Page 1


avalda_En dag till skaĚˆnks_9789100.indd 2

10-06-29 15.34.57


Jag hade inte ens hunnit sätta mig, utan hade ena skinkan i luften och handen på bildörren, när min svägerska gick till attack: – Men herregud … Hörde du inte när vi tutade? Vi har ju stått här i tio minuter! – Hej, svarar jag. Min bror hade vänt sig om. En liten blinkning. – Allt väl, snygging? – Jadå. – Vill du att jag lägger dina grejer i bagageutrymmet? – Nej tack. Jag har bara den här lilla väskan och sen min klänning … Jag lägger den på hyllan här bak. – Är det där din klänning? rynkar hon ögonbrynen och pekar på den hoprullade tygtrasan i mitt knä. – Ja.

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 5

5

10-06-29 15.34.57


– Vad … Vad är det för någonting? – En sari. – Där ser man … – Nej, det ser man inte än, påpekade jag snällt för henne, det ser du först när jag sätter den på mig. En liten grimas. – Kan vi åka nu? slänger min bror ur sig. – Ja. Eller, nej … Kan du stanna till hos araben längst ner på gatan, jag måste ha en grej … Min svägerska suckar. – Vad är det du behöver nu då? – Hårborttagningskräm. – Och det köper du hos araben? – Javisst, jag köper ju allt hos Rachidgubben … Allt, allt, allt! Hon tror mig inte. – Har du det du ska? Kan vi åka nu? – Ja. – Ska du inte ha bältet på dig? – Nej. – Varför ska du inte ha bältet på dig? – Klaustrofobi, svarar jag.

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 6

6

10-06-29 15.34.57


Och innan hon börjar dra sin klagovisa om transplantat som dör och om rehabiliteringskliniker för trafikskadade tillägger jag: – Och så ska jag sova lite. Jag är helt slut. Min bror ler. – Har du precis klivit upp? – Jag gick aldrig och la mig, preciserar jag med en gäspning. Vilket förstås inte är sant. Jag har sovit några timmar. Men det var för att reta min svägerska. Det slog förövrigt inte fel. Och det är det som jag gillar med henne: det slår aldrig fel. – Var höll du hus den här gången då? mäler hon och himlar med ögonen. – Hemma hos mig. – Festade du? – Nej, jag spelade kort. – Kort?! – Ja. Poker. Hon skakar på huvudet. Fast bara lite. Det ligger nyfönat hår i luften.

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 7

7

10-06-29 15.34.57


– Hur mycket förlorade du? roar sig min bror. – Inget. Den här gången vann jag. Öronbedövande tystnad. – Kan man få veta hur mycket? måste hon till slut fråga och rättar samtidigt till sina Persol. – Tretusen. – Tretusen! Tretusen vadå? – Tja … euro, svarade jag blåögt, man ska väl ändå inte hålla på och krångla med rubel … Jag flinade och kurade ihop mig. Nu hade kära lilla Carine fått vatten på sin kvarn för resten av resan … Jag hörde hur kugghjulen i hennes hjärna sattes i rörelse: »Tretusen euro … klickeklickeklickeklick … Hur mycket torrschampo och värktabletter var hon tvungen att sälja för att få ihop tretusen euro?… klickeklickeklickeklick … Plus omkostnaderna, plus den kommunala företagsskatten, plus kommunalskatten, plus hyreskontraktet och minus momsen … Hur många gånger

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 8

8

10-06-29 15.34.57


måste hon egentligen dra på den vita rocken för att få ihop tretusen euro netto? Och så värnskatten … Jag sätter in åtta och får behålla två … Och den betalda semestern … blir tio som jag multiplicerar med tre … klickeklicke­klick …« Ja. Jag flinade. Vaggad av deras spinnande sedan kurade jag där med näsan nerkörd i armvecket och benen uppdragna under hakan. Jag var ganska stolt över mig själv, för min svägerska är en historia för sig. Min svägerska Carine har läst farmaci men vill helst att man säger medicin, hon är alltså farmaceut men vill helst att man säger apotekare, hon har alltså ett apotek men vill helst att man säger officin. Hon gillar att beklaga sig över bokföringen lagom till efterrätten och går omkring i en läkarrock som är knäppt ända upp till hakan och har en strykbar etikett där hennes namn står skrivet mellan två kaducéer i blått. Nuförtiden säljer hon främst karotenkapslar och krämer som ska ge fastare rumpa för det tjänar man mest pengar på, men säger hellre

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 9

9

10-06-29 15.34.57


att hon har optimerat den paramedicinska sektorn. Min svägerska Carine är ganska så förutsägbar. När min syster Lola och jag fick veta att vi hade sån himla tur att vi hade fått en antirynkleverantör, Cliniquerepresentant och Guerlainåterförsäljare i familjen, slängde vi oss om halsen på henne som små hundvalpar. Ojojoj! Snacka om att hon blev uppvaktad den där första gången! Vi lovade att från och med då alltid handla hos henne och vi var till och med beredda att kalla henne för doktor eller professor Lariot-Molinoux bara för att hon skulle få ett gott öga till oss. Vi var beredda att ta pendeltåget och åka ut till henne! Och det säger en hel del om Lola och jag tar pendeln ända ut till Poissy. Vi som mår dåligt bara vi hamnar på andra sidan ringleden runt Paris … Men vi behövde inte åka ända dit ut, för när den första söndagslunchen var över haffade hon tag i oss, sänkte blicken och sa i förtroende: »Vet ni … eh … Jag kan ju inte ge er någon rabatt för … eh … Om jag börjar med er, då …

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 10

10

10-06-29 15.34.57


ja ni fattar ju … då skulle jag ju … ja då vet man ju inte var det slutar, eller hur?« »Inte ens lite, lite grann?« hade Lola protesterat med ett skratt, »inte ens några prover?« »Jodå …« hade hon svarat och dragit en lättnadens suck, »jovisst, prover, jovisst. Inga problem.« Och när hon gick därifrån med ett riktigt fast grepp om handen på vår bror för att han inte skulle försvinna, muttlade Lola som stod och kastade slängkyssar efter dem från balkongen: »Hon kan ta sina prover och stoppa upp dem på ett visst ställe …« Jag kunde inte ha sagt det bättre själv och så skakade vi duken och pratade om annat. Nu gillar vi att driva henne till vansinne med sånt där. Varenda gång vi träffas berättar jag för henne om min kompis Sandrine som är flygvärdinna och om rabatterna som hon kan fixa åt oss tack vare duty-freen. Exempel: – Jo du, Carine … Säg ett pris på Exfoliant Double Générateur d’Azote med vitamin B12 från Estée Lauder.

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 11

11

10-06-29 15.34.57


Då tar hon sig en rejäl funderare, vår egen lilla Carine. Hon koncentrerar sig, blundar, tänker på sin datalista, räknar på sin marginal, drar bort skatterna, och slänger till slut ur sig: – Fyrtiofem? Jag vänder mig mot Lola: – Minns du vad du betalade för den? – Hm … va? Vad pratar ni om? – Din Exfoliant Double Générateur d’Azote med vitamin B12 från Estée Lauder som Sandrine hade med sig åt dig häromdagen? – Ja vad är det med den? – Hur mycket betalade du för den? – Oj oj … Vilka frågor du ställer … Runt tjugo euro, tror jag … Carine säger efter och kvävs nästan på kuppen: – Tjugo euro! För E-D-G-A med vitamin B12 från Lauder! Är du säker på det? – Jag tror det … – Nej, för det priset måste det faktiskt vara en piratkopia! Sorry, men ni har blivit lurade tjejer … De har hällt Niveakräm i en fejkflaska, den saken är solklar. Jag är ledsen att behöva tala om det, brer hon triumferande på, men er

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 12

12

10-06-29 15.34.57


kräm är bara smörja! Ren smörja! Lola tar till en nedslagen min: – Är du säker? – Heeeeelt säker. Jag vet ju faktiskt vad tillverkningen kostar! De använder bara essentiella oljor hos Lau… Det är i just det ögonblicket som jag vänder mig mot min syster och frågar: – Har du inte med dig den? – Vilken då? – Krämen, förstås … – Nej, det tror jag inte … Jomen! Kanske … Vänta så ska jag kolla i väskan. Hon kommer tillbaka med sin flaska och räcker över den till experten. Som genast tar på sig läsglasögonen och synar det brottsliga föremålet i sömmarna. Vi betraktar henne under tystnad, hänger vid hennes läppar och känner hur ångesten kryper i oss. – Nå, doktorn? vågar sig Lola på att säga. – Jodå, jodå, visst är det Lauder … Jag känner igen doften … Och konsistensen också … Lauders kräm har ju en väldigt speciell konsistens. Det är inte klokt … Hur

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 13

13

10-06-29 15.34.57


mycket var det du sa att du hade betalat för den? Tjugo euro? Det är inte klokt, suckar Carine och stoppar ner glasögonen i etuiet, etuiet i kuvertväskan från Biotherm och kuvertväskan från Biotherm i väskan från Tod’s. Det är inte klokt … På den nivån är det ju självkostnadspris. Hur är det tänkt att man ska kunna klara sig om de förstör marknaden på det sättet? Det är ju oschyst konkurrens. Det är precis vad det är. Det är … Det finns ju ingen marginal kvar då, de … Det är ingen ordning alls. Jag blir faktiskt deprimerad … Och försjunken i avgrundsdjupt grubbel tröstar hon sig med att länge sitta och röra runt det sockerfria sockret i det koffeinfria kaffet. Det svåraste då är att hålla huvudet kallt ända tills vi kommer ut i köket, men när vi äntligen är där börjar vi klucka som brunstiga kalkoner. Om mamma råkar gå förbi blir hon bedrövad: »Tänk vad ni två kan vara futtiga …« och Lola svarar stött: »Eh … ursäkta … Den här skiten kostade mig faktiskt sjuttiotvå jävla euro«, sen brister det igen och vi står där över diskmaskinen och vrider oss av skratt.

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 14

14

10-06-29 15.34.58


– Vad bra då, nu när du vann så mycket i natt kan du ju vara med och dela på bensinkostnaden för en gångs skull … – Den OCH vägtullen, säger jag och gnuggar mig på näsan. Jag kan inte se det, men jag kan ana mig till hennes lilla belåtna leende och händerna som ligger platt på de hopträngda knäna. Jag vickar åt sidan och drar fram en stor sedel ur jeansen. – Lägg av, säger min bror. Hon piper: – Nämen, eh … Men Simon, jag förstår inte varf… – Lägg av sa jag, upprepar min bror utan att höja tonläget. Hon öppnar munnen, stänger den, vrider lite på sig, öppnar munnen igen, dammar av sig på låret, fingrar på safiren, vrider den rätt, granskar naglarna, är på väg att säga någ… håller efter moget övervägande tyst. Det är en fnurra på tråden. Om hon håller tru­ ten betyder det att de har grälat. Om hon håller truten betyder det att min bror har höjt rösten.

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 15

15

10-06-29 15.34.58


Det händer så sällan … Min bror blir aldrig irriterad, talar aldrig illa om någon, vet inte vad illvilja är och dömer inte sin nästa. Min bror kommer från en annan planet. Från Venus kanske … Vi avgudar honom. Vi frågar: »Men hur bär du dig åt för att hålla dig så där lugn?« Han rycker på axlarna: »Jag vet inte.« Vi frågar en gång till: »Känner du aldrig för att släppa loss litegrann? Säga saker som är riktigt taskiga, riktigt låga?« »Men det har jag ju er till, pangpinglor där …« svarar han med ett änglalikt leende. Ja, vi avgudar honom. Alla avgudar honom förresten. Våra daddor, hans fröknar, lärarna, hans kollegor, hans grannar … Alla. När Lola och jag var små och låg utslagna på heltäckningsmattan i hans rum och lyssnade på hans skivor och knyckte karameller av honom medan han gjorde våra läxor, roade vi oss med att fantisera om framtiden. Honom spådde vi:

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 16

16

10-06-29 15.34.58


»Du är ju så himlans snäll så dig kommer bergis någon riktig skitapa att slå klorna i.« Bingo. Jag kan mycket väl tänka mig varför de har grälat. Det är antagligen på grund av mig. Jag skulle kunna återge deras samtal på sucken när. Igår eftermiddag frågade jag min bror om jag kunde få åka med honom. »Vilken fråga …« sa han sårat men snällt i telefon. Sen måste hon ha fått sitt vanliga utbrott, då blev de ju tvungna att ta en lång omväg. Min bror ryckte säkert på axlarna och hon körde väl ett varv till. »Johodu älskling … ska man till Limousin … är det väl inte direkt en genväg att åka över Place Clichy så vitt jag vet …« Han blev tvungen att göra våld på sig för att verka orubblig, de var osams när de gick och la sig och hon sov på hotell Baken Till. Hon var på dåligt humör när hon gick upp. Hon tjatade vidare där hon satt med sitt ekologiska kaffesurrogat: »Din slöa syster skulle faktiskt kunna

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 17

17

10-06-29 15.34.58


pallra sig ur sängen och åka hit ut … Ärligt talat så jobbar hon väl inte direkt ihjäl sig, va?« Han gav inte svar på tal. Han studerade kartan. Hon gick in och surade på sitt Kaufman & Broad-badrum (jag minns första gången vi var där och hälsade på … Hon virvlade omkring bland sina gröna växter med någon sorts malvafärgad muslinsjal runt halsen och redogjorde för sitt slott som en annan Marie Antoinette och kuttrade fram: »Här har vi köket … funktionellt. Här har vi matsalen … gemytlig. Här har vi vardagsrummet … flexibelt. Här har vi Léos rum … lekanpassat. Här har vi tvättstugan … oumbärlig. Här har vi badrummet … dubbelt. Här har vi vårt sovrum … ljust. Här har vi …« Det kändes som om hon ville sälja huset till oss. Simon följde oss till stationen sen och just när vi skulle skiljas sa vi än en gång: »Det är ett fint hus du har …« »Ja, det är funktionellt«, upprepade han och nickade. Varken Lola, Vincent eller jag fick ur oss ett enda ord på tillbakavägen. Alla var lite ledsna och satt i sin egen lilla värld, vi funderade väl förmodligen på samma sak. Att vi hade förlorat vår storebror

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 18

18

10-06-29 15.34.58


och att livet skulle bli bra mycket svårare utan honom …), sen tittade hon säkert på klockan minst tio gånger på vägen mellan deras hem och min gata, kved till vid varenda trafikljus, och när hon till slut tutade – för det var hon som tutade, det är jag säker på – så hörde jag dem inte. Eländes eländes elände. Jag är ledsen att jag utsätter dig för allt det där, Simon … Nästa gång ska jag se till att ordna saker och ting på ett annat sätt, det lovar jag dig. Jag ska stå mer på egna ben. Jag ska gå och lägga mig i tid. Jag ska ha slutat dricka. Jag ska inte spela kort. Nästa gång ska jag ha stadgat mig vet du … Johodå. Jag ska hitta en. En snäll kille. En vit en. En utan syskon. En som har körkort och en Toyota som går på raps. Jag ska få tag i en som jobbar på Posten för att hans pappa jobbar på Posten och som avverkar sina tjugonio timmar utan att bli sjuk. Och ickerökare ska han vara. Jag

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 19

19

10-06-29 15.34.58


var noga med det när jag registrerade mig på Meetic. Tror du mig inte? Vänta bara ska du få se. Varför asgarvar du, din idiot? Då kommer jag ju att sluta störa dig på lördagsmorgnarna och tigga lift ut på landet. Jag säger bara till min puttesnuttelutt på postverket: »Hoho! Puttesnuttelutt! Kör du mig till min kusins bröllop med din tjusiga GPS som till och med funkar på Korsika och i Frankrikes utomeuropeiska departement och territorier?« och tjoho! så är den saken fixad. Och varför fånskrattar du nu då? Tror du inte att jag är tillräckligt smart för att göra som andra? Få tag i en gullig kille med laglydig reflexväst och klisterdekal från töntnöjesparken Nigloland? En fästman som jag springer och köper H&M-kalsonger åt på lunchen? Åh ja … Blotta tanken gör mig upphetsad … En trevlig typ. Fyrkantig. Okomplicerad. Försedd med batterier och sparbanksbok. Och som aldrig retar upp sig. Och som inte har någonting annat i huvudet än att jämföra priserna ute i hyllorna med dem i katalogen och som säger: »Ingen idé att försöka påstå något annat älskling, det är faktiskt servicen som är skillnaden

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 20

20

10-06-29 15.34.58


mellan Castorama och Leroy Merlin …« Och så ska vi alltid ta källaringången så att vi inte smutsar ner i hallen. Och så ska vi ställa skorna nedanför trappan så att vi inte smutsar ner i den. Och så ska vi vara goda vänner med grannarna som ska vara jätte­trevliga. Och så ska vi ha en riktigt rejäl grill och det är ju tur för barnen för då blir småhusområdet väldigt tryggt som min svägerska säger och så … Ack lycka. Det var för hemskt. Jag somnade.

Jag kvicknade till på en mackparkering i när­ heten av Orléans. Helt borta. Yr i skallen och dräglande. Jag hade svårt att få upp ögonen och håret kändes märkligt tungt. Jag petade faktiskt på det för att kolla om det verkligen var hår.

avalda_En dag till skänks_9789100.indd 21

21

10-06-29 15.34.58

9789100124571  

Jag hade inte ens hunnit sätta mig, utan hade ena skinkan i luften och handen på bildörren, när min svägerska gick till attack: – Men herreg...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you