Issuu on Google+

Känslan för ord

Känslan för ord

Vet du vilka gränser du har lust att överträda? Har du full koll på dina sinnesupplevelser?

pia cederholm anders danell

Vilka känslor inom dig är starkast – just nu? Den här läroboken i Svenska A tar dig till gränsen för vad du vet och utmanar dig att utvecklas ännu längre. Texterna, bilderna och uppgifterna vill få dig att vidga blicken inåt till dina tankar, till människor runt omkring dig och ut i världen. Du får möjlighet att använda alla dina sinnen och hela din språkförmåga. Du får hitta alla svaren själv. Och mest av allt: du får träna upp din egen känsla, känslan för ord.

Känslan för ord Svenska A pia cederholm anders danell

ISBN 978-91-40-64671-2


innehållsförteckning kapitel 1

Vem är du, vem är jag? se människan – säg vad du ser! presentera dig berätta om andra Ronja Rövardotter

snacka med andra Skriver dig till liv igen Brev från Selma Lagerlöf till Sophie Elkan Den unge Werthers lidanden

du talar – de lyssnar uppdrag

6 8 9 10 10 18 19 27 29 32 38

kapitel 2

Skolan är granne med helvetet

42 45 John Stuart Mill 46 det var en gång värre 51 Svenska folket 53 Snörmakare Lekholm får en idé 56 en mardröm utan slut 59 Vad krävs nu? 61 Betraktandet av hundar 61 genom helvetets port och ut på andra sidan 64 Gägg, blä mina damer och herrar 64 Hemmafru eller hårfrisörska 67 meningen med skolan – finns den? 68 Vådan av att vara Skrake 70 lydiga elever och olydiga 74 Pojkår 79 testa prestandan på din läsning 82 Vandrare, bringa till Spa ... 83 uppdrag 94 studera till geni

kapitel 3

Läsare utan gränser pojkar, flickor, skilda världar Kvinnornas situation i världen Kvinnor kör bättre än män

de unga nu för tiden Vår förbannade rätt Svarta lådan

den långa vandringen in Enkel biljett Blod är tjockare än vatten

dante eller kenta? Klass – är du fin nog?

uppdrag

98 100 103 105 107 108 1 13 116 1 17 125 129 132 139


kapitel 4

Hjärnan dansar med sinnen hurra! jag kan tänka! Min värld Mitt livs historia Världens dåligaste språk

hjälp, jag är blind! Blindheten Svensk mästare i skarpsyn korad

hallå? hör du mig? Livets eget soundtrack

en lektion i sinnlighet Lustwin dansar en gavott med de fem sinnena

sinnesintrycken anfaller Kvarten smakar nyklipp gräs Kvinnan som har en ters på tungan Vokaler

när vi rör varandra Beröring Människans händer Skall du bli jämförd med en sommardag? Av hjärtat Jag skriver till dig Etude för sommarvind Hur kan jag säga

i en doftande, luktande, stinkande värld Parfymen

så länge jag kan minnas På spaning efter den tid som flytt

uppdrag

140 142 143 144 148 150 150 155 156 157 160 16 1 163 163 164 166 169 169 170 172 173 174 177 178 179 180 188 188 191

kapitel 5

Mellanlandningar i känslornas geografi

uppdrag

194 194 195 199 208 208 21 1 217 218 220 222 223 226 232

handbok

239

humor Lysistrate Tre män i en båt

sorg Ett halvt ark papper Brev till en ängel

vrede Rolandssången Hanoi julen 1972

kärlek Min själ är rusig Gilgamesj

Kap 00_Inledning.indd 5

06-04-21 13.26.36


kapitel 3

Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind96 96

06-04-21 14.09.31


– Du förstod inte vad jag menade, Aziz. Skickar hem dig till dig, det vill säga: till ditt land. – Mitt land? – Marocko.

”Kommer han att kunna vara romantisk även efter många år? Kommer han att bli en bra pappa?”

”Såg direkt hans överklassmidighet, när han hälsade så där självklart på folk. Alltid ett leende och blänk i stjärnögonen. Jag bestämde mig för att han var tillgjord, lite fjantig.”

”Jag vill inte bara vara en snäll och söt kille. Kossor är ju också snälla och söta liksom.”

”Ibland reagerar jag när jag får syn på min egen spegelbild, i ett skyltfönster, hastigt. Vem är det? Är det verkligen jag? Ser jag ut så där, så asiatisk?”

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind97 97

06-04-21 14.10.48


Läsare utan gränser I en skolklass där mobbning förekommer kan det räcka med en liten detalj för att skilja ut någon från de andra. Man blir mobbad bara för att man har fel blå nyans på jeansen, fel sorts frisyr, en annan dialekt än majoriteten. Människor kan vara väldigt snabba på att dra gränser. Men det finns också exempel på motsatsen. Pedagogikprofessor Birgitta Qvarsell gjorde en gång en studie på två svenska mellanstadieskolor. De båda skolorna låg helt nära varandra, med gemensam skolgård. I den ena skolan gick vanliga barn, i den andra gick barn med funktionshinder som t.ex. Downs syndrom. På rasten blandades barn från båda skolorna med varandra, de lekte tillsammans och att vissa av barnen rörde sig klumpigt eller pratade otydligt uppfattades inte som egenskaper med någon särskild betydelse. Barnen från den ”normala” skolan tillfrågades av Birgitta Qvarsell på vilket sätt de skilde sig från särskolebarnen. De tyckte frågan var underlig och visste inte vad de skulle svara. Men varför är ni 25 barn i klassen och har en fröken, och i den andra

98

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind98 98

kapitel 3 Läsare utan gränser

06-04-21 14.12.05


skolan är klasserna mycket mindre, med fler vuxna? envisades hon. Jo, då kom barnen på det. Det berodde på att särskolans fröken var så gammal, så därför orkade hon inte med många barn på en gång och därför behövde hon hjälp av assistenterna. De hade ännu inte upptäckt den stora Skillnaden. I det här kapitlet ska du få fundera över gränser mellan människor. Särskilt ska vi syna gränsen mellan kvinnor och män, mellan unga och gamla och mellan infödda och invandrare. Vi ska också granska det gamla klasssamhället – lever vi fortfarande i en pyramid med fint folk högst upp och sämre folk längre ner? Du kan säkert komma på många fler gränser som skiljer människor åt, gränser som kanske är överdrivna eller rentav inbillade. Att växa upp och börja förstå världen handlar delvis om att lära sig gruppera och peka ut: ”Det där är blåbär, det där är kattungar, det där är människor från ett annat land.” Gränslinjer kan vara användbara. Men varje gång vi drar ett streck mellan oss själva och andra, ”vi och dom”, så riskerar vi att rita med fördomarnas penna.

kapitel 3 Läsare utan gränser

99


pojkar, flickor, skilda världar De flesta av oss (men inte riktigt alla) föds som antingen flicka eller pojke. Alla (där kommer ingen undan) måste från dag 1 i livet börja öva in sin könsroll för att i vuxen ålder kunna spela den utan misstag. Det finns skäl att se könstillhörigheten som den mest betydelsefulla delen av en människas identitet. När ett barn har fötts är den första frågan ”Vad blev det?” Då kan man inte svara att det blev en mörkhårig bebis, en fyrakilosklimp eller en halv meter ny människa, för det är könet som efterfrågas. Hur många gånger i ditt liv har du hittills ingått i en grupp som sorterats just efter kön? ”Det är så lugnt i klassen, för det är bara fem pojkar mot nitton flickor.” Där går en tydlig gräns. Alla vet också exakt i vilket omklädningsrum man byter om till idrotten. Vi skulle verkligen höja på ögonbrynen om någon plötsligt stod där med handen på dörrhandtaget och tvekade: killarnas eller tjejernas? Folk du möter måste veta om du är kille eller tjej, annars får de svårt att kommunicera med dig. Undantaget är Internet. När man chattar kan man faktiskt välja kön själv. Men hur många utnyttjar den friheten? Vanligtvis är vi så påverkade av den mall som gäller för killars respektive tjejers beteende att vi inte kan tänka utanför den. Könet sitter i huvudet, skulle man kunna säga.

100

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind100 100

06-04-21 14.13.45


1. Vad säger serierutan om tjejers sätt att fatta beslut? 2. Vad säger serierutan om killars ordförråd och tankedjup? 3. Hennes ögon är uppspärrade, hans ögonlock halvslutna. Hur kan man tolka det?

4. Man kan säga att de båda har varsin inre lista över vilka egenskaper de

Öppna texten

vill se hos en eventuell partner, med punkter som de tyst bockar av för sig själva. Varifrån tror du de har fått sina önskningar – sina ideal?

Jamen det är ju så! Dela in klassen i tre grupper. Grupp ett ska hävda att Nemi-serien återspeglar verklighetens tjejer och killar: så där tänker vi! Grupp två hävdar att tjejer och killar är precis lika seriösa och sårbara i relationer. Grupp tre hävdar att det tvärtom är kvinnor som tänker i ytliga, sexfixerade klichébilder medan män är förnuftiga och försiktiga. Samla argument, erfarenheter, sådant ni sett, hört, läst om. Tänk särskilt på filmer och reklam, där finns massor av bilder att använda för argumentationen! Förbered er på det sättet innan debatten brakar lös!

Din tur

Killar tänker bara på en sak Serietecknaren Lise Myhres ruta är antagligen djupt ironisk; Nemi-serien har ofta en feministisk grundton. Det har däremot inte Germund Hesslow, professor i neurofysiologi, när han påstår följande:

Feministisk – som pekar ut en obalans i förhållandet mellan könen.

Det finns viktiga skillnader mellan mäns och kvinnors upplevelse av sexualitet. Kvinnor är mer nogräknade vid valet av partner och känner sig mer bundna vid en man till vilken de utlämnat sig. Män har lättare att tänka sig även kravlösa och kortsiktiga sexuella förbindelser. Dessa och en stor mängd andra skillnader gör att män och kvinnor har olika preferenser i många av livets valsituationer.

kapitel 3 Läsare utan gränser

101


1. Vad är det egentligen professorn säger om sex? 2. Hur reagerar du på det, med instämmande glädje, upprördhet eller en trött suck? Beror din reaktion på om du själv är kille eller tjej? Kolla med de andra i klassen! 3. Kan man ha samma lagar och samma sexmoral för båda könen om det är så som Hesslow påstår? 4. Män och kvinnor tänker olika inför sina livsval, säger Hesslow, och denna skillnad beror just på att de är män eller kvinnor. Tror du att han talar om en biologisk (medfödd) eller social (inlärd) skillnad mellan könen?

Öppna texten

Det första könet och det andra Att dela in mänskligheten i två stora grupper, män och kvinnor, skulle vara meningslöst om det inte följde med en värdering på köpet. I vårt samhälle värderas vanligen mäns idéer, önskningar och prestationer högre än kvinnors. Ett tydligt exempel är lönerna. I gruppen företagsekonomer och liknande yrken, där lika många kvinnor som män jobbar, får kvinnor i snitt ut 77 procent av männens lön. Lön efter kön! Enligt SCB var svenska kvinnors löner 2004 inom samtliga yrken i genomsnitt 17 procent lägre än männens. Det är en orättvisa vi levt med de senaste decennierna och vi får säkert leva med den ett tag

En kvinna i Kenya får hjälp att låna pengar som ett led i ett program för att göra människor självförsörjande genom egen verksamhet.

102

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind102 102

06-04-21 14.13.59


till. Ändå är politikerna överens om att det här måste vi göra något åt, genast! Staten lägger pengar på utredningar och kampanjer. Inte särskilt mycket händer. Varför då, tror du? På internationell nivå får skillnaderna mellan kvinnor och män mycket allvarligare följder. FN samlar statistik kring levnadsförhållanden i hela världen. Siffrorna i början av utdraget ur ledarartikeln nedan är hämtade ur FN:s befolkningsrapport 2005.

FN – rapporter och statistik från Förenta Nationerna får du enkelt tag på via deras hemsida www.un.org

[…] av världens 920 miljoner vuxna analfabeter är två tredjedelar

kvinnor. Brist på preventivmedel resulterar varje år i 76 miljoner oönskade graviditeter bara i utvecklingsländerna. De leder till 19 miljoner farliga aborter som i sin tur orsakar 68 000 dödsfall. I Asien ”fattas” över 60 miljoner flickor på grund av selektiva aborter, barnamord och vanvård. Varje år forslas 800 000 individer, varav 80 procent kvinnor, över gränser för att utnyttjas sexuellt. Människohandel inom länder drabbar ännu fler. Var tredje kvinna i världen har blivit slagen eller utsatt för sexuellt tvång. Våld, mestadels inom hemmet, dödar och skadar lika många kvinnor mellan 15 och 44 år som cancer. I Egypten anser 94 procent av kvinnorna själva att det är berättigat med ett kok stryk om de är olydiga mot sina män. I Zambia 91 procent, i Indien 70. Om de mänskliga rättigheterna gällde lika för alla skulle vi gå i dagliga demonstrationståg och kräva att FN, marinkåren, Gud och hans moster intervenerade i detta krig. Men nu handlar det ju bara om kvinnor. Hemmens väggar och kulturella traditioner står i vägen för engagemanget. Som FN-rapporten ”The promise of equality” visar är detta inte bara ett problem för de hunsade kvinnorna utan för mänskligheten i stort. Fattigdom och patriarkat leder till att flickor lämnar skolan tidigt och får 7–8 barn som i sin tur blir förtryckta eller förtryckande analfabeter. Om de överlever.

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind103 103

Selektiv abort – beslut om abort fattas sedan man efter ultraljudsundersökning eller fostervattensprov konstaterat vilket kön barnet har.

Intervenera – ingripa Patriarkat – samhällsordning där fäder har all makt i familjen och män är överordnade kvinnor.

103

06-04-21 14.14.37


Länder som inte klarar FN:s jämställdhetsmål förlorar mellan 0,1 och 0,3 procents årlig ekonomisk tillväxt. De indirekta effekterna på samhällsutvecklingen är förstås ännu värre. Det enklaste sättet att bryta underutvecklingens onda cirkel är att erbjuda flickor utbildning. Kunskap ger självkänsla och kontroll över den egna fertiliteten, vilket genast resulterar i lägre födelsetal, bättre omhändertagna barn och social utveckling. Tre års utbildning motsvaras av ett barn färre per kvinna. Det ekonomiska miraklet i östra Asien sedan 1965 är till stor del en jämställdhetseffekt. Längre skolgång för flickor och tillgång till familjeplanering sköt upp barnafödandet, vilket dubblade utbudet av arbetskraft och talang, lättade trycket på hemmafronten. Folkrika länder som Indien, Thailand, Indonesien och Brasilien har sett en dramatisk förbättring av barn- och mödrahälsan, och lika dramatiskt fallande födelsetal. Även en religiös diktatur som Iran har gått från snittet 7 barn per kvinna till 2,3 på bara två decennier, tack vare imamernas stöd för familjeplanering. […] Hjärtat blöder när man läser FN-rapportens vittnesmål från exempelvis en elvaårig etiopisk flicka som giftes bort när hon var fem: ”Jag hatar barnäktenskap. Jag blev bortgift tidigt och mina svärföräldrar tvingade mig att sova hos min man, som plågade mig hela nätterna. Varje gång dag blir natt oroar jag mig för att det ska bli så igen. Detta hatar jag mest av allt.” Kulturella normer sitter djupt men kan ändras förvånansvärt snabbt. Modernitet och frihet är värden som appellerar till de flesta, om man bara får chansen att välja. Även män har mycket att vinna på att överge den ensidiga machorollen, så att de till exempel kan visa ömhet hemma utan att bli stämplade som mesar. […]

Fertilitet – fruktsamhet, förmågan att få barn.

Familjeplanering – preventivmedel.

Appellera – tala till, locka, väcka intresse.

niklas ekdal DN

1. Tycker du att det har någon betydelse att artikelns författare är man? 2. Niklas Ekdal talar om ett krig mot världens kvinnor som ingen bryr sig om att ingripa i. Varför får det fortsätta? 3. I vilken ända ska man börja om man vill bryta förtrycket, enligt Niklas Ekdal? 4. Det är inte bara kvinnor som tjänar på jämställdhet. Vad har män att vinna på att släppa makten? Och hur påverkas ett lands ekonomi?

Öppna texten

104

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind104 104

06-04-21 14.15.08


Kvinnor kör bättre än män Mängder av undersökningar som görs inom alla möjliga områden syftar till att hitta skillnader inte mellan hur kvinnor och män behandlas utan mellan hur de är. Om det gick att bevisa att kvinnor är sämre än män på jobbet, så skulle det vara rimligt att de också får lägre lön. Men man kan ifrågasätta om kvinnor och män verkligen kan ses som två sinsemellan helt olika grupper där alla individer liknar varandra inom gruppen. Man kan också ifrågasätta vad undersökningarna egentligen visar. Det gör Lars Linder i kolumnen nedan.

D

et här, sa min bilskollärare och pekade på bilen vi elever skulle få övningsköra, är inget fordon. Det är ett mordvapen. Det var ju ett lite tvivelaktigt påstående, men vi hajade. […] Vill man att den ska vara en leksak att köra så fort och farligt som möjligt så blir den just det. Och det är det inte så få som vill. En av helgens nyheter var en brittisk undersökning som än en gång bekräftade att män har lättare än kvinnor att ta körkort. De är självsäkrare, känner sig mer hemma i bilen och är överens med det tekniska. De är i allmänhet bättre på att backa och fickparkera. Rubriken i Aftonbladet drog snabbt slutsatsen: ”Män kör bättre än kvinnor.”

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind105 105

105

06-04-21 14.15.12


Föraren är en man. Och grabbarna själva instämde förstås entusiastiskt. I en uppföljande läsarenkät dagen efter tror sig hela 84 procent av Aftonbladets manliga läsare vara goda bilförare – medan bara 68 procent av de kvinnliga är lika övertygade om sin förmåga. Där någonstans ligger hela missförståndet. Som alla vet, sedan länge, talar en förkrossande statistik för att det verkliga förhållandet är det rakt motsatta. En ”bra bilförare” är ju inte den som kan göra en snygg fyrhjulssladd eller snabbast byta fil för att köra om på insidan. En bra bilförare tror att en bil är ett transportmedel, inte en kul grej att impa på polarna med. Kör därför inte heller för fort i onödan, stressar inte medtrafikanterna, vållar inte olyckor. Ett rimligt enkätsvar borde med andra ord ha givit omvänt resultat. Män – särskilt unga med nytaget körkort – orsakar de flesta och de svåraste olyckorna. De osäkra kvinnor som har svårt att övertyga trafikinspektörerna om sin tekniska förmåga utgör ingen större risk i trafiken. Har unga män lättare att ta körkort beror det alltså knappast på att de kör ”bättre”, utan på att det är något fel med utbildningskraven. Många kvinnor blir – klokt nog – skrämda av att hantera ett mordvapen, men om de visar det får de inget körkort. Den unge man vid ratten som tvärtom får något lystet i blicken belönas med både lapp och klapp på axeln. Så är han en jävel på att fickparkera också. Lars Linder DN

1. Hänger du med i trafiken? Vad är det enligt Lars Linder för fel på en typiskt ”manlig” attityd?

2. Hänger du med i grammatiken? Var finns subjektet i meningen ”Kör därför inte heller för fort i onödan, stressar inte medtrafikanterna, vållar inte olyckor.” 3. ”Och grabbarna själva instämde entusiastiskt.” Varför väljer Lars Linder just ordet ”grabbarna” här? Vad vill han antyda med det? 4. Män kör bättre än kvinnor! Kvinnor kör bättre än män! Båda påståendena är rimliga beroende på vad man menar med att köra bra. Vad lägger den brittiska undersökningen och Aftonbladet in i begreppet ”bra bilförare”? Och vad menar Lars Linder med samma sak? Vad är bra körning enligt dig?

Öppna texten

handbok s. 292

106

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind106 106

06-04-21 14.15.37


Den åtråvärda lappen Skriv en insändare om hur svårt eller hur lätt det är att få körkort. Bestäm själv vilket kön du ska ha. Du kan låtsas att du är en försiktig ung förare som inte klarat uppkörningen, att du är en säker förare med stor teknisk kompetens eller att du är en missnöjd bilskollärare som inte gillar ungdomarnas förarstilar. Håll dig till max 150 ord. Underteckna med en signatur och avsluta jobbet med att hitta på en saftig rubrik.

Din tur handbok s. 271

de unga nu för tiden Har det hänt någon gång att du suckat över dem som är yngre? Dagens fjortisar verkar helt sakna begrepp om musiksmak, klädstil, hyfs och vett. Sådana var inte vi! Grattis i så fall! Du har börjat samla vuxenpoäng! Och du är långt ifrån ensam. Enligt traditionen ska Sokrates (ca 470–399 f.Kr.), som ändå var populär bland de unga i Aten, ha utbrustit följande: Våra ungdomar älskar ingenting annat än lyxen och lättjan. Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin tidigare. De föraktar varje auktoritet och hyser ingen respekt för ålder. Vår tids barn har blivit tyranner över oss. De reser sig inte ens om en äldre person träder in i ett rum. De är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra. De stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor. De har dåligt bordsskick och har blivit lärarnas skräck.

Sokrates irritation är urgammal. Det är vanligt att äldre betraktar yngre som helt obegripliga, så vanligt att vi tycker att det ”hör till”, det är ”naturligt”. Men finns det verkligen en åldersgräns som hindrar oss från att kommunicera? Eller är det en gräns vi jobbar på att upprätthålla? Maja Frankel började engagera sig i frågor om mänskliga rättigheter redan när hon gick i skolan. 16 år gammal åkte hon till ett FNtoppmöte i New York som den svenska regeringens ungdomsdelegat. Efter gymnasiet har hon jobbat som ungdomsambassadör på Unicef

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind107 107

107

06-04-21 14.15.46


och rest runt för att sprida kunskap om FN:s barnkonvention. I sin bok Vår förbannade rätt återger hon möten med andra unga människor. Här har hon träffat Carlos. Först berättar han hur han tänker om sig själv. Sedan beskriver Maja Frankel mötet mellan Carlos och en gymnasieklass.

J ”

ag vill inte bara vara en snäll och söt kille. Kossor är ju också snälla och söta liksom. Jag vill blotta fel i samhället. Mitt sätt är att använda pennan. Jag har alltid varit bra på att skriva och någon sa för länge sen till mig att skrivandet kan vara ett verktyg för makt. Jag tar mig den makten, om du förstår vad jag menar. Jag önskar att fler ungdomar gjorde det, därför att vi unga verkligen behövs i medierna – samhället behöver våra perspektiv. Inte bara när vi uttalar oss om typiska ungdomsfrågor, utan våra perspektiv på allt. Hela samhället tjänar på att vi släpps in. Men att vara ung och försöka få en naturlig plats i medierna är som att gå på en fest om man vet att man inte är bjuden. Och hur kul är det att gå på fest om man vet det? Man får helt enkelt bjuda in sig själv.”

I dag har Carlos bjudit in sig själv. När han kommer in i klassrummet upphör bullret och surret och bara några fortsätter småprata och någon fnissar och någon annan viskar lite för högt: – Ska han föreläsa? Han ser ju inte äldre ut än vi. Carlos tycks oberörd. Han är inte mer än ett år äldre än eleverna i den samhällstrea han ska prata med i dag. Det är hans stora fördel och han vet det. Klassens lärare har på lärares vis satt sig längst bak i rummet och tittar just nu ointresserad ut genom fönstret. – Alla är inte här än, säger en tjej som sitter längst fram. Hon skriver samtidigt ett sms och tittar inte upp när hon pratar. – Kalle har fått en snöboll i örat så han blir sen. Fnissigheten breder ut sig över klassrummet och riskerar ta överhanden i det spel som spelas mellan en samhällstrea och en gästande föreläsare.

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind108 108

06-04-21 14.15.49


– Det var en av de bästa ursäkter jag hört, säger Carlos uppriktigt. Synd att jag inte kom på den när jag gick i skolan. Tjejen som smsar tittar förvånat upp från sin telefon. – Kör ändå, han kommer väl, säger hon nu och flera i klassen stämmer in. – Jag heter alltså Carlos och är chefredaktör för tidskriften Epigon, som också är ett nätverk för unga journalister. Jag är här för att prata om medierna och om hur man som ung kan ta sig fram som journalist. Hur många här har funderat på att bli journalist? Han slänger ut frågan till klassen som gemensamt börjar vrida på sig och titta på varandra, men ett par tjejer räcker upp sina händer nästan direkt. – Kul, säger Carlos. Då får vi se om ni fortfarande vill bli det efter föreläsningen… Innan han hinner fortsätta öppnas dörren och en kille släntrar in och ser sig om efter en ledig stol. – Hej, är det du som är snöboll-i-örat-killen? Alla skrattar. Till och med läraren lutar sig tillbaka och visar att Carlos nu fått hans tron på riktigt. Snöboll-i-örat-killen mumlar ett ja och sätter sig ner. Klassen inväntar nyfiket nästa utspel från sin gäst. Carlos tycks stortrivas med trettio personers ögon på sig. Han har händerna nedstoppade i jeansen och har behållit en beige vårjacka på. De bruna ögonen lyser när han berättar om sin skapelse. – Jag startade Epigon för tre år sen därför att jag tycker det är skandalöst att bara fyra procent av journalisterna är under 25 år i Sveriges största dagstidningar. Det behövs unga i medierna. Med våra nya perspektiv tror jag att vi kan komma väldigt långt. Har ni tänkt på att de få gånger unga är representerade i medierna så är det när vi skriver krönikor eller debattartiklar? Carlos återkommer flera gånger till detta. Hur viktigt det är för unga skribenter att inte acceptera att placeras i ett fack där de bara tillåts skriva om typiska ungdomsfrågor, som skolmat, droger och sex. Hur viktigt det är att våga ta för sig av och ha åsikter om sådant som vuxenvärlden tycks ha tagit patent på; ekonomi, politik, krig och fred, bistånd … […] Carlos vänder ryggen mot klassen och tar upp en av whiteboardpennorna. Med små, klottriga bokstäver skriver han på tavlan vad som är viktigt att tänka på om man vill bli en bra journalist.

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind109 109

Epigon – person som osjälvständigt härmar ett föredöme.

109

06-04-21 14.16.49


Det viktigaste tipset: Avvik från normen. Något som för Carlos har mindre att göra med att man ska chockera än att man ska finna kärnan i sig själv. Han vänder sig om och förklarar: – Varje människa har något unikt. Det svåra är att behålla det. Och det är vad som har hänt många äldre. De har anpassat sig till mallen, till hur saker ska vara. De har tappat sin egen unika berättelse och sitt eget unika sätt att berätta. Många gör det redan i skolan eller första gången de skriver för en tidning. Allt för att passa in. […] Det är roligt att lyssna på Carlos. Han använder flitigt sina händer när han pratar och hans entusiasm verkar ha smittat av sig på hela klassen. Läraren reser sig upp och skakar hand med Carlos. Han är väldigt nöjd med det annorlunda inslaget på sin samhällslektion. – Tack, det gjorde du bra, utbrister han. Det är så kul med unga som är engagerade! Carlos suckar tungt och flera i klassen med honom. Läraren rynkar pannan – förstår inte vad han sagt fel. När vi kommer ut på skolgården tittar den första vårsolen fram. Carlos pratar fortfarande om hur trött han blir på kommentarer som den vi just hört. – Det var likadant förra veckan när jag var med i en debatt om folkrörelsernas roll för demokratin. När vi skulle sammanfatta vad som varit bäst med dagen sa någon att det var att unga människor hade varit med. Det är ju helt absurt! Vi är inte där för att fylla någon jäkla ungdomskvot, utan för att vi som människor har något att tillföra. Byt ut ordet ung till jude eller invandrare och hör hur sjukt det låter. Carlos skämtar om allt, ironiserar gärna över sig själv och hans distinkta stockholmska förvrängs då och då till skånska, norrländska, göteborgska och otaliga andra dialekter. Samtidigt påminns man ofta om att det han säger är både genomtänkt och högst allvarligt menat. Själv kallar han det en överlevnadsstrategi. – I den förort jag växte upp finns en stor hopplöshet bland folk. Man tror absolut inte att man kan bli journalist, man är glad om man lyckas gå ut gymnasiet. Jag har bott där i hela mitt liv och alltid hängt med

110

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind110 110

06-04-21 14.16.51


andra med utländsk bakgrund. När vi började på gymnasiet blandades vi med folk från högre klasser och min svensklärare gillade inte mitt sätt att skriva. Jag tror inte det var för att jag hade utländsk bakgrund, utan mer för att jag kom ifrån det område jag gjorde. Han putar med läpparna, lägger huvudet på sned och säger med en gäll röst som ska föreställa svensklärarens: – Du ska vara glad för att du får VG. Sen Carlos igen: – Jag var bra, jag lovar! Bara det att jag inte ville skriva som hon ville. Läraren blev något av en drivkraft. Hon väckte en lust att bevisa att det går att göra sin röst hörd utan att ge vika för normen – trots att man gör saker på sitt personliga sätt. […] Innan vi skiljs åt säger Carlos med en ironisk ton: – Du vet, jag är ett guldkorn för branschen. Jag är ung. Jag heter Carlos, som är ett invandrarnamn. Och jag har en tidning med bara ungdomar som skribenter. maja frankel Vår förbannade rätt

1. Vad menar Maja Frankel med ”det spel som spelas mellan en samhällstrea och en gästande föreläsare”? Vilken är lärarens roll i det spelet?

2. Läraren förstår inte varför hans positiva slutkommentar möts med suckar. Förstår du?

3. Carlos berör flera andra av de gränser vi undersöker i det här kapitlet.

Öppna texten

Vad har han att säga om klassgränser och om att vara invandrare? 4. Vad är det Carlos vill förmedla? Hitta en mening som du tycker sammanfattar hans budskap!

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind111 111

111

06-04-21 14.16.52


Ett kliv över generationsgränsen Man kan lätt få för sig att barriären mellan till exempel föräldrar och barn är oöverstiglig. Om man har vuxit upp i helt olika decennier, så talar man väl helt olika språk? Inger Edelfeldt, som du mötte på s. 61, har granskat generationsklyftan i romanen Svarta lådan. Huvudperson är RoseMarie, nästan 50 år och förlamad av sorg sedan hennes stora kärlek hastigt dog för några år sedan. Hon vill inte acceptera att han är borta, utan väntar ständigt på ett tecken från honom.

112

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind112 112

06-04-21 14.16.54


T

rött och skör stiger jag av på Stockholms Central om eftermiddagen, släpande på mina kollin: kattburen, resväskan, bagen. Det enda jag tänker är att jag måste hem, fort. Katten ska ha mat och jag själv ett varmt bad. Taxi har jag inte råd med, så jag följer strömmen mot tunnelbanan, kånkande på min last. Då får jag syn på något som kommer mig att stanna och stirra: det sitter en flicka med vitt ansikte på bänken där, och hon gråter utan att dölja det; rakryggad sitter hon där och gråter. Ögonsminket gör svarta ränder på de bleksminkade kinderna, hjässan är rund som på ett barn och det svarta håret är långt och märkligt blankt, som polerat trä eller metall eller kanske som nattens vatten, men det är alltså gråten som är det märkliga: att hon inte döljer den, utan gråter nästan demonstrativt, nästan stolt. Medan alla runtomkring henne låtsas som ingenting, kanske av artighet eller kanske av genans. Utom jag, som alltså står där och stirrar på henne. Jag är inte säker på att hon märker det. Vad gråter hon över? En kärlekshistoria? Världens tillstånd? Ett husdjurs död? Vad det än är så står jag där, fångad. Och det som kommer för mig är: ”hon är ett tecken”. Annars skulle jag inte reagera så här. Hon är ett tecken, en hälsning. Från honom. Samtidigt tänker jag att jag inbillar mig, helt enkelt för att jag så desperat behöver ett tecken. Detta är typiskt för mig: att jag på en gång tolkar min reaktion, som om jag vore två – både upplevaren och betraktaren.

När jag tar ett steg igen, är det för att göra en lov närmare bänken där hon sitter, jag måste göra det, närmast i trance, som en uppvaktande kavaljer eller kanske en nyfiken turist. Hon verkar fortfarande inte lägga märke till mig, och varför skulle hon det? Det är hon som är ett tecken, inte jag. Men när jag precis passerar förbi, hörs någonstans ifrån ett genomträngande skrik, ett skärande gnälligt läte som från en förtvivlad baby. Det tar bråkdelen av en sekund innan jag inser att det är katten. Ett sådant ljud har hon aldrig gett ifrån sig förut; hon är inte en siames. I samma ögonblick ser jag flickans svartrandiga ansikte lysas upp av ett leende lika otyglat förtjust som ett litet barns vid åsynen av en blank boll. Vi ser in i varandras ögon. Hon säger något till mig: ”Va fan är det där för katt?” säger hon.

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind113 113

113

06-04-21 14.17.28


Och jag får ur mig: ”Menar du rasen?” Hon fnyser. ”Äh!” Naturligtvis menar hon inte rasen. Naturligtvis menar hon något helt annat. Personligheten? Jag ställer ner väskan och flyttar kattens bur närmare henne så att hon ska kunna se in genom hålet, men förmodligen ser hon bara ett par ögon, eftersom Sorgens katt har korpfärgad päls. ”Den är svart, va?” säger flickan. ”Svart med vit baktass. Hon heter Modesty.” Flickan ler igen. ”Kan du inte ta ut den?” ”Inte här, heller!” säger jag förtrytsamt, och det uppstår ett slags komisk paus innan jag får en impuls, tar upp plånboken och öppnar den. ”Här”, säger jag och visar ett foto. Katten ligger utfläkt som en pascha i en gul solstol. På bordet bredvid står en likaledes gul drink med ett sugrör, som man får anta att katten ska dricka ur. Flickan skrattar: ett hest, kluckande, nästan maskulint skratt, ända nerifrån magen. ”Så du är gift med en katt”, säger hon oväntat. Och förtydligar: ”Det är honom du har i plånboken.” Hon är en helt främmande person. Hon borde inte säga något sådant till mig. Och jag borde bli arg. Det blir jag inte. Man blir inte arg på ett Tecken. Jag nöjer mig med att påpeka att Modesty är en hon. ”Har ni registrerat partnerskap?” säger flickan genast och böjer sig ner för att ta upp ett litet vitt visitkort som tydligen har fallit ur min plånbok. ”RoseMarie Cederbladh”, läser hon, och ”Get-salt-terapeut?” ”Det blev fel i trycket”, förklarar jag. ”Tryckeriet fick göra om alltihop. Men jag sparade hela högen och använde dom ändå när dom andra var slut. Det där är det sista.” ”Så du saltar getter?” ”Jag är … jag var gestaltterapeut.” ”Vad är det?” ”En särskild sorts terapi. Fast just nu jobbar jag inte.” ”Åhå”, säger flickan. ”Terapi.” Hur låter hon? Raljerande? ”Du kan behålla kortet!” erbjuder jag henne. ”Uh?” ”Ja, om du vill.” Plötsligt känner jag mig otroligt larvig. ”Eller lämna tillbaka det.”

Raljera – skämta på ett ironiskt och respektlöst sätt.

114

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind114 114

06-04-21 14.17.58


Flickan studerar kortet. ”Rååsmarii”, säger hon, ”kan man heta det?” Och jag, sur: ”Vad heter du själv?” ”Ninja”, säger hon och verkar vänta sig en reaktion. ”Jaha”, säger jag snålt. ”Jaha, jaha!” Flickan stoppar kortet i fickan på sin nötta afghanpäls som säkerligen är inköpt second hand, eller kanske ärvd av en mor som kan vara i min ålder eller yngre. inger edelfeldt Svarta lådan

1. Varför är det ingen som bryr sig om flickan, trots att hon gråter helt öppet? 2. Mellan RoseMarie och Ninja uppstår en oväntad kontakt. Men de har också kommunikationssvårigheter som beror på åldersskillnaden. Hur märks de problemen i detta deras första möte? 3. På vilket sätt syns generationsklyftan i deras förnamn, ”RoseMarie” respektive ”Ninja”? Vad tror du de tänker om varandras namn? 4. Både RoseMarie och Ninja är ledsna, men författaren gestaltar det på väldigt olika sätt. Hur då?

Öppna texten

1. Hur kul är det? Det lilla textutdraget ger prov på olika sorters humor. Vems humor tilltalar dig mest? RoseMaries (fotot av katten som slappar i en solstol bredvid en drink), Ninjas (”Har ni registrerat partnerskap?”) eller författarens (”get-salt-terapeut”)? Diskutera ålderns betydelse för humorn. Försök komma på ett skämt som alla åldrar skrattar åt!

Din tur

2. En dag som gjord för terapi Mötet mellan den medelålders RoseMarie och den 17-åriga Ninja är beskrivet ur RoseMaries perspektiv (det är hon som är jaget i texten). Tänk dig att du är Ninja. Berätta om samma möte ur hennes synvinkel. Vad ser Ninja? Vad tänker hon? Varför sitter hon där och gråter? Använd runt 500 ord (utdraget ovan innehåller 800 ord).

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind115 115

115

06-04-21 14.18.00


den långa vandringen in När man talar om ”svenskar och invandrare” så är det lätt att tänka sig att det rör sig om två tydliga grupper. Svenskar är på ett sätt och invandrare är på ett annat sätt. Men var och en inser ju med hjälp av några sekunders tankearbete att det inte är så enkelt. Svensk kan man vara på många sätt, invandrare på kanske ännu fler. Vi kan till och med ifrågasätta om infödd/invandrad är en meningsfull gräns, eller om den alltid går att dra. För Aziz, huvudperson i romanen Enkel biljett av Didier van Cauwelaert, existerar inte den gränsen. Han är en ung man i Marseille i Frankrike, som inte vet något om sin biologiska familj eftersom han som spädbarn räddades ur en brinnande bil. Båda föräldrarna dog i krocken. Den som drog Aziz ur lågorna var chauffören till den folkvagnsbuss som gjort en vansinnig omkörning och orsakat olyckan. Denne man behöll Aziz, som fick växa upp bland zigenare. Namnet har han fått från bilen han räddades ur, en Citroën Ami 6, på franska uttalat ”ami-sis” som så småningom kortas till ”Aziz”. Aziz försörjer sig på att stjäla bilradioapparater och sälja dem vidare. I hans falska pass står det att han är arab och att han är född i den marockanska byn ”Irghiz” – en påhittad by som inte finns på kartan. Det fungerar fint ända till den dag franska myndigheter vill utvisa ett typiskt exempel på en illegal invandrare för att bemöta kritiken att de är för slapphänta. Ett ironiskt öde utser Aziz. Han blir därför plötsligt arresterad, trots sina goda kontakter med den lokala poliskommissarien som hittills sett mellan fingrarna med hans kriminella sysselsättning, eftersom de är gamla kompisar ända sedan lågstadiet. Mitt i den middag han betalat (med pengar) där han ska be 19åriga Lila att bli hans hustru (med en dyr ring som han också ärligt betalat), rusar en polisstyrka in och griper honom. I häktet får Aziz veta att hans hem (en minibuss) blivit genomsökt och sönderslaget. Han förstår ingenting när han nu förhörs igen av sin vän, kommissarie Pignol.

116

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind116 116

06-04-21 14.18.02


– Nu skickar vi hem dig, Aziz. Jag sa tack, men det var ingen vits: jag hade inget ”hemma” längre och jag hade förlorat Lila; då kunde rättvisan lika gärna ha sin gång. – Du förstod inte vad jag menade, Aziz. Skickar hem dig till dig, det vill säga: till ditt land. – Mitt land? – Marocko. Det tog en stund innan jag fattade, men sen mindes jag att på papperet var jag faktiskt marockan, fast ungefär som om de hade skrivit tunisier, algerier eller syrier; det var bara för att det skulle se korrekt ut, inget bevis. – De vill statuera exempel, Aziz. De måste skicka tillbaka dig dit du kommer ifrån. Då sa jag: Ursäkta. Jag är gärna ett exempel, men jag har lärt mig leva som utlänning i Frankrike, jag vill inte börja om igen som utlänning i ett land där bara jag vet att jag inte är hemma. Jag har haft det nog

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind117 117

117

06-04-21 14.18.43


besvärligt med zigenarna. Jag är Aziz, son till en Ami 6 av släkten Citroën, och jag kommer från Marseille, precis som du ju, Pignol, så vafan! Det både syns och hörs! Fast jag visste mycket väl att jag inte hade något att komma med: till och med huvudet mitt vände sig emot mig, allt och alla svek mig. För att inte brista i gråt inför honom, bad jag honom framföra mitt tack till prefekten. – Det kommer från högre ort, Aziz. Regeringen har vidtagit åtgärder mot alla utan uppehållstillstånd… Ja, det vill säga till förmån för alla utan uppehållstillstånd. Ett samarbetsprojekt mellan Kommittén för mänskliga rättigheter och Invandrarnämnden. Han förklarade svepande för mig att för att få bukt med rasismen i Frankrike måste alla invandrare skickas hem till sig. Jag sa ingenting, men jag tyckte att det var lite märkligt att försöka få bukt med en föreställning genom att sätta den i verket. Han lade till att nästa morgon skulle jag ta flyget från Marignane och att en enkom för mig inhyrd tjänsteman, ”humanitärattaché” som det hette, skulle följa mig till Marocko för att se till att allt gick bra, att jag kom på plats igen, fick arbete och bostad samt för att, som det stod i ministeriets cirkulär, ”kunna sända goda nyheter från de Frankrikes vänner som återvänt hem till sitt land”. Han slutade med att humanitärattachén skulle ha varit på plats samma morgon, men han hade missat snabbtåget och skulle ta nästa. Jag sa att det började bra, men det var mest för att låta lagom avspänd, som en som tar livet med en klackspark. Egentligen var jag förkrossad, och Pignol med. En kollega ropade på honom, han ryckte maktlöst på axlarna och låste in mig i mitt hål igen och gick sen på lunch. […] Tjugo i fem kom Pignol tillbaka. Han undvek att möta min blick, men jag hade haft tid nog att tänka efter och visste vad jag hade att göra. Med dämpad röst slängde han ur sig: – Din attaché är här. Som om det inte alls hade med mig att göra och med benen i kors frågade jag: – Har han fått mina papper? – Ja. – Finemang, då fixar det sig väl: han vet att de är falska. – Nej. Jag slutade stirra på mina naglar. – Allt han vet är att ditt uppehållstillstånd har gått ut.

118

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind118 118

06-04-21 14.19.23


Han satte sig bredvid mig på madrassen och glodde i golvet med händerna i kläm mellan knäna. Då blev jag nervös igen. – Men ni talade väl om för honom att det var förfalskat? Det dröjde en stund innan han svarade. Han tog tuggummit ur munnen och rullade det mellan tummen och pekfingret. När klatten var blank nog förklarade han att vad jag än tyckte om saken så var jag här illegalt. Jag opponerade mig: – Men Pignol, jag har varit här sen jag föddes! Han rynkade pannan för att få tyst på mig. – Aziz, det är en sak du måste förstå: i tre dar har distriktet haft dem i häcken, de ska ha fram illegala invandrare, till varje pris, illegala, illegala! Allt är uppochner och vi vet varken ut eller in längre… De röjde upp på häktet och fattar inte att snubbarna de haffar utan leg aldrig säger från vilket land de kommer, för då kan vi inte utvisa dem; de sitter en vecka och bryr sig inte ett smack om vad vi säger och så släpper vi dem, för så lyder lagen. […] Jag förstod vad han menade, men det var deras problem. Jag var från Marseille, av hela mitt hjärta, med min dialekt och av födsel och ohejdad vana – hursomhelst kunde jag dra fördel av att ingen egentligen visste, och skulle man skicka mig hem någonstans så var det till kurvan utanför Frioune: den trakt jag kom ifrån var Bouches-du-Rhône, min stadsdel Vallon-Fleuri och mitt fotbollslag O.M. Pignol drog en djup suck som stack hål på mitt försvar: – Ingen före dig har haft papperen i ordning, Aziz, och du kommer nånstans ifrån. – Men om jag säger att det bara är båg? – Vad skulle du tjäna på det? Två år på Baumettes för förfalskat leg och stöld av en guldring. Vill du verkligen vara fransk? Han såg på mig med en blick i vilken vår vänskap återkom som ett farväl, en sista gång. Han tänkte uppenbarligen att min avresa var mitt livs chans. Ingenting höll mig kvar, någon framtid hade jag inte alls; det tjänade ingenting till att stanna kvar. Därborta skulle jag kunna börja leva på annat vis, med hjälp av en specialist. Han kramade mitt knä, hårt så det förslog, och sa: – Jag kommer att sakna dig. Som han såg det var jag redan borta. Det är inte klokt hur fort folk vänjer sig. Han gick ut utan att vända sig om och slängde ifrån sig tuggummikulan han snott ihop och som rullade fram till min ena fot.

Opponera sig – protestera.

Förslå – räcka.

didier van cauwelaert Enkel biljett

kapitel 3 Läsare utan gränser

119


1. Vilken är grundstämningen i romanen Enkel biljett att döma av det här korta utdraget – tragisk eller komisk?

2. Förstår du varför polismannen Pignol inte har talat om för humanitärattachén att Aziz papper är falska? Vad är det som väger tyngre än hans gamla vänskap med Aziz? 3. Myndigheterna ska ”statuera exempel” för att ingripa mot rasismen men Aziz tycker ”att det var lite märkligt att försöka få bukt med en föreställning genom att sätta den i verket”. Vad betyder det? 4. Aziz blir kort efter detta utvisad ”tillbaka dit jag inte kom ifrån” som han själv säger senare, till Marocko. Han är faktiskt född i Frankrike och har aldrig satt sin fot i något annat land, men det hjälper inte honom här. Varför är hans situation så omöjlig?

Öppna texten

1. Mitt lag är mitt land Aziz försöker argumentera för att han är fransman och inte invandrare, bland annat genom att hänvisa till ”sitt” fotbollslag – O.M. (Olympique de Marseille). Hur starkt är det argumentet, tycker du? Är ens favoritlag ett bra bevis på att man har en viss identitet? Diskutera om man kan man fejka sympati för ett visst lag eller ett visst land!

Din tur

2. Vilse i snön Aziz blir utvisad till Marocko och följs på resan av en fransk humanitärattaché, Jean-Pierre, som är helt övertygad om att Aziz är född arab och att han ska tillbaka till en by som heter Irghiz. Men varken han eller Aziz kan tala arabiska och de får leta förgäves efter den påhittade bergsbyn Irghiz. Aziz vill nämligen inte göra sin följeslagare besviken genom att avslöja att de magiska sagor han berättat om Irghiz är just sagor. De får hjälp av en ung fransyska, Valérie, som talar arabiska och som blir deras chaufför. Men reskassan minskar och temperaturen sjunker ju högre upp i bergen de kommer. Hur tror du att det här äventyret slutar? Skriv slutscenen som ett filmmanus! Tänk på dramaturgin och använd filmens berättargrepp. Plats: Atlasbergen. Väderlek: omkring 0 grader, snö. Personer: Aziz (falsk arab), Jean-Pierre (allergisk och magsjuk humanitärattaché), Valérie (tolk, chaufför, snygg tjej).

handbok s. 248 s. 249

120

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind120 120

06-04-21 14.19.27


3. Olagligt att leva ”Illegal” betyder olaglig. En illegal invandrare bryter mot lagen. Men vilket är brottet egentligen? Är man kriminell bara för att man har flyttat från ett land till ett annat? Föreställ dig att du hastigt måste fly från Sverige. Du satsar alla dina pengar på att ta dig till det land som du tror kommer att passa dig bäst. Du vet inte så mycket om det landet, men klimatet verkar okej och det finns ekonomisk hjälp att få, har du hört. Väl framme sätts du överraskande i häkte och behandlas som kriminell, eftersom du invandrat ”illegalt”. Skriv ner dina tankar i form av en dagbok från din första dag som illegal invandrare!

Över gränsen – men sedan då? Journalisten Nina Solomin har skrivit en bok med titeln Gränsen. Det är en reportagebok om illegala immigranter som tar sig till Europa men inte in i Europa. Materialet till boken samlade hon bland annat in på Kanarieöarna.

F

ör det är där, bland rosa solbadare, öl och grillspett, som det varje år flyter i land hundratals drunknade båtflyktingar. Tusentals tar sig levande i land men får inte tillstånd att visats i EU. Nina Solomins intresse väcktes av några torra nyhetstelegram om drunknade båtflyktingar i Medelhavet som under en sommar rasslade in på redaktionen. – Jag slogs av att det är något väldigt skumt med att det flyter iland lik på stränder i Costa del Sol och andra turistställen som Kanarieöarna utan att vi egentligen reagerar. Det blev så uppenbart, menar hon, att det handlade om de andra, de som inte räknas lika mycket som vi. – Det väcker inte samma rabalder om de omkommer på havet som om det hade varit svenskar. Båtflyktingarna som Nina Solomin möter kommer från Nordafrikas kust, men har ofta rest längre ifrån än så, från Ghana, Kongo och till och med från Asien. Resan till Nordafrika tar ofta många månader, ibland år. Den går genom öknen, till fots och på lastbilsflak. Många tvingas

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind121 121

121

06-04-21 14.19.32


gömma sig veckovis i kojor i skogen i väntan på klartecken från flyktingsmugglarna, vissa skickas hem men tar sig iväg igen. Vad är det som driver dem? Nina Solomin söker svaret på Fuerteventura där hon möter de unga mammorna Zeina, Apoline och Rose som alla hoppas att deras barn ska vara nyckeln in i Europa. Hon möter Beny som hamnat i klorna på maffian och tvingas prostituera sig. Andra berättar om svält, skräck och kannibalism under flykten. Alla drömmer om ett bättre liv. […] Nina Solomin är själv barn till immigranter. Hon har vuxit upp med historier om främmande världar, krig och flykt och visst finns det som en grund när hon söker upp dagens migranter. Men hon tänker också på det svenska arvet, på alla de Amerikafarare som för hundra år sedan vågade trotsa Atlanten och ogina amerikanska myndigheter för att skaffa sig ett bättre liv. ”Gränsen” inleds med ett citat ur Mobergs ”Utvandrarna” där det bland annat står: ”Det var de djärvaste som först bröt upp. Det var de företagsamma som fattade beslutet.” Det kollektiva minnet vi har av vår utvandring kan överbrygga gränsen mot den andre. Det här är vår tids Karl Oskar och Kristina. Precis som Mobergs utvandrare är de flesta som tar sig in över Europas gränser vad som klassas som ekonomiska flyktingar. De söker bättre möjligheter för sig själva och sina familjer, men ses som parasiter på västvärldens välfärd. – Ekonomiska migranter är ett skällsord i dag, men i själva verket gör de precis det som vi gillar i vårt samhälle. De är driftiga, försöker skapa sig ett bättre liv och jobbar hårt för det.

Ogin – snål, ovillig, när man inte unnar andra någon fördel.

jenny aschenbrenner DN Drunknade båtflyktingar på en av Fuerteventuras stränder.

122

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind122 122

06-04-21 14.19.34


1. Nina Solomin menar att vi skulle reagera mycket kraftigare om döda svenskar regelbundet flöt iland på Europas stränder, men när de döda är afrikaner så noterar vi det inte eller behandlar det som om det vore normalt. Varför är det så, tror du? 2. Vilka är Karl Oskar och Kristina? Varför emigrerade de? På vilket sätt, menar Nina Solomin, kan Karl Oskars och Kristinas öden hjälpa oss att förstå dagens flyktingar? 3. Nina Solomin återger två motsatta sätt att betrakta de ”ekonomiska flyktingarna”. Vilka då? 4. De amerikanska myndigheterna på 1800-talet var ”ogina” enligt artikelförfattaren. Kan man säga att svenska och andra europeiska myndigheter är ”ogina” idag, när man vägrar släppa in dem som desperat bankar på porten till ”Fästning Europa”?

Öppna texten

lästips! nina solomin, Gränsen vilhem moberg, Utvandrarserien

”De kommer i bleka trasor” I modern tid har Sverige vid flera tillfällen vägrat släppa in människor som bett för sina liv vid våra gränser. Det drabbade till exempel en grupp judiska läkare under andra världskriget, människor som kunde ha tillfört vårt land mycket kunskap men som i stället dog i koncentrationsläger. En annan skamfläck är ”baltutlämningen” efter kriget. Då gällde det 167 baltiska soldater som deltagit i kriget på Tysklands sida och som sedan flytt till Sverige. Trots en stark opinion för att balterna borde få stanna, utlämnades de till Sovjet. Vid andra tillfällen har Sverige valt att välkomna flyktingarna i stället. En ström båtflyktingar nådde Sverige under några veckor i oktober och november 1944. Då flydde tiotusentals människor från Baltikum, där den sovjetiska armén med övervåld lade under sig baltstaterna i andra världskrigets slutskede, samtidigt som den tyska armén retirerade, också det ackompanjerat av våld. Klämda mellan två stora arméer flydde människor i skräck. En del flyktingar hann aldrig ner i båtarna utan sköts till döds på stranden av ryssar eller tyskar. Andra dog i båtarna eller drunknade på färden över havet till Gotland. Men många tusen kom också fram till Sverige, blev registrerade, fotograferade och fick äta ärtsoppa. Alf Henrikson (1905–1995) skrev en dikt om dem.

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind123 123

123

06-04-21 14.20.38


De kommer i bleka trasor om hösten, då sjön går vit. Från namnlösa syner och fasor över haven kommer de hit. Med jämrande barn i famnen under den dragiga skyn de styr mot den främmande hamnen om natten på Guds försyn. Allt vad de byggt är till ända. Deras vänner mejades ner. Deras hem ligger tomma och brända. Ingenting äger de mer. I den kalla oktobernatten somnar barnen till slut. Över villande mörka vatten stävar de västerut. alf henriksson

1. ”De kommer i bleka trasor” – vad är det som är blekt och vad är det som är trasigt? 2. Det var storm på Östersjön dessa veckor. Hur märks det i dikten? 3. Med sig på näthinnorna bär flyktingarna ”namnlösa syner och fasor”. Vad kan det vara? 4. De gungar fram över havet i mörkret ”på Guds försyn”. Vad menas med det?

Öppna texten

Guld och gröna skogar Vi brukar dela in flyktingar i ”politiska” och ”ekonomiska”. Vi tänker oss att vissa flyr undan krig och förtryck och andra söker bara lycka och en bättre framtid. Men har inte alla som vågar livet för att emigrera tillräckliga skäl? Varför skulle de annars göra det? Håll ett sammanträde (max 8 personer) och diskutera var gränsen går mellan dem som borde få stanna av humanitära skäl och dem som saknar sådana skäl. Formulera era åsikter i ett protokoll som ni lämnar in till läraren.

Din tur handbok s.268

124

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind124 124

06-04-21 14.21.35


På insidan är jag svensk I boken Blod är tjockare än vatten berättar Astrid Trotzig (f.1970) om sina tankar kring att vara adopterad. Hon och hennes syskon är födda i Korea. ”Mina föräldrar ville att vi skulle vara stolta över att vara adopterade,” berättar hon. Ändå kan hon inte undkomma känslan av att vara annorlunda och stå utanför det enda samhälle hon känner. Det här är några korta utdrag ur hennes bok.

M

en det syntes ju så tydligt. Det märktes. Hela tiden. Att man inte var svensk, att man kom från ett annat land. Att man var utlänning. Ensam, utan föräldrarna eller kompisarna, var man bara en utlänning. Ingen kunde ju veta att man var adopterad. Jag ville vara som alla andra. Blond och svensk. ✳

Grundskoleåren. Som man helst vill glömma, av olika skäl. Länge ville jag vara så lik mina klasskamrater som möjligt, men skolåren innebar en ständig påminnelse om att jag avvek från det normala. När jag började skolan fanns det visserligen fyra sydkoreanska adoptivbarn i min grundskola. Det var jag, mina två syskon och en annan flicka. Några år senare började ytterligare en flicka. Men det räckte inte med att jag var adopterad från Sydkorea. Jag började skolan vid sex års ålder, var vänsterhänt och allergiker. Allt detta var ovanligt då. Dessutom fick jag tidigt glasögon. En obetydlig sak som att jag alltid var kortast och yngst i klassen fick stor betydelse i det allmänna ”utanförskapet”. I lågstadiet satte plötsligt min lärarinna en fotpall av trä under mina fötter, eftersom jag var så kort. Alla skrattade och jag skämdes. Sedan infördes nya skolbänkar i fyra olika storlekar. Varje bänkstorlek hade sin speciella färg på skyddstassarna i plast. Röda på den lägsta bänken, sedan vita, svarta och grå på den största. Jag hade kvar min bänk med röda tassar längst, ända upp i mellanstadiet och kom aldrig längre än till de vita. Om någon som inte gick i min klass kom in i klassrummet

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind125 125

125

06-04-21 14.21.39


tyckte jag att tassarna lyste och syntes mest bland alla de andra. Jag minns tydligt när jag äntligen fick min nya bänk, hur de röda tassarna bars ut och de vita kom in. Det var väldigt få som till slut hade bänkar med vita tassar, jag tror vi var två kvar medan de övriga hade avancerat till svarta och några få vuxit sig så långa att de hade grå bänktassar. I högstadiet var alla bänkar lika höga. Jag nådde bara ner till golvet med tårna, fast min bänk skilde sig åtminstone inte från de övrigas. ✳

I skolan, bland klasskamraterna, blev jag ibland retad på grund av mitt utseende, kallad kines, japan, aldrig korean, och de gångerna svarade jag oftast, näbbigt: Jag är faktiskt korean. Aldrig: Jag är faktiskt svensk. De flesta gångerna började jag dock gråta, i synnerhet i mellanstadiet grät jag ofta i skolan, var överkänslig, som min tuffa syster sade till mig sedan hon kommit springande till mitt försvar och skällt ut plågoanden. Hemma slogs vi, syster och jag, men i skolan försvarade hon mig. Men jag klarade mig undan den värsta mobbingen därför att: Du är ju inte invandrare. Sade klasskamraterna. I nästa stund kunde de sitta och gasta om att svartskallarna borde kastas ut. Att de bara kommer hit för att tjäna pengar. Blattarna. Svartingarna. När en pojke från Ungern började i min klass blev han snabbt klassens svartskalle, inte jag, fast min hårfärg var densamma. Han blev mobbad, inte jag. ✳

Att acceptera det asiatiska utseendet. Ibland reagerar jag när jag får syn på min egen spegelbild, i ett skyltfönster, hastigt. Vem är det? Är det verkligen jag? Ser jag ut så där, så asiatisk? Ibland reagerar jag även när jag ser andra människor med asiatiskt utseende. Man syns. Bland svenskarna, européerna, bland alla andra som inte är asiater, går de inte att dölja sin härkomst. ✳

126

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind126 126

06-04-21 14.21.41


Ordspråket säger: Ränderna går aldrig ur. Det vill säga: Den som en gång begått ett brott och varit fånge (i randiga kläder) är oförbätterlig även om han sonat sitt brott. Om detta ordspråk brukar jag i stället tänka: Man kan inte tvätta ränderna ur en zebra. Man kan inte förändra sig själv genom att försöka skrubba bort sin hudfärg. ✳

För några år sedan satte sig en ung asiatisk kille mitt emot mig på tunnelbanan och hälsade på mig. Han frågade om jag var adopterad och hans ansikte lyste upp när han upptäckte att vi var födda i samma land och dessutom var lika gamla.

Hur blir man egentligen svensk?

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind127 127

127

06-04-21 14.22.11


Vi log. Vi hade något gemensamt. Det händer även att andra invandrare tittar på mig i samförstånd, nickar lätt som en hälsning. ✳

Det exotiska utseendet. Jag möter också uppskattande reaktioner på mitt utseende. Den vanligaste är att det är ”spännande”. Någon gång har jag fått höra att jag är en ”färgklick” i den råttfärgade svenska alldagligheten. Men det västerländska skönhetsidealet är en vit kvinna. Till och med i Östasien kan man skönhetsoperera ansiktet så att man får större ögonlock, smalare näsa, ett mer västerländskt ansikte. Det är så man ska se ut. ✳

Rastillhörighet. Genetiskt sett är jag korean, i alla andra aspekter svensk. Jag blir aldrig ”100% svensk”. astrid trotzig Blod är tjockare än vatten

1. ”Ingen kunde ju veta att man var adopterad.” Varför kan det vara ett problem att de som inte känner henne, till exempel när hon är utomlands, inte vet att hon är adopterad? 2. Att gå omkring märkt med synliga tecken på att man är annorlunda brukar kallas för att vara stigmatiserad. Vilka stigman upplevde Astrid Trotzig som liten flicka att hon bar på? 3. Man kan inte klumpa ihop folk i en stor kategori som ”invandrare” och Astrid Trotzig har inget annat hemland än Sverige, inget annat modersmål än svenskan. Ändå beskriver hon hur hon upplever en gemenskap med ”andra invandrare”. Hur tolkar du det? 4. Ett asiatiskt utseende bland västerländska ansikten är en exotisk ”färgklick”, menar en del. Är det positivt eller negativt för ”färgklicken” själv?

Öppna texten

128

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind128 128

06-04-21 14.22.38


dante eller kenta? Inom sociologin räknar man grovt med att alla svenskar tillhör en av tre samhällsklasser: överklass, medelklass eller arbetarklass. Förr talade man om socialgrupp I, II och III. Numera kallar man det socioekonomiska grupper och räknar statistik inte bara på vad folk tjänar utan också på hur man bor, hur man mår, vilken möjlighet man har att ta semester och vad man ägnar sig åt då. Störst roll spelar utbildningsnivå: hur många år man studerat och vad. Inom varje klass finns stor variation. Mannen som var välbetald jurist i Irak (och där tillhörde övre medelklass) men som i Sverige bara får städjobb, tillhör den svenska arbetarklassen, tillsammans med småjordbrukarna, industriarbetarna, byggjobbarna, tjejerna i varuhusets kassa och gubbarna på lagret, den lågavlönade personalen inom vård och omsorg, vissa arbetslösa och långtidssjukskrivna, varmkorvtanten och pizzabagaren och de som säljer grönsaker på torget. Till överklassen (eller eliten, det högre skiktet) räknas vanligen de som har ett adligt efternamn men också en del välbetalda och kända skådespelare, artister, författare och konstnärer, högt uppsatta politiker och näringslivstoppar och de som lever på räntor av ett jättestort kapital och därför inte behöver ha ett avlönat arbete. Klassbakgrund skiner igenom i livsstilen. Genom ett enkelt experiment har man kunnat konstatera att klasstillhörigheten avgör något så vardagligt som hur man placerar sig i en bil. Man lät två gifta par

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind129 129

129

06-04-21 14.22.40


Alexandra Pascalidou

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind130 130

ur olika samhällsklasser åka tillsammans i det ena parets bil. I samtliga fall satte sig mannen i den familj som ägde bilen vid ratten (vem hade trott något annat?). Men arbetarklassparen placerade sig med självklarhet efter kön: männen fram och kvinnorna bak. Medelklassparen markerade familjesamhörighet och ägande genom att automatiskt sätta sig parvis: paret som ägde bilen fram och deras vänner därbak. Överklassparen slutligen behövde heller inte fundera: med en gest av artighet och en gentlemans komplimang på läpparna, bjöd bilens ägare sin väns hustru att sitta bredvid honom. De satte sig alltså korsvis som vid en middag, männen med varsin ”bordsdam”. Och givetvis höll de båda herrarna upp bildörren för damerna. Det är så man gör! För den som är uppvuxen i arbetarklass är det inte lika självklart att söka sig vidare till högre studier och det syns tydligt i statistiken: medelklassbarnen är överrepresenterade på landets högskolor. Då överförs klassmönster till nästa generation. Men det finns de som bryter mönstret, som byter klass. De gör en klassresa. En hel del svenskar från arbetarhem gjorde den resan under andra hälften av 1900-talet genom att skaffa sig en högre utbildning efter gymnasiet (Lisbeth Larsson, som du kunde läsa om på s. 67, är en av dem). Klassresan beskrivs ofta som att man hamnar i en annan värld, med helt andra regler. Det är ungefär som att byta religion: man måste samtidigt byta vanor, stil, värderingar och umgängeskrets. Eller som journalisten Alexandra Pascalidou uttrycker det: ”Klassresan är något av det slitsammaste som finns. Det är svårare att göra klassresan än att byta land”. Alexandra Pascalidou föddes med fel kön (flicka), fel etnicitet (mörkögd andragenerationsinvandrare) och fel klass (arbetarklass) men har trotsat barriärerna. På universitetet var hon ensam bland de blåögda

06-04-21 14.23.08


medelklassungdomarna. ”Jag har råpluggat och är ambitiös. Jag ger mig inte tio minuters frihet utan skriver artiklar, debatterar och föreläser om invandrarfrågor, feminism och rasism. Min bakgrund har blivit min styrka.” Alexandra Pascalidous föräldrar är grekiska invandrare, bosatta i Rinkeby. ”I den värld jag kommer ifrån får man ingen kunskap och inga kontakter gratis. En massa dörrar stängs framför näsan på dig och du måste sparka upp dem.” Anneli Jordahl är en journalist och författare som har gjort klassresan in i medelklassen, från ett arbetarhem till ett akademiskt yrke. Det är hon som har intervjuat Alexandra Pascalidou om klassperspektivet. Hon har också skrivit om sin och andras klassresa i boken Klass – är du fin nog? I avsnittet som följer berättar hon om en man från överklassen, David Lagercrantz, och jämför hans syn på livet med sin egen arbetarklassbakgrund.

J

ag hade noterat honom på kulturfester. Såg direkt hans överklassmidighet, när han hälsade så där självklart på folk. Alltid ett leende och blänk i stjärnögonen. Jag bestämde mig för att han var tillgjord, lite fjantig. Någonstans inom mig molade helt enkelt klasshatarnerven. Så hamnade vi bredvid varandra i vimlet på en förlagstillställning […] Tyckte han var överdrivet artig. Men det är jag ju själv uppfostrad att vara. Jag neg inför hög som låg, katt som hund, av ren reflex långt upp i tonåren. Arbetarklasservilitet: ”Ingen ska kunna klandra mina barn för dåligt uppförande”, tänkte mamma och var på den punkten ganska sträng mot mig och min bror. Men skillnaden är att jag hälsar mer skyggt och fumligt på folk än David Lagercrantz. Så stod vi i vimlet. Gentlemannamässigt hämtade han ett glas vin åt mig. Vi började prata om hur vi kände oss på kulturkalas och jag sade att jag i början var väldigt nervös när jag skulle tala med kulturpersonligheter. Ja, inte bara med dem, med vem som helst på den här typen av

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind131 131

Servilitet – underdånighet, överdriven ödmjukhet.

131

06-04-21 14.23.31


kalas. Jag förstod inte umgängeskoderna, kände mig stel, obildad och underlig. Fick aldrig fram de förlösande inledande fraserna. Lärde mig aldrig att konversera.

Men nu står hon här och konverserar den berömde Olof Lagercrantz son David, med mellannamnen Gunnar och Franciscus. Gunnar efter Gunnar Ekelöf, en av Sveriges största 1900-talspoeter och ofta gäst hemma hos Lagercrantz när David var liten. Franciscus efter den medeltida munken och poeten, som dyker upp i paradiset i Dantes Den gudomliga komedin. Olof Lagercrantz var expert på både Ekelöf och Dante och har skrivit böcker om dem. Ett finkulturellt arv gömmer sig i David Lagercrantz olika namn.

olof lagercrantz

– författare och journalist (1911–2002) med stort inflytande över svenskt kulturliv, bland annat som legendarisk kulturredaktör på Dagens Nyheter.

Bara det! Redan vid dopet blev han symboliskt en del av litteraturhistorien. Han har vuxit upp i en familj där föräldrarna vetat exakt vilka utbildningsvägar han ska gå för att komma dit han vill. De har vetat vilka kontakter han bör odla. Vilka böcker han ska läsa. Pappa har kunnat ge förmodligen detta lands mest kvalificerade textkritik. Framförallt har de kunnat visa på att allt detta är FULLT MÖJLIGT, ifall han vill. […] Till min häpnad säger han sig bli nervös av att träffa sådana som jag. Något i hans röst övertygar mig om att han är uppriktig. – Jo, jag kan känna avund inför dig. Inför någon som gått en lång väg och slagit sig till ett yrke. Instinktivt känner jag att du måste vara mer begåvad. För jag hade inte orkat göra den resan du har gjort.

Samtalet mellan Anneli Jordahl och David Lagercrantz fortsätter i flera dagar, på en sushiservering och hemma i hans vindsvåning på Södermalm i Stockholm. (Hans repliker är markerade med talstreck.)

handbok s. 264

När David Lagercrantz gick på Journalisthögskolan i början av 80-talet föll han i onåd hos kurskamraterna när han råkade använda ordet

132

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind132 132

06-04-21 14.23.33


interlokutör i en text. Några elever drev en kampanj som gick ut på att Lagercrantz inte hade där att göra för han ”föraktade folket”. – På skolan började jag för första gången förstå hur min bakgrund retade folk. Jag läste dubbelt då, läste också filosofi. Det förstod jag att jag aldrig skulle nämna för de andra. […] – I hela mitt liv har jag mött aggressioner för mitt namn, mitt utseende och mitt sätt. Är jag inte på min vakt och blir för verserad så blir alltid någon förbannad. Jag har lärt mig att klassbedöma mitt möte och lägga mig på den andres nivå. I min bakgrund är jag uppfostrad att inte vara förmer än någon annan. […] Du klassbedömer ett möte, sade du. På vilken nivå lägger du dig när du träffar mig? – Det är en annan sak. När jag träffar dig känner jag helt ärligt en instinkt av avundsjuka. Att du har hittat litteraturen på den goda rebellens sätt, att slänga sig över böcker för att andas frisk luft. Jag kommer från det tråkiga hållet: imperativet. Det blir en franskaläxa över litteraturen. […] Mitt liv har handlat oerhört mycket om att försöka dölja mitt ursprung, en medveten eller omedveten vilja till en klassresa nedåt. Varför ville du kliva ner? – Jag gick i vanliga skolor, i Blåkulla i Hagalund. Vi bodde i en villa vid Solna kyrka. Jag längtade efter att tillhöra ett gäng och försökte uppträda mer kaxigt. Kommer ihåg när någon frågade ”du heter Kenta va?” Då blev jag jättesmickrad. Jag var elva år och titHur bedömer man klass? tade upp mot de blå höghusen, att bo där blev för mig ett adelsmärke. Gjorde man det var man inte vek som jag. Jag känner avund mot den självklara tuffheten som jag sett hos en viss del av arbetarklassen.

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind133 133

Interlokutör – samtalspartner.

Verserad – artig och världsvan.

Imperativ – uppmaning, befallning.

133

06-04-21 14.23.36


Men är det verkligen eftersträvansvärt att tillhöra arbetarklassen? Anneli Jordahl känner inte igen sig i hans resonemang.

Den tuffheten har inte jag. Själv har jag utgått ifrån att det veka hos mig har med min klasstillhörighet att göra, att man försvagas av det dåliga självförtroendearvet. Jag var avundsjuk på kompisar från akademikerhem. När jag i tioårsåldern frågade mamma om det fanns något yrke där man kunde ligga på sängen och läsa böcker, såg hon kärleksfullt på mig och sade ”Nej Anneli, några sådana jobb finns inte”. Men idag har jag just det jobbet. Som litteraturkritiker ligger jag ofta i soffan och läser. Sushin serveras och jag klantar mig så att ätpinnarna sprätter iväg på golvet. David Lagercrantz blixtdyker under bordet och tar upp dem åt mig. Vi ser båda scenen som en illustration av vårt samtal och skrattar. – Pappa Olof lärde mig att alltid ta upp det som kvinnor tappar. Det är det paradoxala: genom att tjäna, till exempel att hålla upp dörren, får man ett överläge. Artigheten sitter i ryggmärgen. Kommer en kvinna in i rummet har jag lärt mig att man reser sig. Så gör man alltid på vissa ställen i USA och då ska kvinnan säga ”Oh, no, sit down!”, varvid mannen sätter sig och ritualen är klar. Men här i Sverige skapar det oftast förvirring när jag reser mig. Jag förblir stående eftersom kvinnan inte säger något. Folk tittar på mig som om jag vore galen. Så det kan bli lika fel att följa etiketten i vissa sammanhang som det är att vara ovetande om den? – Ja, ibland vet man inte var gränsen går som när man befinner sig på ett visst avstånd. I Malmö kom en gammal dam gående på gågatan och tappade något. Jag reagerade instinktivt: gammal dam, trött och rusade mot henne. Hon blev givetvis livrädd och slog mig med paraplyt. […] Hur visar du artighet i ett middagssällskap? – Det är förmodligen en kulturell lek att hela tiden vinkla över ämnet till någon annan när man sitter och pratar. Den artige och belevade får andra att prata. Vad ska det tjäna till? – Det är så att alla trivs bäst när de talar om sig själva. Ska man vara den goda värden eller värdinnan så ska man få folk att leva. Så lyder etiketten.

Paradoxal – självmotsägande.

Belevad – som en gentleman.

134

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind134 134

06-04-21 14.23.51


Kan du reta dig på underklassig stil? När folk inte begriper hur man hälsar ordentligt? – Jag känner mig gammal inför ungdomar som saknar självklart vett. Sedan kan jag känna mig fysiskt rädd. Jag är inte den som slåss och där finns min skräck för det proletära. […] Kunde du diskutera ditt skrivande med din pappa? – Ja, vi hade det bra på den punkten. Jag läste hans manus redan i gymnasiet. Jag vet inte om jag bidrog med något, men han fick mig att känna att jag gjorde det. Lärde du dig allt om Strindberg, Proust och Dante av bara farten när pappa skrev sina böcker? – Jag har fått ovanligt mycket gratis. Jag kunde tidigt låta spränglärd och hade kvalificerade åsikter om böcker som jag inte hade läst. Med lätthet och frejdighet kunde jag avfärda fina författare. Just det där är jag fruktansvärt avundsjuk på! – I mitt hem refererade man mer till litteraturen än till livet. Det har jag i mig. Hur var han mot dig när du växte upp? – Min favoritbild av pappa var när han körde mig till fotbollen när jag spelade för AIK. Min far ställde sig vid sidan av planen och gick fram och tillbaka och muttrade under hela träningspasset. På vägen hem frågade jag vad han gjorde. Jo, förstår du, sade han, jag har aldrig hunnit repetera hela Sven Dufva. Det var alltså Fänrik Ståls sägner som han tränade på under min fotbollsträning. […] Går det att beskriva den språkkultur du kommer ifrån? – Överklassen talar i understatements. Man säger treeevligt! och det betyder egentligen din dumma jävel. Det kan jag känna igen, att jag har svårt att vara rak. Jag var van vid kritik inlindad i beröm. När min far sade ”utmärkt” hörde jag på tonfallet att det var jävligt dåligt. […] Vilka kulturintressen har du? – Jag har varit galen i fotboll. Det tog mig 37 år att våga stå för det jag tycker om. Våga vara dubbel, bodybuilding och Hamsun. Teater tycker jag är tråkigt, men har inte fått säga det på grund av min syster Marika. Det är en bra sinnebild för förljugenheten som ibland finns i kulturen. anneli jordahl Klass – är du fin nog?

Proletär – från arbetarklassen.

Frejdighet – oräddhet.

fänrik ståls sägner – johan ludvig runebergs (1804–1877) hjältehyllande, nationalistiska versberättelse om kriget 1808–1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Eposet inleds med dikten ”Vårt land” som blev Finlands nationalsång.

Understatement – underdrift.

knut hamsun (1859–1952) – norsk nobelpristagare i litteratur.

marika lagercrantz (f.1954) – skådespelerska.

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind135 135

135

06-04-21 14.23.53


1. Arbetarklassflickan Anneli Jordahl och överklasspojken David Lagercrantz erkänner att de känner avund gentemot varandra. Vad är de avundsjuka på? 2. ”I min bakgrund är jag uppfostrad att inte vara förmer än någon annan.” Hur väl lyckas David Lagercrantz dölja att han tycker sig tillhöra en finare klass? 3. Som 11-åring känner David Lagercrantz längtan efter att bo i ett vanligt hyreshus. Varför i all världen då? Och varför ville han heta ”Kenta”? 4. David Lagercrantz växte upp i en miljö där båda föräldrarna läste mycket och där pappa var en känd skribent. I den miljön kunde han få ”förmodligen detta lands mest avancerade textkritik”, hans pappa var en perfekt coach. Anneli Jordahl växte upp i ett arbetarhem där föräldrarna inte ens kände till att det finns sådana yrken som litteraturkritiker. Vilken betydelse tror du det har om man växer upp i ett akademikerhem jämfört med ett arbetarhem? Visar det sig i betygen? I fritidsintressena? I framtidsplanerna? I personligheten? I språket?

Öppna texten

1. Stackars rika pojke David Lagercrantz beskriver hur han blir mobbad på grund av sin överklasstil, sitt snygga utseende och sitt självklara sätt att använda fina ord. Andra kändisar valsar omkring på löpsedlarna och får sitt privatliv utfläkt offentligt – en sorts mobbning det också. Diskutera om man ska se lika allvarligt på mobbningen av en framgångsrik person som på annan mobbning. Jämför med hur Astrid Trotzig blev retad för sitt asiatiska utseende (s. 126).

Din tur

2. Gentlemannens guide till överläge Läs igenom textutdraget om David Lagercrantz igen och notera vilka stilråd han ger. Genom att tjäna andra får man underligt nog ett överläge, konstaterar han. Diskutera i grupp varför män kan få ett överläge gentemot kvinnor genom att hålla upp dörren för dem. Fundera sedan ut en liten pjäs på två minuter, t.ex. ett möte mellan två eller tre personer, som ni spelar upp inför kompisarna i två versioner. Först gör ni scenen i arbetarklassmiljö, sedan samma sak gestaltat hos överklassen. Tänk på den dramaturgiska modellen!

handbok s. 248

136

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind136 136

06-04-21 14.23.55


lästips!

3. Avskaffat klassamhälle? På 60-talet var optimismen stor och framstegen tycktes alla peka i rätt riktning. Olof Palme, som var utbildningsminister innan han blev statsminister, sa 1968 så här: ”Skolan är och förblir en nyckel till att avskaffa klassamhället.” Idag vet vi att hans förhoppningar delvis slog fel. Begåvade arbetarbarn söker sällan till högskola, medan universiteten dignar av medelklassbarn med rejäla luckor i både kunskap och motivation. En utbredd uppfattning hos föräldrar som inte själva läste vidare efter skolan, är att högskolestudier kräver toppintelligens: ”Det är för svårt, det är nog inget för mig.” Den uppfattningen fortplantas i familjen. Skolan lyckas inte ändra på det. Skriv en artikel där du funderar kring orsakerna till den här ”sociala snedrekryteringen” och föreslår åtgärder. Använd omkring 400 ord. Tänk särskilt på att väcka intresse i inledningen (kanske genom en provocerande formulering) och att dra ihop dina tankar i slutet.

Rött och svart av Stendhal, Fröken Julie av Strindberg, Nässlorna blomma av Harry Martinson.

handbok s. 273

Maria Bonnevie och Mikael Persbrandt i Fröken Julie på Dramaten.

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind137 137

kapitel 3 Läsare utan gränser

137

06-04-21 14.25.02


Fallet från högsta våningen Under hundratals år har människor i vår del av världen levt i en tydlig och ofrånkomlig samhällspyramid. De flesta har stretat på i pyramidens breda bas under knapra villkor, regerade av präster och adelsmän. Allra överst satt kungen. Men också han var en dödlig människa. Sist i detta kapitel om gränser ska du få möta en 1700talskung som störtar från toppen till botten under loppet av en enda mening, i Ernst Brunners roman Fukta din aska.

utan att en gång under sina 36 år som medregent ha yttrat ett ord på svenska språket störtade Fredrik I i en blödning från tronen, restes djupt medvetslös med snarkande andning upp på benen av gunstlingar, mätresser, dryckeslag, stod styvt en stund på nedböjd tåspets med hängande, dreglande mungipa, fick slemstockning och föll så slutligen död ned, föll ur sin generalissimusvärdighet, sitt sedeslösa leverne, ur sin själslättja, sin moraliska slöhet, sin försimpling, ur sin hessiska tyska och då kroppen burits i kortege ur Kungshuset på Riddarholmen och fått sin sarkofag placerad invid svågern Karl XII:s, utbröt mitt emot riksrådet Höpken i förfärlig storm den våldsammaste av eldsvådor så att 211 hus på Nedre Norrmalm ödelades, Klara kyrka sammanstörtade, Drottninggatan gräsligt tilltygades och de eldmoln med gnistregn som drev över Riddarfjärden antände även malmen väster om Maria och förödde träbebyggelsen på Mullvadsberget, svepte över Åkermyran tills den stannade mätt och slickade Dantobommen.

Gunstling – favorit. Mätress – älskarinna. Sedeslös – omoralisk.

1. 2. 3. 4.

Vad dör Fredrik I av? Vilka människor omger honom i dödsögonblicket? Hur har han levt sitt liv? Vad menar Ernst Brunner med ”generalissimusvärdighet”?

Öppna texten

138

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind138 138

06-04-21 14.25.46


handbok s. 271 s. 251

Vid det här laget har du säkert förstått att alla grupper vid närmare beskådande faller sönder i ett antal väldigt olika individer och att gränser mellan människor därför alltid kan ifrågasättas. Det är precis vad du ska göra nu. Du ska skriva en debattartikel (500–700 ord) eller ett manus till ett muntligt anförande (runt 5 minuter). Din uppgift är att argumentera, alltså bestämma dig för en tes och med hjälp av olika argument övertyga läsaren/ åhöraren om den. Argumenten kan bestå av egna eller andras exempel, fakta, siffror och statistik eller helt enkelt logiska, förnuftiga tankar. Du bestämmer själv vilka gränser du vill ta upp men din tes ska handla om gränsernas upphävande. Antingen argumenterar du för att vi ska sluta placera varandra på olika sidor om gränser eller också hävdar du att vi redan lever i en gränslös värld. Peka då på hur utjämnat samhället blivit, hur jämlika chanser vi ändå har att förverkliga oss nu jämfört med tidigare: män och kvinnor, unga och äldre, invandrare och infödda, arbetarklass, medelklass och överklass.

kapitel 3 Läsare utan gränser

Kap 03_LaŴsare utan graŴnser.ind139 139

u p p d r a g 139

06-04-21 14.25.48


Känslan för ord

Känslan för ord

Vet du vilka gränser du har lust att överträda? Har du full koll på dina sinnesupplevelser?

pia cederholm anders danell

Vilka känslor inom dig är starkast – just nu? Den här läroboken i Svenska A tar dig till gränsen för vad du vet och utmanar dig att utvecklas ännu längre. Texterna, bilderna och uppgifterna vill få dig att vidga blicken inåt till dina tankar, till människor runt omkring dig och ut i världen. Du får möjlighet att använda alla dina sinnen och hela din språkförmåga. Du får hitta alla svaren själv. Och mest av allt: du får träna upp din egen känsla, känslan för ord.

Känslan för ord Svenska A pia cederholm anders danell

ISBN 978-91-40-64671-2


9789140646712