Ella, Linus och älvorna
Vad vore en värld utan sagor? Alla behöver vi drömmarna och hoppet som sagorna ger. Sagor hjälper oss att förstå världen och hantera den.
Monica Karlsson
Ella, Linus och älvorna
Illustration: Lillemor LundstrĂśm
© 2018 Monica Karlsson www.monica-karlsson.se Illustration: Lillemor Lundström Foto: Speed Services AB Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7785-424-1
Kapitel 1
L
inus Svensson sitter på soffan i köket. Intill honom i farmor Almas knä sitter hans lillasyster Ella. Det är lördag morgon och mamma Sara står vid spisen och kokar mjölkchoklad till frukost åt barnen. De bor på Björkgården, som är en gård på landet. Både Linus pappa och farfar är uppväxta där. På samma plats som familjen Svensson bor farmor Alma i ett mindre hus på gården, men där är hon mest på kvällar och nätter när hon vill vara för sig själv. Farmor Alma är inte Linus och Ellas farmor utan deras pappas, alltså deras gammelfarmor. Farmor Alma brukar berätta sagor för barnen, och historier om hur det var förr i världen. Linus och Ella tycker det är spännande att höra om hur det var för länge sedan. Hon berättar om små hustomtar som sköter om folket och djuren på gårdarna, om de blir väl behandlade. 1
I skogen finns det troll och dem är det bäst att akta sig för, för de är inte snälla, säger hon. Både i skogen och på ängarna kan man träffa på älvor, som kan vara busiga. Ibland kan människor bli sjuka om de förargar älvorna, så det är bra att hålla sig undan för dem också berättar farmor Alma. - Barn har lättare att se dem än vuxna, men om man verkligen är uppmärksam kan man se dem fast man är stor, säger hon. - Vilket svammel! Du skrämmer barnen med dina historier Alma, säger mamma. - Äsch, inte blir de rädda, de behöver veta vilka de ska akta sig för. Om de bara känner till det så är det ingen fara. - Här finns varken tomtar, troll eller andra konstiga varelser, det är bara fantasier. Så det så! Mamma skakar på huvudet och fnyser ljudligt. Hon tror inte på sådant som hon kallar naturväsen eller övernaturliga ting. Vem har någonsin sett en tomte, ja förutom jultomten då? Fast hon tror inte att han finns heller, utan att det bara är någon utklädd person. Hon är övertygad om att man skrämde barnen för trollen förr för att inte barnen skulle gå för långt hemifrån, eller gå vilse i skogen. Hustomtar har hon inga åsikter om. Hon har då aldrig träffat någon, men hon växte upp i staden och inte på landet. I staden finns det kanske inte några tomtar? De hästar hon tidigare träffat bodde i ridskolans stall och vilda djur har hon mest sett i djurparker, inte i skogen. Hon tycker att det räcker om de människor som bor på gården och äger djuren ser till att de har det bra. Det behövs inga påhittade tomtar till detta. Gamla farmor Alma är liten och gråhårig med pliriga ögon, men hon går med raska steg. Hon har bott på Björkgården ända sedan 2
hon var ung. Trots att hon är över åttio år är hon pigg. Hon får bo kvar på gården så länge hon vill och orkar säger pappa. Barnen tycker det är roligt att vara med henne, för farmor Alma har alltid tid att krama eller trösta när det behövs. Deras farmor och farfar bor långt borta och kan inte träffa barnbarnen så ofta, och det är bra att ha någon äldre människa att umgås med säger mamma. Själv har hon lärt sig mycket om både gårdens och djurens skötsel av Alma. Nu är frukosten färdig. Mamma och farmor Alma sitter vid köksbordet med den rutiga duken och dricker kaffe ur tunna blommiga koppar. Linus och Ella mumsar på limpsmörgåsar med ost till den varma chokladen. Solen skiner in genom fönstret och det är varmt i köket. Mamma torkar svetten ur pannan och stryker de korta rödblonda lockarna bakom öronen. Pappa Nisse är bortrest och kommer inte hem förrän till kvällen.
3
Kapitel 2
E
fter frukosten hämtar mamma bilnyckeln och går ut. Hon ska åka till stormarknaden och handla mat.
- Glöm inte att köpa lördagsgodis åt oss, ropar Linus när hon går ut genom dörren. - Jag köper något gott åt oss alla, svarar hon, kliver in i den röda bilen och åker iväg.
Linus står kvar på bron och ser bilen försvinna ut på stora vägen. Sedan går han in i köket igen. Barnen stannar hemma med farmor Alma som berättar fantastiska historier om tomtar, troll och älvor för dem. De lyssnar tysta med stora tindrande ögon. Älvorna har precis som tomtarna viktiga arbetsuppgifter att sköta 4
i naturen, både när det gäller djuren där och det som växer. Tidigt på morgonen, eller på kvällarna, kan man se dem dansa. Då ser det ut som dimma över ängen, när deras klänningar och slöjor virvlar runt. De tycker om vackra och glittrande saker säger hon. Ibland när något försvinner från människorna tror man att skatan tagit det, för skator tycker också om det som glittrar, men det kan lika gärna vara älvorna som varit framme. - Ni blir väl inte rädda? - Nej, nej. Berätta mera, säger barnen i mun på varandra. Farmor Alma fortsätter att berätta. Hon talar om att när man snavar i skogen kan det bero på att trollungarna har knutit osynliga rep över stigarna. Sedan ligger de gömda bakom stubbarna eller stenarna och väntar på att någon ska trilla. De är bra på att gömma sig och smälter in i naturen så att man knappast ser dem. Ofta tror man att det är en sten eller en stubbe man ser, men om man tittar riktigt noga så… Om någon faller skrattar trollungarna så deras magar guppar och de rullar runt bland mossan och lingontuvorna så barren på marken yr omkring dem. Ibland flyttar de på en sten eller buske för att luras så man ska gå vilse säger farmor Alma, och berättar att när hon var barn blev hon biten i fingret av en liten trollunge när hon skulle plocka lingon i skogen. Då fick hennes mamma smörja fingret med en salva gjord av örter och kåda för att det skulle bli bra igen. Hon tror inte att trollungen bet för att vara elak, utan att den blev rädd när hon råkade stoppa fingret i örat på den. Troll tycker inte om när det är ljust och solen kan sticka i ögonen på dem. De gillar skuggan och mörkret bäst. Det är därför man sällan ser dem när man är i skogen under dagen, och säkert anledningen till att ungen gömde 5
sig i lingonriset när Alma skulle plocka bär. Linus och Ella tittar undrande på varandra. Kan det vara sant det farmor Alma berättar, eller är det bara påhitt, som mamma tror? Finns det verkligen små busiga eller elaka troll i skogen? Hur är det med tomtarna och älvorna då? Är de verkliga eller inte?
6