Issuu on Google+

F OTO : CATO L E IN

www.prismabok.se

KLEOPATRA

ALLAN KLYNNE är född 1965 i Stockholm och disputerade i antikens kultur och samhällsliv 2002. Han har varit forskarassistent vid det Svenska Institutet i Rom 2003–2007 och har sedan 1996 lett de svenska utgrävningarna av trädgårdarna i kejsarinnan Livias villa i Prima Porta. Vid sidan av vetenskapliga arbeten i en rad internationella tidskrifter har han också spridit kunskap om antiken genom populärvetenskapliga artiklar, föredrag och resor i Italien. Tillsammans med sin hustru Cecilia Klynne debuterade han 2003 med Antika rekordboken, som översatts till sex språk.

mest kända kvinnor. Konstnärer och författare har i århundraden använt sig av hennes liv på ett sätt som skapat en livskraftig myt om kvinnlig passion, övermod och undergång. Filmer och tv-serier har förvandlat henne till en erotisk ikon i lyxförpackning. Ändå är hennes historia för de flesta i det närmaste okänd. Vad är sanning och vad är myt i den fascinerande historien om Egyptens sista drottning? Kleopatra – liv och legend är berättelsen inte bara om vad som hände, utan förklarar också hur den arkeologiska och historiska forskningen resonerat i sin jakt på svar. Här framträder de romerska fältherrarna Julius Caesar och Marcus Antonius med vilka Kleopatra fick sina fyra barn, tillsammans med den brokiga skara människor som omgav kvinnan romarna i sin propaganda utmålade som »det ödesdigra olycksvidundret«. Det är en berättelse om kulturkrockar, kapprustning och storpolitiska konflikter, men det är också en historia om fördomar och könsroller som trots avståndet i tid och rum framstår som relevant än idag. Frågor kring kärlek, makt och synen på kvinnan förr och nu blir tydliga när Kleopatra sätts in i sitt historiska sammanhang, från antikens historieskrivare till nutida populärkultur.

ALLAN KLYNNE

K L E O PAT R A V I I (69–30 f.Kr.) är en av världshistoriens

Allan Klynne

KLEO PATRA Liv och legend

De som såg henne upplevde, efter vad det sägs, inte hennes skönhet som enastående eller bländande i sig själv, men i umgänget var hon oemotståndlig och fängslande. Hennes sköna gestalt, den övertygande kraften i hennes tal och hennes utstrålning i samvaron med människor, allt detta gav hennes väsen en särskild tjusarkraft. Hennes röst var ljuvlig. I tungan hade hon ett instrument med många strängar som hon skickligt stämde alltefter det språk hon ville tala. Plutarchos, Antonius, 27.

isbn 978-91-518-4977-5

OMS LAG: SARA R. ACEDO. OMS LAGETS FRAMSI DA: KLEOPATRAS D Ö D , M ÅL N IN G AV JU L I US KRO N BERG, 1883. FOTO GÖ RAN W IN K .

Klynne_Kleopatra_ORIG.indd 1

08-12-20 22.53.26


Allan Klynne

Kleopatra Liv och legend


Prisma Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.prismabok.se Prisma ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © Allan Klynne och Prisma, Stockholm 2008 Omslag: Sara R. Acedo Grafisk form: Lars Molin Tryck: ScandBook AB, Falun 2008 ISBN 978-91-518-4977-5


INNEHÅLL TACK 9 INLEDNING 11 KAPITEL 1 Den märkliga flickan med rösten 18 · Det tunga arvet 20 · Staden vid vattnet 27 · Flöjtspelaren 32 · Vargungarna 34· Ett oroligt år 41 KAPITEL 2 Kungen utan land 46 · Vägen hem 52 · Moder okänd 57 · Bäst i klassen 59 KAPITEL 3 Den som älskar sin far 64 · Vinna eller försvinna 68 · Inbördeskriget 75 · Oväntade ankomster 80 KAPITEL 4 Pakten 86 · Den oemotståndliga 91 · Dagen efter 97 · Kriget i Alexandria 98 · Smekmånad på Nilen 105 · Lill-Caesar 110 KAPITEL 5 Nilen blandas med Tibern 114 · Kleopatra blir Venus 121 · 20 månaders semester 125 · Högmod går före fall 129 · Tyrannen är död! Länge leve republiken! 133 · Att ändra i historien 137 · Ensam 140 KAPITEL 6 Isis och Horusbarnet 143 · Oheliga allianser 150 · Dionysos möter Afrodite 159 · Fiskelycka i Alexandria 167 KAPITEL 7 Svågerpolitik 173 · Mellanåren 182 · Kleopatras nya era 191 · Kriget mot Parthien 197 · Antonius väljer sida 202


KAPITEL 8 De oefterhärmliga 209 · Segrar i östern 219 · Donationerna i Alexandria 226 · Konungarnas Drottning 234 KAPITEL 9 Apollo mot Dionysos 244 · Kleopatras underskrift 252 · Oraklets röst 257 · Skilsmässa 261 · Krigsförklaringen 268 KAPITEL 10 Ombytta roller 274 · Fällan slår igen 282 · Slaget vid Actium 292 · Efterdyning 299 KAPITEL 11 Grusade förhoppningar 307 · Vänner i döden 314 · Undergången 319 · Kleopatra och ormen 330 KAPITEL 12 Pax Augusta 343 · Besvärliga barn 349 · Ekot av en drottning 354 KAPITEL 13 Tio miljoner Kleopatror 363 · Den onda, den goda, den starka 364 · Horan i haremet 375 · Från vamp till diva 383 · Vem äger Kleopatra? 391 NOTER 398 KRONOLOGISK ÖVERSIKT 400 SLÄKTTRÄD 402 ILLUSTRATIONSFÖRTECKNING 403 BIBLIOGRAFI 404 PERSONREGISTER 411


INLEDNING

SÄTT PÅ DIG en blåsvart peruk, lägg på massor av kajal runt ögonen och vifta med en orm; din omgivning kommer med största sannolikhet att utbrista: Kleopatra! Det är inte många historiska personer som har en så hög igenkänningsfaktor som Egyptens sista drottning – kanske är hon rentav historiens mest kända kvinna. Men hur kommer det sig att alla »vet« detta? Det kan knappast bero på att skolundervisningen ägnade mer tid åt henne än andra historiska personligheter. Svaret är snarare att en lång rad författare, dramatiker och konstnärer genom århundradena använt sig av Kleopatragestalten på ett sätt som gjort hennes person till en ikon och hennes liv till en myt, med kraft att fascinera fler människor än enbart dem som är specialintresserade av antik historia. Berättelsen om hennes liv innehåller tidlösa frågor om makt och förräderi, kärlek och otrohet, ädelmod och grymhet, för att inte tala om stora doser av våld, lyx och sex. Förhållandet mellan Kleopatra och den romerske fältherren Marcus Antonius framstår gärna som arketypen för en passionerad och destruktiv kärleksförbindelse. Att alltsammans utspelar sig i en krets av samhällets toppar mot en fond av exotiska miljöer, till på köpet i ett avgörande skede av historien, gör historien utomordentligt laddad. Vi möter en oemotståndlig kvinna som manipulerar eller låter sig manipuleras av flera av romarrikets mäktigaste män, som närapå blir världens härskarinna, och som till slut tar livet av sig med hjälp av en giftorm. Historien om Kleopatra, där kända personer som Julius Caesar och kejsar Augustus passerar revy, passar perfekt för såväl teater som moderna massmedier, och följaktligen har den exploaterats


12

INLEDNING inom film, tv och reklam på ett sätt som närmast gjort Kleopatra till ett starkt varumärke. Men samtidigt är Kleopatra något av en kameleont, vilket naturligtvis bara ökar hennes attraktionskraft. I ena stunden är hon en femme fatale som män antingen kan tråna efter eller känna skräck inför, i andra stunden är hon en kul tjej som man kan avfärda eller skratta åt. På samma gång är hon en målmedveten kvinna som i ett mansdominerat samhälle tar makten över sitt eget liv, en flerbarnsmor med frånvarande fäder, fullt möjlig att identifiera sig med och beundra. Ibland är hon en krigshetsande drottning med storhetsvansinne, ibland en fredsälskande visionär som vill skapa ett multikulturellt samhälle. Kleopatra har även fått tjäna som symbol för österlandets underlägsenhet gentemot västerlandet, eller rentav kvinnans uselhet i Guds skapelse. Verklighetens Kleopatra då, hon som levde 69–30 f.Kr. och kallas Kleopatra VII i historieböckerna, vem var hon? Ja, även historiker har svårt att säga något säkert. Uppgifterna från antiken är knappa och många gånger dunkla, eftersom hon mest fungerar som en bifigur i berättelserna om kända romares liv. Det finns åtskilliga luckor, då hon helt försvinner ur sikte. Att frigöra sig från den negativa romerska traditionen och presentera en historia på hennes egna villkor är därför svårt. Länge var sådant heller inte av intresse. I slutet av 1800-talet skedde dock en omvärdering av Kleopatra inom historievetenskapen, till viss del i opposition mot bildkonsten där hon klichémässigt framställdes som en orientalisk haremsdam med dekadenta övertoner. Sedan dess har hon i stort sett behållit sitt goda rykte samtidigt som hon genomgått allt fler mutationer inom populärkulturen. Det råder knappast någon brist på Kleopatrabiografier, särskilt inte på engelska. På svenska har det dock inte skrivits någon biografi över Kleopatra sedan 1923, då Karin von Francken gav ut Kleopatra och hennes samtid. Kortare översikter går visserligen att hitta i exempelvis Arne Furumarks Redan de gamla grekerna (1961), eller i den fina konsthistoriska betraktelsen Kleopatra blir Ariadne: Identitet och förvandling (2003) av Hans Henrik Brummer, men en mer ingående monografi utifrån såväl historisk som arkeologisk forskning saknas fortfarande. Syftet med den här boken är att fylla den luckan. Ton-


INLEDNING vikten ligger på Kleopatras liv, så långt det låter sig rekonstrueras, med avsikten att berätta inte bara vad som hände, utan också förklara hur forskningen kommit fram till detta. Att det samtidigt kommer att handla om ett stort antal män, platser och företeelser som är både främmande och avlägsna i tid och rum är ofrånkomligt, om vi skall förstå det historiska sammanhanget; Kleopatra existerade ju inte i ett vakuum. Bokens sista kapitel utgör en resumé av hur Kleopatra brukats och missbrukats genom historien fram till idag, utan anspråk på att täcka in allt som skrivits i ämnet. En uttömmande studie över hennes plats i konst-, litteratur- och filmhistorien skulle med lätthet fylla flera separata volymer. *** Biografier över historiska personer pendlar ofta mellan två ytterligheter. Antingen får vi ett idolporträtt, där föremålet gärna framstår som mer modernt och likt oss än vad som är rätt och rimligt. Eller så får vi ett hatporträtt, där huvudpersonen blir till ett totalt främmande och obegripligt monster. Den allvetande författaren gör anspråk på att presentera en sorts sanning, men även om föresatsen är att hitta en balanserad medelväg är det närmast förmätet att påstå sig objektivt kunna bedöma människor som levde för mer än två tusen år sedan. Här finns även en etisk dimension: vilket ansvar har en biograf gentemot en död person, som inte kan försvara sig? Eftersom primärkällorna, det vill säga originaldokument av typen protokoll, testamenten eller brev från antiken är få och bristfälliga jämfört med senare perioder, är det också många gånger svårt att få syn på de verkliga individerna bakom alla namn. Vi blir mest sittande med olika berättelser som vrids och vänds mot varandra, fulla av mer eller mindre anonyma statister. Detta gäller särskilt för antikens kvinnor, som agerade bakom männen och hade ett större inflytande på offentlig politik än många vill tro. Att de förblivit osynliga i den manliga historieskrivningen beror på ett tankemönster eller, för att använda en aktuell term, en könsmaktsordning, där en god kvinna i princip skulle vara en obemärkt hustru, medan en ond kvinna manifesterade sig genom att på ett »manligt« sätt ta för sig i det offentliga rummet. Det är faktiskt få antika kvinnor, om ens någon, som vid sidan

13


14

INLEDNING av Kleopatra kan få en hel biografi, och detta just på grund av att hon blivit så svartmålad. Nu handlar den här boken knappast om ett försummat kvinnoöde. Just därför kan det vara nyttigt att komma ihåg att om inte Kleopatra levt och verkat i just den avgörande brytningstid hon gjorde, så hade hon säkert förblivit lika anonym som de trettiotre andra Kleopatror vi känner från antiken. Hur kan man då veta något om en människa som levde för över två tusen år sedan? I strängaste mening kan vi naturligtvis inte veta något alls om en persons tankar eller motiv. Det finns inga privata brev av Kleopatras egen hand som avslöjar personliga funderingar och känslor, inga dagböcker där vi kan följa hennes uppgång och fall, inga arkiv där vi kan gå igenom dokument rörande styrelsen av hennes rike eller hitta räkningar med uppgifter om utläggen för hennes makalösa fester. Dessutom saknas trovärdiga ögonvittnesskildringar av Kleopatra. Vi är hänvisade till andrahandsuppgifter av övervägande fientlig karaktär, där vi kan bedöma sanningshalten i upplysningarna, men knappast nå fram till den absoluta sanningen. *** De främsta källorna till Kleopatras liv består av en blandning av antik romersk historieskrivning, biografier över kända män samt poesi. Många av dessa texter existerar i flera olika versioner, eftersom misstag och fel smög sig in i manuskripten då de kopierades för hand under medeltiden. Flera av dem har bara överlevt i form av komprimerade sammandrag, där viktiga fakta stundom fallit bort, med följden att berättelsen blivit full av motsägelser och otydligheter. Att reda ut hur allt detta hänger ihop inbördes är filologens uppgift, medan arkeologen bidrar med viktig information i form av mynt, inskrifter, skulpturer och andra fynd som ger en mer konkret direktkontakt med det förflutna. Texter av personer (det vill säga män) som verkligen hade med Kleopatra att göra är påtagligt tunna på uppgifter. Den romerske politikern och talaren Marcus Tullius Cicero (106–43 f.Kr.) spiller inte mycket bläck på henne i sin annars detaljrika brevkorrespondens. Hans kollega fältherren Gajus Julius Caesar (100–44 f.Kr.) nämner henne bara i förbifarten, när han i sin bok Inbördeskriget behandlar


INLEDNING deras möte i Egypten. Båda männen hade säkert sina skäl, vilket på akademiskt språk kallas medvetet osynliggörande. Den grekiske geografen Strabon (ca 64 f.Kr.–21 e.Kr.) vistades i Alexandria åren efter Kleopatras fall men ger i sin Geografi bara några korta upplysningar, vilket är förvånande med tanke på att det måste ha funnits massor av information tillgänglig, inte minst ögonvittnesskildringar. Vad som i stor utsträckning lagt grunden till bilden av Kleopatra är i stället latinsk poesi. Horatius (65–8 f.Kr.) Oden, Propertius (ca 50–15 f.Kr.) Elegier, och Vergilius (70–19 f.Kr.) Aeneiden skrevs alla under åren just efter Kleopatras undergång och död. De är till karaktären lojalitetsförklaringar och propagandaskrifter för att förhärliga kejsar Augustus och Roms världsherravälde, och innehåller hätska uttryck som meretrix regina (»hordrottningen«) eller fatale monstrum (»det ödesdigra vidundret«), etiketter som klistrat sig fast och fått oproportionellt stor betydelse för den negativa bilden av Kleopatra. En allvarlig brist är att det inte finns några samtida historieverk bevarade som beskriver eller kommenterar Kleopatras karriär. Livius (59 f.Kr.–17 e.Kr.) omfångsrika romerska historia, Böcker från stadens grundläggning, har för dessa år gått förlorad. I stället får vi leta efter spridda kommentarer i verk av skiftande syfte och kvalitet, som Velleius Paterculus (ca 19 f.Kr.–efter 31 e.Kr.) Romersk historia, den judiske historikern Josefos (39–100 e.Kr.) Judiska fornminnen, Plinius den äldres (23/24–79 e.Kr.) encyklopedi Naturalis Historia, eller Lucanus (39–65 e.Kr.) episka dikt Pharsalia. Det är först med Plutarchos (ca 46–120 e.Kr.) och Suetonius (ca 70–ca 130 e.Kr.) som vi får veta mer detaljer, eller rättare sagt anekdoter, om Kleopatras person. Båda författarna skrev biografier, inte historiska översiktsverk, vilket Plutarchos också öppet erkänner. Suetonius har i sina Kejsarbiografier använt sig av kuriosa och triviala detaljer för att göra sina personbeskrivningar mer intressanta för läsaren. Plutarchos, å sin sida, ordnar i sina Jämförande levnadsteckningar huvudpersonerna efter moraliska principer, för att på så sätt belysa olika personlighetstyper. Det är i hans biografi över Marcus Antonius som vi hittar de utförligaste privatscenerna med Kleopatra. Eftersom Plutarchos grundtes är att Antonius liv spårade ur på grund av vällusten, blir Kleopatras roll till stor del given på förhand. Det är alltså först här, omkring 140 år efter hennes död, som Kleopatra verkligen

15


16

INLEDNING blir tydlig. För att göra en modern svensk parallell är det som om det skulle ha dröjt ända till våra dagar innan något ordentligt skrivits om, låt oss säga, Karl XV och drottning Lovisa. Vid mitten av 100-talet e.Kr. skrev Appianos, själv bördig från Alexandria i Egypten, ett samlingsverk över Roms historia, vilket innehåller flera kompletterande uppgifter om Kleopatras liv. Tyvärr slutar framställningen av den aktuella perioden flera år före Kleopatras död. Tillvägagångssättet är dock symtomatiskt för antikens historiker: officiella dokument spelar en underordnad roll, rykten och muntliga berättelser används okritiskt, och själva faktaurvalet är gjort för att skapa en bra historia. Angående tumultet efter mordet på Caesar skriver Appianos att han avser att begränsa sig till att »behandla händelser som överraskar genom sin ovanliga natur, eller bekräftar vad som redan sagts«. Det låter inte som seriös historieskrivning, snarare som dålig journalistik. Tidsluckan mellan Kleopatra och hennes hävdatecknare blir än mer tydlig när vi når fram till Cassius Dio Cocceianus (ca 150–235 e.Kr.), oftare kallad Dio Cassius eller bara Dio, vars romerska historia anses ha kommit till mellan åren 210 och 230 e.Kr. Trots att den är av sent datum är den viktig, eftersom Dio baserar sig på förlorade författare, bland andra Livius. Här presenteras äntligen en mer sammanhängande, om också negativt färgad, historisk framställning om Kleopatra. Men återigen är det, om vi använder tankeleken ovan, som om det först idag skulle publiceras ett verk över Marie Antoinette och den franska revolutionen, fortfarande utan primärmaterial från arkiven. Under senantiken (ca 300–600-talen e.Kr.) dyker Kleopatra upp med jämna mellanrum i allt från lexika till kristna världskrönikor, men några nya fakta tillkommer inte. Tvärtom märker vi i stället hur legenden Kleopatra börjar ta form, på den historiska personens bekostnad. *** Den kanske största svårigheten med berättelserna om Kleopatra är det som kallas biografiska faktoider. Termen står för osanna påståenden som utger sig för fakta, skrönor som upprepats så många gånger


INLEDNING att de till slut tas för givna sanningar. Ordet faktoid introducerades 1973 av den amerikanske författaren Norman Mailer i hans biografi över Marilyn Monroe. Fenomenet drabbar många så kallade kändisar eller andra offentliga personer när halvlögner om dem börjar spridas i medierna, där rykten snabbt får ett eget liv bortom all kontroll. Kleopatra och Marilyn har antagligen en hel del gemensamt på den punkten. Idag är det nog mycket svårt att hitta en kvinnlig regeringschef, presidentkandidat eller medlem av något kungahus som rättframt och ärligt vågar påstå sig ha Kleopatra som förebild. Anledningen är kanske inte så mycket den att hon förlorade sitt rike och begick självmord som att hon blivit för vampig, för slampig, för främmande och till största delen förknippad med en olycklig kärlekshistoria. Paradoxalt nog kan man därför hävda att den historiska Kleopatra blivit otydlig och bortglömd, just på grund av den livskraftiga stjärnstatusen. Egyptens sista drottning förtjänar en mer nyanserad bild, som förhoppningsvis kommer att framträda i den här boken. Berättelsen presenteras kronologiskt, men kunde lika gärna ha börjat med nuet som utgångspunkt. Jämfört med den period om två tusen år som hennes minne ekar genom historien utgör Kleopatras trettionioåriga liv bara en kort episod.

17


F OTO : CATO L E IN

www.prismabok.se

KLEOPATRA

ALLAN KLYNNE är född 1965 i Stockholm och disputerade i antikens kultur och samhällsliv 2002. Han har varit forskarassistent vid det Svenska Institutet i Rom 2003–2007 och har sedan 1996 lett de svenska utgrävningarna av trädgårdarna i kejsarinnan Livias villa i Prima Porta. Vid sidan av vetenskapliga arbeten i en rad internationella tidskrifter har han också spridit kunskap om antiken genom populärvetenskapliga artiklar, föredrag och resor i Italien. Tillsammans med sin hustru Cecilia Klynne debuterade han 2003 med Antika rekordboken, som översatts till sex språk.

mest kända kvinnor. Konstnärer och författare har i århundraden använt sig av hennes liv på ett sätt som skapat en livskraftig myt om kvinnlig passion, övermod och undergång. Filmer och tv-serier har förvandlat henne till en erotisk ikon i lyxförpackning. Ändå är hennes historia för de flesta i det närmaste okänd. Vad är sanning och vad är myt i den fascinerande historien om Egyptens sista drottning? Kleopatra – liv och legend är berättelsen inte bara om vad som hände, utan förklarar också hur den arkeologiska och historiska forskningen resonerat i sin jakt på svar. Här framträder de romerska fältherrarna Julius Caesar och Marcus Antonius med vilka Kleopatra fick sina fyra barn, tillsammans med den brokiga skara människor som omgav kvinnan romarna i sin propaganda utmålade som »det ödesdigra olycksvidundret«. Det är en berättelse om kulturkrockar, kapprustning och storpolitiska konflikter, men det är också en historia om fördomar och könsroller som trots avståndet i tid och rum framstår som relevant än idag. Frågor kring kärlek, makt och synen på kvinnan förr och nu blir tydliga när Kleopatra sätts in i sitt historiska sammanhang, från antikens historieskrivare till nutida populärkultur.

ALLAN KLYNNE

K L E O PAT R A V I I (69–30 f.Kr.) är en av världshistoriens

Allan Klynne

KLEO PATRA Liv och legend

De som såg henne upplevde, efter vad det sägs, inte hennes skönhet som enastående eller bländande i sig själv, men i umgänget var hon oemotståndlig och fängslande. Hennes sköna gestalt, den övertygande kraften i hennes tal och hennes utstrålning i samvaron med människor, allt detta gav hennes väsen en särskild tjusarkraft. Hennes röst var ljuvlig. I tungan hade hon ett instrument med många strängar som hon skickligt stämde alltefter det språk hon ville tala. Plutarchos, Antonius, 27.

isbn 978-91-518-4977-5

OMS LAG: SARA R. ACEDO. OMS LAGETS FRAMSI DA: KLEOPATRAS D Ö D , M ÅL N IN G AV JU L I US KRO N BERG, 1883. FOTO GÖ RAN W IN K .

Klynne_Kleopatra_ORIG.indd 1

08-12-20 22.53.26


9789151849775