9789147086757

Tommy Möller

Politiskt ledarskap

Att vara ledare är att hitta en balans mellan att leda och att lyssna.

Under senare år har det skett en förändring av makthavarnas relation till väljarna. Tendensen är att opinionskänsligheten ökar. Att lyssna blir viktigare än att leda. Frågan är vad det betyder för vår representativa demokrati.

I boken diskuteras teorier om politiskt ledarskap i ljuset av en rad exempel från svensk och internationell politik. Författaren visar hur ledarskapets villkor har förändrats till följd av globaliseringen, mediesamhällets utveckling, minskat politikerförtroende och partiväsendets försvagning. Sammantaget har handlingsutrymmet och därmed den potentiella makten minskat för politiska makthavare. Samtidigt blir politiken alltmer personcentrerad. Det mediala strålkastarljuset mot de ledande politikerna har fortlöpande vridits upp. Dagens toppolitiker utsätts för en närgången granskning och förväntas vara moraliska förebilder.

Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Politiskt ledarskap

Vilka blir politiska ledare? Hur ser deras drivkrafter ut? Vad är utmärkande för politiskt ledarskap och politisk maktutövning i vår tid? Och varför är det fortfarande så få kvinnor som når de högsta positionerna i politiken?

Politiskt ledarskap Tommy Möller

Best.nr 47-08675-7

Tryck.nr 47-08675-7-00

Politiskt ledarskap omslag.indd 1

08-10-16 08.13.17

Politiskt ledarskap Tommy Mรถller

Politisk ledarskap.indd 1

08-10-16 08.27.18

Politiskt ledarskap ISBN 978-91-47-08675-7 © 2009 Författaren och Liber AB Förläggare: Peter Söderholm Redaktör: Mia Ljunggren Omslag: Daniel Sjöfors, Blå Huset Layout: Fredrik Elvander Upplaga 1:1

Tryckt på miljövänligt papper Sättning: Blå Huset Teckensnitt: Brödtext: Minion Pro. Rubriker: Syntax Tryck: Elanders 2009

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Politisk ledarskap.indd 2

08-10-16 08.27.19

Innehåll

I. Introduktion

5

1. Utgångspunkter 7 2. Politiska ledare i vår tid 17

II. Föreställningar om ledarskap

23

3. Vad är politiskt ledarskap? 25 4. Arvet från Machiavelli 35 5. De klassiska elitteoretikerna 41 6. ”The political man” 51 7. Ledarskap vid kriser 63 8. Betydelsen av auktoritet 71 9. Karismatiskt ledarskap 77 10. Betydelsen av kön 83

III. Makt, handlingsutrymme och påverkan

97

11. Dirigent eller marionett? 99 12. Faktorer som påverkar handlingsutrymmet 103 13. Minskat handlingsutrymme? 127 14. Ansvar och övertygelse 131 15. Pragmatiker 141 16. Övertygelsepolitiker 153

Politisk ledarskap.indd 3

08-10-16 08.27.19

IV. Ledarskap i opinionssamhället

163

17. Reklambranschens intåg i politiken 165 18. Mot ett opinionsspeglande ledarskap 175 19. I mediernas våld 191 20. Politik uppifrån kommer nedifrån 197 21. Betydelsen av moral 203

V. Trender och ideal

217

22. Ett nytt ledarskap? 219 23. Ledarskap vid förändringar 227 24. Trender och implikationer 241 Källor och kommentarer 255 Litteratur 281 Personregister 289

Politisk ledarskap.indd 4

08-10-16 08.27.19

I. INTRODUKTION

Politisk ledarskap.indd 5

08-10-16 08.27.20

Kapitel 1

Utgångspunkter

Varför en bok om politiskt ledarskap? *1 Den aktuella samhällsdebatten i medierna bygger på antagandet att pre­ sidenter, regeringschefer, statsråd, partiledare och andra framträdande aktörer utövar ett stort inflytande över vår tillvaro. Därav följer mediernas stora intresse för att i olika sammanhang hitta syndabockar då saker och ting går snett i samhället. Antagandet förutsätter alltså att de politiska ledar­ na har ett vittgående handlingsutrymme, och att människorna i politiken gör skillnad. Det finns ett begrepp som sammanfattar fokuseringen på poli­ tikens ledande aktörer: politikens personifiering. Medieforskare lyfter fram denna personifiering som en av de bärande komponenterna i den så kalla­ de medielogiken.

Inom statsvetenskaplig forskning är emellertid politiskt ledarskap en företeelse som är tämligen ignorerad. Eller rättare sagt: det finns en hel del forskning om regeringsexekutivens konstitutionella funktion, både med avseende på inrikespolitik och på internationell politik, men sällan med specifikt fokus på det politiska ledarskapets roll i sammanhanget. Det finns också mycket forskning om politiska partier, om den roll de spelar i vår moderna demokrati och om deras idéer och interna processer, men mer säl­ lan om den specifika roll som partiernas ledare spelar. Den empiriskt inrik­ tade demokratiforskningen handlar till övervägande del om medborgarnas roll, och den del av forskningen som mer specifikt berör den representativa *1 Tack till: Lenita Freidenvall, Jan Hallenberg, Bo Lindensjö, Torbjörn Larsson, Mia Ljung­ gren, Alexa Robertson, Olof Ruin, Peter Söderholm och Daniel Tarschys för konstruk­ tiva kommentarer och synpunkter!

7

Politisk ledarskap.indd 7

08-10-16 08.27.20

I . I N T RODU KT ION

demokratin handlar ofta om relationen mellan väljare och valda (dvs. par­ lamentariker och andra folkvalda företrädare) ifråga om åsiktsöverensstäm­ melse och social representativitet. Däremot lyser forskning om de främsta representanterna – de politiska ledarna – med sin frånvaro inom demokra­ tiforskningen. Det finns mycket forskning om opinionsbildning, men ytterst sällan om de personer som förväntas vara de främsta opinionsbildarna: de politiska ledarna. Den forskning om politiskt ledarskap som finns kan med andra ord beskrivas som en restfunktion av annan forskning: vid studier av politiska beslutsprocesser skymtar ledande politiker förbi, liksom vid stu­ dier av debatter (och ibland rentav diskurser). För en statsvetare är det svårt att undvika fenomenet politiskt ledarskap, men intresset för att mer syste­ matiskt penetrera detta fenomen har varit begränsat. Även om det inte finns särskilt mycket forskning om politiskt ledarskap finns således en hel del forskning gjord om sådant som berör politiskt ledar­ skap. Detta gäller flera vetenskapliga discipliner: förutom statsvetenskap även historia, filosofi, sociologi och socialpsykologi. Men faktum kvarstår: det råder en märklig diskrepans mellan det sätt på vilket politiskt ledarskap betraktas i samhällsdebatten och det sätt på vilket det behandlas inom forsk­ ningen. Det finns två diametralt skilda sätt att tolka orsaken till denna dis­ krepans. Antingen säger avsaknaden av vetenskapligt intresse någonting viktigt om fenomenet: det är mindre intressant att studera ledarskap i poli­ tiken – teoretiskt och empiriskt är det fråga om ett perifert fenomen. Det betyder i så fall att politiska kommentatorer och journalister är fullständigt fel ute. De ägnar uppmärksamhet åt ett pseudofenomen. Eller också ligger det ett faktiskt värde i att studera hur politiken påverkas av att de ledande aktörerna har fått en alltmer framskjuten plats i de journalistiska berättel­ serna. Det betyder i så fall att vi som bedriver samhällsvetenskaplig forsk­ ning har begått en underlåtenhetssynd. Skulden drabbar oss statsvetare sär­ skilt hårt: i vår iver att blottlägga de politiska institutionernas och andra strukturers betydelse har vi tenderat att definiera aktörernas roll som mind­ re viktig.

8

Politisk ledarskap.indd 8

08-10-16 08.27.20

1. Utgång spunkter

Jag är böjd att tycka att den senare tolkningen har ett visst fog för sig. Det är därför jag har skrivit denna bok.

* Ämnet politiskt ledarskap är vidsträckt och berör en mängd aspekter och teoretiska frågeställningar. Min ambition är att belysa fenomenet politiskt ledarskap ur skilda synvinklar för att därigenom ge en introduktion till detta komplexa ämne. Boken består därför av 24 ganska korta, essäbetona­ de kapitel. Genom att relatera teoretiska frågeställningar till empiriska exempel, mestadels från svensk politik, men också från andra länder, försö­ ker jag att problematisera kring fenomen och trender. Förhoppningen är att det, genom att belysa politiska ledares handlingar och karaktärsdrag, skall vara möjligt att få ett fördjupat perspektiv på de frågeställningar om etik, handlingsutrymme etc. som står i fokus i litteraturen. Något sammanhållet teoretiskt perspektiv finns dock inte. Kanske gör det boken spretig, men det är faktiskt, hur konstigt det än kan låta, delvis avsikten. Jag vill belysa olika, ja rentav disparata, teoretiska perspektiv på politiskt ledarskap. Därmed inte sagt att boken är uttömmande vad gäller teoretiska perspektiv. Ännu mind­ re är den uttömmande när det gäller att besvara viktiga frågeställningar om politiskt ledarskap. Ambitionen är snarare att formulera frågeställningar, att redovisa och problematisera alternativa synsätt för att förhoppningsvis inspirera läsaren att reflektera kring de aspekter och problem som berörs i boken.

Jag har genom åren bedrivit forskning om så disparata ämnen som poli­ tiska partier, medborgerliga värderingar och politisk historia. I detta projekt sammanfaller dessa tre forskningsområden. Utgångspunkten för boken är att villkoren för politiska ledare har blivit väsentligt svårare, i och med att medborgarna börjat bli mer ifrågasättande och ställer annorlunda krav jäm­ fört med tidigare. De politiska ledare som oftast förekommer i de empiris­ ka illustrationerna i boken är också (i regel svenska) partiledare, och efter­ som en ambition är att blottlägga trender och utvecklingstendenser när det

9

Politisk ledarskap.indd 9

08-10-16 08.27.20

I . I N T RODU KT ION

gäller det politiska ledarskapets villkor är många av dessa illustrationer hämtade från olika perioder i den (företrädesvis svenska) politiska histori­ en.

Boken består av fem delar. Efter denna introduktion, som fungerar som avstamp för att presentera bokens centrala teman, problematiseras begrep­ pet politiskt ledarskap i del II: Föreställningar om ledarskap (kapitel 3–10).

Vad politiskt ledarskap är kan tyckas självklart, men som framgår av kapitel 3 är definitionsfrågan inte helt okomplicerad. Det kännetecknande för just politiskt ledarskap måste förstås i en teoretisk kontext. Därefter finns anled­ ning att stifta bekantskap med det politiska ledarskapets statsvetenskapliga genealogi. Diskursen om politiskt ledarskap är nära sammankopplad med diskurser om makt och demokrati. Machiavelli och de klassiska elitteoreti­ kerna adresserar några eviga frågor om ledarskapets och maktutövningens villkor (kapitel 4–5). Hur erövras makt? Hur skall den användas? Vilka är de egenskaper som ledarna måste ha för att vara framgångsrika?

En central fråga gäller drivkrafterna bakom politiskt ledarskap (kapitel 6). Vilka blir ledare? Här uppmärksammas maktens psykologiska mekanis­ mer: vilka motiv finns hos politiska ledare? Spelar uppväxten någon roll?

Vad är det som driver politiska ledare när de väl blivit ledare? I det samman­ hanget diskuteras också det dubiösa förhållningssätt till makt som finns i politiken: samtidigt som det uppenbart är strävan efter makt som är vägle­ dande för politiska ledare är det tabubelagt att visa att det är makt som efter­ strävas. I det efterföljande kapitlet skiftas fokus från ledarskapets psykolo­ giska och etiska drivkrafter till följarnas. Utan följare inga ledare, och i kapi­ tel 7 riktas alltså uppmärksamheten mot dem som följer. Vad är det som gör att vissa människor – sannolikt de flesta – är benägna att bejaka och följa människor som gör anspråk på att vara ledare? Varför finns det med andra ord ett behov av ledarskap? Inom psykologisk teoribildning diskuteras grundläggande behov som längtan efter en trygg fadersgestalt (Freud), vil­ jan till underkastelse och auktoritära personlighetstyper (Adorno) samt at­traktionen av auktoritära ideologier som följer av längtan efter tillhörig­ het och identifikation (Fromm). I centrum för kapitel 8 står begreppet auk-

10

Politisk ledarskap.indd 10

08-10-16 08.27.20

1. Utgång spunkter

toritet. Vad skiljer auktoritet från dominans? Vilka former av auktoritet finns? Särskilt uppmärksammas den karismatiska auktoriteten (kapitel 9).

En viktig aspekt när det gäller föreställningar om ledarskap är könsdi­ mensionen: varför finns det så få kvinnor på de allra högsta positionerna i politiken? En grundtes inom feministisk teoribildning är att politiken inte är könsneutral. Eftersom mannen är norm i politiken betraktas kvinnor som avvikare (kapitel 10).

Bokens tredje del Makt, handlingsutrymme och påverkan handlar om den övergripande dimensionen inom den politiska ledarskapsforskningen: är ledaren en dirigent eller marionett? I den klassiska litteraturen på områ­ det handlar ledarskap om hur starka personligheter förändrat världen. Den skolan ifrågasattes i slutet av 1800-talet av forskare som menade att histori­ en skapar stora personligheter snarare än tvärtom. En teoretisk introduk­ tion till detta tema finns i kapitel 11. I det efterföljande kapitlet riktas upp­ märksamheten mot olika strukturer som, ofta subtilt, begränsar handlings­ utrymmet för politiska ledare.

Frågan om handlingsutrymmet handlar om en av de verkliga grundfrå­ gorna inom filosofi, historia och samhällsvetenskap: aktör-strukturproble­ matiken. Grundantagandet hos de forskare som intresserar sig för politiskt ledarskap är att enskilda personer kan göra skillnad. Det är således den metodologiska individualismen – föreställningen att det är enskilda indivi­ der som handlar – som utgör den outtalade filosofiska ramen för forsk­ ningsfältet. Premissen är att politiska aktörer de facto kan göra skillnad.

Några kontrafaktiska exempel illustrerar premissens rimlighet.

Om vi gör tankeexperimentet att attentatsförsöket mot Adolf Hitler i juli 1944 hade lyckats kan vi – utan att veta säkert – föreställa oss att andra världskriget fått ett snabbare slut än vad som nu blev fallet. Och om vi på motsvarande sätt tänker oss att Per Albin Hansson, i likhet med övriga soci­ aldemokratiska statsråd, sagt nej till Tysklands krav på transitering i anslut­ ning till midsommarkrisen 1941, skulle naturligtvis sannolikheten för att Sverige dragits med i kriget ha varit mycket stor – men fortfarande kan vi inte veta säkert vad ett nej hade resulterat i. Ett sista exempel: om Al Gore

11

Politisk ledarskap.indd 11

08-10-16 08.27.20

I . I N T RODU KT ION

hade vunnit presidentvalet 2000 – vilket han var ytterst nära att göra – skul­ le sannolikt USA ha ratificerat Kyotoavtalet, vilket inte varit oväsentligt när det gäller frågan om den globala uppvärmningen. Och det är mindre troligt att kriget mot Irak hade inletts.

Denna typ av kontrafaktiska frågor är värda att ställa även om de aldrig kan besvaras. Utan att bestrida strukturella faktorers betydelse ger frågorna anledning att utgå ifrån att personligheterna har betydelse i politiken. Det betyder inte att strukturerna kan ignoreras. Strukturella förhållanden sätter mer eller mindre distinkta gränser för politiska aktörer. Ibland är det täm­ ligen uppenbara faktorer som kan vara möjliga att studera empiriskt, men påfallande ofta inte. Politiska aktörers handlande kan ibland förklaras av förhållanden som bara är möjliga att föreställa sig teoretiskt. I kapitel 12 dis­ kuteras elva strukturella faktorer som påverkar handlingsutrymmet för politiska ledare. Kapitel 13 försöker besvara frågan om handlingsutrymmet har minskat.

I kapitel 14 återvänder vi till makttemat. Hur kan politiska ledare påver­ ka på ett sätt som är både etiskt försvarbart och effektivt? Med utgångs­ punkt i Max Webers distinktion mellan övertygelseetik och ansvarsetik belyses den frågan utifrån ett antal empiriska exempel (kapitel 15–16). En normativ utgångspunkt är att en framgångsrik politisk ledare måste ha både en stark övertygelse och en ansvarsetisk hållning som gör att vederbörande är i stånd att kompromissa. I annat fall riskeras politisk impotens. Det gäl­ ler således att äta kakan, men ha den kvar. De svenska politiska ledare som finns nämnda i kapitlet visar sig också leva upp till det kravet, även om de valts ut i syfte att utgöra så renodlade typer som möjligt när det gäller Webers schema.

Liksom alla former av ledarskap är politiskt ledarskap normstyrt. För att erövra och bibehålla sin maktställning krävs trovärdighet, vilket förutsätter en tydlig överensstämmelse mellan praktik och normer. Det sätt ledarska­ pet utövas på måste överensstämma med de förväntningar, normer och vär­ deringar som råder inom det aktuella partiet eller i den rörelse det handlar om. I allmänhet gäller andra normativa riktmärken för politiska ledare än

12

Politisk ledarskap.indd 12

08-10-16 08.27.20

1. Utgång spunkter

exempelvis för militära ledare eller företagsledare. Det finns dels en sorts metanormer som förenar (i stort sett) alla politiska ledare, dels mer specifi­ ka normer som skiljer sig åt mellan olika politiska miljöer eller samman­ hang. Exempelvis råder det olikartade partikulturer som definierar partile­ darrollen på något varierande sätt. Givetvis finns också specifika normer som definierar den lämplighetslogik som omgärdar exempelvis rollen som statsminister.

Bokens fjärde del – Ledarskap i opinionssamhället – tar sin utgångspunkt i det amerikanska presidentvalet 1968 (kapitel 17). Den som segrade i det valet var Richard M. Nixon, som delvis oförtjänt gått till kampanjhistorien som en dålig TV-politiker. 1960 förlorade Nixon mot John F. Kennedy i det första presidentval som till övervägande del kom att utspelas i TV. Det är sant att Kennedy uppfattades vara överlägsen i TV-debatterna och att det hade ett avgörande inflytande på det extremt jämna valutslaget. Men det handlade inte bara om utseendet och framtoningen, som många tycks tro.

Viktigast var att Nixon var för intensivt engagerad för detta medium. I tele­ visionen förstärks inte bara gester och mimik på ett sätt som gör att normalt kroppsspråk framstår som yvigt, även argumentation och retorik tenderar att accentueras så att tämligen hovsam polemik uppfattas som sylvass. Vad den amerikanska TV-publiken fick bevittna var alltså inte enbart en orakad och osminkad Richard Nixon i en gråspräcklig kostym som helt upplöstes i den svartvita TV-rutan. Den fick helt enkelt en alltför stark dos av Nixons person. 1968 hade Nixon lärt sig läxan.

Mediernas och journalistikens utveckling sedan 1960-talet har på ett dramatiskt sätt påverkat villkoren för politiskt ledarskap. Att behärska me­dielogiken är helt nödvändigt för en politisk ledare. Till sin hjälp har de armador av spinndoktorer, dvs. medierådgivare eller kommunikationsstra­ teger. Utvecklingen diskuteras i kapitel 18. I det kapitlet påvisas också hur medielogiken resulterat i en förändring av den representativa demokratin: ledande politiker har i dagens opinionsstyrda politik inte råd att avvika från opinionen och de tvingas därför till mer eller mindre opportunistiska manövrer. Kapitel 19 tar sin utgångspunkt i den kommersialisering som

13

Politisk ledarskap.indd 13

08-10-16 08.27.21

I . I N T RODU KT ION

skett inom medievärlden och hur den har påverkat villkoren för politiskt ledarskap. I litteraturen hävdas att en celebritetskultur vuxit fram i det moderna mediesamhället och att den kulturen har satt avtryck i politiken.

Ett uttryck för detta är att ledande politiker ofta figurerar i underhållnings­ program, ibland rentav hellre än att medverka i seriösa politiska diskus­ sionsprogram. Det sker naturligtvis inte utan baktanke. Det handlar om att göra sig känd inför den breda allmänheten och att vinna sympati för sin per­ son. Kapitel 20 behandlar utvecklingen mot allt större opinionsanpassning i ett vidare demokratiskt sammanhang. Vad betyder det för demokratin att politikerna slutar att leda opinionen för att istället ledas av den? I kapitel 21, som avslutar denna del, uppmärksammas den (av allt att döma) tilltagande moralfixeringen i politiken, vilken naturligtvis får betydande konsekvenser för det politiska ledarskapets villkor.

I bokens femte och avslutande del, Trender och ideal, summeras de vik­ tigaste iakttagelserna och diskuteras i tre kapitel. I kapitel 22 adresseras den normativa frågan om hur det ideala ledarskapet ser ut. Två nyare teoretiska bidrag betonar vikten av lyhördhet och öppenhet. Men samtidigt är natur­ ligtvis grundproblemet när det gäller ledarskap detsamma idag som det all­ tid har varit: det finns inte ett ledarskap som alltid fungerar. I kapitel 23 illustreras en normativ modell om den ”nya” formen av politiskt ledarskap som formulerats av Ronald Heifetz med några empiriska exempel: Lyndon B. Johnsons presidentskap i USA jämförs med den dåvarande partiledaren för det svenska högerpartiet Gunnar Heckscher och den förändringsprocess av moderaterna som ägt rum under Fredrik Reinfeldts ledning. I kapitel 24 diskuteras slutligen några trender som kunnat urskiljas och den effekt dessa kan tänkas få på det politiska ledarskapet.

* Utöver vetenskaplig litteratur utgörs källmaterialet till boken huvudsakli­ gen av memoarer och biografier. Även debattartiklar och uttalanden från ledande politiker har kommit till användning. Källhänvisningar och kom­

14

Politisk ledarskap.indd 14

08-10-16 08.27.21

1. Utgång spunkter

mentarer återfinns i slutet av boken. En övergripande synpunkt av källkri­ tisk karaktär är att det ibland är aktörernas egna beskrivningar som ligger till grund för de exempel som används. Jag är dock återhållsam med källkri­ tik i framställningen. Ett skäl till det är att jag försökt undvika att tynga tex­ ten med alltför många reservationer. Ett annat är att aktörernas egna berät­ telser används huvudsakligen i sådana sammanhang där det just är deras egna föreställningar som är av intresse.

15

Politisk ledarskap.indd 15

08-10-16 08.27.21

Politisk ledarskap.indd 16

08-10-16 08.27.21

Kapitel 2

Politiska ledare i vår tid

Vi lever i en tid som präglas av minskande tilltro till auktoriteter. Den ame­ rikanske statsvetaren Ronald Ingleharts mätserier om värderingsföränd­ ringar visar att auktoritetsupplösningen utgör en del av ett skifte av värde­ ringar som följer av att det materialistiska överlevnadssamhället byter skep­ nad. Med framväxten av ett post-materialistiskt samhälle följer en annan demokratisk kultur. Medborgarna blir kunnigare och ställer andra krav på de styrande, bland annat förväntar sig medborgarna mer inflytande inte bara över den egna livssituationen utan över samhällsutvecklingen i stort.

Det sker en stegvis auktoritetsupplösning. Medborgarna i den mogna demo­ kratin är, för att citera titeln på Pippa Norris uppmärksammade bok, Critical Citizens. De ifrågasätter sina ledare.

Utvecklingen har naturligtvis implikationer när det gäller politiskt ledar­ skap: från att tidigare ha varit elitdirigerad har mobiliseringen i de demo­ kratiska staterna alltmer övergått till att bli elitdirigerande. Således finns en tydlig tendens i den mogna demokratin att det är medborgarna som håller i taktpinnen. De politiska ledarnas möjligheter att kontrollera opinionsbild­ ning och beslutsfattande har minskat.

Det är en bild. Men det finns en diametralt annorlunda bild, nämligen att det i vår tid äger rum en tilltagande maktkoncentration. Demokratide­ batten har haft som outtalad premiss att allt färre bestämmer över allt fler.

Dom däruppe – dom därnere var titeln på en uppmärksammad debattbok om demokratins tillstånd som journalisten Björn Elmbrant gav ut för ett decennium sedan. Tesen i boken var att det inte bara fanns en snabbt väx­

17

Politisk ledarskap.indd 17

08-10-16 08.27.21

I . I N T RODU KT ION

ande klyfta mellan styrande och styrda, utan att de styrande eliterna därtill kännetecknades av en tilltagande arrogans. Misstron mot politiker, som vid denna tid ökade snabbt och blev föremål för både forskning och debatt, sågs som ett belägg för att eliterna fjärmade sig från folket. Det avstånd som upp­ kommit ansågs också märkas i den förda politiken, som beskrevs som rik­ tad mot ”dom därnere”. Också den stora demokratiutredningen som avslu­ tades vid millennieskiftet genomsyrades av samma pessimistiska föreställ­ ning om att det fanns ett snabbt växande avstånd mellan den politiska eli­ ten och medborgarna.

Vem har rätt? Har de politiska ledarna blivit mer frikopplade från fol­ ket? Eller är det snarare så att dessa ledare, som en följd av värderingsför­ ändringar, hamnat under större press och fått se sin handlingsfrihet besku­ ren? Detta är en central fråga som skall diskuteras i denna bok. Den över­ gripande ambitionen är att kasta ljus över frågan om vad som är utmärkan­ de för politiskt ledarskap i vår tid. Vilka tendenser finns? Vilka skillnader finns mellan olika politiska kulturer? Med utgångspunkt i teorier om demo­ krati och politiskt ledarskap kommer empiriska exempel att diskuteras. Det är i första hand svenska politiska ledare – företrädesvis statsministrar och partiledare – som står i fokus, men också politiska ledare från andra länder kommer att uppmärksammas. Det är villkoren för politiskt ledarskap sna­ rare än personlighetsdrag hos enskilda politiska ledare som står i förgrun­ den.

* I november 2005 intervjuas Göran Persson av Erik Fichtelius i det omdis­ kuterade projekt som snart efter intervjun skall sändas i Sveriges Television.

Efter några år av positivt genomslag är Persson nu åter på väg att bli ”Buf­ fel-Persson” i medierna. Nyligen har två böcker om statsministern utkom­ mit där hans negativa sidor står i förgrunden. Persson ger uttryck för fru­ stration och menar att flera av de uppgifter som återfinns i böckerna är fel­ aktiga, rentav ”bisarra”. Statsministern gör till slut följande reflektion:

18

Politisk ledarskap.indd 18

08-10-16 08.27.21

2. Politi ska ledare i vår tid

[…] vi lever i en tid som är ohyggligt personfixerad, och det styrs av medierna utifrån dramaturgin, löpsedeln, trettiosekundersin­ slaget, det tillspetsade, personkonflikten. Aldrig bakgrund och aldrig sak utan bara person. Kan man få till stånd något slags konflikt kring hur någon människa ser ut eller påstås ha sett ut, så är det ohyggligt mycket intressantare att lyfta fram, och till sist skymmer det allting annat.

En övergripande fråga i en bok som handlar om villkoren för det politiska ledarskapet är vilken roll som personligheterna egentligen spelar för den politiska utvecklingen. Tyvärr kommer inte frågan att kunna ges ett precist svar i denna bok och troligen inte heller i någon annan. De metodologiska svårigheterna är nämligen betydande. Karismatiska och framgångsrika politiska ledare blir inte sällan föremål för mytologisering, men att belägga vilken faktisk roll dessa personer spelat i förhållande till de strukturella för­ hållanden som utgjort den kontext i vilken de verkat låter sig sällan göras.

Och när man på intuitiva grunder tycker sig kunna ”veta” att kraftfulla och betydelsefulla ledare verkligen gjort skillnad, kan man i regel ändå inte hävda att det var just dessa ledare som gjorde hela skillnaden. Två exempel kan räcka för att illustrera detta metodproblem. Margaret Thatchers lång­ variga styre i Storbritannien, som hela tiden genomsyrades av ett ideo­logiskt konsekvent handlande, resulterade i stora förändringar av det brittiska sam­ hället och gav till och med upphov till begreppet Thatcherism. På andra sidan Atlanten talades vid motsvarande tidpunkt om the Reagan Revolution för att beskriva den omstöpning av amerikansk politik som skedde under Ronald Reagans presidentperiod. Men hur mycket av utvecklingen kan direkt hänföras till Thatcher och Reagan? Hade inte också andra aktörer kunnat fånga upp tidsandan?

Att personerna spelar en stor roll framgår dock av att den mytologise­ ring som äger rum av ledare i demokratiska länder också kännetecknas av en dubbelhet så tillvida att myten har en motbild. Medan såväl Thatcher som Reagan höjdes till skyarna av sina anhängare var de politiska motstån­ darna desto mer kritiska. Min poäng här är att det faktum att framstående 19

Politisk ledarskap.indd 19

08-10-16 08.27.21

I . I N T RODU KT ION

politiska ledares eftermäle ofta blir föremål för debatt i sig kan ses som ett uttryck för att personligheternas roll är viktig. I totalitära stater förhåller sig saken något annorlunda. Inte så att personligheternas roll där anses mindre viktig, men de hjältesagor som uppstår i kölvattnet efter ledare som suttit länge vid makten och/eller haft en dominerande roll är där en del av den officiella propagandan. Den välregisserade landssorgen i Nordkorea efter Kim Il Sungs bortgång är ett spektakulärt exempel på en sådan politiserad mytologisering.

Personifiering sägs ofta – Persson är inte ensam om den bedömningen – vara ett utmärkande drag för vår tids politik. Men har inte intresset för de stora personligheterna egentligen alltid funnits? Napoleon Bonaparte, Otto von Bismarck, Abraham Lincoln – listan över framstående statsmän vars insatser anses ha haft historiskt avgörande betydelse kan göras lång. Men vi behöver inte gå tillbaka till 1800-talet för att finna exempel på statsmän som blivit föremål för mytologisering: Franklin D. Roosevelt, Winston Chur­ chill, Charles de Gaulle och Konrad Adenauer är några som samtliga spela­ de centrala roller under eller efter andra världskriget. Lika mytomspunna – om inte mer – är de heroiska ledare som haft framträdande roller i befriel­ seprocesser: de mest kända är kanske Mahatma Gandhi, Martin Luther King och Nelson Mandela. Till detta skall läggas den fascination som fun­ nits inför tyranner som Adolf Hitler och Josef Stalin.

Att personifieringen fått en ytterligare dimension i vårt alltmer media­ liserade politiska liv är dock uppenbart. Sedan några decennier tillbaka bevittnar vi en process i vilken det mediala strålkastarljuset riktas mot ett fåtal ledande politiker, och trenden tycks vara att dessa politikers personli­ ga egenskaper och framtoning blir föremål för uppmärksamhet på bekost­ nad av de partier och program som de företräder. Däri ligger en ny dimen­ sion som förändrat villkoren för politiskt ledarskap.

Men låt oss först stanna något inför den centrala frågan om vilken roll de stora personligheterna egentligen spelar. Att de namn som räknades upp har varit betydelsefulla för den historiska utvecklingen kan tyckas uppen­ bart. Men enligt ett socialdeterministiskt perspektiv är föreställningen om the great man in history en illusion. De stora ledargestalterna anses vara 20

Politisk ledarskap.indd 20

08-10-16 08.27.22

2. Politi ska ledare i vår tid

hi­storiens hävstänger. De är galjonsfigurer vars betydelse endast är symbo­ lisk; bakomliggande strukturer som ekonomi och kultur förutbestämmer deras handlande. Det gäller även ledare som haft storslagna visioner och gått i spetsen för revolutionära förändringar. Dessa ledares ideologiska före­ ställningar är – enligt den syn som återfinns exempelvis inom marxismen – endast en avspegling av det omgivande samhällets kultur och socioekono­ miska strukturer. Skulle inte just dessa personer ha funnits till hands vid de tillfällen då revolutionerna ägde rum skulle andra ha trätt fram som ledare.

Omvälvande samhällsförändringar äger således rum enligt ett förutbestämt schema och den roll enskilda individer spelar betraktas som ringa (för att inte säga obefintlig).

Utgångspunkten i denna bok är att sådant som kultur, ekonomi och andra samhälleliga strukturer förvisso sätter gränser för vad som är politiskt möjligt, och att det följaktligen är naivt att föreställa sig att politiska ledare – hur skickliga och kraftfulla de än må vara – kan verka utan begränsning­ ar. Inte ens despoter har fria tyglar. Strukturernas makt bör dock inte över­ drivas. Historien är inte ödesbestämd. Det finns alltid ett handlingsutrym­ me och det är i det sammanhanget politiskt ledarskap blir ett viktigt forsk­ ningsområde: den övergripande uppgiften inom forskningsfältet handlar om att definiera och fixera detta handlingsutrymme, att systematiskt söka beskriva dess kontextuella variationer samt att analysera hur politiska leda­ re agerar, inte bara inom ramen för det handlingsutrymme som står till buds i en given situation utan också när det gäller att påverka det utrymmet.

Utmärkande för statsmannaskap, skriver den förre amerikanske utrikesmi­ nistern Henry Kissinger, är statsmannens ”förmåga att klarlägga de verkli­ ga relationerna olika krafter emellan och sedan utnyttja denna kunskap för det ändamål han gjort till sitt”.

Denna problematik brukar benämnas aktör-strukturproblemet och handlar om de ramar som finns för politikens aktörer. Ibland är ramarna så snäva att aktörerna framstår som fångar i strukturerna, men ofta är det möj­ ligt för aktörerna att påverka strukturerna. Politiker kan exempelvis ändra utformningen av valsystemet i syfte att öka det politiska systemets besluts­

21

Politisk ledarskap.indd 21

08-10-16 08.27.22

I . I N T RODU KT ION

effektivitet, eller överlåta beslutsmakt inom penningpolitiken från parla­ mentet till en oberoende centralbank. Genom att på detta vis påverka struk­ turernas utformning kan handlingsutrymmet öka eller minska, beroende på vad som önskas.

Vidare finns det för det mesta utrymme för aktörerna att agera rationellt i så måtto att de har möjlighet att välja en handlingsstrategi som ökar deras möjlighet till måluppfyllelse. Det gäller även i trängda situationer, vilket betyder att aktörerna åtminstone som ett minimum kan få till stånd ett utfall som ur måluppfyllelsesynpunkt är bättre än vad som varit fallet om de avstått från att handla.

Utgångspunkten i boken är alltså att aktörer kan påverka. Denna utgångs­ punkt utgör ledarskapsforskningens normativa premiss. På ett allmänt plan, omfattande inte bara personer utan även partier, är den oomstridd gränsan­ de till banal. Även om olika politiska system skiljer sig åt när det gäller partirespektive personcentrering blir ju hela idén om demokratiska val tämligen meningslös om inte de kandidater som ställer upp i dessa val åtminstone har ett visst inflytande. Och även i ett particentrerat system spelar det rimligen en viss roll vem partierna representeras av.

Ur forskningssynpunkt bör dock frågan om – och i så fall i vilken ut­sträckning – samhällsutvecklingen kan påverkas av kraftfulla personer betraktas som en öppen empirisk fråga som måste studeras från fall till fall.

Variationerna är sannolikt många. Och återigen: en uppgift för forskningen är att identifiera handlingsutrymmet och att analysera handlandet mot bak­ grund av institutionella och strukturella faktorer som begränsar eller möj­ liggör handlandet. De mönster och variationer som uppträder i dessa fall är av särskilt intresse eftersom det på basis av systematiska jämförelser över tid och mellan skilda kontexter finns utrymme för att dra generella slutsatser.

Om det exempelvis visar sig att flera partiledare i Sverige, trots partiernas skilda partikulturella traditioner, tar sig allt större friheter att formulera sitt partis politik utan att förankra sina ställningstaganden i partiets formella organ som partikongress och partistyrelse, finns det goda skäl att anta att partiledarnas handlingsutrymme har ökat över tid.

22

Politisk ledarskap.indd 22

08-10-16 08.27.22

II. FÖRESTÄLLNINGAR OM LEDARSKAP

Politisk ledarskap.indd 23

08-10-16 08.27.22

Tommy Möller

Politiskt ledarskap

Att vara ledare är att hitta en balans mellan att leda och att lyssna.

Under senare år har det skett en förändring av makthavarnas relation till väljarna. Tendensen är att opinionskänsligheten ökar. Att lyssna blir viktigare än att leda. Frågan är vad det betyder för vår representativa demokrati.

I boken diskuteras teorier om politiskt ledarskap i ljuset av en rad exempel från svensk och internationell politik. Författaren visar hur ledarskapets villkor har förändrats till följd av globaliseringen, mediesamhällets utveckling, minskat politikerförtroende och partiväsendets försvagning. Sammantaget har handlingsutrymmet och därmed den potentiella makten minskat för politiska makthavare. Samtidigt blir politiken alltmer personcentrerad. Det mediala strålkastarljuset mot de ledande politikerna har fortlöpande vridits upp. Dagens toppolitiker utsätts för en närgången granskning och förväntas vara moraliska förebilder.

Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Politiskt ledarskap

Vilka blir politiska ledare? Hur ser deras drivkrafter ut? Vad är utmärkande för politiskt ledarskap och politisk maktutövning i vår tid? Och varför är det fortfarande så få kvinnor som når de högsta positionerna i politiken?

Politiskt ledarskap Tommy Möller

Best.nr 47-08675-7

Tryck.nr 47-08675-7-00

Politiskt ledarskap omslag.indd 1

08-10-16 08.13.17