminologiarbete.

Språket hålls ständigt levande genom de termer som dyker upp i samband med nya vetenskapliga upptäckter – ofta initialt i en engelskspråkig version. Härigenom får vi ett både rikare och mer nyanserat språk. För vårdpersonal är det därför extra viktigt att tränas i aktuella termer men också struktur för medicinska termer och deras lydelse på flera olika språk.

Mångfald kan berika vårt språk. Medicinens språk har av tradition alltid varit latin i vårt land med en stark prägel av engelska från senare delen av 1900-talet. Med en ökad rörlighet av medborgare får vi räkna med att både patienter och personal har annat hem18

Inlaga.indd 18

06-09-26 09.05.34

1 · Språkets roll inom vården

språk än svenska. Det är därför motiverat med speciell träning i det svenska medicinska språket för vårdpersonal med utländsk härkomst så som genomförs i projektet »legitimation.nu« i Västra Götalandsregionen.

Dokumentation via datorer Den största användningen av det datoriserade skriftspråket är för dokumentation av läkarens och vårdpersonalens observationer och bedömningar samt utlåtanden och remisser/remissvar. Det talade språket i kombination med kroppsspråket ska tolkas och översättas till textbaserat språk av vårdpersonal för att dokumenteras i journalen. Vårddokumentationen – i synnerhet om den ska vara gemensam för olika kategorier inklusive patienten – ställer stora krav på enhetlighet avseende terminologi (se kapitel 3 och 20). Toleransgraden för språkavvikelser vid elektronisk dokumentation är, till skillnad från det talade språket, låg på gott och ont. Stavningsvarianter försvårar möjligheten att hitta det ord man söker och kräver en viss fantasi och flexibilitet hos läsaren. Med ökad standardisering har vårdpersonalen mindre utrymme att ge sin personliga färg åt patientmötet. Journalerna ska bli mer enhetliga och användbara, inte minst för att utgöra underlag för beslutsstöd och statistik.

Kvalitetsregister är ett exempel på när ett enhetligt språk – ofta med fasta alternativ – behövs inom professionen för att man ska kunna jämföra olika patientkategorier och vårdenheter. Eventuella skillnader i behandlingar vid olika kliniker ska inte bero på skillnader i språkbruk. En stor fördel med fasta förval och fält att fylla i inom såväl elektronisk dokumentation som kvalitetsregister är att de i sig kan verka för en ökad precision. Fälten kan medföra att läkaren täcker in det som är relevant för den aktuella patienten på ett mera heltäckande sätt än om en fritt formulerad journal används.

Uppföljning av elektronisk vårddokumentation och kvalitetsregis-

19

Inlaga.indd 19

06-09-26 09.05.34

petersson

ter skulle kunna leda till att vissa resultat beror på graden av noggrannhet vid beskrivning av symtom, observationer och fynd.

Eftersom skrivandet i sig tar längre tid än det muntliga framförandet har av tradition läkare dikterat in text, som sedan läkarsekreterare skrivit in i journalen. I vissa dokumentationssystem har man prövat att överföra läkares diktat automatiskt till skriven text, men det har hittills varit mindre framgångsrikt. Däremot utnyttjas modern teknik för att spara läkarens intalade diktat elektroniskt i stället för på band, så att det kan skrivas ut av en läkarsekreterare som kan sitta på en annan avdelning eller till och med på annan ort.

Aktiv språkvård Myndigheter uppmuntrar användningen av ett tydligare språk inom all offentlig verksamhet, och vid regeringskansliet finns det en klarspråksgrupp med egen bulletin och till och med ett pris, Klarspråkskristallen. Inom medicin- och vårdsektorn finns flera viktiga språkvårdande aktiviteter: • Socialstyrelsen har en enhet för klassifikation och terminologi.

• Vid Terminologicentrum TNC finns Svenska biotermgruppen, som samordnar den svenska terminologin inom »de molekylära livsvetenskaperna«, vilket ofta anknyter till biomedicin.

• Läkartidningen publicerar återkommande artiklar om medicinsk språkvård.

• Svenska Läkaresällskapet har en egen kommitté för medicinsk språkvård och delar vartannat år ut Bengt I Lindskogs pris för medicinsk språkvård.

Genom dessa instanser kan i första hand professionen få stöd för ett korrekt språkbruk. Denna bok utgör ytterligare ett stöd.

20

Inlaga.indd 20

06-09-26 09.05.34

2 · Fackspråk och allmänspråk u l l a c l ausén

M

e d a l l m ä n s p r å k menas som regel det på naturlig väg inlärda språk som vi tillägnar oss genom att ansluta oss till en grupps språkpraxis. Allmänspråket utgör grunden för olika fackspråk, dvs. språkvarianter som används inom olika fackområden, t.ex. medicin. Fackspråk utmärks av en särskild terminologi, en uppsättning termer. En term (fackterm) är ett språkligt uttryck för ett begrepp inom ett fackområde. Begrepp är en mental föreställning om en företeelse som kan påvisas eller uppfattas. Begrepp används för att strukturera vetandet.

Allmänspråket kan inte ha ord för varje begrepp, eftersom antalet tänkbara begrepp är oändligt. Allmänspråket kan vara vagt, men det är i många sammanhang en fördel. Det måste för att kunna fungera vara mer generellt än verkligheten. Därför har allmänspråket ett relativt begränsat ordförråd till priset av en viss dubbeltydighet. Fackspråk däremot måste vara exakta, och önskvärt är att varje begrepp motsvaras av en enda term.

Fackspråk och allmänspråk är inte skarpt åtskilda utan har ofta en viss anknytning till varandra. Sålunda händer det ofta att en term tas upp i allmänspråket, t.ex. när nya forskningsresultat presenteras för allmänheten. Att en term går över till allmänspråket brukar kallas avterminologisering. Exempel härpå är bacill med den fackspråkliga innebörden »stavformig bakterie«, som kan användas om bakterie i allmänhet, allergisk med innebörden »överkänslig«, som i allmänspråket kan användas bildligt om negativ inställning till någon eller något, och sondera »undersöka med hjälp av sond«, som i all21

Inlaga.indd 21

06-09-26 09.05.34

cl ausén

mänspråket har den vagare betydelsen »(noggrant) undersöka«. Se vidare kapitel 5, Latinet och svenskan.

Det motsatta förhållandet, att ett icke-fackspråkligt uttryck tas i bruk även som term och tilldelas ett begrepp, brukar kallas terminologisering. Exempel härpå är fetma, som i medicinskt fackspråk kommit att användas om höggradig övervikt, flimmer om snabba, oregelbundna sammandragningar i hjärtmuskulaturen, orsakade av störd impulsbildning i hjärtat, skrapning om mindre operation för avlägsnande av ytlig vävnad, speciellt om avlägsnande av livmoderslemhinnan, och svikt om funktionsnedsättning hos ett organ.

Fackspråket och svenskan Inom det medicinska fackspråket kan man i svenskan urskilja tre varianter: 1. det vetenskapliga medicinska språket, som används av fackfolk, t.ex. i vetenskapliga artiklar och föredrag 2. det medicinska allmänspråket, som används i kontakter mellan läkare och patienter 3. det medicinska arbetsspråket, som används i samtal kolleger och vårdpersonal emellan.

Det vetenskapliga medicinska språket ska vara • exakt • enhetligt • entydigt.

Därför används fackspråkliga benämningar på diagnoser, kroppens organ, sjukliga tillstånd m.m. Här används t.ex. ventrikel, uterus, anemi.

22

Inlaga.indd 22

06-09-26 09.05.35

2 · Fackspråk och allmänspråk

Det medicinska allmänspråket ska vara • klart • enkelt • begripligt för patienten och hennes anhöriga.

Därför används gärna allmänspråkliga benämningar som magsäck, livmoder och blodbrist. Ord som uppfattas som svenska kan emellertid vara svåra att förstå, t.ex. fönstertittarsjuka, arbetsprov, korsband.

Många svenska ord kan också betyda olika saker för läkare och patienter, t.ex. positiv och negativ.

Det medicinska arbetsspråket behöver endast vara begripligt för sjukvårdspersonalen. Därför kan man tolerera slanguttryck som bedside om de undersökningar som läkaren gör vid sängkanten.

Ett förändrat medicinskt språk Medicinens språk har ofta uppmärksammats under de senaste decennierna. Det vetenskapliga språket kom först i blickpunkten. Under 1970-talet framhölls ofta hur oenhetlig och oöverskådlig den medicinska terminologin var. Av detta skäl föreslogs i en riksdagsmotion 1975 att en s.k. medicinsk nomenklaturcentral skulle inrättas i Sverige. De flesta remissinstanser som yttrade sig var positiva, men förslaget ledde ändå inte till något konkret förslag eftersom pengar saknades.

Också det medicinska allmänspråket blev föremål för kritik i detta sammanhang. Socialstyrelsen framhöll sålunda hur viktigt det var att förbättra kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter.

Vid diskussioner om vilka insatser som borde göras för det medicinska språket kom man fram till att om en medicinsk språknämnd inrättades borde den i första hand arbeta med språket mellan läkare och patienter, i andra hand med det vetenskapliga språket.

23

Inlaga.indd 23

06-09-26 09.05.35

cl ausén

Det medicinska allmänspråket fick fortsatt uppmärksamhet. I Socialstyrelsens föreskrifter från 1982 för hälso- och sjukvårdspersonalen om det medicinska språket i bl.a. journaler, intyg och dödsbevis framhölls att språket där borde vara klart och enkelt, förståeligt för den stora allmänheten. Också i lagen gavs stöd för ett förändrat medicinskt språk. I hälso- och sjukvårdslagen från 1983 framhölls nämligen att vården borde utformas i samråd med patienterna, som skulle hållas informerade om sitt hälsotillstånd, olika behandlingsmetoder etc. Denna syn på patienternas rättigheter innebar att det medicinska språket måste bli mer lättillgängligt för allmänheten.

Försvenskning av det medicinska språket I patientjournallagen från 1985 föreskrevs att patientjournalen ska vara skriven på svenska och vara tydligt utformad och så långt möjligt förståelig för patienten. I Socialstyrelsens anvisningar till patientjournallagen från 1993 markeras dock att detta inte får förstås så att fackuttryck skulle vara förbjudna. Dessa kan vara nödvändiga för att uppfylla kravet på tydlighet. Det kan dock konstateras att journaldiagnoserna numera till stor del skrivs på svenska i stället för på latin.

Tendenserna till försvenskning av det medicinska allmänspråket spred sig vidare till det medicinska vetenskapliga språket. Man ansåg inte längre att latinet ovillkorligen var medicinens första språk, utan var beredd på att i vissa fall gå över till svenska eller försvenskade benämningar. Detta skedde också i sjukdomsklassifikationen från 1987, där svenska diagnoser oftast fick företräde framför latinska, i motsats till den föregående klassifikationen från 1968. Även i den senaste sjukdomsklassifikationen från 1997 har svenska språket fått en stark ställning. Frågan om språket i hälso- och sjukvårdens klassifikation berörs ytterligare i kapitel 19.

Den nya klassifikationen innebar ett stort framsteg för det vetenskapliga medicinska språket i och med att den bidrog till att skapa 24

Inlaga.indd 24

06-09-26 09.05.35

2 · Fackspråk och allmänspråk

större enhetlighet bland de medicinska termerna. Ett stort steg mot ett bättre fungerande medicinskt vetenskapligt språk innebar också Svenska Läkaresällskapets initiativ hösten 1987 att bilda kommittén för medicinsk språkvård.

25

Inlaga.indd 25

06-09-26 09.05.35

e dic i n e n s s pr å k är en grundläggande handbok om språk, kommunikation och information inom medicin- och vårdområdet.

Boken ger i första hand en systematisk genomgång av latinsk, grekisk och engelsk terminologi, med regler för stavning, böjning, uttal och ordbildning.

Den innehåller därigenom ett basordförråd med alla ordtyper representerade. Andra kapitel i boken handlar om läkemedelsspråk, förkortningar, kommunikation, terminologiarbete, klassificering och vårdinformation. Flera av dessa är nyskrivna för den här upplagan. m e di c i n e n s s pr åk fungerar som kurslitteratur för blivande läkarsekreterare men även som en hjälpreda för all personal inom sjukvården med det medicinska språket som en viktig del av yrkesutövningen.

*

* medicinens spr å k *

m

medicinens spr å k

u n d e r r e d a k t i o n av m agn us f oge l berg & gör a n pe t e r sson

Författarna har alla stor erfarenhet av språkvårdsarbete, och flertalet är medlemmar av Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård.

liber

www.liber.se

Best nr 47-05345-3 Tryck nr 47-05345-3

Omslag5.indd 1

06-09-28 09.58.11