Som svar på ett par försiktiga frågor förklarade servitrisen Maybelle sin egendomliga fadäs. Polisen hade funnit kroppen efter hennes enda barnbarn, en pojke som hon hade tagit hand om efter att hans pappa dött i spillrorna av World Trade Center nio år tidigare, då pojken var sex år gammal. Polisen hade förklarat dödsorsaken som rättsläkaren konstaterat och upplyst henne om att liket fanns på stadens bårhus där det kunde hämtas. Så kom det sig att hustrun till USA:s president och en gammal servitris, båda ättlingar till slavar, tröstade varandra i ett serveringsrum medan krigsveteranernas drivande krafter konverserade stelt över soppan och krutongerna några meter bort. Ingenting mer sades om saken under måltiden och det var först när presidenten tog av sig sin smoking i sitt privata rum två timmar senare som han ställde den uppenbara frågan. Fem timmar därefter, i sovrummets dunkel där bara en strimma ljus från det ständiga skenet över staden Washington sipprade in genom den skottsäkra fönsterrutan och gardinen, blev presidentens hustru medveten om att mannen intill henne inte sov. Presidenten hade till stor del vuxit upp hos sin mormor, så relationen mellan en pojke och hans mormor var för honom både välkänd och ytterst betydelsefull. Så trots att han hade för vana att stiga upp tidigt och utföra rigorösa gymnastiska övningar för att hålla sig i form, kunde han nu inte sova. Han låg där i mörkret och funderade. Han hade redan bestämt att femtonåringen, vem han än var, inte skulle läggas i en fattigmansgrav utan få en anständig begravning vid en ordentlig kyrkogård. Men han var förbryllad över dödsorsaken hos en så ung människa som kom från ett fattigt men ändå respektabelt hem. 17
Forsyth_KobranCS4.indd 17
2011-05-20 14.17