Page 1

NICOLAS JACQUEMOT OM RELATIONEN EFTER RELATIONEN

VAD HAR DU FÖR RELATION TILL DITT EX?

NICOLAS JACQUEMOT är etnolog med

vidareutbildning i psykologi och sexologi. Han har en bakgrund som beteendevetare vid Huddinge sjukhus och som kommunikationsrådgivare. Han har skrivit flera böcker om kärlek och relationer. DU OCH DITT EX är hans tolfte bok.

Alla som har haft mer än ett kärleksförhållande har också ett ex. Vissa har några få, andra har många. En del har ingen kontakt alls med sina före detta, andra har det regelbundet; på grund av vänskap, gemensamma barn, gemensamma vänner, av ren plikt eller för att man inte kan klippa banden fastän man vill. Kanske har ens ex svårt att släppa taget eller så är det man själv som ältar och inte kan gå vidare. Oavsett vilket kan det vara komplicerat, ibland helt omöjligt. Den här boken handlar om relationen till sin före detta – hur den var, är och framför allt: hur den kan bli. Ett fyrtiotal personer intervjuas i boken och berättar hur det känns när den mest intensiva sorgen, ilskan, saknaden, skulden och hämndbegäret har lagt sig. En rad experter som sexologer, psykologer och familjeterapeuter kommer också till tals och ger handfasta råd och tips. Det finns inga enkla svar. Och det finns inga enkla lösningar som gäller för alla. Men den här boken kan hjälpa oss att finna våra egna svar.

LISA, 39 år, lärare »Vi fortsatte att bo ihop efter beslutet att skiljas. Först hade vi varsitt sovrum, sedan bodde vi i lägenheten varannan vecka, med vår son. Det var fruktansvärt. Jag kände mig rotlös, hemlös. Jag minns allt från den här tiden som ett töcken. Jag rasade i vikt och såg ut som ett vrak. Egentligen var det först då jag fick nycklar till en egen lägenhet som jag kunde vända blad. Då hade det gått ett halvår sedan vi beslutat att skilja oss. Efter ytterligare ett halvår kände jag att jag hade lämnat den största krisen och sorgen bakom mig. Gradvis började jag förstå det som skett och vad som brustit i vår relation.«

DU OCH DITT EX

FÖRFATTARFOTO: ANNA-LENA AHLSTRÖM OMSLAG: JENS MAGNUSSON OMSLAGSBILD: DIGITAL VISION

NICOLAS JACQUEMOT Du och ditt ex_nyttformat.indd 1

11-06-22 13.37.37


INNEHÅLL

Alla har ett ex 9 Separationens psykologi 15 Familjeterapeuten 41 Marie: »Han vill inte att jag ska vara lycklig« Skilsmässoadvokaten 63 Sexologen 75 Daniel: »Mitt ex är min drömkvinna« 91 Svårigheter i vardagen 103 Vänskap med exet 139 Separationer och barn 167 Slutord 187 Bilagor 190 Litteratur 195 Tidningsartiklar 198

Du och ditt ex.indd 7

51

2011-06-13 14.48


ALLA HAR ETT EX En ljummen sommarkväll sitter jag tillsammans med vänner och bekanta på en lägenhetsbalkong i södra Stockholm. Det är rosémingel och folk är på gott humör. De småpratar och glider in och ut ur samtalet, precis som sig bör på den här sortens bjudning. Det är lättsamt och uppsluppet. »Vad skriver du på för bok nu?« frågar någon mig. »Ehh …« Jag tvekar lite innan jag svarar. Krascha­ de kärleksrelationer brukar inte vara det bästa sam­ talsämnet på en trevlighetstillställning. Men sedan berättar jag om den här boken, att jag tänker skriva om relationen efter relationen. Det dröjer inte länge förrän diskussionen är i full gång. Ämnet är tydligen sprängstoff. »Spännande!« tycker någon. »Va! Varför ska du skriva en sån bok?« säger en 9

Du och ditt ex.indd 9

2011-06-13 14.48


annan, nästan lite upprört. »För att jag tycker att det är viktigt«, säger jag, »i synnerhet om man har barn tillsammans.« »Ja, men det är väl ändå den enda anledningen att upprätthålla en relation«, svarar samma person. »Är det?« säger någon annan. »Är det inte kons­ tigare att inte ha en god relation om man har spen­ derat en massa år av sitt liv tillsammans.« »Jo, men man behöver väl inte umgås för det«, inflikar en annan. »Varför inte det? Jag umgås med mitt ex. Han är en av mina allra bästa vänner«, hörs nu någon säga i bakgrunden. »Jag skulle inte vilja att min kille umgicks med sitt ex i alla fall«, säger en kvinna. »Och jag vill verkligen inte umgås med min egen före detta. Vi är liksom inte ovänner, men att umgås skulle kännas helt sjukt.« »Ja, för min del är det så att om man inte är till­ sammans längre så vill jag inte ha den personen i mitt liv överhuvudtaget«, säger en annan kvinna. »Det är kärlek eller ingenting alls.« »För mig låter ett sånt resonemang jättekons­ tigt«, säger nu en person som anslutit sig till sam­ talet. »Bara för att man inte längre är tillsammans behöver man väl inte radera ut den andre ur sitt liv helt. Man kanske tycker om varandra, men på ett helt annat vis än som älskande.« »Men allt handlar väl om varför relationen tog 10

Du och ditt ex.indd 10

2011-06-13 14.48


slut!« hörs en man säga, och så glider samtalet istäl­ let in på otrohet och andra svek. En inte helt ovik­ tig poäng. För några år sedan, under arbetet med min bok Där gräset är grönare – en studie i otro­ het, träffade jag nämligen många som abrupt ryckts ur tvåsamhetens trygga famn då det uppdagats att partnern, eller de själva, fallit för någon annan. Det första man tänker på efter det är knappast att »vara vänner« eller att »ha en fungerande relation«. Diskussionen fortgår en lång stund. Själv vet jag inte riktigt vad jag tycker, det är ju uppenbart att det inte finns några enkla svar, men jag kastar ut lite frågor då och då och nöjer mig med att jag uppen­ barligen har ringat in ett ämne som engagerar och berör. För är det något som är tydligt så är det att ex – och relationen till dem – väcker känslor. Den här boken har växt fram ur flera års fundering­ ar kring varför och hur kärleksrelationer avslutas. Och inte minst: om vad som händer efteråt. Vissa par vill aldrig se varandra igen. Andra håller – el­ ler tvingas hålla – kontakten, men grälar mest hela tiden. En del utvecklar en vänskap till sitt ex; ibland blir denna vänskap till och med djupare och star­ kare än vad kärleksrelationen en gång var. Hur kan det komma sig? Hur lyckas man med det? Och är det verkligen alltid bra att vara god vän med sitt ex? 11

Du och ditt ex.indd 11

2011-06-13 14.48


Nästan vartannat äktenskap slutar i skilsmässa och antalet skilsmässor i Sverige har ökat flera år i rad enligt Statistiska centralbyrån. Ungefär 20 000 äk­ tenskap spricker varje år. Samtidigt finns det en mängd andra kärleks- och relationsformer utöver äktenskap: älskande, sambor, särbor och polyamo­ rösa relationer som inkluderar flera. Dessa tar ock­ så slut ibland. Trots att de flesta av oss har erfarenhet av en el­ ler ett par långvariga kärleksrelationer, så finns det ingen manual för »relationen efter relationen«. Fast behövs det en sådan? Kan man prata om »rätt« eller »fel« sätt när det gäller förhållandet till sin före detta? Kanske inte. Men som du kommer att märka i boken så finns det sätt som är bättre än andra, och det finns definitivt sätt som är dåliga eller till och med starkt destruktiva. Dessutom är kunskapen från tidigare relationer viktig att ha med sig när man går in i nya. I boken får du möta mångas erfarenheter – mäns, kvinnors, de som lämnat, de som blivit dumpade, de som haft hemska erfarenheter, de som haft goda. Du får också möta familjeterapeuter, psykologer, sexologer, familjerättsjurister och andra som träffar separerade par i sitt yrke. Deras erfarenheter bidrar med ett värdefullt perspektiv. Hur mycket ska man försöka innan man ger upp? Hur långt ska man gå i sina ansträngningar att 12

Du och ditt ex.indd 12

2011-06-13 14.48


få saker och ting att fungera? Många är de som känner att de helt enkelt slutat tro på möjligheten att ha en vettig relation till sitt ex. För vems »fel« är det om saker och ting inte fungerar? Bättre är kanske att ställa frågan: Vems ansvar är det att det fungerar? Då blir det tydligt att det är bådas. Men ändå upplever ofta en eller båda parter att just de drar det tyngsta lasset. Så hur hittar man en kompromiss – den gyllene medelvägen – som båda kan acceptera? Ett uppbrott undgår ingen. Vi drabbas alla oav­ sett kön, ålder, sexuell läggning och bakgrund. En relation kan ta slut på många olika vis. Den här boken tar avstamp i just själva uppbrottet – den da­ gen man själv, den andra eller båda formulerat att relationen är över. Men främst kommer boken att fokusera på just vad som händer efteråt. När den mest intensiva sorgen, ilskan, frustrationen, sak­ naden, tomheten, skulden, hämndbegäret eller vad man nu känner har lagt sig. Ett fyrtiotal personer med erfarenheter av upp­ brott och exrelationer har intervjuats. Deras namn och andra identitetsröjande uppgifter har ändrats för att säkerställa anonymiteten. Det sägs att kärlek kan göra ont. Men det kan göra ont långt efteråt också. Förhoppningsvis kan den här boken bidra med värdefull kunskap som 13

Du och ditt ex.indd 13

2011-06-13 14.48


hjälper dig att hantera din egen relation till ditt ex. Det finns inga enkla svar. Och det finns inga enkla lösningar som gäller för alla. Men andras er­ farenheter kan hjälpa oss att finna våra egna svar.

14

Du och ditt ex.indd 14

2011-06-13 14.48


SEPARATIONENS PSYKOLOGI Lisa, 39 år, lärare: »Jag stod i badrummet på hotellet och tittade mig i spegeln och tänkte: ’Det här är fel.’ Det var första gången jag formulerade det för mig själv. Vi hade åkt till Florens utan barn, bara min man och jag. Ett lyckligt eller passionerat par hade hit­ tat på skojiga saker och ägnat sig åt gemensamma intressen. Men inte vi, vi kunde inte hitta på något tillsammans. Dessutom kände jag ingen sexuell at­ traktion. Vi var ihop i åtta år men fem av de åren betrak­ tar jag idag som min separationsprocess. Jag sabo­ terade långsamt relationen genom att vara sur och negativ. Den sista tiden klädde jag ner mig, jag satt i 15

Du och ditt ex.indd 15

2011-06-13 14.48


morgonrock och surade på helgerna. Min man blev allt mer irriterad över min passivitet medan jag kände mig allt mer misslyckad. Till slut pressade jag relationen så att vi var tvungna att prata. Det var han som tog initiativet till samtal. Jag sa: ’Det här går inte längre.’ Idag önskar jag att jag hade varit rak mycket ti­ digare. Jag ville ju skiljas men jag vågade inte säga det. Jag hade extremt svårt för att sätta ord på att jag ville separera – jag kunde inte ens säga det till mig själv. Jag vågade inte ta smällen, jag orkade inte vara boven, hon som lämnar sin familj. Vi har ju ett barn ihop, en son. Jag tänkte: ’Förstör jag hans liv nu?’ Vi fortsatte att bo ihop ett halvår efter beslutet att skiljas. Först hade vi varsitt sovrum, sedan bodde vi i lägenheten varannan vecka. Det var fruktansvärt. Jag kände mig rotlös, hemlös. Till stor del berodde arrangemanget på att bostadssituationen är så svår. Jag minns allt från den här tiden som ett töcken. Jag rasade i vikt och såg ut som ett vrak. Jag hade fysiska symtom och blödde näsblod. För mig var det här inte bara en sprucken relation – det var en livskris. Hela tillvaron var i gungning och jag ifrå­ gasatte precis allt. Det handlade mycket om själv­ förtroende och självkänsla. Jag frågade mig själv: ’Vem är jag?’ ’Kan jag älska någon?’ ’Kan jag ha en familj?’ 16

Du och ditt ex.indd 16

2011-06-13 14.48


Att förlora min man var också att förlora min bästa vän. Det fanns, och finns, så mycket värme mellan oss. Jag har aldrig känt mig så ensam. Allt var svart eller vitt under den här perioden, det fanns inga nyanser. Jag har aldrig tidigare druckit alkohol för att hantera känslor, men det fanns kväl­ lar då jag i desperation svepte ren sprit. Jag satt an­ tingen hemma och grät, eller så tog jag på mig hög­ klackat och gick ut med väninnorna på krogen. Jag hade oskyddat sex med dåliga killar. Känslomässigt var jag ett öppet sår. Jag levde hela tiden på gränsen. Vid ett tillfälle kände jag att jag höll på att bli tokig. Jag minns hur jag satt på golvet i lägenheten och kände så stark ångest att jag tänkte: ’Nu blir jag sinnessjuk, är det så här det känns att få en psykos?’ Andra stunder ville jag bara dö, försvinna bort. Mina känslor av att vara en dålig mamma var också starka, för sorgen och smärtan tog all kraft. Det fanns dagar då min son fick sitta och kolla på dvd-film hela dagen, till middag fick han smörgåsar eftersom jag inte klarade av att gå till affären. Jag hade sådana skuldkänslor för det. Egentligen var det först då jag fick nycklar till en egen lägenhet som jag kunde vända blad. Då hade det gått ett halvår sedan vi beslutat att skilja oss. Ef­ ter ytterligare ett halvår kände jag att jag hade lämnat den största krisen och sorgen bakom mig. Gradvis började jag förstå det som skett och vad som brustit 17

Du och ditt ex.indd 17

2011-06-13 14.48


i vår relation. Att vi två inte passade ihop, men att det inte var någons fel. Jag började också förstå att barn faktiskt klarar av att föräldrar mår dåligt en tid. Det är viktigt att både föräldrar och barn får lov att uttrycka sin sorg. Jag vet också att det var rätt att vi separerade. Men egentligen är det ett läknings­ arbete som fortfarande pågår, nu tre år efteråt.«

Krisens olika faser Efter ett uppbrott kan det kännas som om man genomgår sin egen känslomässiga begravning. De­ pression, ångest, oro, avtrubbning, upplevelsen av att förlora förståndet, ja, till och med känslan av att vara kroppsligt sjuk kan uppstå. Under sina värsta stunder känner en del att de vill försvinna bort helt och hållet. För många innebär en skilsmässa eller ett upp­ brott från ett längre förhållande en kris och förlop­ pet följer ofta ett liknande mönster. Krisen kan både drabba den som blir lämnad och den som gör slut. Psykiatern Johan Cullberg har i den moderna klassikern Kris och utveckling beskrivit krisens fyra faser: chock, reaktion, bearbetning och nyoriente­ ring. Faserna kan vara tydligt avgränsade, men de kan också flyta över i varandra utan klara gränser. Hur djup en kris är, hur länge den varar och hur den tar sig uttryck varierar från person till person. 18

Du och ditt ex.indd 18

2011-06-13 14.48


Chockfasen

När vi hamnar i chock reagerar vi mycket olika. En del verkar utåt sett oberörda, men inuti är det fullt kaos. Andra kan reagera med panik och skri­ ker, gråter och beter sig irrationellt och förvirrat. Fysiska reaktioner som att skaka, frysa, svettas och kräkas kan också förekomma. Det är inte heller ovanligt med apati och initiativlöshet. »Jag har svårt att minnas något överhuvudtaget. Jag bara satt där i soffan, helt oförmögen att agera, och kände ett tryck över bröstet. Han hade berättat att han hade träffat en annan, och sedan bara gått. Telefonen ringde flera gånger, men jag brydde mig inte om att svara.« (Ulla, 54 år, socionom) I chockfasen har man ofta en känsla av overklighet, man har svårt att ta in och förstå vad som verkligen har hänt, man har också svårt att ta till sig informa­ tion från andra. Även tidsuppfattningen är föränd­ rad. Chocken kan ibland ha sin grund i att mängder av information presenterats för en när man minst varit beredd på det. Kvinnan man älskar kan ha kommit hem och berättat att hon inte bara har varit otrogen i tio år, utan att hon nu vill skiljas och ta med sig barnen för att flytta till ett annat land med den nya mannen. Alla dessa överraskningar kan vara omöj­ liga att ta in på en gång. Det är alltför komplext. 19

Du och ditt ex.indd 19

2011-06-13 14.48


Chockfasen brukar vara några timmar upp till ett dygn. Reaktionsfasen

När chocken och känslan av overklighet börjar avta är man i reaktionsfasen. De olika försvaren släpper och man börjar ta till sig det som har hänt. Man får tillgång till sina känslor och smärtan släpps fram. Nu kan man vara förbannad, känna skuldkäns­ lor och självförakt eller lägga skulden på andra: »Hur kunde han?« Man frågar sig om och om igen »varför?« och upplever att det är orättvist att detta skulle drabba en själv. Den man delade allt med: drömmar, utveckling, umgänge, barnens födelse och uppväxt, gemensamma intressen – den perso­ nen är nu borta. »Vad hände?« »Vad gick fel?« »Vad kunde jag ha gjort annorlunda?« Frågorna som vi ställer oss själva när det tar slut slår till kraftigt och upprepade gånger. »Hur kunde detta hända just mig?« Man kan undra om det sker som ett straff för något man gjort – eller låtit bli att göra. Insikterna som inträder slukar kraft och energi. Det är inte ovanligt att man i den här fasen har dålig aptit eller att man tröstäter. Man kan ha sömn­ problem, ångest och vara nedstämd. Sorgen och förtvivlan kan få en att gråta mycket. Man kan även 20

Du och ditt ex.indd 20

2011-06-13 14.48


bli aggressiv, uppleva humörsvängningar och hem­ falla åt destruktiva handlingar. Den här fasen kan pågå från några veckor upp till flera månader. Reaktions- och chockfasen är en del av den akuta krisen. Bearbetningsfasen

Den tredje fasen, bearbetningsfasen, kallas ibland också reparationsfasen. Den brukar vara från några månader till ett år, ibland upp till flera år. Nu är det akuta skedet avslutat och man börjar bearbeta det som har inträffat. Genom att den psykiska balan­ sen stabiliseras kan man så småningom acceptera det som skett och anpassa sig till de nya omstän­ digheterna. Även om man fortfarande sörjer kan den emotionella smärtan hållas stången under allt längre perioder vilket bereder plats för konstruk­ tiva handlingar. Man kan börja umgås socialt igen, vilket hjälper en att gå vidare i livet. Under den här fasen händer det att man förskö­ nar den tidigare partnern och relationen som man hade. Psykiatern Johan Cullberg skriver i Kris och utveckling att »verklighetsförfalskningen efter nå­ gon tid kan bli maximal« vid skilsmässosituationer. Man får helt enkelt svårt att se att den andra har en sammansatt natur. Endast det positiva släpps fram. »Fastän det varit så dåligt mellan oss mindes jag bara det som var bra. Alla hennes brister och otro­ 21

Du och ditt ex.indd 21

2011-06-13 14.48


hetsaffärer hade jag glömt, liksom hennes ständiga gnällande på vår relation. Som tur är har jag vän­ ner som kunnat påminna mig om mina förvrängda minnen.« (Bengt, 63 år, lärare) Cullberg betonar att förvanskningen av det som har varit tidigare måste vara minimal för att man ska kunna komma vidare. Det är viktigt att skaffa sig stöd från omgiv­ ningen, liksom professionell hjälp om det behövs. Genom att verbalisera det som hänt kan man få en möjlighet att bearbeta minnen, känslor och fanta­ sier. Andra människor kan också hjälpa en att se lite klarare kring det som har inträffat. Det är svårt att se ljuset vid horisonten om man isolerar sig helt. Nyorienteringsfasen

I nyorienteringsfasen har man accepterat det som har hänt och sin situation. Man lever vidare med de erfarenheter man fått. Nyorienteringsfasen är en pågående process utan tydligt slut och den brukar leda fram till nya ställningstaganden. Många om­ värderar vad de tycker är viktigt i livet och utveck­ las i en annan riktning. Det kan handla om att man upptäcker eller återupptäcker sådant som är roligt och intressant att göra. Fritidsintressen, människor, resor, upplevelser. Många finner en ny stig i livet där de kan vandra med stärkt självkänsla. Cullberg skriver: »En kris blir så ett stycke av li­ 22

Du och ditt ex.indd 22

2011-06-13 14.48


vet och icke något som ska glömmas och avkapslas. Många upplever också efteråt att händelsen får nya betydelser under kommande livsperioder.« Bearbetade kriser kan alltså leda fram till någon­ ting bättre. Därför är det viktigt att få hjälp genom krisen. En obearbetad kris kan göra individen extra sårbar för kriser och jobbiga händelser senare i li­ vet. Man kan fastna i någon av faserna, vilket får en stor negativ inverkan på hälsan och välbefinnandet.

Separation utan kris Det är inte för alla som en separation innebär en kris. Av olika skäl är inte känslorna eller reaktio­ nerna så starka att de triggar en krisprocess. Kan­ ske är kärleken slut, kanske känner man inte längre något för den andra, eller så har relationen inget värde. Man kan även ha kommit till ett gemensamt beslut som känns rätt för båda. »Min man och jag skildes i samförstånd. För omgiv­ ningen var det väldigt svårt att förstå att vi skulle gå skilda vägar när det inte fanns några tydliga ’fel’, som att vi bråkade eller avskydde varandra. Många håller ju trots allt ihop även när kärleken börjat falna. Men vi var aldrig ovänner, för oss var skilsmässan helt odramatisk. Idag hörs vi några gånger om året, kring jul och födelsedagar.« (Marika, 41 år, butikschef) 23

Du och ditt ex.indd 23

2011-06-13 14.48


Den som under lång tid har funderat igenom sitt beslut att göra slut kan vara ganska »färdig« när det väl verkställs. Även om separationen kräver be­ arbetning under en tid efteråt kan själva uppbrottet snarast kännas som en lättnad. Så var det för Nils. Han var i 25-årsåldern och hade varit tillsammans med sin pojkvän i ett år när denne under ett bråk sa: »Nu avslutar vi förhållandet – det är meningslöst att fortsätta.« »Även om det var han och inte jag som gjorde slut så föll en sten från mitt hjärta. Orden var magiska. Som jag hade funderat på att avbryta förhållandet men inte haft kraften och modet att göra det! Rela­ tionen var destruktiv och dålig. Vi hade aldrig passat ihop, ändå hade jag hållit fast vid honom. Varför? När han såg min reaktion, eller snarare avsakna­ den av den, blev han riktigt arg. Ännu värre blev det när jag höll med honom om att vi borde gå skilda vägar. Jag antar att det hade varit mer förväntat att jag skulle gråta och be honom att ta mig tillbaka … Mitt största läkningsarbete efter den här relatio­ nen handlade om att förstå mig själv. Varför hade jag hållit fast vid någon som jag inte älskade? Vi bodde inte tillsammans, jag var ekonomiskt själv­ ständig, hade många vänner och jag hade aldrig haft problem att träffa killar. Nu i efterhand förstår jag att jag var sänkt av relationen, snudd på deprime­ rad, vilket gjorde mig passiv och handlingsförla­ 24

Du och ditt ex.indd 24

2011-06-13 14.48


mad. Ändå känns det hemskt att veta att man kan bli en psykologisk fånge i sig själv på det här sättet. Det goda som kom ur den här relationen var att jag började sätta ett större värde på mig själv. Min självkänsla växte och jag slutade nöja mig med bara ’halvbra’ kärleksrelationer. Jag brukar tänka på det när jag hör Whitney Houstons låt It’s not right but it’s ok när hon nästan triumferande sjunger: ’I’d rather be alone than unhappy.’ För det är verkligen sant. Singelliv är rena paradiset i jämförelse med en dålig relation. Det brukar jag trösta mina nysepare­ rade vänner med.« (Nils, 35 år, journalist) övning: Den

rätte – eller inte?

Vem var han eller hon egentligen? I backspegeln är det lätt att antingen romantisera eller demonisera den andra. Ibland gör vi både och. Men verklig­ heten är sällan svart eller vit. Försök för en stund att se klart. Vad hade din partner för egenskaper – egentligen? Bästa egenskaperna

Sämsta egenskaperna

____________________ ____________________ ____________________ ____________________ ____________________ ____________________

______________________ ______________________ ______________________ ______________________ ______________________ ______________________ 25

Du och ditt ex.indd 25

2011-06-13 14.48


NICOLAS JACQUEMOT OM RELATIONEN EFTER RELATIONEN

VAD HAR DU FÖR RELATION TILL DITT EX?

NICOLAS JACQUEMOT är etnolog med

vidareutbildning i psykologi och sexologi. Han har en bakgrund som beteendevetare vid Huddinge sjukhus och som kommunikationsrådgivare. Han har skrivit flera böcker om kärlek och relationer. DU OCH DITT EX är hans tolfte bok.

Alla som har haft mer än ett kärleksförhållande har också ett ex. Vissa har några få, andra har många. En del har ingen kontakt alls med sina före detta, andra har det regelbundet; på grund av vänskap, gemensamma barn, gemensamma vänner, av ren plikt eller för att man inte kan klippa banden fastän man vill. Kanske har ens ex svårt att släppa taget eller så är det man själv som ältar och inte kan gå vidare. Oavsett vilket kan det vara komplicerat, ibland helt omöjligt. Den här boken handlar om relationen till sin före detta – hur den var, är och framför allt: hur den kan bli. Ett fyrtiotal personer intervjuas i boken och berättar hur det känns när den mest intensiva sorgen, ilskan, saknaden, skulden och hämndbegäret har lagt sig. En rad experter som sexologer, psykologer och familjeterapeuter kommer också till tals och ger handfasta råd och tips. Det finns inga enkla svar. Och det finns inga enkla lösningar som gäller för alla. Men den här boken kan hjälpa oss att finna våra egna svar.

LISA, 39 år, lärare »Vi fortsatte att bo ihop efter beslutet att skiljas. Först hade vi varsitt sovrum, sedan bodde vi i lägenheten varannan vecka, med vår son. Det var fruktansvärt. Jag kände mig rotlös, hemlös. Jag minns allt från den här tiden som ett töcken. Jag rasade i vikt och såg ut som ett vrak. Egentligen var det först då jag fick nycklar till en egen lägenhet som jag kunde vända blad. Då hade det gått ett halvår sedan vi beslutat att skilja oss. Efter ytterligare ett halvår kände jag att jag hade lämnat den största krisen och sorgen bakom mig. Gradvis började jag förstå det som skett och vad som brustit i vår relation.«

DU OCH DITT EX

FÖRFATTARFOTO: ANNA-LENA AHLSTRÖM OMSLAG: JENS MAGNUSSON OMSLAGSBILD: DIGITAL VISION

NICOLAS JACQUEMOT Du och ditt ex_nyttformat.indd 1

11-06-22 13.37.37

9789127129566  

NICOLAS JACQUEMOT OM RELATIONEN EFTER RELATIONEN Alla har ett ex 9 Separationens psykologi 15 Familjeterapeuten 41 Marie: »Han vill inte att...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you