Page 1

Maria Bolander Grammatiken bär du alltid med dig!

Boken lotsar dig med hjälp av många exempel genom vårt språk och lär dig uppmärksamma din inre grammatik. För att belysa svenskan görs också jämförelser med andra språk. Innehållet, som är tydligt strukturerat och lätt att hitta i, ger grundläggande kunskaper i svenskans byggnad på de olika nivåerna: • ordsemantik • artikulatorisk fonetik och fonologi • morfologi (om ordbildning, ordklasserna och deras former och användning) • syntax (om fraser, satsled och satser) • textbyggnad (om positionsgrammatik och ordföljd)

Funktionell svensk grammatik

Varför säger man si? Hur förändras betydelsen om man säger så? Valet av ord är grund för varje budskap, men den slutgiltiga betydelsen får det av den grammatiska formen och kontexten.

Funktionell svensk grammatik

Maria Bolander

Vi förstår vårt språk och kan göra oss förstådda. På en abstrakt nivå kan vi alltså vår grammatik. Men vi kan också ha nytta av att mer medvetet känna till vår grammatik. Därav den här bokens titel Funktionell svensk grammatik. Boken vänder sig till dig som vill att grammatikstudier ska innebära upptäckter, reflexion och diskussion.

är docent i nordiska språk. Hon har bedrivit forskning inom grammatik, barnboksspråk och andraspråksinlärning och varit verksam vid Umeå och Stockholms universitet, Minnesota University i USA och Tokai University i Japan.

Best.nr 47-10525-0 Tryck.nr 47-10525-0

4710525_Bolander_omslag_tp.indd 1-3

Liber

MARIA BOLANDER

Orden bara kommer. Det händer t o m att vi först efteråt med förfäran hör vad vi faktiskt har sagt. 2012-06-19 15.54


ISBN 978-91-47-10525-0 © 2012 Maria Bolander och Liber AB Förläggare: Anna Maria Thunman Redaktör: Maria Emtell Omslag och typografi: Birgitta Dahlkild Produktion: Jürgen Borchert Teckningar: Sara Santesson, omslaget, Anders Sunesson, s. 20, 27 Tredje upplagan 1 Repro: Repro 8 AB, Stockholm Tryck: Graphycems, Spanien 2012

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen och får ej helt eller delvis kopieras. Kopiering för undervisningsändamål enligt BONUS-avtal är inte tillåten. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se


Förord

och kan göra oss förstådda. På en abstrakt nivå kan vi alltså vår grammatik. För en ändamålsenlig språkanvändning kan vi dock ha stor nytta av att också mer medvetet känna till vår grammatik och dess olika kategorier och möjligheter. Därav boktitelns funktionell. Vi lever i ett kommunikationssamhälle där språket blir ett allt viktigare redskap och språket är mer än rader av ord. Den här tredje upplagan av Funktionell svensk grammatik är i det mesta lik de föregående. Beskrivningen vilar på den traditionella grammatikens grund med tillägg av begrepp som fras, tema-rema och informationsstruktur. Men för att belysa språkets nära allians med det omgivande samhället är åtskilliga exempel utbytta i syfte att spegla tidsandan under 2011. Hur kommer språket att se ut 2021 och framåt? För att bredda perspektivet finns i boken också vissa utblickar mot andra språk. Att betänka att språk kan vara mycket olika är inte bara intressant i sig. Det kan också vara till stor hjälp för att se det egna språket och en hjälp vid möten mellan olika språk, t.ex. i språkundervisningen. Eller på resan! Att se världen med ett annat språks ögon kan vidga perspektiven. Syftet här är alltså inte att förespråka någon speciell grammatisk teori utan endast att ge några vanliga och användbara begrepp som handtag till den språkliga verkligheten. Termerna är redskap för att se och medvetet kunna hantera språket, eftersom det mesta är lättare att urskilja och tala om då det har ett namn. Bokens första kapitel belyser mänskliga språk som spegel av våra behov och det omgivande samhället, språkets hierarkiska byggnad och olika sätt att se på språk. Sedan följer kapitel om ord och ordens betydelse (kap. 2), talet och svenskans ljudsystem (kap. 3) och svensk ordbildning (kap. 4). I kapitel 5 behandlas våra ordklasser och i kapitel 6 och 7 beskrivs satser, meningar och svensk ordföljd. Satser som är markerade med *, s.k. stjärnsatser, är ogrammatiska satser och satser som föregås av ett frågetecken är grammatiskt diskutabla.

VI FÖRSTÅR VÅRT SPRÅK

3


Repetition är all kunskaps moder.

För att underlätta läsningen finns i slutet av boken ett termregister med korta förklaringar och löpande i texten åtskilliga hänvisningar mellan olika avsnitt. Kanske kan här också den utförliga innehållsförteckningen vara till hjälp. Till boken hör också ett studiehäfte med övningsuppgifter som anknyter till bokens innehåll och synsätt. Slutligen än en gång ett stort tack till Pernilla och Patrik Bolander som också den här gången har läst och kommenterat och nu dessutom varit behjälpliga med mycket annat i den lilla stugan på tomten. Angarn i januari 2012 Maria Bolander

4


Innehåll

1 Om språk och grammatik 9 1.1 Människan och språket 9 1.1.1 Språket svarar mot våra behov 9 1.1.2 Styrda av utomspråkliga konventioner och vår inre grammatik 13 1.1.3 Olika språk strukturerar världen på olika sätt 16 1.1.4 Olika språk har olika struktur 18 1.2 Kraftfulla hierarkiska system 19 1.2.1 Mindre delar bygger upp större enheter 19 1.2.2 Ett system med nivåer 20 1.3 Allt förändras och kunskapsmassan växer 20 1.3.1 Olika forskningsinriktningar 21 1.3.2 Många grammatikmodeller 22 1.3.2.1 Om syften och metoder 24 1.3.2.2 Om grammatik, normer och terminologi 25 1.3.2.3 Svenska Akademiens grammatik (SAG) 27 1.4 Om nyttan av grammatik 28

2.2.3 Lexikaliserade fraser: en betydelse – flera ord 37 2.3 Ordbetydelse av olika slag 38 2.3.1 Denotation och konnotation: kärnbetydelse och bibetydelser 38 2.3.2 Plus- och minusord 40 2.3.3 Kontextuell betydelse: sammanhanget avgör 42 2.4 Relationer mellan ord 42 2.4.1 Hyperonymi och hyponymi – över- och underordnade begrepp 43 2.4.2 Varandras motsats 43 2.4.3 Synonymer – nästan samma 44 2.5 Beskrivning av ords betydelse 44 2.5.1 Ordförklaringar och definitioner 45 2.5.2 Komponentanalys 45 2.5.3 Semantiska fält 46 2.5.4 Semantiska nätverk 48 2.5.5 Prototypteorin 49

3 Talet – fonetiskt och

fonologiskt perspektiv 50 2 Ord och betydelse –

ordsemantik 30 2.1 Om ordförråd och olika språks ordförråd 30 2.2 Vad är ett ord? 32 2.2.1 Lagrade symboler 33 2.2.1.1 Olika många referenter – extension och intension 34 2.2.1.2 Samma referent – olika ord 36 2.2.2 Homonymi eller polysemi: ett ord – flera betydelser 36

3.1 Tal – produktion och perception 51 3.1.1 Att tala – ett samspel mellan många organ 51 3.1.2 Att lyssna – vi fyller i det som fattas 53 3.2 Svenskans fonologi 53 3.2.1 Det internationella fonetiska alfabetet, IPA 54 3.2.2 Fonem – de minsta enheterna 54 3.2.2.1 Vokalfonem 55 3.2.2.2 Konsonantfonem 59 3.2.3 Fonotax 63

5


3.2.4 Prosodi 64 3.2.4.1 Ordprosodi 65 3.2.4.2 Fras – och satsprosodi 68 3.2.5 Variation i uttalet 70 3.2.5.1 Assimilation och reduktion 70 3.2.5.2 Regionala varianter 71 3.3 Olika skriftsystem 73 3.3.1 Fonem och grafem i svenskan 74 3.4 Svenskan och andra språk 76

4 Ordbildning

81

4.1 Morfem – små betydelsebärare 81 4.1.1 Samma betydelse – olika form 84 4.2 Olika sätt att bilda ord 85 4.3 Sammansättningar – många och ofta långa 86 4.3.1 Ett sätt av bli av med betydelsetomma formord 86 4.3.2 Tvåledat 87 4.3.3 Fogen mellan för- och efterled 89 4.3.4 Partikelsammansatta verb 90 4.3.5 Blandformer och analogibildning 91 4.3.6 Varför så många särskrivningar? 92 4.4 Avledningar 93 4.4.1 Suffix 94 4.4.1.1 Substantivbildande suffix 95 4.4.1.2 Verbbildande suffix 97 4.4.1.3 Adjektivbildande suffix 97 4.4.1.4 Adverbbildande suffix 98 4.4.1.5 Ordgruppsavledningar 98 4.4.2 Prefix 99 4.5 Träddiagram visar strukturen 100 4.6 Förkortningar – kort är bekvämt 101

5 Ord och ordklasser –

morfologi 103 5.1 Många olika former 103 5.2 Svenskans ordklasser 105 5.2.1 Tre viktiga kännetecken 105 5.2.2 Innehållsord och formord 108

6

5.2.3 En översikt 108 5.3 Nominala ordklasser 111 5.3.1 Substantiv 111 5.3.1.1 Genus – n-ord eller t-ord 113 5.3.1.2 Numerus – singularis eller pluralis 114 5.3.1.3 Kasus – grundform eller genitiv 115 5.3.1.4 Bestämdhet – ett komplext samspel mellan form och betydelse 116 5.3.2 Adjektiv 121 5.3.2.1 Kongruens – visar samhörighet 121 5.3.2.2 Komparation – att vara mer eller mest 123 5.3.2.3 Substantiveringar – adjektiv blir substantiv 124 5.3.3 Räkneord 124 5.3.4 Pronomen 125 5.3.4.1 Ersättningsord med syftning 125 5.3.4.2 Definita pronomen 128 5.3.4.3 Indefinita pronomen 132 5.3.4.4 Många skilda slag och dessutom olika i tal och skrift 133 5.3.4.5 Pronominella adverb 133 5.3.5 Prepositioner 135 5.4 Verbala ordklasser 136 5.4.1 Verb 137 5.4.1.1 Finita och infinita verbformer 138 5.4.1.2 Temaformer och böjningsmönster 140 5.4.1.3 Tempusformerna och deras betydelse 140 5.4.1.4 Mer om verb och tid 143 5.4.1.5 Flera verb i följd – verbkedjor 145 5.4.1.6 Olika hjälpverb 145 5.4.1.7 Utbyggda verb 146


5.4.1.8 Transitiva och intransitiva verb 149 5.4.1.9 Verb med s-form 150 5.4.1.10 Opersonliga verb 150 5.4.2 Adverb 151 5.4.2.1 Satsadverb 152 5.5 Övriga ordklasser 153 5.5.1 Konjunktioner och subjunktioner 153 5.5.1.2 Konjunktioner – samordnar av samma slag 154 5.5.1.3 Subjunktioner – bisatsinledare 155 5.5.2 Interjektioner 157

6 Fraser, satsled och satser –

syntax 158 6.1 Fraser av olika slag 159 6.1.1 Nominalfraser 159 6.1.2 Adjektiv- och adverbfraser 161 6.1.3 Prepositionsfraser 162 6.1.4 Olika sätt att känna igen en fras 162 6.1.4.1 Splittrade fraser 163 6.1.4.2 Också samordnade 164 6.1.5 Verbfrasen – en fras för sig 165 6.1.5.1 Finita och infinita verbfraser 165 6.1.5.2 Verbets valens och bestämningar i verbfrasen 165 6.2 Satser och satsled 168 6.2.1 Satsens kärna – subjekt och predikat 169 6.2.1.1 Ett platshållarspråk 172 6.2.1.2 Regler har undantag 173 6.2.1.3 Finit och infinit nexus 173 6.2.2 Objekt 174 6.2.2.1 Direkta objekt 174 6.2.2.2 Indirekta objekt 175 6.2.2.3 Prepositionsobjekt 176 6.2.2.4 Innehållsobjekt 177 6.2.2.5 Många objekt kan bli subjekt i passiva satser 178 6.2.2.6 Objekt i adjektivfraser 180

6.2.2.7 Formella objekt 180 6.2.2.8 Objekt med infinitiv 180 6.2.3 Agent 181 6.2.4 Adverbial 181 6.2.4.1 Många olika betydelser 181 6.2.4.2 Satsadverbial – de viktiga småorden 182 6.2.5 Beskrivningar av substantiv och nominalfraser 183 6.2.5.1 Attribut 183 6.2.5.2 Predikativ 184 6.2.6 Om så kallade satsförkortningar och annat utelämnat 188 6.2.7 Exempel på satsanalys 190 6.2.7.1 Förenklad frasstrukturanalys 191 6.2.7.2 ”Ta ut satsdelar” 193 6.3 Satser och meningar 195 6.3.1 Kännetecken för huvudsats och bisats 195 6.3.1.1 Olika form 196 6.3.1.2 Bisatser som satsled 197 6.3.1.3 Olika grader av underordning 201 6.3.1.4 Avvikelser 202

7 Ordföljd och informations-

flöde 204 7.1 Ordningen är viktig/Ordning är viktigt 204 7.2 Svenskan i jämförelse 205 7.3 Satsgrammatisk ordföljd – ganska fasta positioner 207 7.3.1 Huvudsatsschema 207 7.3.2 Bisatsschema 210 7.4 Textgrammatisk ordföljd – ändå vissa val 210 7.5 Ordföljd och textbyggnad 213 7.5.1 Från det ena till det andra 213 7.5.2 Upprepat tema 214 7.6 Andra medel att påverka informationsflödet 215 7.6.1 De viktiga huvudsatserna 216

7


7.6.2 Speciella konstruktioner 217 7.6.2.1 Vi presenterar – presenteringskonstruktioner 217 7.6.2.2 Vi tematiserar – passivsatser, satsflätor och dubbelt satsled 218 7.6.2.3 Vi fokuserar – emfatiska omskrivningar 220

8

7.6.3 Attribut eller predikativ? 221 7.6.4 Utbyggda fraser 224 7.7 Formen ger innehållet 225 Referenser och litteratur 226 Register med termförklaringar 229


1 Om språk och grammatik

Det är den förträffliga läsaren som skapar den förträffliga texten. (R.W. Emerson)

S

bakgrund ses språket här först i ett vidare perspektiv. I kapitlet behandlas kort språkets roll för vår kategorisering av omvärlden, för vår kontakt med andra och för våra möjligheter att uttrycka oss själva och våra behov. Många faktorer påverkar vilken språklig form vi väljer vid ett visst tillfälle, men styrande är dels vår språkkänsla, d.v.s. våra inre/mentala, oftast omedvetna grammatiska regler, dels den aktuella situationen. Olika språk har olika struktur, men alla är kraftfulla hierarkiska system med små delar som sätts samman till större helheter som i sin tur bildar högre nivåer. Här presenteras översiktligt också några olika inriktningar inom språkforskningen och några olika grammatikmodeller. Olika perspektiv och mål leder till skilda beskrivningar och delvis olika terminologi. Här berörs också kort den mest utförliga beskrivningen av svenskans grammatik, nämligen Svenska Akademiens grammatik (SAG). Kapitlet avslutas med ett avsnitt om vilken roll grammatisk medvetenhet kan spela i samband med modersmålsstudier, den egna användningen av svenskan och vid språkundervisning, d.v.s. vinsten med att snabbt se strukturen bland alla orden. OM EN ALLMÄN

1.1 Människan och språket Språket är vår identitet. (T. Lindgren)

Vi kan pluta med munnen, hänga med huvudet, kuta med ryggen eller vända på klacken och gå för att visa vad vi känner och tycker, men möjligheterna att få fram ett mer artikulerat budskap är större med ord. Språket är utan tvekan mycket centralt i våra liv. Orden är laddade med kunskap, erfarenheter, minnen och känslor. Trots det använder vi det oftast helt oreflekterat utan att tänka på hur eller vad vi faktiskt gör med det. Vi kan tänka i bilder och vi kan tänka i ord, men det mesta av den information vi processar i hjärnan är omedveten, även om det nog kan underlätta att ha ord färdiga för komplexa begrepp. Att språket är ett viktigt kommunikationsmedel är väl uppenbart för O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

9


Språket är grädden på tankens tårta. (P. Gärdenfors)

Det är bra för Sverige!

de flesta. Vi behöver namn på företeelser vi talar om, t.ex. väder, vind, regn och paraply. Men mera sällan tänker vi på allt annat vi gör genom språket: hur vi avslöjar/försöker visa vilka vi är, hur vi skapar eller förhindrar kontakter, hur vi påverkar och påverkas av andra, hur vi reder ut och uttrycker våra känslor eller sorterar tankar och löser problem. Inte heller noterar vi hur mycket lättare det är att upptäcka, beskriva och minnas det vi har ord för, d.v.s. hur vår tolkning och våra upplevelser av omvärlden kan påverkas av vårt språk. Vårt invanda sätt att handskas med omvärlden är alltså nära sammanvävt med modersmålets kategorier, dess system och mönster, och språket är någon form av spegel av vårt inre, och många har säkert upplevt hur svårt det kan vara att riktigt vara sig själv på ett annat språk, även om man behärskar det rätt väl. Hur våra hjärnor lagrar och hanterar minnen och det abstrakta språket är dock trots modern forskning med nya avbildningstekniker ännu inte klarlagt. Men vi går över formen för att ta in betydelsen som sedan är det som blir kvar. Språklig bearbetning tycks spridd över stora delar av hjärnan som verkar vara betydligt mer plastisk och formbar än man tidigare trott (Klingberg, 2011). Detta betyder att såväl mental som fysisk träning kontinuerligt kan leda till positiva förändringar. Men språket är inte bara viktigt för oss som individer. Språk har givetvis också spelat och spelar fortfarande en avgörande roll för den allmänna kunskapsutvecklingen och för skapande och bevarande av olika kulturer och olika samhällen. Därför kan språket även ses som en spegel av sitt samhälle. Det gäller också det nu snabbt framväxande nya samhället med ny teknik, nya medier och nya värderingar, som bl.a. kommer till uttryck i ”ekonomiskan/näringslivskan” där det gäller att vara med i matchen och offensivt positionera sig i livskarriären, ego-boosta, tänka out of the box och snubbla runt med precision bland marknadsstrateger och karriärcoacher (ett axplock ur diverse medier under hösten 2011). Varje tid har alltså delvis sitt eget språk, även om detta ibland kan vara svårt att se då man lever mitt uppe i en förändring.

1.1.1 Språket svarar mot våra behov

Mänskliga språk uppstår som en överenskommelse om orden och deras betydelse i en gemenskap mellan människor, och ovan konstateras att vi samtidigt använder språket till mycket mer än kommunikation med andra. För att svara mot våra behov innehåller språk bl.a. ord som 10


• pekar ut och beskriver företeelser och personer, t.ex. bok, tidning, dator, trötthet, glädje, tanke, fråga, svar, vän, bekant och släkting • berättar om aktiviteter, handlingar, tillstånd och skeenden, t.ex. tala, fråga, svara, läsa, hända, leva och dö • anger egenskaper eller tillstånd, t.ex. tunn – tjock, lätt – svår, slarvig – ordentlig, tystlåten – högljudd, nyfiken – ointresserad, glad – sur och trött – vaken • talar om tid, plats och sätt, t.ex. nu, ofta, hemma, till – från, på – under – över, fort och glatt • anger sanningshalt, sannolikhet och attityder, t.ex. inte, säkert, troligen, gärna, faktiskt, ju och väl • anger orsak, villkor och följd, t.ex. därför, om och så • kopplar samman och lägger till, t.ex. och och eller • förmedlar känslor, t.ex. aj, oj, usch och djävlar. Jag begär ingenting, men jag vill ha allt. (Ingrid Bergman)

Han talar med bönder på bönders sätt men med lärde män på latin. (E.A. Karlfeldt)

Grupperingen av orden ovan utgår från uttrycksbehov, men redan vid en flyktig genomläsning genomskådar nog läsaren att den också motsvarar den traditionella indelningen i ordklasserna substantiv, verb, adjektiv, adverb, konjunktioner och interjektioner. Det språkliga uttrycket (formen) svarar mot ett visst innehåll (betydelsen) och fyller därför ett visst behov. Då vi talar eller skriver kombinerar vi ord ur olika ordklasser och får därigenom skilda typer av språkhandlingar, som påståenden, frågor, uppmaningar, utrop eller löften: Den svarta hunden skäller. Är han rädd? Var tyst! Fy! Att se språkanvändning som handling medför också att vi har ett ansvar när vi använder språk. Vi har yttrandefrihet, men om våra ord skadar eller vilseleder har vi ansvar för det budskap vi förmedlar. Att vi skapar det språk vi behöver visar sig också tydligt genom att varje verksamhetsområde har sina speciella ord. Jämför t.ex. orden i de fyra grupperna nedan. Det torde inte råda någon tvekan om i vilken tid och inom vilket verksamhetsområde de olika grupperna hör hemma: – flygangrepp, alarmberedskap, bombangrepp, matkuponger, kaffesurrogat, svartslakt, mjölkhämtare, motbok, fattigvård, fångvård, gaslyktljus

O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

11


– förnyelsebar, förnybar, kassako, avveckla, kolkraftsnärvaro, energiomställning, förlustprojekt, avreglering, utsläppsrätt, kris, krishärd, uppköp, miljömässigt – recession, spekulation, avideologisering, placeringsinstrument, prestigeprojekt, försäkringsprodukter, börsras, outsourcing, lågintresseprodukt, marginalaktörer – sportkitschig, kollektion, hotpantskor, slimmad, sneakers, catwalk, jetsetter, knickers, huvtröja, glamour, parkas, prasselväska, accessoarer, polyuretan ”Och så finns det en lunga på sal 8.” (P1 18/2 2012)

Mänskliga språk svarar alltså mot mänskliga behov och uppstår i verkligheter av olika slag. Språk och språklig kommunikation bör därför alltid bedömas i sitt sammanhang. Detta gäller också de så ofta kritiserade ungdomsspråken som växer fram i en särskild miljö, en miljö som är mycket olik den etablerade vuxenvärldens. Vi människor skapar och förvärvar oftast det språk vi behöver. Vilken svenska kommer då att utvecklas vid sidan av mobilernas sms och de sociala medierna? Kommer också allmänspråket att påverkas? En fundering kan t.ex. vara varför det under 2000-talet blivit så modernt att resa och landa, t.ex. Det blev en lång resa innan styrelsen äntligen landade i beslut, Livet har varit en resa för 70-åringen, Magisk resa med Paul McCartney … Subtila betydelsenyanser

De olika ordklasserna fyller alltså olika uppgifter i språket. De ger oss också möjligheter att uttrycka mycket subtila betydelsenyanser. Studera följande meningar: (1) (2) (3) (4) (5)

Ängen var grön. (adjektiv) Ängen grönskade. (verb) Ängens grönska var mycket intensiv. (substantiv) Ängen lyste grönt. (adverb) Ängen var grönskande. (presens particip av verb)

I meningarna (1)–(5) presenteras ängens grönska med olika ordklasser, och meningarna beskriver något olika situationer och väcker olika associationer. Adjektivet grön i mening (1) och participet grönskande i (5) beskriver båda egenskaper hos ängen. Genom grön får den färg och grönskande gör den både grön och frodigt levande. Verbet grönskade i 12


Det är bara en sak jag är säker på och det är att det finns mycket litet som man kan vara säker på. (W.S. Maugham)

(2) aktiverar grönskan, och substantivet grönska i (3) gör det gröna till något redan konstaterat som kan beskrivas ytterligare. Adverbet grönt i (4) beskriver hur ängen framstod, t.ex. i ett visst ljus. Kanske var den inte ens grön? De olika ordklasserna lyfter således fram något olika perspektiv, och vilken beskrivning som passar bäst beror på sammanhanget och vad talaren/skribenten vill uttrycka. Dessutom kan ett uttryck ha delvis olika innehåll för olika individer, varför de associationer som väcks kan variera. Kanske håller inte läsaren med författaren om alla tolkningarna ovan, men klart torde väl i alla fall vara att meningarna inte har exakt samma betydelse (se vidare kap. 2 och 6). Ett i sammanhanget tänkvärt citat ur Olof Lagercrantz bok Om konsten att läsa och skriva får avsluta avsnittet: Jag övergick till att skriva prosa. Det blev mitt yrke. Att börja med var jag föga medveten om språkets natur och lagar och grubblade inte över framställningens regelsystem. Att skriva var, trodde jag, en naturprocess. Skribenten producerade ord som trädet löv … Naturligtvis lärde jag – om också långsamt och på egen hand – en viss teknik. Jag samlade in kunskap och skrev sedan i ett svep en artikel eller ett avsnitt. Vad jag lärt flöt in i texten och nya infall anmälde sig medan jag skrev. Om jag på förhand ansåg mig veta precis vad jag skulle skriva, misslyckades jag … I samma stund oron vek och belåtenhet med vad jag skrev smög sig in, brukade det gå illa. Då hade problemets komplikation undgått mig och högmodet förblindat mig. Eller berodde misslyckandet på att känslan av tillfredsställelse luckrade upp koncentrationen och hämmade processen? Jag insåg tidigt att det fanns ett samband mellan min förmåga att skriva och min kunskap om det behandlade ämnet. Ju mer kunskap desto bättre språk. Det är en utbredd fördom att det finns ”vackert språk” som är oberoende av vad som meddelas. Får jag komplimanger för mitt språk misstänker jag strax att det är något fel på min framställning. (Olof Lagercrantz, 1985:48f.)

1.1.2 Styrda av utomspråkliga konventioner och vår inre grammatik

Språk innebär alltså stora möjligheter. I många avseenden. De många orden, formerna och kombinationsmöjligheterna ger språkanvändaren stor valfrihet. Men trots de många valmöjligheterna sker språkbrukarens val mellan ord och konstruktioner mycket snabbt, och oftast helt oreflekterat. Särskilt anmärkningsvärd är snabbheten när vi talar. Orden O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

13


Varav hjärtat är fullt, därav talar munnen. (Matteus 12:34)

bara kommer. Det händer t.o.m. inte alltför sällan att vi först efteråt med förfäran hör vad vi faktiskt har sagt. Men valfriheten är inte obegränsad. Både språkets regler och olika faktorer i situationen styr hur vi använder språket. Hur vi väljer i ett givet ögonblick beror bl.a. på: • • • • • • • • •

Var och en sin egen coach. (S.E. Liedman)

om vi talar eller skriver våra kunskaper och vårt ordförråd i ämnet vår uppfattning om mottagarens kunskaper i ämnet syftet med vårt yttrande vårt eget perspektiv på ämnet våra attityder till mottagaren våra attityder till innehållet vår sinnesstämning situationen och den kultur vi lever i.

Våra val mellan olika ord och konstruktioner påverkas alltså av många utomspråkliga faktorer. Ibland kan vi t.ex. för att vara artiga använda en fråga som en uppmaning, t.ex. Kan du stänga dörren? i stället för Stäng dörren! eller ett påstående som en fråga, t.ex. Du kommer väl i kväll. i stället för Kommer du ikväll? (jfr 5.4.1.6). Bl.a. sätten att uttrycka artighet varierar mycket mellan olika språk och olika kulturer, och att kunna ett visst språk innebär också att behärska vad som är brukligt i just det språket, s.k. indirekta talakter, samt att kunna tolka också andra kulturella signaler som t.ex. kroppsspråket. Men vi styrs också av mängder av inomspråkliga regler, vår inre grammatik, som vi lär oss i ett känslomässigt samspel med omgivningen i takt med hjärnans utveckling. Barnets språkinlärning är en imponerande process, då barnet ur allt det omgivande språkflödet lyckas vaska fram det abstrakta underliggande systemet och också lär sig alla nödvändiga ord. Alltså en inlärning mycket olik den som sker då man senare i livet lär sig språk. Modersmålets regler fungerar oftast helt omedvetet, och man talar därför ofta om språkkänsla i stället för språkkunnande, en språkkänsla som ibland kan vara något olika också för infödda svenskar. Ett enkelt exempel på våra omedvetna språkkunskaper och språks koppling till den omgivande verkligheten kan vara en läsning av följande text: (6) Patrik _ tränat hårt _ Vasaloppet. Han _ åka _ första gången. Han _

stiga _ tidigt _ att hinna _ start. Det _ mörkt _ kallt. 14


Det vi kan bäst är sådant som vi inte blivit lärda. (Markis de Vauvenargues)

Att fylla i luckorna här bereder oss inga större svårigheter. Såväl vår kunskap om världen som vår språkkänsla säger oss vad som fattas. Med hjälp av vår inre grammatik letar vi här fram de utelämnade orden hade, inför/ före, skulle, för, måste, upp, för, till, var, och. Att följa invanda mönster är ekonomiskt för oss. Vi kan då utan att tänka utnyttja automatiserade processer, så att vår energi kan friställas till annat. Men också invanda mönster kan givetvis brytas, och detta kan utnyttjas för att väcka uppmärksamhet, t.ex. av reklammakare/reklamare och författare som med sitt språk vill skapa något oväntat eller tankeväckande. Avvikelser från mönstren kan emellertid också väcka irritation, och reaktionerna kan vara mycket olika inför t.ex. Man är glada eller Han är större än mig. Som i många andra sammanhang kan det som inte stämmer med det invanda vara stötande. Språklig (o)medvetenhet

Att vi faktiskt har en inre grammatik med omedvetna regler märks t.ex. vid en jämförelse mellan följande meningar (* markerar ogrammatisk mening):

Vanans makt är stor. (Cicero)

(7a)

Studenten som var nyinflyttad hade lite svårt att hitta.

(7b)

*Studenten var nyinflyttad hade lite svårt att hitta.

(8a)

Studenten som Anna hade träffat kom från Umeå.

(8b)

Studenten Anna hade träffat kom från Umeå.

Det kursiva som i a-satserna ovan är struket i b-satserna. I (7b) leder strykningen till en ogrammatisk mening, eftersom som inte kan utelämnas när det är satsens subjekt (se 6.2.1.1). Men varje infödd svensk vet när som behövs och därmed också vad som är subjekt och objekt i en sats. Ett annat exempel på vår omedvetna språkkunskap är uttalet av subjunktionen att och infinitivmärket att. Infinitivmärket uttalas nämligen mycket ofta som ett å, vilket däremot inte händer med konjunktionen att. Pröva att läsa följande meningar högt med ett å-uttal av att: Det är roligt att läsa respektive Det är roligt att han kommer. Omedvetet vet varje infödd svensk när att är infinitivmärke som i att läsa, och när det är en subjunktion som inleder en bisats, t.ex. att han kommer. Att vi också omedvetet vet vad som är huvudsats respektive bisats framgår av följande exempel: O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

15


(9a)

Då gick David.

(9b)

Då David gick hem, var festen slut.

(10a)

Då gick inte David.

(10b)

Då David inte gick hem, stannade också Åsa.

Skillnaden i ordföljd mellan a- och b-meningarna visar vad som är huvudsats respektive bisats, och vi tvekar inte inför vilken ordföljd vi ska använda (se 6.3.1). Omedvetenheten gör det dock ofta svårt för oss att förklara varför något är rätt eller fel. Det bara känns. Som ett första litet test på språklig medvetenhet uppmanas läsaren att efter genomläsning av texten nedan svara på de efterföljande frågorna. Förklaringar finns i kapitel 5, som tar upp hur vi använder våra ordformer. Läs och begrunda: Tävlandets hårda skola inget för mig Det tävlas i allt, och det börjar redan med betygssträvan i skolan och konstigheter som korpfotboll. Inom dans, musik, litteratur, allmänbildning, vetenskap, humor, och förstås idrott, ska det koras vinnare. Jag har slutat bry mig, och struntar i rekorden. Men kanske hade jag ändå tittat på annat än bara motorsport om det hade funnits sådana grenar som störtlopp på skridskor, längdhopp över ormgropar eller skidskytte som innebar att deltagarna jagade varandra med bössor. Och varför inte fäktas på riktigt, utan skyddsväst eller mask? Det kunde bli riktigt spännande om inte bara medaljer hägrade utan också ren och skär överlevnad … (Per M, DN 22/9 2011.)

Förklara den använda formen för de kursiverade orden. Varför står det tävlas och börjar och inte tävlades och började? Och varför skolan och inte en skola? Eller ska i stället för kommer att osv. Att förklara varför något känns rätt eller fel i språket är inte alltid så lätt, och mänskliga språk är heller inte helt systematiska och logiska. Reglerna har undantag. 1.1.3 Olika språk strukturerar världen på olika sätt

Jag står och ser på världen genom gallret; Jag kan, jag vill ej slita mig från gallret. (G. Fröding)

De flesta språk har möjligheter att uttrycka begrepp som rum, tid, orsak, verkan och liknande, och vår bild av verkligheten är delvis invävd i vårt språk. Vi skapar de ord och uttryck vi tycker oss behöva, och när vi väl har dem är de delvis styrande i våra liv. En länge omdiskuterad fråga är hur mycket språket faktiskt styr vårt tänkande, den s.k. Sapir-Whorfhypotesen. Frågan har i det accelererande informationssamhället åter blivit högaktuell, och forskare inom bl.a. psykologi och 16


Han sa hellre vi än jag. (Svt, Sportnytt om Sven Tumba 1/10 2011)

kognitionsforskning samarbetar för att undersöka språkets påverkan på våra tankar. Men verkligheten kan kategoriseras på olika sätt, och varje språk framtvingar vissa aspekter av omvärlden. Såväl ordförråd som grammatik kan uppvisa stora skillnader. Varför tycker vi oss i svenskan t.ex. behöva de tre verben tycka – tänka – tro, när engelskan och många andra språk oftast klarar sig med ett eller två? Eller sätta, ställa, lägga som tvingar fram en lägesbeskrivning i jämförelse med t.ex. eng. put. Och vi lägger ett bud men sätter ett pris. Eller varför är det ofta svårt att hitta ett motsvarande ord när man ska översätta eng. commitment till svenska? Innebär dylika problem också att personer med olika modersmål ser/upplever världen olika? Ett visst stöd för ett sådant antagande har visat sig i forskning där personer med olika modersmål bl.a. fick återge vad de såg på olika bilder. Men hur mycket språket styr tänkandet är långt ifrån klarlagt. Ett språk att fundera över i detta sammanhang kan också vara japanskan. I japanskan förses t.ex. räkneorden med olika efterhängda partiklar beroende på bl.a. formen på det som räknas. Är föremålet långt, smalt, stort, platt osv.? Räkneordet tre heter på japanska san men t.ex. sambon i kombinationen tre pennor (som är långa och cylindriska) och sanmai tillsammans med vykort (som är platta): empitsu sambon och hagaki sanmai. Blir man då mer medveten om föremåls fysiska form i allmänhet? Och hur drar man gränserna i det verkliga livet där en form ofta glider in i en annan? Annat att lägga märke till i japanskan är tillägget av hedersprefixet o- framför ett antal kulturellt viktiga inhemska substantiv, t.ex. o-rei ’tack’, o-cha ’te’, o-shiroi ’puder’, o-sake ’starkvin’, men absolut inte t.ex. o-banana. Eller den japanska användningen av olika personliga pronomen för män och kvinnor, t.ex. watashi ’kvinnligt och artigt jag’ och boku ’manligt jag upp till 45-årsåldern’, och olika verbformer av exempelvis verbet wakaru ’förstå’ beroende på vem man talar med, t.ex. i presens wakaru (familjärt) och wakarimasu (distanserat). Grammatiska markörer används här alltså för att uttrycka såväl fysisk form som inhemsk kultur samt för att signalera social status/avstånd. Finns något liknande i svenskan? Kan det på något sätt höra hemma i den här sfären av språket att det tycks bli vanligare att säga jag och Monica i stället för som tidigare Monica och jag? Kan denna eventuella förändring hänga samman med en förändrad syn på jaget som en följd av den kamp mot jantelagen som sedan 70-talet pågått i skolan och inom kvinnorörelsen? Eller kan den på något sätt kopplas tillbaka till de förändringar som O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

17


i jämlikhetens namn började ske i svenskt tilltalsbruk under 1960-talet, när de sociala avstånden krympte bl.a.genom att du efter ett ”påbud” från Socialstyrelsen blev det allmänna tilltalsordet i det svenska samhället, den s.k.”du-reformen”? Också mellan lärare och elever blev då tilltalsordet du. Eller kan det ha något samband med en modern allmänt ökad individualism/egocentricitet/egoism eller en framväxande kändiskultur med jaget i centrum? 1.1.4 Olika språk har olika struktur

Också den grammatiska strukturen varierar mellan olika språk. Studera t.ex. hur olika japanskan, kinesiskan, persiskan och hebreiskan i svensk översättning uttrycker den svenska satsen Den gamle mannen såg Ivans hus: japanska: gammal man Ivans hus såg. kinesiska: gammal man såg Ivans hus. persiska: man gammal hus Ivans såg. hebreiska: såg mannen den gamle husets Ivans. (Exemplen hämtade ur Lars-Gunnar Andersson, Språktypologi och språksläktskap, 1987.)

I exemplen ser vi bl.a. att verbet både kan inleda och avsluta en mening. Genom att jämföra olika språk kan man utifrån mer systematiska likheter och skillnader göra typologiska klassifikationer beträffande ljud-, ordoch satsmönster. En vanlig typologi är den som jämför hur mycket orden böjs i olika språk, s.k. morfologisk typologi. Här delas språken in i analytiska och syntetiska. I analytiska språk (isolerande) är orden oböjliga och formord och ordföljd används för att ange relationer mellan delarna i en sats, t.ex. på/i boken och du går–går du. I syntetiska språk får orden olika form i olika sammanhang, t.ex. grön, grönt, gröna, grönare, grönast (analytiskt: mer grön, mest grön). De syntetiska språken kan vidare delas in i agglutinerande där många olika betydelser hakas efter varandra, t.ex. flick-or-na-s och o-tyd-lig-het, och flekterande där också ordets stam kan påverkas av böjning, t.ex. krypa–kröp. Språk kan alltså uttrycka betydelse på många olika sätt. Ofta har språk drag från flera av de här olika typerna, och exemplen visar att svenskan har egenskaper som kan hänföras till dem alla. Mer analytiska är exempelvis engelskan, vietnamesiskan och kinesiskan och mer syntetiska t.ex. tyskan och turkiskan. Men det finns också språk där 18


ett helt yttrande kombineras till ett ord (polysyntetiska). Ordföljdsskillnader kommenteras i 7.2 nedan. Spelar då skillnader av den här typen någon som helst roll för hur talarna av olika språk uppfattar och hanterar världen? Hänger skillnader i grammatisk struktur på något sätt samman med kulturella skillnader, eller har det som mycket annat i språket bara råkat bli så?

1.2 Kraftfulla hierarkiska system Kampen om makten drar genom språket. (J. Althoff)

Ofta hävdas att mänskliga språk genom sina oändliga möjligheter till variation är synnerligen kraftfulla kommunikationsmedel. Kraften ligger i att mindre enheter kan kombineras på ett oändligt antal sätt. Och en tro på språkets kraft visar väl all språk- och medieträning som i säljsamhället nu för miljoner bjuds ut på marknaden eller de slipade pr-strateger som så ofta hörs i medieintervjuer. Eller alla slantar som spenderas på lockande reklambudskap. Ord kan förföra, vilseleda eller dölja, och språket kan användas som verktyg i många sammanhang.

1.2.1 Mindre delar bygger upp större enheter

Språkets kraft är legolik, d.v.s. små bitar av olika storlek, form och färg kan i all oändlighet byggas samman till större och större enheter och konstruktioner, t.ex. r-o-t – Tor – ort, ortnamn, ortnamnsforskning, eller Tor forskar. – Forskar Tor? Den minsta fysiska enheten i språket är ljuden. Svenskan har ett 30-tal betydelseskiljande ljud som efter bestämda mönster kan kombineras till hundratusentals ord (se vidare kap. 3 och 4). Orden byggs samman till satser och meningar och skiftar betydelse beroende på sammanhang och användning. Detta, som brukar kallas den dubbla artikulationen, gör mänskliga språk till mycket flexibla och utvecklingsbara system. Alla språk har också struktur eller en inre ordning, d.v.s. en grammatik. De olika enheterna uppträder aldrig hur som helst. Det finns dels en linjär ordning, d.v.s. ordningsföljden mellan delarna är betydelsebärande, dels en hierarkisk, d.v.s. delarna är över- eller underordnade varandra (se vidare kap. 6 och 7).

O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

19


1.2.2 Ett system med nivåer

Genom att vara system som bygger på kombinationer av små delar, som ofta har flera funktioner eller betydelser, har mänskliga språk växt fram till komplexa system med enheter som kan vara både större och mindre än ord. Därför har det vid utforskande av språk blivit naturligt att avgränsa olika nivåer i språket, och även om nivåerna hänger nära samman och ofta påverkar varandra, brukar man urskilja följande:

Det är lustigt att det med de relativt få ord som finns i språket går att säga så mycket dumheter. (R.S. Petersen)

den fonologiska den morfologiska den syntaktiska den semantiska textnivån den pragmatiska

– – – – –

språkets ljud och prosodi orden och deras böjning och uppbyggnad kombinationer av ord till fraser och satser språkets betydelsesida olika sätt att markera samband och sammanhang i hela texter – uttryckens betydelse i faktisk användning

Den morfologiska nivån har tillsammans med den syntaktiska länge varit vad som i allmänt språkbruk har kommit att innefattas i begreppet grammatik. Men för att ge en allsidigare beskrivning av hur språk fungerar och används behöver man också belysa de övriga nivåerna, eftersom allt hänger ihop och påverkar ett budskaps slutliga betydelse. I den här boken finns därför utöver morfologi och syntax också ett kapitel om artikulatorisk fonetik och fonologi, ett om ordsemantik samt ett om ordbildning, som annars ofta hänförs till morfologin. Den femte nivån, textnivån, berörs på skilda ställen, eftersom samband och sammanhang ofta markeras med olika grammatiska medel, t.ex. substantivens bestämda och obestämda form, konjunktioner och adverb. Den för textnivån så viktiga ordföljden beskrivs dock i ett eget kapitel (kap. 7), medan den pragmatiska nivån endast finns med som spridda kommentarer kring användningen av vissa ord och uttryck.

1.3 Allt förändras och kunskapsmassan växer Förmågan att idag tänka annorlunda än igår skiljer den vise från den envise. (J. Steinbeck)

Som en allmän bakgrund inför grammatikstudierna följer här en kort resumé över språkforskning och språkvetenskap. Kanske perifert, men perspektiv är alltid av godo. Som en orientering rekommenderas därför en genomläsning också av de här avsnitten, även om texten – inte minst på grund av att den är så kortfattad – kan bli en aning svårsmält och inte ge så mycket mer än en mycket ytlig överblick. 20


1.3.1 Olika forskningsinriktningar

Vi vet exakt bara när vi vet lite; med kunskaper ökar tvivlet. (J.W. von Goethe)

Språk kan studeras ur många olika perspektiv och på olika sätt. Perspektivet kan vara historiskt, diakront, eller samtida, synkront. Ett diakront perspektiv innebär att man väljer att studera hur språk utvecklas från en tid till en annan, medan ett synkront perspektiv innebär att man väljer att studera språket vid en viss tidpunkt. Vidare kan språket studeras både som system och som redskap, d.v.s. hur det används av olika individer eller grupper och i olika sammanhang. Äldre språkforskning var ofta kopplad till filosofi eller filologi. Under 1800-talet kom dock en våg av språkhistorisk forskning, som bl.a. genom studier av ljud och ljudförändringar i olika språk sökte svar på frågor om språks ursprung och släktskap. Den kallas därför jämförande (komparativ) språkforskning. Ur den forskningen växte senare i romantikens anda dialektologin, som studerade och kartlade de äldre dialekterna. Då började man också utarbeta den fonetiska skriften. Resultatet av det arbetet finns samlat på de statliga dialektarkiven i Umeå, Uppsala, Göteborg och Lund, och i dag undersöks också regionala varianter av svenskan, bl.a. i ett forskningsprojekt i Uppsala. Så småningom började man också studera språkets sociala variation, d.v.s. hur olika samhällsklasser, kvinnor respektive män och ungdomar använder språket, s.k. språksociologi eller sociolingvistik. Inom stilistiken har studerats vad som kännetecknar olika typer av skrivna texter, beträffande exempelvis ordval, meningsbyggnad och bildspråk. En senare gren är textlingvistiken, där man bl.a. studerar relationerna mellan delarna i längre texter. På senare tid har forskningen också ägnat sig åt studier av språk i användning, den s.k. pragmatiken, och flödet i olika typer av samtal, s.k. diskursanalys. Som hjälp för forskningen finns nu också vid Göteborgs och Lunds universitet stora maskinläsbara materialsamlingar (s.k. korpusar/konkordanser) innehållande text av olika slag. Eftersom språkprocessande är en mental aktivitet har delar av språkforskningen sedan den senare delen av 1900-talet också knutits samman med psykologin och neurovetenskapen, s.k. språkpsykologi eller psykolingvistik och neurolingvistik. Det man försöker klarlägga är bl.a. om och hur en människas språk hänger samman med t.ex. hennes minne och uppmärksamhet, vad vi gör när vi läser och skriver och hur vi lär oss språk. Resultaten av sådan forskning har givetvis betydelse för bl.a. språkundervisningen. Viktiga tidiga namn är här bl.a. Jean Piaget och Lev Vygotskij med olika teorier kring språk, tänkande och barns språkutO M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

21


Det är lättare att skriva tio band filosofi än att tillämpa en enda grundsats i praktiken. (L. Tolstoj)

veckling. En senare inriktning är också datalingvistiken, och nu utvecklas också med hjälp av bl.a. magnetresonanskameror olika studier kring språket och hjärnan. För språkundervisning kan det också vara värdefullt att veta vad som skiljer olika språk, och den inriktning av språkvetenskapen som undersöker skillnader och likheter mellan världens språk är språktypologin. Ett mål har bl.a. varit att komma fram till om det finns något som är univer-sellt i språk, d.v.s. något som förekommer i alla världens språk. Näraliggande är också barnspråks- och språkinlärningsforskningen. Inspirationskälla här har bl.a. varit en hypotes om att människans språkförmåga är medfödd, en hypotes som framfördes av den amerikanske lingvisten Noam Chomsky, som lyfte fram det anmärkningsvärda i att redan 3–4-åringar normalt klarar att tillämpa merparten av språkets regler. Också inlärningen av ett andra språk har kommit i fokus och tidigare kontrastiva analyser (jämförelser mellan olika språk) och behavioristiska teorier har ersatts med hypoteser om att alla inlärare passerar liknande stadier på sin väg mot ett nytt språk, s.k. interimspråk. Här särskiljer man förstaspråks-, andraspråks- och främmandespråksinlärning. Vid andraspråksinlärning vistas inläraren i målspråksmiljön till skillnad från vid främmandespråksinlärning, som sker exempelvis i svenska klassrum då det undervisas i t.ex. tyska. Språkforskning har således många dimensioner, och de olika grenarna lämnar alla sina bidrag på vägen mot en helhetsbild. Lika lite som språk är färdiga system är språkbeskrivningen en fullbordad vetenskap. Mycket finns kvar att utforska och beskriva.

1.3.2 Många grammatikmodeller

Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra – och de kloka så fulla av tvivel. (B. Russell)

Också inom den gren som utforskar grammatiska system har det funnits och finns olika angreppssätt, vilket har resulterat i olika skolor eller modeller med skilda mål och analysmetoder. Den traditionella grammatiken med många fundamentala begrepp har länge varit en grund i språkundervisningen i skolan, och den kan också spåras i senare tids försök att utveckla utförligare och mer stringenta grammatikteorier. Som den svenska språkvetenskapens fader ses Adolf Noreen som bl.a. skrev det stora verket Vårt språk i nio band (1903–1923). Speciellt band V innehåller iakttagelser och tankar av intresse för en grammatik som den här. Som en reaktion mot den historiska språkforskningen 22


Ordning och reda löning på fredá.

uppstod under den förra delen av 1900-talet bl.a. olika strukturalistiska skolor som präglas av synen på språk som sammanhängande system av olika strukturer. Upphovsman var fransmannen Ferdinand de Saussure, som bl.a. delade in språket i la langue och la parole, där la langue grovt kan sägas svara mot systemet och la parole mot användningen. Välkända inom europeisk strukturalism är också den s.k. Pragskolan med Roman Jakobson, som haft betydelse för bl.a. fonologins utveckling, samt Jan Firbas och Vilém Mathesius. De två senare försökte bygga sin analys på satsledens tyngd i informationsstrukturen, ett s.k. funktionellt satsperspektiv. Också i Danmark fanns under första hälften av 1900-talet framstående språkforskare, t.ex. Otto Jespersen, Louis Hjelmslev och Paul Diderichsen. Den senare utvecklade den s.k. positionsgrammatiken, där satsleden utifrån den fasta ordningsföljden i danskan placeras i olika scheman för huvudsats och bisats (se vidare kap. 7). Till den amerikanska strukturalismen räknas t.ex. Leonard Bloomfield, vars bok Language (1933) blev grunden för utvecklandet av nya metoder för att studera bl.a. indianspråken. Ur amerikansk strukturalism härrör också olika typer av frasstrukturgrammatik, där språkets satser analyseras i fraser, d.v.s. samhöriga ord med namn efter sitt huvudord, t.ex. nominalfras eller substantivfras. Den grammatiken är tillsammans med den traditionella grammatiken och valensgrammatiken också viktig grund för analysen här i Funktionell svensk grammatik (se vidare 6.1.5.2 och 6.2.7.1). År 1957 respektive 1965 kom två böcker av Noam Chomsky, Syntactic Structures och Aspects of the Theory of Syntax, där han lade fram en teori för en universell grammatik. Detta ledde till att intresset åter riktades mot språkets formella aspekter och ett kraftigt ökat intresse för grammatikforskning. Chomsky utvecklar i sina böcker en s.k. generativ transformationsgrammatik, där språket ses som en uppsättning regler som alstrar (genererar) språk och enkla bassatser görs till mer komplexa satser och meningar genom s.k. transformationer. Viktiga begrepp är här också competence, d.v.s. språkbrukarens inre grammatik, och performance, d.v.s. språket i användning. Det yttersta målet är att finna universella principer för världens språk. I senare arbeten lyfter Chomsky också fram människans språkförmåga som medfödd och artspecifik. Modern hjärnforskning har dock inte kunnat finna någon specifik språkmodul utan språket tycks lagras och hanteras på flera olika ställen (se t.ex. Pinker, 2007). O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

23


Kunskap går framåt stegvis och inte med stora språng. (T.B. Macaulay)

Den generativa grammatiken kom senare att utvecklas åt olika håll, men generellt kan sägas att man från att mest ha beaktat språkets form numera oftast tillmäter också semantik och lexikon betydligt större vikt. Ett försök att hantera problemen med de grammatiska formernas underliggande betydelse är kasusgrammatiken, där man undersöker och kategoriserar vilka roller olika satsled representerar: Vem gör något? (agenten), Vad leder det till? (resultatet), Varför sker det? (orsaken). Andra modeller är dependensgrammatiken och valensgrammatiken som bl.a. utforskar ledens beroende av varandra, t.ex. som huvudord och bestämning (jfr 6.1.2). Intresset för grammatikforskning har varierat över tiden, men de modeller som nämns här är några av dem som under 1900-talet hade genomslagskraft och på ett eller annat sätt avsatt spår i senare forskning.

1.3.2.1 Om syften och metoder

Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något, det är kunskap. (Konfucius)

Målet för forskningen är en sammanhängande teori om ett eller flera språk. För att nå detta mål krävs en kartläggning av de språkliga enheternas betydelse, funktion och användningsområde. Som andra forskare strävar också språkforskarna efter att vara objektiva, systematiska och explicita (inget bör vara outtalat), och man har därför på olika sätt samlat in data, testat hypoteser och byggt modeller och teorier. Med hjälp av dylik kunskap försöker man konstruera modeller som ska möjliggöra generaliseringar, så att man utifrån olika hypoteser kan formulera principer och bakomliggande faktorer för språk och språkanvändning. Ett sätt kan vara att testa språket laborativt för att komma åt de underliggande reglerna. Man kan t.ex. pröva var gränserna går mellan möjliga och omöjliga konstruktioner genom att flytta om, byta ut eller stryka olika led (se t.ex. 6.1.1). Ett annat sätt att studera språk kan vara att samla in autentiskt språkmaterial av något speciellt slag och i denna insamlade textmängd, en s.k. korpus, studera förekomster av det som studeras och söka förklaringar till likheter och skillnader. Ett insamlat talspråksmaterial utgör Talsyntax vid Lunds universitet, och Språkbanken i Göteborg tillhandahåller numera stora datoriserade textsamlingar (konkordanser) på Internet (http://spraakbanken.gu.se). Detta underlättar naturligtvis möjligheterna för var och en som vill undersöka något i svenskan. Pröva gärna. Det språk som ligger till grund för grammatikbeskrivningar är oftast det skrivna språket med välstrukturerade satser och meningar. Redan 24


Talande lever vi. Stumma dör vi. (Olof Lagercrantz)

detta är dock alltför komplext för att man ännu ska ha kommit fram till någon samfälld och fullständig beskrivning, och vägen till målet är ännu längre för talspråket, eftersom talet genom att ha större hjälp av sammanhanget och situationen är mer fragmentariskt och ostrukturerat. Talet är dessutom flyktigt och därför svårare att fånga och har dessutom ofta allmänt lägre status än skriften. Detta trots att talspråket i alla mänskliga kulturer är det viktigaste kommunikationsmedlet. I någon form arbetar alla grammatikmodeller mer eller mindre explicit också med olika nivåer. Nivåerna kan vara dels den fonologiska, morfologiska osv., dels nivåerna yta och djup. Att skilja mellan yta och djup innebär att språk uppfattas och beskrivs som system med en synlig/hörbar del, t.ex. ytstrukturen, och en under- eller bakomliggande del, t.ex. djupstrukturen, som är en abstrakt representation av någon form av betydelse.

1.3.2.2 Om grammatik, normer och terminologi

Som framgår ovan kan ordet grammatik ha flera betydelser. För språkvetare innebär ordet oftast en beskrivning av ett språks struktur, d.v.s. en sammanställning av språkbrukarnas regler och principer för hur ord och uttryck kan kombineras för att återge en viss betydelse. Denna typ av grammatikbeskrivning kallas deskriptiv grammatik. Den avser att vara värderingsfri. Men ordet grammatik används också om språkbrukarnas inneboende kunskap om systemet, d.v.s. varje språkbrukares – oftast omedvetna – kunskap om språket, d.v.s. den infödde talarens (inre/mentala) grammatik. Ordet grammatik har dock tyvärr ofta en negativ klang och förknippas av många med tragglande skolundervisning eller någon typ av dogmatiskt regelsystem fastslaget av en överhet, som anger vad som är rätt eller fel, d.v.s. en normativ grammatik. Och vem reagerar inte negativt på kritik mot det egna språket? Men vad som är ”grammatiskt korrekt” i svenskan bestäms ytterst av de infödda talarna och deras språkliga intuition och inte av riksdag, regering eller någon högre makt. Det mycket använda blir så småningom till norm. Och numera spelar därför medier och internationalisering en viktig roll för svenskans utveckling, och skriften närmar sig alltmer talet och tvärtom. Allt detta sammantaget torde vara faktorer som med stor sannolikhet på sikt också kommer att påverka normen. En spännande utveckling att följa! Dock kan man ibland vilja veta vad som anses som accepterat svenskt O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

25


Du kan bli ärkeängel eller förbrytare utan att någon märker det, men alla ser om du saknar en knapp. (E.M. Remarque)

Man kan inte stiga ner två gånger i samma flod. (Herakleitos)

Det ligger i all storhets natur att inte vara exakt. (Edmund Burke)

Du kan leda hästen till vattnet men inte tvinga den att dricka. (Ordspråk)

standardspråk och därför finns numera en grammatik som enligt förordet ger råd om ”vårdat språkbruk”, nämligen Svenska Akademiens språklära skriven av Tor G. Hultman (2003). Ett annat hjälpmedel är den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL 13, 2006), som ger rekommendationer beträffande ordens böjning och stavning. Svenska skrivregler (2008) är ”en handledning för skrivtekniska frågor” och Svenska språknämndens Svenskt språkbruk (2003) är en handbok för olika konstruktioner. För uttalsrekommendationer finns Svenska språknämndens uttalsordbok (2003). På internet finns också under adressen www.sprakradet.se olika råd och exempel på svenskans utveckling. Bl.a. finns här en nyordslista och olika artiklar om svensk språkpolitik och den språklag som antagits av Sveriges Riksdag och gäller från 2009-07-01. Eftersom språket kontinuerligt förändras i takt med samhällsutvecklingen, ändras successivt också reglerna i språkbrukarnas inre grammatik. När de här nya reglerna har blivit etablerade hos tillräckligt många talare, förändras oftast också ”normen” och så småningom också språkbeskrivningen. Delar av utvecklingen kan studeras genom jämförelser mellan olika upplagor av SAOL, som till stor del återger rådande språkbruk och visar hur ordförrådet och vissa ords böjning och stavning förändrats över tid. Grammatiken beskriver språkets enheter, möjliga kombinationer och deras betydelse. Men språk kan studeras ur olika perspektiv, vilket bl.a. medför att olika kriterier kan väljas som grund för kategorier, definitioner och termer. Samma uttryck eller begrepp kan därför betecknas med olika termer och en term kan ges olika innehåll. Ytterligare en orsak till skillnader mellan olika grammatikbeskrivningar kan vara hur mycket beskrivningen har förenklats. I Funktionell svensk grammatik används den traditionella grammatikens terminologi utökad med frasbegreppet och begrepp som temarema samt positionsscheman i samband med genomgången av svenskans ordföljd. Också valensgrammatiken slår igenom i samband med satsanalysen. Avgränsningar mellan kategorierna görs med hjälp av kriterierna form, betydelse och funktion, och formen är det avgörande kriteriet då det är tillämpbart, d.v.s. då orden kan böjas eller då betoning eller ordföljd kan utgöra en entydig grund för kategoriseringen. Men också betydelsen beaktas, eftersom den grammatiska formens uppgift är att skapa 26


betydelse och göra språket begripligt. En annan avgörande faktor för hur budskap formuleras är hur innehållet viktas för att passa in i sin kontext. Det behandlas vidare i kapitel 7. 1.3.2.3 Svenska Akademiens grammatik (SAG)

Den mest omfattande beskrivningen av svenskans grammatik är Svenska Akademiens grammatik i fyra band som gavs ut 1999. Enligt inledningen avser den att vara en värderingsfri beskrivning av svenskan under andra hälften av 1900-talet och en handbok för både språkvetare och andra språkintresserade samt ”ett referensverk för författare av läroböcker i svenska som andraspråk eller främmande språk och för lärare inom detta fält” (Band 1, s. 19). SAG omfattar i huvudsak morfologi och syntax och uppges vara skriven inom ramen för den traditionella skolgrammatiken, men också med inspiration hämtad från beskrivningsmodeller inom frasstrukturgrammatiken, dependensgrammatiken, valensgrammatiken, transformationsgrammatiken och positionsgrammatiken. Även om ramen för beskrivningen uppges vara den traditionella skolgrammatiken kan det ibland vara svårt att hitta i de fyra banden, då åtskilliga vanliga och inarbetade kategorier har tolkats om. Det gäller bl.a. en del kategorier som har etablerats inom undervisningen i svenska som andraspråk, t.ex. substantivartiklarna, verbpartiklarna och den traditionella skillnaden mellan subjunktioner och relativpronomenet som. I de fall då beskrivningen i Funktionell svensk grammatik klart avviker från O M S P R Å K O C H G R A M M AT I K

27


Maria Bolander Grammatiken bär du alltid med dig!

Boken lotsar dig med hjälp av många exempel genom vårt språk och lär dig uppmärksamma din inre grammatik. För att belysa svenskan görs också jämförelser med andra språk. Innehållet, som är tydligt strukturerat och lätt att hitta i, ger grundläggande kunskaper i svenskans byggnad på de olika nivåerna: • ordsemantik • artikulatorisk fonetik och fonologi • morfologi (om ordbildning, ordklasserna och deras former och användning) • syntax (om fraser, satsled och satser) • textbyggnad (om positionsgrammatik och ordföljd)

Funktionell svensk grammatik

Varför säger man si? Hur förändras betydelsen om man säger så? Valet av ord är grund för varje budskap, men den slutgiltiga betydelsen får det av den grammatiska formen och kontexten.

Funktionell svensk grammatik

Maria Bolander

Vi förstår vårt språk och kan göra oss förstådda. På en abstrakt nivå kan vi alltså vår grammatik. Men vi kan också ha nytta av att mer medvetet känna till vår grammatik. Därav den här bokens titel Funktionell svensk grammatik. Boken vänder sig till dig som vill att grammatikstudier ska innebära upptäckter, reflexion och diskussion.

är docent i nordiska språk. Hon har bedrivit forskning inom grammatik, barnboksspråk och andraspråksinlärning och varit verksam vid Umeå och Stockholms universitet, Minnesota University i USA och Tokai University i Japan.

Best.nr 47-10525-0 Tryck.nr 47-10525-0

4710525_Bolander_omslag_tp.indd 1-3

Liber

MARIA BOLANDER

Orden bara kommer. Det händer t o m att vi först efteråt med förfäran hör vad vi faktiskt har sagt. 2012-06-19 15.54

9789147105250  

Orden bara kommer. Det händer t o m att vi först efteråt med för färan hör vad vi fa k tiskt har sagt. Maria Bolander L ib e r