__MAIN_TEXT__

Page 1

DE OKÄNDA AKVAR ELLERNA

JO S EF F R AN K

T H E UN K NO W N WAT E R COLOUR S


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Efter uppmärksamheten kring Haus & Garten på Världsutställningen i Paris (L’Exposition Internationale à Paris) ville allt fler ta del av den moderna och lättsamma wienerstil som Frank och hans medarbetare stod för.1 De inbjöds att delta på utställningar och deras inredningar var återkommande inslag i den tidens ledande tidskrifter inom inredning, brittiska The Studio och tyska Innen Dekoration.2 En av de som fattat intresse för Josef Frank var ytterligare en svenska, Estrid Erikson3, en målinriktad bildlärare från Hjo som öppnat egen inredningsfirma i Stockholm – Firma Svenskt Tenn. Estrid levde för sitt företag och hade känsla för affärer, men det var främst den estetiska förmågan för inredning som drev henne. Hon ställde höga krav på sina anställda och var inte den som skojade i onödan.4 ”Målinriktad och bestämd. Det fanns något av noli me tangere* hos henne.” Konstvetaren Margareta Lindahl Åkermans beskrivning av Estrid Erikson.5 Estrid Erikson (1894–1981) startade Svenskt Tenn 1924. Butiken låg först på Smålandsgatan men flyttade senare in i större lokaler på Strandvägen där den ligger än idag. Fokus låg inledningsvis på tennföremål, därav namnvalet, men kom att innehålla så mycket mer.6 Estrid Erikson knöt till sig formgivare vars idéer stämde överens med hennes inredningsambitioner. Hennes förmåga att kombinera möbler, lampor och textilier med föremål från olika världar, exklusiva eller enkla, gav ett personligt och unikt resultat som lockade kunder både i Sverige och utomlands.7 På en middag hos släktingar till sin väninna Ragnhild Lundberg i Djursholm, blev Estrid minst sagt entusiastisk över deras nya matsalsmöbel. Den visade sig vara specialbeställd från österrikiska Haus & Garten, formgiven av Josef Frank. Estrid tilltalades av den elegant moderna stilen, och beslutade sig för att kontakta honom med förfrågan om han kunde tänka sig att formge något för Svenskt Tenns räkning.8 Erbjudandet vägde tungt när Anna till slut lyckades övertala en motvillig Pepi att byta hemland. År 1933 lämnade de Österrike och året därpå inleddes så det framgångsrika samarbetet med Estrid Erikson. * Noli me tangere betyder ”rör mig inte” på latin.

100

Haus & Garten and Josef Frank gained international attention soon after they launched. The same year that they started the firm, they took part in the World’s Fair in Paris (L’Exposition Internationale à Paris) where they were praised for their modern yet playful Vienna style of design. This was followed by invitations to attend other exhibitions and their interior designs were often featured in journals like British The Studio and German Innen Dekoration. Another Swede who had taken an interest in Josef Frank was Estrid Erikson, an ambitious art teacher from a small town in Sweden called Hjo, who had just opened her own interior design store in Stockholm. Estrid lived for her company and had a great sense for business, but her main motivation was her aesthetic sense of design. She expected a lot from her employees and wasn’t the light-hearted type. ”Focused and detemined. There was something of Noli me Tangere (do not touch me in latin) over her.” Art historian Margareta Lindahl Åkerman describes Estrid Erikson. Estrid Erikson (1894–1981) founded Svenskt Tenn in 1924. The shop was first located on Smålandsgatan in central Stockholm, but later moved into a bigger space on Strandvägen where it can still be found today. Focus was initially on objects made of pewter (hence the name; ”pewter” is ”tenn” in Swedish) but came to include so much more. Estrid Erikson engaged designers whose ideas were in tune with her own design ambitions. Her ability to combine furniture, lamps, and textiles with items from different worlds and walks of life, both exclusive and simple, created a personal and unique result that attracted customers from both Sweden and abroad. While at a dinner party in Djursholm (an affluent suburb of Stockholm) at the relatives of Estrid’s friend Ragnhild Lundberg, she became enthusiastic, to say the least, when she saw their dining-room suite. It turned out to have been specially ordered from Austrian Haus & Garten, designed by Josef Frank. Estrid was drawn to the elegant modern style, and decided to contact him to see if he would consider designing something for Svenskt Tenn. The offer from Svenskt Tenn weighed heavily when Anna finally managed to convince a reluctant Pepi to leave his native country. They left Austria in 1933, and the successful collaboration with Estrid Erikson began the year after that.


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Josef Frank hade tagit fram skisser till Svenskt Tenn redan 1932, men det var först ett par år senare som han knöts till firman på regelbunden basis.9 Ömsesidig respekt och förståelse för varandras styrkor och svagheter gjorde att Josef och Estrid kompletterade varandra med ett minst sagt givande resultat. ”De båda artisterna bildade en säregen symbios. Hon godtog allt vad han gjorde, han gjorde vad hon bad honom om.” Journalisten Eva von Zweigbergk (1906–1984) om Estrids och Josefs arbetsrelation.10 Året därpå presenterade de sitt nya samarbete på en inredningsutställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm där de väckte stor uppmärksamhet. Med den överdimensionerade Liljevalchssoffan drev Josef Frank och Estrid Erikson med den funktionalistiska saklighet som Frank en gång förespråkat, men som de båda senare kom att ifrågasätta. ”Franks föremål var avsedda för njutning, inget kritiskt inlägg mot den inredningsstil som förespråkade maskinålderns avskalade estetik.” Christopher Long, professor i arkitekturhistoria på The University of Texas and Austin, beskriver Josef Franks möbelstil.11 Med det okonventionella ville Frank poängtera att inredning är något personligt, inte en bestämd enhetlig stil i likhet med arkitektur. Ett hem skulle formas av dess innehavare. Föremål behöver inte passa ihop eller vara vackra. Huvudsaken är att de betyder något för de som bor där. Den tongivande intresseorganisationen för design, Svenska Slöjdföreningen (bytte namn 1976 till Föreningen Svensk Form), var mycket tveksam till Liljevalchssoffan. Var den väl alldeles för stor för att ens kunna få in genom en vanlig dörr? Josef Frank tog kritiken med ro, troligtvis nöjd över att skaka om det som han ansåg vara det standardiserade och tråkiga svenska inredningsidealet. Svenska Slöjdföreningen hade tidigare haft invändningar mot Estrid Eriksons samarbete med österrikaren Josef Frank då de tyckte att man i första hand skulle stödja svenska formgivare. Frank kontrade med att kalla organisationens inställning ”slöjdföreningstråkigheten”.

Josef Frank had been making sketches for Svenskt Tenn since 1932, but he didn’t get involved with the company on a regular basis until a few years later. Mutual respect and acceptance for each others’ strengths and weaknesses were the reasons Josef and Estrid complemented each other with such a productive outcome. ”The two artists formed an unusual symbiosis. She accepted everything he did; he did whatever she asked him to.” Journalist Eva von Zweigbergk’s (1906–1984) description of Estrid and Josef’s working relationship. The following year, they presented their new collaboration at a design exhibition at Liljevalchs Art Gallery in Stockholm, where they gained a great deal of attention. Josef Frank and Estrid Erikson used the over-sized Liljevalchs sofa (Liljevalchssoffan) to poke fun at the functionalist neutrality that Frank had once promoted, but that they had both, by then, come to question. ”Frank’s objects were objects for enjoyment, not statements of purism or of a machine-age aesthetic.” Christopher Long, assistant professor architectural history and theory at the University of Texas and Austin, describes Josef Frank’s approach to furniture design. By being unconventional, Frank wanted to bring attention to the fact that interior design is something personal, and not a fixed, uniform style like architecture. A home should be shaped by its inhabitants. Objects do not need to match or be beautiful. The most important part is that they mean something to the people living among them. The leading interest group for design in Sweden, the Swedish Craft Association (Svenska Slöjdföreningen, who changed their name to Föreningen Svensk Form in 1976) objected to the Liljevalchs sofa (Liljevalchssoffan). It was way too big to even get through a regular door, wasn’t it? Josef Frank was not too concerned with the criticism; he was probably happy to have shaken up what he considered to be the standardised and boring Swedish home interior ideals. The Swedish Craft Association (Svenska Slöjdföreningen) had had objections to Estrid Erikson’s collaboration with Austrian Josef Frank, stating that they thought Swedish designers should be supported first and foremost. Frank’s response was to call the organisation’s attitude the ”Craft Association’s Boringness”.

101


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Skarp blick

Sharp eye

I EN INTERVJU I DAGENS NYHETER FR ÅN 1929 BESKRIVS ESTRID ERIKSON SOM EN SL ANK, NÄSTAN SKÖR, UNG K VINNA, MEN MED EN BLICK SOM UTSTR ÅL ADE ST YRK A OCH BESLUTSAMHET.12 IN AN INTERVIEW WITH SWEDISH NEWSPAPER DAGENS NYHETER FROM 1929, ESTRID ERIKSON IS DESCRIBED AS A SLIM, ALMOST FR AGILE YOUNG WOMAN, BUT WITH A LOOK IN HER EY E THAT SIGNALLED STRENGTH AND DETERMINATION.

102


KONST VETAREN MARGARETA LINDAHL ÅKERMANS BESKRIVNING AV ESTRID ERIKSON. ”FOCUSED AND DETERMINED.” ART HISTORIAN MARGARETA LINDAHL ÅKERMAN DESCRIBES ESTRID ERIKSON.


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Tulpaner, tulpaner! JOSEF FRANK HADE EN FÖRKÄRLEK FÖR TULPANER, VILKA HAN OFTA AVBILDADE BÅDE I SINA TYGMÖNSTER OCH AKVARELLER.

Tulips, tulips! JOSEF FR ANK HAD A FONDNESS FOR TULIPS WHICH ARE OF TEN DEPICTED IN BOTH HIS FABRIC PRINTS AND WATERCOLOURS.

Akvarell med tulpaner och mönstret Tulpan JOSEF FRANKS KÄNSLA FÖR BLOMMORS FÄRG OCH FORM UTTRYCKTE HAN BÅDE I MÖNSTERFORMGIVNING OCH SENARE I SITT AKVARELLMÅLERI. I EN DEL AV HANS KLASSISKA TYGMÖNSTER KAN MAN SE LIKHETER MED MOTIVEN I DE AKVARELLER HAN MÅLADE PÅ SENARE ÅR.

Watercolour with tulips and the pattern Tulpan JOSEF FRANK EXPRESSED HIS LOVE FOR THE COLOURS AND SHAPES OF FLOWERS IN BOTH HIS PAT TERN­ MAKING FOR TEXTILES AND L ATER IN HIS WATERCOLOUR PAINTINGS. THE SIMIL ARITIES BET WEEN SOME OF HIS CL ASSIC TEXTILE PAT TERNS (ONE OF THEM NAMED TULPAN) AND THE SUBJECTS OF THE WATERCOLOURS HE PAINTED L ATER ON IN LIFE ARE EASY TO DETECT.

Ögonöppnare DET VAR FAMILJEN LUNDBERGS SPECIALBESTÄLLDA MATSALSMÖBEL FRÅN HAUS & GARTEN SOM FICK ESTRID ERIKSON ATT SÖKA KONTAKT MED JOSEF FRANK.

Eye opener IT WAS THE SPECIALLY ORDERED DININGROOM SUITE FROM HAUS & GARTEN AT THE LUNDBERG RESIDENCE THAT MADE ESTRID ERIKSON REACH OUT TO JOSEF FRANK.

104


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Välbekant NÅGRA TULPANER I EN VAS I FÖNSTRET PÅ RINDÖGATAN, DESAMMA SOM SAMSAS MED HYACINTER OCH FÖRGÄTMIGEJ I JOSEF FRANKS VÄLBEKANTA MÖNSTER PRIMAVERA. MÖNSTERFÖRLAGORNA MÅLADES FÖRETRÄDESVIS I AKVARELL.

Primavera

Familiar THE LONELY TULIPS IN A VASE IN THE WINDOW AT RINDÖGATAN ARE THE SAME ONES THAT SHARE THE SPACE WITH A HYACINTH AND A FORGETME-NOT IN JOSEF FRANK’S TIMELESS PRIMAVERA. HE PREFERRED TO PAINT THE SKETCHES FOR THE PATTERNS IN WATERCOLOUR.

Liljevalchssoffan SOFFA 345 VAR EN AV JOSEF FRANKS FÖRSTA MÖBLER FÖR SVENSKT TENN. DEN KALLAS LILJEVALCHSSOFFAN EFTERSOM DEN PREMIÄRVISADES PÅ EN UTSTÄLLNING PÅ LILJEVALCHS KONSTHALL I STOCKHOLM. SOFA 345, THE LIL JEVALCHS SOFA (LIL JEVALCHSSOFFAN), WAS ONE OF THE FIRST PIECES JOSEF FR ANK CREATED FOR SVENSK T TENN.

Det perfekta samarbetet SAMARBETET MELLAN ESTRID ERIKSON OCH JOSEF FRANK FUNGERADE PERFEKT – HON BEUNDRADE HANS MÖBLER OCH MÖNSTER, HAN HENNES FÖRMÅGA ATT KOMBINERA DEM.

The perfect team THE COOPER ATION BET W EEN JOSEF FR ANK AND EST RID ERIKSON WAS PERFECT - SHE ADMIRED HIS FURNITURE AND PAT TERNS, AND HE ADMIRED HER ABILIT Y TO COMBINE THEM.

105


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Manhattan

Butterfly

Livlig fantasi MANHATTAN, TERRAZZO, HAWAII OCH BUTTERFLY VAR NÅGRA AV DE MÖNSTER JOSEF FRANK RITADE UNDER ÅREN I AMERIKA (1943–1945). JÄMFÖRT MED HANS TIDIGARE MÖNSTERKOMPOSITIONER VAR DE HÄR ÄN MER FANTASIFULLA OCH FÄRGSPRAKANDE.

Vivid imagination MANHATTAN, TERRAZZO, HAWAII, AND BUTTERFLY WERE SOME OF THE PAT TERNS JOSEF FR ANK CREATED DURING HIS YEARS IN AMERICA (1943–1945). COMPARED TO HIS EARLIER PATTERN COMPOSITIONS, THESE WERE MORE IMAGINATIVE AND COLOURFUL THAN EVER BEFORE.

Josef Frank på Hawaii

Josef Frank in Hawaii

Terrazzo 106


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Woodland Flowers and Butterflies of America MICHAEL SPALT VISAR NÅGRA AV DE FÄLTHANDBÖCKER VARS OKOMPLICERAT ILLUSTRERADE VÄXTVÄRLD FUNGERADE SOM INSPIRATION TILL MÅNGA AV DE INNEHÅLLSRIKA MÖNSTER SOM JOSEF FRANK FORMGAV UNDER TIDEN I EXIL. WHILE IN AMERICA, JOSEF FR ANK BOUGHT SIMPLE FIELD BOOKS, WHICH, WITH ITS UNCOMPLICATED ILLUSTR ATIONS OF BOTANICS, SERVED AS AN INSPIR ATION TO MANY OF THE DETAILED PAT TERNS HE CREATED DURING HIS TIME IN EXILE.

Med glimten i ögat I JOSEF FRANKS BREVSAMLINGAR TECKNAS EN PERSON MED EN IRONISK, OM ÄN VASS, PENNA.

A twinkle in his eye THE MANY LET TERS IN JOSEF FR ANK’S COLLECTION PAINT A PICTURE OF A PERSON WITH A SENSE OF IRONY AND SHARP OPINIONS.

Sigfrid och Pepita ESTRID ERICSONS NYBLIVNE MAKE SIGFRID VAR KAPTEN PÅ SVENSKA AMERIKALINJEN* (SAL). HAN SKA HA HJÄLPT JOSEF FRANK ATT FÅ HEM MÖNSTERFÖRLAGORNA TILL SVERIGE I TID TILL DET KOMBINERADE FÖDELSEDAGS-/BRÖLLOPSFIRANDET. PÅ HANS AXEL SITTER PAPEGOJAN PEPITA.

Sigfrid and Pepita ESTRID ERICSONS NEW HUSBAND SIGFRID WAS A SEA CAPTAIN AT SWEDISH AMERICAN LIN E * (SA L). H E H A D V ERY LIK ELY B EEN OF GR E AT AS SISTA NC E TO JOS EF FR A NK C ONC ERNING G E T T ING T H E PAT T ERNS TO SWEDEN IN TIME FOR THE COMBINED BIRTHDAY/ WEDDING CELEBR ATION. ON HIS SHOULDER THE PARROT PEPITA . *Rederi som bedrev färjetrafik mellan Göteborg och Amerika åren 1915–1975. Shipping company which operated ferry services between Gothenburg and America 1915-1975.

107


JOURNALISTEN EVA VON ZWEIGBERGKS BESKRIVNING AV ESTRIDS OCH JOSEFS ARBETSREL ATION. ”SHE ACCEPTED EVERY THING HE DID; HE DID WHATEVER SHE ASKED HIM TO.” JOURNALIST EVA VON Z WEIGBERGK’S DESCRIPTION OF ESTRID AND JOSEF’S WORKING REL ATIONSHIP.


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Josef Frank hade ingen fysisk arbetsplats på Svenskt Tenn. Det var vid ritbordet hemma på Rindögatan som han skapade sina unika föremål. Utöver graciöst sobra möbler och genomtänkt belysning ritade Josef Frank mönster som trycktes på tyg. Hans intresse för naturens och trädgårdens blomster och växter hade följt honom sedan barnsben och fick nu kraftfullt liv i hans färgstarkt fantasirika mönsterkombinationer. Vid jämna mellanrum promenerade han ner till Svenskt Tenn för att stämma av med Estrid. Hennes kontor låg på övre plan, och på väg dit stannade han oftast till i butiken och samtalade med personalen och även praktikanterna som var intresserade av möbelformgivning. Något som störde Estrid. – Det var tydligt att Estrid ogillade att professor Frank pratade med oss, hon tyckte inte alls att det var lämpligt, säger journalisten och författaren Hedvig Hedqvist som praktiserade på Svenskt Tenn i några månader i slutet på 50-talet. Hon minns att Josef Frank på felfri svenska brukade ge små föreläsningar. Han berättade vad han tyckte var viktigt att känna till. Han brukade också säga ”ni ska inte vara ledsna över att ni måste damma alla möbler. Det är ett bra sätt att lära sig hur möbler är konstruerade”, berättar Hedvig Hedqvist. Hon beskriver Josef Frank som en uppmärksam person, som tog det man sa på allvar. – Man kände sig sedd av honom. Han lyssnade på vad man sa, även när vi inte var överens. Vi hade dispyter, för han tyckte inte om den danske arkitekten Arne Jacobsens möbler som jag beundrade.

Josef Frank never had a desk of his own at Svenskt Tenn. He designed all the unique items and patterns at his drawing table at home on Rindögatan. Besides gracefully low-key furniture and deliberate lighting, Josef Frank designed patterns to be printed on fabric. His interest in the colours of nature and in garden flowers, that had followed him since childhood, was now allowed to bloom in his colourful and imaginative design patterns. He would regularly stroll down to Svenskt Tenn to check in with Estrid. Her office was on the upper floor, and he would often take his time in the shop on his way there, talking to the staff and interns who had an interest in furniture design. This bothered Estrid. – It was clear that Estrid didn’t like the fact that Professor Frank spoke to us; she didn’t think it was appropriate”, says journalist and author Hedvig Hedqvist, who interned at Svenskt Tenn for a few months in the late 1950’s. She remembers how Josef Frank used to give small lectures to them, in perfect Swedish. He would tell them what he thought was important to know. He used to say: ”Don’t be upset about having to dust off all this furniture. It’s a great way to understand how the pieces are constructed,” says Hedvig Hedqvist. She describes Josef Frank as an attentive person who listened to what you said. – You felt seen by him. He listened to what you had to say, even when he didn’t agree. We had our disputes; he didn’t like the furniture of Danish architect Arne Jacobsen, whom I admired.

109


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Josef Frank – De okända akvarellerna Copyright © NICOTEXT 2016 All rights reserved. www.nicotext.com info@nicotext.com

Textförfattare: Ulrica von Schwerin Sievert Engelsk översättning: Cecilia Studer Tysk översättning (brev): Barbara Kapek Bildredaktör: Anna Sievert Sättning och formgivning: Carl Hasselblad, Hummingbirds Illustrerad typografi: Tess Callervik, Tess J Design Repro: JK Morris Production AB, Värnamo Omslagsbild: Stilleben med blommor, 60x42cm, daterad mars 1960, signerad på baksidan av Josef Frank. Foto: Magnus Ragnvid Bokens akvareller är fotograferade av Ebba JT Holm, Mika Malmborg, Magnus Ragnvid, Anna Sievert, Michael Spalt samt privata ägare. Handtypograferade citat är inte avsedda att efterlikna Josef Franks egen handstil.

Tryckt i Lettland ISBN 978-91-87397-32-5 Publiceringen av denna bok har gjorts med bidrag från Kjell och Märta Beijers Stiftelse, Estrid Ericsons Stiftelse, Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur, Stiftelsen Längmanska kulturfonden samt Klas och Kerstin Küntzel. Boken publicerades i samband med utställningen ”Josef Frank: Möbler, mönster och måleri”, på Millesgården i Stockholm 2016. Denna bok är skyddad av svenska och internationella copyrightlagar. Inga delar av denna bok får kopieras eller på något sätt reproduceras, lagras eller sändas i någon form (elektroniskt, mekaniskt, kopierad, inspelad eller liknande) utan skriftligt godkännande från förlaget. Undantaget är användandet av korta utdrag för recensioner. Förlaget eller författaren ansvarar ej juridiskt för användandet av informationen av denna bok.


JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Många känner till Josef Frank (1885–1967), den österrikiske arkitekten och formgivaren. Än idag är hans klassiska möbler, lampor och färgstarka mönster eftertraktade och stående inslag i svenska och utländska inredningsmagasin. Däremot är det få som vet att Josef Frank även målade akvareller, hundratals akvareller, antingen hemma på Rindögatan eller under sina resor runtom i Europa. Motiv föreställande vidsträckta landskap, stadsmotiv från 1950- och 1960-talets Stockholm och London, samt stilleben med Franks älskade blommor som har tydliga likheter med hans välbekanta botaniska tygmönster. I denna bok får läsaren följa Josef Franks liv genom några av de personer som stod honom nära. Med tidigare opublicerade akvareller, brev, fotografier och föremål målar bokens författare Ulrica von Schwerin Sievert en personlig bild av konstnären Josef Frank. Det är en berättelse om en högt aktad arkitekt och designer i ett blomstrande Wien, men även om en man som tvingades fly sitt hemland. En man med brustna drömmar som genomled två världskrig och som förlorade nära anhöriga i nazismens dödsläger. En man omgiven av en krets lojala vänner, som uppmuntrade honom i svåra stunder och som förvaltade hans arv när han inte längre fanns.

A lot of people know of Josef Frank (1885–1967), the Austrian architect and designer. His iconic furniture, lamps, and colourful patterns are still much sought-after to this day, and continue to be featured in both Swedish and international magazines of interior design. But what few people know is that Josef Frank also painted in watercolour, and made hundreds of paintings, either in his home on Rindögatan or during his trips through Europe. His subjects were extensive landscapes, cityscapes from Stockholm and London during the 50’s and 60’s, and still lifes of his beloved flowers, with clear references to Frank’s well-known botanical fabric patterns. This book allows you to follow Josef Frank through his life, and to get to know some of the people who were close to him. It’s a tale of why he painted, where, and with whom. It is illustrated with previously unpublished photographs, objects, and letters, through which emerges a personal image of the artist Josef Frank. He was a highly regarded architect and designer in a thriving Vienna, but also a man who had to flee his homeland. A man with broken dreams, who suffered through two world wars and who lost close ones in the Nazi death camps. A man surrounded by a group of loyal friends, who encouraged him when times were hard and honoured his legacy when he was no longer around.

Profile for Smakprov Media AB

9789187397325  

9789187397325  

Profile for smakprov